Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Emma79

Huvudet högt!

En sådan kristallklarhet I dina ord. Jag blir så glad att du återhämtat dig. Så inutihelvetes glad. Hoppas du finner styrkan att fortsätta såhär, o faller du tar du dig upp illa kvickt.

Sov gott !

A-fritt tack och lov, fortfarande, förhoppningsvis under lång tid framöver... Inget fysiskt sug (L-glutaminet är otroligt effektivt) dock ett starkt psykiskt.

Istället för att, som sig bör, stolt skandera min nykterhet känner jag i dag mest en sorg över att jag inte vill - kan - dricka. Jag gillar inte min känsla, men kommer inte undan den.

Orkar inte vara stolt just nu. Men jag är nykter. Det räcker bra så.

Kram

Mirabelle

De lever sitt eget liv, kommer och går... Det viktiga är nog att göra som du gör just nu, acceptera att så här känns det och lita på att det är övergående. Kram

"Tvinga dig inte att fira". Bra uttryckt!

Att bara acceptera tror jag får mig att snart känna stolthet igen.

Ha en fin kväll alla kämpar. ♡

Vad är L-glutamin för något? Har läst om de förut i andra trådar. Hur hjälper den en? Hur känner du att det hjälper dig.Ochr kan man köpa de?

Tacksam för svar ?

Miss_blonde, L-glutamin är en aminosyra som är ett hjälpmedel vid behandling av flera olika sorters missbruk. Det jag har använt är ett pulver som jag rört ut i ett halvt till ett glas vatten. Tas helst på fastande mage och inte tillsammans med het dryck eller mat. En tesked pulver två-tre gånger har jag tagit. Det ger ganska snabb effekt vad gäller sug. Går att beställas på många ställen, själv har jag köpt mitt via ett nätapotek. Inte särskilt dyrt, mycket billigare än vin iaf. ? Googla L-glutamin+alkohol för att läsa mer. Rekommenderas starkt att testa. Lycka till!

Uppdatering: 2-3 gånger om dagen, förstås.

Kollar i min egen tråd och vill summera lite. Ser att jag varit medlem i åtta månader och två dagar. Passerade också inlägg nummer 500 i går kväll.

I dag är det exakt ett halvår sedan jag skapade min tråd "Ett ärligt försök!". Läser att jag startade med ca tio nyktra dagar, men föll tillbaka. Sedan var det mörker några veckor och jag visste inte hur jag skulle göra.

Vidare peppades jag av många här att berätta för min man, något som tidigare känts helt otänkbart: "Det här måste jag fixa på egen hand". Den 20 november strax före fem på morgonen sa jag som det var, rakt upp och ner. Vilken lättnad! Att M skulle stötta fullt ut och lite till visste jag, men mitt beslut att berätta tog lång tid på sig att mogna. Han bestämde sig direkt för att hjälpa mig genom att själv avstå, trots att han inte har några problem med att njuta av endast ett eller två glas.

Den största fördelen med att ha berättat för M är att jag inte kan dricka utan att tänka på att han vet. Förr drack vi varje helg, en hel del tillsammans och jag dubbelt i smyg. I det här fallet är skammen en fördel, den håller mig tillbaka. Lite stolthet på det och intaget minskar betydligt. All alkohol är på min begäran inlåst och endast M har nyckeln.

Då mannen inte tror på att bestämma över någon annan vet jag att jag bara behöver säga till, så hämtar han det här vill ha. En nackdel ibland när tankarna smyger sig på, men också en fördel då jag tränar mig på verkligheten. A finns ju överallt och är svår att aldrig konfronteras med. Dock skulle jag inte fixa att ha nyckeln själv. Det är trots allt ett stort hinder att be M att hämta. Grunden är iaf att vi inte dricker hemma, inga diskussioner kring detta, men jag har alltid möjligheten.

De två första månaderna var det inga problem alls. Gissar att envisheten höll alla tankar på A borta. Sedan kom suget. Jäklar, vilket sug jag hade under många veckor. För det mesta stod jag emot helt, några gånger smakade jag, men lämnade utan att dricka ur. Kände mig uppgiven flera gånger och undrade om det aldrig skulle gå över.

För ett par månader sedan började jag med L-glutamin, men trodde nog inte så mycket på det utan det var mest ett desperat försök att få tyst på A-hjärnan. Var lite nere ett tag, började ta tag i de värsta stressmomenten i mitt jobb. Sa ifrån mig vissa uppdrag. Efter ett tag noterade jag att jag kände ett lugn. Längtan efter A minskade avsevärt och det var det viktigaste, oavsett orsak.

