Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Emma79

En solig varm eftermiddag, staden är lugn med ett sorts ivrigt bubblande under ytan. Hämtar barnen på förskolan, efter parken går vi hem- trötta men nöjda.

Allt är rent o fint hemma, lägenheten badar I solljus. Vi hamnar på balkongen och jag gör mig en färskpressad grapefrukt med tonic, sugrör och is.

Det funkar, men inte riktigt. Ja, jag saknar vinet, vinkänslan, lullet. När allt är såhär bra. Är jag inte nästan värd det nu? Vad skulle kunna hända, jag som har sån koll- jag är skitbra pã att vara nykter. Mitt vanliga resonemang.

Men givetvis dricker jag inte. Ångesten börjar med stora svepande penseldrag måla in mig I ett hörn Medan kvällen fortskrider. Ångest är nog det ord som missbrukas mest i detta samhälle. (“Ångest för att träffa honom, obetalda räkningarna osv”) Min ångest sveper in mig I detta syrefattiga tillstånd av overklighet. Jag kämpar emot och tar mig igenom middagen. Min man tar ett halvt glas vin till osten efter maten. Jag tittar på det. Ser stabilitet, i detta vacklande tillstånd, en hård kärna- något tryggt, stöttande. ( vinet alltså inte mannen ?)

Men jag dricker inte. Reser mig och plockar iordning. Diskar, torkar av, sopar. Tar min varma dusch.

Bad rummet- det enda privata utrymmet i denna småbarnsfamiljsverklighet. Kan inte titta på telefonen I duschen. Ingen stör. Meditativt. Jag bara ÄR I allt det varma ångande.

Lägger barnen. Det blir en sådan där frågvis kväll (“men bor verkligen jävulen I helvetet? Vart ligger det? Får man säga helvetet?”) som övergår i flams och jag blir som en av dem och går över gränser och säger ord man inte får säga och skratt o kramar o “NU MÅSTE vi sova” o vi somnar allihop I en enda svettig hög och jag tänker “Det här är fanimej meningen med allt”.

Liten stor

Blir inspirerad av dina ord.
Speciellt ”va? ska ni dricka”, lite som rökningens naturliga bortfall?
Och dina ord om familjen och närhet med barnen.

John-Erik

Hej Emma!

Du var de första att hälsa mig välkommen hit för snart en månad sedan. Ser att du gör likadant med många nya här.
Fint!! 58 dagar tyder på stark karaktär och envishet, ävvlans duktigt av dig.
Jag kom själv hit den 20 Mars som var en nykter dag, dag 1. Sedans dess har jag 22 dagar nykter av 30 om man räknar med idag
som nykter. Har besparat kroppen en del elände således. Blir mer och mer komfortabel i tänket att dricka mindre.
Har gått ned i vikt. Var inte överviktig innan men 3,5 kg. runt magen är borta så lite kompletterande träning kan få lite bättre kroppsutseende
men tvättbräda blir det ju aldrig igen. Balanserat A-intag samt nyktra perioder ger sååå mycket hälsovinster.
Kollade på gamla fotografier c:a 20 år gamla. Jag vill åtminstone halvvägs dit igen till det jag hade då, kropp, hår, hud m.m.
Måste få bort gubben och trolla fram grabben istället ;-).På god väg. Ska försöka hålla till nästa Söndag då har jag 21 dagar
vilket är en magisk gräns för mig.Har inte lyckats med 21 dagar tidigare.
Ha det gott och fortsätt skriv. Du skriver utlämnande och fint med mycket igenkänning Emma.

John

Orca

Just det, “Dricker ni fortfarande?! Trodde inte någon gjorde det längre, det är ju 2018!”

Att drickandet är norm och vi som väljer bort alkoholen helt, delvis, tillfälligt eller för alltid, ska behöva förklara och försvara oss. Mycket märkligt.

"Var som folk, ta ett glas!"

Eller hur. Jag vill inte vara som folk, fatta det.

John-Erik

Ja Orca, det är ju lite svårt att helt plötsligt vända från A till inget.
Själv skyller jag på att jag tar ett uppehåll för kroppens skull.
Alla vet ju att jag inte tackat nej tidigare :-) så att säga.... hmm
Men alla köper ju förklaringen så det är inget som blir kvällens ämne
på något sätt. Men förstår problemet ändå.

