Jag har skrivit och haft tråd i * De vidare livet* som - Min vilja kämpar. Men det passar inte in längre i min situation.Jag fick ett bakslag och har väldigt svårt att komma tillbaka..!

Men som någon skrev till mig där - Nykteristen i mig kommer inte få ro tills jag är nykter igen ! Så jag kommer återvända dit igen !!!

Radar77

Instämmer helt! De som bryr sig är de som själva har ångest över sitt drickande. Jag vet eftersom jag själv alltid varit en sådan. Jösses vad jag blivit stött av gäster som inte dricker upp jätteglasen jag bjudit på.... men jag tycker inte heller man ska behöva ljuga sedan ska man ju om man är skör inte utsätta sig för onödiga diskussioner. Jag tänker köra hårt med att jag måste köra bil.

De du skriver känner man verkligen igen.Absolut om någon som man trodde hade dömande ögon, som man själv visste misstänkte att man hade problem( men förmodligen så va dom inte dömande.Man vara bara paranoid ink skam känslor/försvarsmekanism tog över ).Eller när någon bara smuttade lite fint av sin dryck, eller när någon som helt plötsligt skulle ta en läsk eller kaffe till nästa beställning.Då kom irritation i mellangärdet.Men man "lekte" med och kanske sa -Ja det vore gott.Även om hjärnan "skrek" av besvikelse.

Jag hade velat kunna det.Ta en drink och även njuta av sällskapet och stunden.Men för mig går inte det. beteendet sätts igång direkt, och A blir det centrala/viktigaste. Så lagom finns inte i min värld vare sig var jag är. Vad är det som triggar igång dig att dricka själv? Är det något du tänker på eller känner.Eller det är suget som styr?

Så härligt för dig ? Ja om de är storm så kan det svajar väldigt okontrollerat ? Men heja dig att du tog över rodret ?
Gjorde du något speciellt eller tänkte något som gjorde att din viljestyrka tog över??

6 dagar nykter och jag är inne på min 8. Vi är grymma ? Så nu har vi ögonen mot horisonten och njuter ☺️

Hoppas du får en ljuvlig dag i det gråa vädret ??

Diskussioner ska man ju alltid blunda för. Nu har jag "turen" att jag måste endast ljuga när det handlar om mina kollegor.Min närmaste vänner har jag berättat det för (vissa blev paffa och vissa inte ) Men stöttning och förståelse var det jag fick ?..

Men pga att jag orkar inte "ljuga" längre så kommer jag bara vara ärlig och säga att jag inte vill dricka eller är sugen.Och sen anledning varför har dom inte med och göra.Så dom får ta de som dom vill. För det är ju sant de jag säger.Jag vill ju inte..

När suget kommer försöker jag se hela filmen, alltså föreställa mig hur jag öppnar vinaren, häller upp första glaset och dricker det. Fortsätter med glas nr.2 och börjar sortera saker i lådor eller pysslar med annat en stund.
Gör kvällsmackor och dricker det sista vinet. Då är klockan 20.00 och jag blir rastlös för att vinet är slut. Somnar vid 21.00. Men vaknar vid 23.00 med ångest och hjärtklappning
Hopplöst att somna om ligger och vrider mig till 02.00 och vaknar vid 06.00 med ångest och huvudvärk.

Denna film ville jag inte se!!?
Därför höll jag mig nykter igår???

Jäkla bra av dig ? Filmerna i huvudet är nästa ett måste.En påminnelse hur de och kan vara...!

Nu har solen kommit fram i Skåne så nu en promenad med vofsen ?