Förra helgen slog det slint helt och hållet, men efter att ha analyserat det hela in absurdum nöjer jag mig nu med att det var ett sjuhelsikes, dock oplanerat, återfall. Nåväl, jag kravlade mig snabbt upp igen, vad skulle jag ligga kvar där för?

Under de här fem månaderna har jag druckit något vid ca tio tillfällen, inklusive förra tokhelgen. Det ger mig ca 150 nyktra dagar. De senaste åren var jag glad om jag fick ihop en vit dag per månad!

Vad vill jag säga med allt detta svammel då? Kanske att det tidigt gäller att hitta de positiva aspekterna. I början grävde jag ner mig totalt om jag ens kände för att smaka på något. Den inre stenhårda domaren. Nu tillåter jag mig att känna en sorg över hur livet blev, men jag fastnar inte i den. En stor skillnad. Som jag nyligen kommenterat, jag accepterar och låter vara.

Numera försöker jag ta en stund i taget och varje A-fri dag känns som en vinst. Långt där framme ser jag mig som en naturligt nykter människa. Alternativen är inte förhandlingsbara.

Ha en fin söndag. ♡ Nu håller vi!

Mirabelle

Vilken resa i personlig utveckling och livskunskap din nykterhet har fört dig på! Och du har sugit åt dig alla de lärdomar livet vill lära den ödmjuke. Det är en spännande metamorphos vi genomgår, och vi är modiga nog att vara i den, även när marken gungar under fötterna. Hejja oss. Hejja dig! Kram

JenniferZ

Vilken resa och vilken bra beskrivning. Känner igen mycket. Kanske kommer din historia att få mig att berätta för min man. Är ganska säker på att han kommer reagera precis som din man. Så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Förmodligen för att det då kommer att bli svårt att ångra mig...

Du har en så fin förlåtande attityd mot dig själv. Jag är rädd för att om jag faller igenom och tar ett återfall- även om det är ett litet- så är jag rädd att jag kommer hamna i en djup mörk grop som jag inte kommer kunna ta mig upp ur. Det ger hopp att läsa att det inte behöver vara så. Vi förtjänar att vara snälla mot oss själva nu.
Så himla bra jobbat!

Åh, vad glad jag blir att mitt inlägg inspirerar dig till att (kanske) berätta för din man. Alltså, det blev avgörande för mig. Förstår precis vad du menar om att det inte finns någon väg tillbaka, men snart väljer du det steget. Säger som ungdomarna: Gör't!

Ibland har jag svårt att hänga med i vissa trådar.Beror på hur länge personen har haft den och hur många kommentarer de finns.Läster alltid dom första kommentarerna och sen dom sista för att kunna få en överblick av personen och den problematik och tankar.Men sen är det svårt att veta vad som har skett under tiden..
Så din summering ger mig en hint "vem du är,hur det har gått och hur du tänker" Och vilken fantastisk syn du har på saker och ting.Verkar vara väldigt jordnära.Och du lurar inte dig själv hur saker och ting är. Du har insikt på många plan. Du är en person som gör misstag.Tänker igenom de,känner och försöker att förstå."Men sen även att du kan släppa det" för det verkar som du förstår att du är mänsklig och kan gör fel. De iallafall mitt intryck när jag har läst..

Kram

Blir glad av att läsa era kommentarer. Tack! Undrar om jag uppfattas så IRL som snälla Miss_blonde beskriver här. Själv ser jag mig inte riktigt så. Upplever nog att jag är mera "skit också, nu misslyckades jag igen" om mycket. Åtminstone har det varit så, kanske har jag blivit mer ödmjuk med åren, inte minst de senaste månaderna.

Angående långa trådar gör jag lika, läser början och slutet, men visst missar man många gånger själva resan då.

Nu på em föreslog chefen att jag skulle åka hem och förbereda en förestående konferens.

Det tog mindre än en hundradels sekund för A-hjärnan att både registrera orden, analysera och komma fram till att ledig ensam ett par timmar = då kan du ju passa på att köpa lite öl eller vin och ta ett par glas innan övriga i huset kommer hem!

Men min eminenta och konsekvensberäknande N-hjärna slog världsrekord, det tog bara en tusendels sekund för den att svara: Fuck off!

Lite imponerad blev jag allt!

Brukar återvända till uppdateringen jag gjorde i början av december. Bra att bli påmind om hur inte minst en smygdrickares liv kan se ut:

"Skönt att slippa!
Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"