Hej!
I helgen skrev jag det som jag trodde var min första tråd i detta forum. Det visade sig att det jag lyckats göra var att skriva mitt inlägg som en kommentar i någon annans tråd... Förlåt för kapning! Sen fick jag tipset av en annan vänlig själ härinne att kopiera mitt inlägg och lägga upp en ny tråd. Men hittar såklart inte mitt inlägg...

Så jag börjar om från början. Är sömnig (hurra!!!) så börjar hyfsat kort.
Idag är det dag 10 för mig. Jag har försökt många gånger de senaste 20 åren, men utöver graviditeter tror jag faktiskt dessa 10 dagar är mitt rekord.

Jag dricker mest i ensamhet. Varje dag. Vin. Dricker inte för att bli glad utan lugn. Har utåt sett ett lyckat liv men är på något sätt så skör- så hudlös. Har lättare att inte dricka alls än att sluta efter ett glas.
När jag en morgon för 10 dagar sedan förstod att det inte var läge att köra barnen till skolan (make bortrest) och fick fejka att de var sjuka, så kändes det som någon slags lågvattenmärke.
Jag bestämde mig för att hålla upp tills min man var tillbaka. Då fick jag för första gången fysisk abstinens. Och blev riktigt rädd. Nu har jag slutat dricka, försöker, kämpar. På obestämd tid. Vågar inte sätta något mål. Tar det dag för dag.
Det är en märklig mix av kämpande, rösten som viskar att ett glas kan jag ju ändå ta- och någon slags eufori över att känna mig pigg och energifylld när jag vaknar på morgnarna.

Dag 2 på abstinensen hittade jag hit. Vilket fantastiskt forum. Vilka fantastiska människor ni är! Peppande, ärliga, positiva, icke dömande.
Detta forum kommer hjälpa mig så!
Såklart har jag svårt att sova nu utan min vanliga 'sömnmedicin'. Men har istället legat och läst tråd efter tråd. Känt hopp.
Och trots att sömnen kanske blivit 3-4 timmar/natt har jag vaknat mer utsövd än på många, många år.

Är så glad att jag hittat hit. Att jag får förmånen att anonymt umgås med er härliga människor här. Tack för att ni utan att veta det har stöttat mig genom mina 10 första nyktra dagar!

JenniferZ

Tack John!
Ja- jag har beställt L ?. Från Holistics. Äter även multivitaminer sen dag 2.
Har gått upp 4 kg på dessa 2 veckor dessutom! Lika mycket till och jag kommer se friskare ut.

Jag ska börja träna jätteförsiktigt. Jag hör till de som måste hejda sig. Jag går lätt all in. Bokar en plats på ett marathon som målbild.
Är rädd att jag kommer att bli deppig när jag inser i vilken förfärligt dålig form jag är....
Men att träna lugnt i början gör ju också att man slipper den mest helvetiska träningsvärken. Den som gör att man inte kan träna på 5 dagar. Bättre att ta det lugnt och få till träning i alla fall varannan dag.

Det stämmer att det går bra. Detta är inte första gången jag försöker sluta, dansare den 4:e eller 5:e. Men första gången jag ens klarar mig så här länge. Och första gången jag haft någon att prata med (er). Vilken skillnad.

Visst var det du som började kunna se skillnad i ditt ansikte? Det väntar jag fortfarande på- och ser fram emot!

John-Erik

Jo det är i ansiktet som det syns skillnad först. Min frisör tyckte jag såg friskare ut häromdagen.
Tror att andra ser det först. Man glor ju på sig själv hela tiden och då ser man inte riktigt :-)
Kombinerat med träning tror jag man ser resultaten snabbare.
Kul att det går bra Jennifer!!

John

JenniferZ

Idag är det dag 17 för mig. Det går över förväntan. De senaste dagarna har jag inte behövt kämpa mycket alls. Det vet jag kommer ändras, men just nu njuter jag.