Satt och tog mitt morgon kaffe där vi fem.Men känslan som kom över mig där va så behaglig.Tanken va - Här sitter jag i lugn och ro (Hade ingen stress som när man vaknade bakis och hade sovit för länge/eller försovit sig pga man söp halva natten) Njöt av mitt kaffe och ciggaret.Kände mig fräch och vaken. I sådana stunder så mår man SÅ bra och känner sig så "säker" på att man inte kommer att dricka - Förnuftet hälsar på.Men de som är det tuffaste är att just den känslan kommer förmodligen förändras 30 gånger under dagen. Från att vara lycklig att man är inne på sin 9:e dag som nykter,sug,stolthet,sug,planera att kunna dricka,sug,förvirringen,sug,gråtmild,sug och hopplöshet (osv).Ni förstår. Det tar så mycket på krafterna och de är även då ursäkterna för att kunna dricka kommer .Varför kämpa i mot vind.Jag prövar verkligen att vara positiv och ändra tankesätt. Men energin tar ju slut när känslorna åker fram och tillbaka som en jojo. Bara så himla tröttsamt, är så trött på detta.Och att veta att de ska var så fram och tillbaka hela livet gör ju en rädd och frustrerad.Att man aldrig kommer veta hur det kommer bli när man vaknar.En bra dag eller dålig dag..!?

Tack och lov utspelar sig detta velande inte varje dag. Även jag märker hur olika det kan vara, trots relativt kort försök. De som varit nyktra länge menar att det planar ut för att sedan bli ett naturligt tillstånd. Däremot verkar man få vara på sin vakt och inte låta sig duperas av A-tankarna som kan dyka upp då och då.

Ha en fin dag! ♡

Vara beredd men inte måla fan på väggen är en strategi.
Njut och gotta dig i känslan av kaffet ☕ och den lugna morgonstund du har just i ögonblicket. Se fram emot flera sådana morgnar...☀?
När suget kommer under dagen, håll dig i nykterhetsmasten, snart har det klingat av. Kram?

Nä jag hoppas inte det Vinäger.Det är så sjukt hur hjärnhalvorna kan bråka med en.Det är som ett slagsmål där inne ibland. Jo de "måste" nästan vara så.Hur skulle annars människor lyckas vara nyktra år ut och år in om det inte känns bättre och mer stabilare.Men sen som du skrev - Man måste vara på sin vakt..

Tack FinaLisa ?
Sitter nu med mitt kaffe och ciggaret igen (Måste sluta.Men en sak i taget ? Något slags beroende måste man väll få ha kvar hihi ) och de ska man inte klaga på ? Det kunde ju ha varit en kaffegök (usch).Men som tur är så är de endast vanligt hederligt svart kaffe ??
Idag har man tagit semester pga tandläkaren och tandhygienist.Tur är ju det pga jag vaknade av att jag hade ont i tanden ? Men snart är det över ?

Ha nu en uppfriskande och härlig dag i det gråa vår vädret ?☃️?️

Hur ska jag kunna stålsätta mig om jag måste ta beslutet att låta min ängel till vofse somna in idag!? Är på väg till henne snart. Och om hon har de jag misstänker så är de det enda rätta att låta henna "somna" (hon fyller 14 år ) Skuldkänslorna är som ett stort svart moln över mig nu.Pga av min destruktiva livstil under många år (utöver alkoholen) Så hon har inte alltid haft det så lätt!
Just nu är jag jätte rädd pga jag känner att jag inte litar på mig själv. Skulle nog redan druckit om jag inte visste att jag behövde vara skärpt för hennes skull. Men är mest rädd för att hon ska känna min ledsamhet så hon blir rädd och orolig! Om jag måste göra detta så känns det som om jag sviker henne.Hon har hjälp mig så mycket.Från att trösta och göra mig glad till att pröva skydda mig så gott hon har kunnat.

Jag hoppas jag bara målar fan på väggen.För jag hanterar inte detta alls bra.

