Har läst och läst här senaste dagarna..jag har aldrig sett mej som alkoholist.inte nu heller men förstår mer och mer att jag ska I N T E dricka,det funkar helt enkelt att göra det för mej. har ända sedan jag ar tonåring blivit fullast, varje gång nästan fast jag druckit samma mängd som alla andra,så blir jag fullast. Jag dricker inte ofta alls kanske 1 gång i månaden eller mer sällan.
Nuförtiden när jag är 50 år,så går jag inte mycket på krogen,men är lite tillställningar då och då som besöks. Ja, så KLART blir jag fullast, tror jag för ofta vet jag inte hur kvällen blev,har timmar av minnesluckor,vaknar alltid med världens ångest,för jag vet ju inte om det var trevligt eller om jag gjort bort mej.
Gjort bort mej har jag gjort ofta:( Ofta handlar det om att jag får raseriutbrott på min man,skriker och bär mej så dumt åt. Hemma dricker jag väldigt sällan, men det är inge bättre det,jag förvandlas till en Jävul nästan varje gång,så man skäms ihjäl varje gång man ska lämna lägeheten,vet ju aldrig hur mkt grannarna har hört. Ibland när jag vet att jag ska vara ensam hemma en helgkväll planerar jag att jag ska dricka lite vin,blir alltid minst 1 liter,då blir jag pysslig o lägger mej tidigt, egentligen en helt meningslös kväll.Ska och måste göra nåt åt detta. Men känns ju lite trist,för varje gång jag ska dricka så hoppas jag att det ska bli en rolig och trevlig kväll,men som sagt slutar oftast i kaos och jag vågar knappt gå ut och inbillar mej saker som jag inte riktigt är däker på om dom har hänt eller inte