Men en fundering har jag. Sen min sömn började ordna till sig (efter en dryg vecka) så sover jag mycket. Hela natten och ett par timmar på dagen. Känner mig konstant sömnig.
Vad är bäst strategi nu? Jag har inte många 'måsten' i mitt liv förutom att finnas där för barnen.
Ska jag unna mig denna sömn utan begränsning? Eller är det någon slags flyktbeteende som min kropp sysslar med? Borde jag kämpa för att göra lite mer på dagarna?
Svårt att veta.

Våra kroppar tar mycket stryk av alkohol..Nu ger du kroppen äntligen läkning..Sömnen man får i berusat tillstånd är otillräcklig..Att sova är läkande..Sov så mycket du behöver..En pigg och nykter mamma är den bästa ungarna kan ha..Kram..

Hej igen,

Sov bara sov.

Det absolut bästa att ta sig ur är att sova så mkt man kan. Kroppen återhämtar sig i enormt tempo ju mer sömn man ger den.
Har du den möjligheten så utnyttja den. Om ett tag kommer tröttheten släppa och en energi utan dess like kommer infinna sig.

Njut av den tid som kommer.

//C

JenniferZ

Tack alla. Jag tänker också att kroppen nog behöver detta. Jag var så fysiskt beroende när jag slutade att jag hade 3 dagar av fysiskt vidrig abstinens.
Men som du Mary säger- det känns lite som att jag blir tröttare desto mer jag sover.
Somnar med barnen, sover 10 timmar- och sen 2 på dagen.
Tänker att det får vara så här till mitt första delmål, 3 veckor. Det är på söndag.
Sen får jag nog tänka till lite mer om sömnen.

JenniferZ

Vad skönt det är att vakna utan huvudvärk, illamående och ångest. Att slippa att smussla- det är så fantastiskt befriande! Att inte känna skam. Att ha ork. Att vara närvarande med barnen.
Vet att man ska vara ödmjuk men är så oerhört stolt över mig själv. Visst, det kunde skett för 10 år sedan... Men nu har jag tagit tag i det ordentligt, och jag försöker att inte gräma mig över den tid som varit. Nu har jag nuet. Och framtiden.

Mitt huvud bearbetar mycket nu. analyserar när suget kommer och varför. Inser att jag är ännu mer tunnhudad och skör än jag trodde. Hur skaffar man sig tjock hud? Ett pansar är vad jag behöver.

Igår var det nära att jag föll. Och nu efteråt har jag analyserat situationen. För det kommer hända liknande saker igen, och då behöver jag en strategi.
Vid hämtning av barn i skola och förskola råkade jag ut för en oerhört pinsam sak med en av de andra föräldrarna. Ville krypa ut mitt eget skinn och bara gå och gömma mig. Sjunka under marken. I bilen på vägen hem var det enda jag kunde tänka på att svepa 2 öl när vi kom hem. Gå in med skorna på, rakt fram till kylskåpet. Få denna skam och smärta över pinsamheten att dämpas efter 10 minuter när A kickade in.

Men det gjorde jag inte. Det var SÅ tungt. Satt med en bok och försökte bara vänta ut det. Att panikkänslorna skulle dämpas.
En timme tog det tills mitt hjärta slog lugnt igen. Efter 2 timmar kunde jag gå igenom situationen i huvudet och inse att de flesta andra skulle ta detta med en klackspark. Eller i alla fall inte som den katastrof som det kändes som för mig. Alla gör bort sig ibland. Ingen skadades eller sårades.
Så nu vet jag. När saker händer som får mig att känna mig hudlös och utlämnad så behöver jag härda ut i 1-2 timmar. Det klarar jag. Nästa gång något liknande händer drar jag på mig löparskorna.
Ingen öl. Inget vin. 20 dagar nu.

John-Erik

Du har en överlevnadsstrategi som du förhåller dig till. De här svackorna har man ju varje dag i princip, mer eller mindre ska tilläggas.
20 dagar har gjort underverk för din kropp ska du veta. Jag har 19 idag och det känns oerhört nyttigt.
Även lärorikt för nu vet jag och har bättre kunskap om att det går att leva sundare.
Pinsamma saker gör alla. Försök att glömma sådant så fort du kan..

Ha det gott!

John

Emma79

...bara leva sig igenom tillkortakommanden och svackor. Gräl och oro. Man kommer igenom och varje gång blir man lite starkare ?