Håll alla tummar att det bara är vanliga ålderskrämpor ❤️

Nu är Tina igång igen.Inget stopp.Och giltigheten om j dricker eller inte finns inte.Så jag dricker. Hade inte kvar något stark vin/öl nu ikväll så va i affären och skulle handla.Tanken va ju självklart att köpa hem folköl.Som jag gjorde.Men jag bråkade med mig själv hela tiden i affären.Gud vad jag är trött på detta!! Jag orkar fan inte med detta mer.Hur länge ska jag fortsätta nu? 1-2-3-4-5-6-7-8-9 år. Nu kan jag jämföra livet med alkohol och utan.Och HUR kan jag välja detta.Jag är så satans arg på mig själv. Den härliga befriande känslan jag hade under mitt 1/2 år som nykter hur kan jag bara glömma !! och VÄLJA detta.Började dricka när jag va ca 13 år. Efter det så tror jag de längsta utan va ca 2 veckor.Men det har nog legat ca 1 vecka om ens det efter jag var 20. Och sen blev de fler dagar per vecka osv osv. Och när jag var 27 så tog jag min "riktiga" återställare pga jag mådde dåligt och pga jag inte orkade med abstinensen (minns den dagen) och sen har jag druckit varje dag sen dess.(Någon dag där och då utan, men då aldrig frivilligt) tills 2017-09-21.
3 dagar innan jag fyllde 34 år.Och sen var jag nykter 5 månader, 3 veckor och 4 dagar!Men nu sitter jag här ingen.Och INGET har förändrats.Förutom att nu vet jag hur det känns att INGET eller INGEN kan styra mig. Att bara få vara sig själv och den man är. -Den känslan är otrolig.Ren lycka!!
Så det gör så ont nu och hopplöst att man gör detta igen när man vet. Varför?

Se inte bakåt utan framåt, Jo bakåt på de goda dagarna men inte på återfall.
Du kommer igen, jag lovar dig. Har man fått smak på den goda nykterheten så vill man dit igen.
Så häv dig upp igen, jag hejar på dig i mina tankar!! ???
PS. Hur gick det med voffsingen...??

.. och jag har inget svar. Det är ju precis som du skriver, hur kan man välja att dricka när man vet att man mår så bra utan? Jag har inte ännu läst hela din tråd så svaret kanske finns där... undrar om det hände något särskilt innan du började dricka igen? Sänder en kram genom cyberrymden och hoppas att du tar dig ur det här asap. <3

Vad fan har jag gjort.Tårarna bara rinner här.Meddeladet jag skrev här igår skickade jag av misstag i ett sms till min storasyster.Hade kopierat de till mina noteringar. jag ringde henne och bad henne att inte läsa det och radera det.Men jag vet inte hur mycket jag kan lita på det.Man ser ju alltid några av meningarna även innan man öppnar det.Så nyfikenhet kanske tar över. Min ångest nu är 100 % .Vad har jag gjort..

Mirabelle

Står ni nära varandra, du och din syster? Är hon en person du annars vänder dig till för att få stöd i livet? Förstår att det känns riktigt riktigt jobbigt... Som om avgrunden öppnar sig under dina fötter... Du har gjort vad du kan i det här läget. Resten beror ju på vilken sorts person din syster är och vilken sorts förhållande ni har till varandra. Hon skulle väl inte medvetet skada dig på något sätt väl? Min familj är bindgalna och rätt svåra att hantera, men de skulle aldrig någonsin svika mitt förtroende eller medvetet orsaka skada för mig... De skulle vilja hjälpa däremot. Kan din syster hjälpa dig på något sätt, vara ett stöd för dig nu när du har slirat av vägen? Kram

Jag kan lita på henne! Vi är nära men ändå inte nu för tiden (komplicerat relation).Vi har haft det kämpigt båda två.Hon vet eller säkerligen misstänkte att jag drack väldigt mycket för några år sen.Pga då va jag i ett väldigt destruktivt förhållande.Fysisk som psykisk misshandel.Då va hon där och stöttade mig så gott hon kunde.Men hon vet absolut inte att de är/har blivit som jag skrev i mitt förra meddelandet. Känns som jag tappar fotfästet nu.Som du skrev - avgrunden öppnar sig under mina fötter..Paniken i mig är så hög just nu..Hon skulle aldrig medveten skada mig.Men detta kan absolut påverka vår relation.Jag kommer backa.Både pga skamen och sen ilskan om hon har läst de även om jag har bett henne att inte göra det.Sms:att henne för en stund sen.Men har inte fått en svar än.Jag skulle inte gett mig medans vi pratade i mobilen då bad jag henne redan då att radera det men hon visste inte hur hon skulle göra det medans vi pratade..! Allt bara snurrar..?

Mirabelle

Bäst vore ju förstås om din syster gjorde som du bad henne, så att du får be om hennes stöd den dagen du är redo istället. Tänker på dig! Kram