Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Glapsvinn

Känner så väl igen mig. Nu gått över 20 år sen jag försökte sluta med alko första gången men iaf kommit ifrån mitt blandmissbruk i den vevan. Är som du alltid glad och trevlig när jag dricker men klart inte barnen tycker det är kul. Nu är det julafton och jag har redan tjuvsmakat på glöggen kl 8 på morgonen. Vägrar ta kontakt med vården igen pga dåliga erfarenheter men kanske köpa anatbus över nätet. Får vara nog för mig nu!

Tack för att ni läser och finns här. :)

Min svaghet, eller mekanism, eller vad man kan kalla det, är att jag tar inte livet på så stort allvar. Det är för det mesta bra, låter mig ha distans till saker och ting. Men det gör också att jag inte oroar mig så mycket för det negativa kring alkohol heller, det gör på något sätt att klivet över till att dricka en helg eller två liksom ligger närmare till hands på något sätt.

Jag har regelbundet nyktra perioder, dels varannan vecka när jag har barn, och dels lite längre, kanske en till två månader när jag liksom rensar ur. Och varje sådan period som sträcker sig längre än en vecka ger mig oftast den där nynyktra känslan, att sömnen och psyket stärker sig.

Något jag tänker mycket på kring nykterhet är det jag kallar de små hörnen i livet. Det är små hörn i tillvaron som man bara når när man är nykter, och det är de små tillfällena som annars försvinner i seghet och bakfylla. Det kan handla om att åka ned till affären på söndagmorgon och köpa bröd, eller en aktiv söndag när man med glädje hinner med tre fyra olika ärenden eller aktiviteter.

Men även de ännu mindre, de tillfällen som öppnar sig bara för att man är pigg och körbar, att spontant besöka vännerna man behöver ta bil till en lördagskväll, att vara sugen på en promenad en vardagskväll...

God fortsättning!

Dag 46.

2 månader, eller 62 dagar.

Jag tränar en del, äter bra, och det är då relativt lätt att inte tänka på alkohol, och har inget sug efter att dricka eller dekadens på stan.

Men just hur långt uppehållet varit är något som jag ändå tänker på varje dag, jag är fullt medveten om att nu har jag "klarat" 2 månader. Och det blir lite ett argument emot att dricka igen. För även om jag ibland får för mig att jag har pengar över, och kan ta dom där dagarna med ångest efteråt, så skulle det ta flera månader att komma tillbaka till där jag är nu. Att nå lugnet i kroppen och sinnet som några månader hälsosamt leverna skapar.

Lim

Det där du skrev om de små hörnen i livet var verkligen klockrent!! Det är så sant! ?? glad att jag läste det här hos dig. Lycka till ?

75 dagar.

Träning och hälsa går bra, känner mig piggare och går ned i vikt. Och då inte heller några större problem att inte dricka något.

Men det är märkligt hur hjärnan fungerar. En fantasi jag kan ägna mig åt är just att slippa ta hand om allt. Ta hand om jobb, ekonomi, mig själv, hälsa... Med syftet att istället leva i stunden och i dekadens.

Och som vanligt, de positiva effekterna av ett uppehåll är ju enorma. Hälsa och kondition förbättras snabbt, sömn och engagemang för allt i livet ökar, massa pengar över som annars försvinner så lätt i dekadensen. Och mina små hörn, hur kl 20-22 på en vanlig vardag är öppen för så mycket småprojekt eller en snabb tur till en kompis eller ut på stan.

Och att slippa bakfyllorna... De ångestfyllda bakfyllorna, med en kropp som inte vill äta eller sova, och som fryser och svettas om vartannat.

Nu framåt i livet! :)

83 dagar, nästan 12 veckor.

Av någon anledning så tänker jag mycket på dessa siffror, på hur länge jag inte har druckit någon alkohol alls. Hälsa går bra i övrigt, så jag behöver inte kämpa för att inte dricka, men dessa siffror är jag ändå så otroligt medveten om hela tiden.

83 dagar innebär att jag nu är inne på det näst längsta uppehållet i mitt liv. Jag hade det långa uppehållet på nästan två år 2011-2012, och har sen dess haft fem uppehåll på runt två månader eller mer. Utöver varannan vecka med barnen som alltid varit helt vita sen 2011.

Alla uppehållen jag haft efter 2011 har varit helt planlösa, inga tankar på att det skall vara si eller så långt, eller att jag bör sluta dricka helt. Utan snarare någon sorts likgiltighet eller acceptens inför att för eller senare så kommer dekadensen igen.

Det är lite samma känsla nu, och det är antagligen främst hälsan och träningen som är motivationen just nu. Och så länge den funkar så bra, så fortsätter mitt uppehåll utan större besvär.

Och som vanligt, skönt med en sån här vaken lördag förmiddag! ;)

100 dagar. En fin och jämn siffra.

Jag är nu inne i en fas där att vara utan alkohol känns helt naturligt. Jag har inget sug, eller problem, att göra annat. Tanken på att gå hem vid 3-tiden från krogen, seg och med några förlorade dagar efter slog mig här om dagen, och det kändes avlägset.