John

JenniferZ

Detta är sååå sant.
Tänk om man skulle byta ut ordet 'glas' mot 'cigarett'... Två olika gift. Men ingen skulle komma på tanken att säga:

- Kom igen nu, ta en cigarett!
- Nej, jag har slutat.
- Meeen!! Kom igen! Var som folk. Rök!

Emma79

Ja drickandet har verkligen blivit en norm. Det är det man gör liksom ( om man inte umgås i väldigt sportiga kretsar, själv lyssnade jag på punklåten ”Spriten räddade mig från sporten” när jag var ung ).

Vi har ju ofta pratat om de sydeuropeiska dryckesvanorna, där vin faktiskt mest är en måltidsdryck.

Nu alla ”rosé i solen” ”fredagsöl på jobbet” ”vin picknick” ”grillgroggar” o fan o hans moster.

Get a life, säger jag och smuttar bittert på min Ramlösa?

Emma79

Gick väldigt bra. Jag hade lagat mat som en tok halva dagen och laddat upp med A-fri dryck till mig och barnen.

Alla droppar in med vinflaskor och alla drack men ingen blev berusad. Vissa stannade kvar rätt sent och vi fastnade I intressanta samtal.

Hade ingen lust att berätta vad jag hade I mitt glas och ingen frågade, ibland är jag så trött på att prata om mig själv.

Trevligt, lättsamt och inte en enda gång saknade jag alkoholen. Det är så viktigt vem man ungås med, tror jag. Att man känner sig trygg och kan vara sig själv.

JenniferZ

Bra jobbat! Låter som en härlig kväll, och säkert såå skönt att vakna pigg idag? Jag är inte redo för detta ännu. Men när det är dags ska jag göra som du första gångerna. Bjuda vänner jag är trygg med. Det känns som att allt är så skört i början.

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)

Jag har en del vänner som inte dricker så jag får väl börja med att bjuda dem när det är dags... Just nu blir det mest umgänge med barnen och ljudböcker :)

Nu har jag läst hela din tråd och känner igen mig SÅ mycket i allt. Är också en ”finvindrickare”, en chef och har alltid en anledning att dricka vin.
Kommer ihåg dig från förra gången jag var härinne för omkring ett halvår sedan.
Nu vill jag komma dit du är.
Dag 1.

Emma79

Vilken fantastisk vårdag!

Har funderat mycket på ett samtal från gårdagens middag. Det handlade om ett gäng människor, bekanta, som jag festade loss med under gymnasiet och sedan träffat då och då under åren. Två av dessa personer har haft beundrandvärd framgång under det sista åren och nu kom det fram att båda slutat med alkohol ( och annat) och börjat fokusera på jobbet istället.

Jag sa inget men kände mig så stolt att kunna räkna mig till dem. Sen jag slutade dricka har allt på jobbet blivit roligare och jag dedikerar mig till 100 % för första gången på mkt länge. Innan har jag mest spenderat energi och hjärnceller till att fly och smyga och smussla. Jag ser resultat direkt.

Jag sluter mig gärna till de nyktras skara, känner det så starkt (har skrivit om det I tidigare inlägg ). Och det blir enklare om det där finns folk man ärligt kan se upp till.

?

Emma79

...”du vaknar med den inte av den”.

Går in I vecka två. Den kommer och går men kommer mest. Har kört uteslutningsmetoden och det borde vara just spänningshuvudvärk.

Det var väl som självaste fan, att nu när man håller sig nykter ska man ändå inte må topp?!

Någonstans känner jag att det kan vara relaterat med mitt drickande men jag kan också ha jättefel. Jag drack ju för att slappna av och koppla bort, nu har det gått 61 dagar utan A, och kanske har orsaken att jag drack satt sig I spända muskler och sedan knoppen?

Är det någon som har någon erfarenhet?

På schemat idag: promenad I naturen ( läs: någon kyrkogård ), meditation och nackmassage.

?

Elise64

...Måste väl vara dåliga ibland.. kanske är det en sådan vecka, hälsningar en med ett inflammerat, svullet knä... tror att det har med dagarna utan vin.. att skiten rensas ut.. men det kan ju också bero på nåt helt annat?hoppas du snart blir bättre!