Jag upplever en typ av pigghet, antagligen från en kombination av avhållsamhet och träningen. Jag har de senaste åren ofta längtat efter att få sova, få en timme på soffan, få sovmorgon, få lägga mig tidigt. Detta har nästan helt försvunnit nu, ca 7 timmar sömn på natten täcker helt mitt behov. Och jag har istället energi till annat efter jobbet.

100 dagar idag, och 100 till känns just nu självklart. Dock är ju framtiden alltid svår att förutspå.

Tilde

Och tack för "de små hörnen" i tillvaron... så klokt, så tänkvärt och så mitt i prick!

Vilken inspiration jag får av ditt senaste inlägg. Tack! Jag närmar mig 100 dagar, men har fått kämpa enormt mycket den senaste tiden. I början flöt allt på, så jag var nog inte beredd på svårigheterna.

Lycka till! Nu håller vi! ♡

111 dagar är också en fin siffra. :) Det kanske dom alla är iofs.

Jag är verkligen inne i en bra och lätt period nu. Har varit på spa-anläggning med övernattning. Vinpaket och barer överallt, som inte kändes det minsta lockande. Och middag, bastu, bubbelpool och biljard är alldeles utmärkt med a-fria drinkar också. Dejten som inte heller bryr sig så mycket om alkohol förbättrar ju givetvis läget också! ;)

Träning, kost och hälsa rullar på, och är väl som vanligt det som gör att jag inte har något sug efter dekadensen.

Jag ska iväg idag och kolla på längdskridskor och skidor, något som sällan lockat mig tidigare!! :)

Önskar er alla väl idag, denna vackra lördag!

4 månader har passerat.

Inte lika självklar period nu. Har haft en vecka utan träning, och det har lett till dålig kost med godis och pizza. Det i sin tur får mig att tänka att nu kan jag ju lika gärna ta nån vecka dekadens innan jag tar tag i mig själv. Jag vet inte om detta skall tolkas som allt eller inget, men jag känner dålig motivation att förbättra saker när allt ändå är halvbra. Motivationen kommer när man mår sämst?

Bättre mat igår iallafall, och jag tänker jag ska till gymet idag, och då kanske det lättar igen.

En underlig aspekt av detta är att jag känner ingen kamp, jag har inte två röster i huvudet som kämpar mot varandra, utan mina känslor och tankar är på något sätt i harmoni, men de byter riktning lite just nu.

123 dagar, mycket fina siffror finns det. ;)

Så där, tillbaka i matchen igen. Några dagar med bra mat och träning så är tankarna på dekadens bortblåsta, och känner istället suget efter ytterligare en dag med hälsa och motion! :)

Även när jag har tankar på dekadens nu så tycker jag inte det första glaset känns jättelockande, jag ser inget gott i ett glas vin eller en öl, utan snarare ryser av hur starkt alkohol luktar nu när man varit utan ett tag. Om alternativet är att bara dricka ett glas så står jag utan hur lätt som helst. Det är alltid helheten jag dras mot, helkvällen på stan, den "softa" känslan att ta några öl till lunchen dagen efter som återställare och vägen in nästa helkväll...

...den hoppas jag också få uppleva! Känslan av att njuta av träningen igen - den som kan ge mig de kickar jag behöver istället för kickarna A har gett i alltför lång tid nu!

Grattis till dig ? Hoppas du får en fantastisk dag! Kram

142 dagar...

Tja, allt lunkar på. Varit bortrest över påsk, och inga tankar på alkohol. Reste med sällskap som inte heller brytt sig mycket om alkohol, och inte drack något alls när jag inte gjorde det.

20 veckor alltså, snart fem månader. För några nätter sen kunde jag tydligt minnas de svettiga nätterna med ångest och sömnbrist. Nu känns inte obehaget lika nära. Lite synd att inte tydligt minnas det där, det som är det bland det värsta man genomlider med den här drogen...

150 dagar. Eller 5 månader.

Jag var på en lite finare lokal pizzeria i lördags eftermiddag. Fullt med folk som kommit igång med öl och vin inför kvällen.

Är uppenbarligen ganska fokuserad på alkohol, studerade dom runt omkring mig och hur de drack. Mannen bredvid med som såg extremt bakis ut och verkade rädda lördagen med två öl och en plankstek, flera äldre par och sällskap som hade vinflaskor på bordet och antingen hade väldigt roligt, eller såg väldigt städade och lågmälda ut. Det märktes på sättet de pratade med personalen att många var stammisar.

Sen kom det där superunga paret in, som betalade varsin öl med 20-lappar.

Mitt i detta kände jag då bara frihet att faktiskt kunna beställa en cola, och vilja ha en cola. Att kunna beställa en till helt utan att det får konsekvenser på något sätt, dvs inte mer onykter eller dyrare, eller blickar från personal. Friheten att sen hoppa i bilen och få fika hos en vän på andra sidan stan, på en lördags em då de förberedde sig för att ta emot andra gäster. Det blev ett av de små hörnen i livet som bara uppstår när man är körbar och "representabel". :)

Emma79

Att kunna sitta och iaktta...

“Han räddade lördagen med en plankstek och två Öl”.

Poesi ❣️