Hej alla!

Nu är jag tillbaks igen. Har insett att jag tvärtemot vad jag trodde inte klarar detta själv. Känner mig som världens sämsta människa....

Men har kontaktat min vårdcentral förra veckan och påbörjar min samtalsterapi och medicinering imorgon. Jag är så otroligt motiverad att förändra mig nu.

Blev lite disträ vilken tråd jag va inne i sen såg jag ditt "namn" (din kommentar där ) så trodde jag va inne i din ?..men vare sig .Så härligt att allt gick bra idag.En enda riktning och det är framåt ☺️

Radar77

Tack och lov för en hygglig natts sömn. Säkert tack vare tabletterna jag fick igår men what ever sova gjorde jag i alla fall. Fysiska symptomen är mindre också när jag vaknar vilket känns bra. Nu till jobbet, fortfarande sjuukt trött antar att medicinen inte gått ur kroppen men kontrasten mot igår är väldigt stor.

Både nätapotek och vissa hälsokostkedjor har produkten. Tror inte att man får göra reklam för ett visst märke här. Jag skickar iaf efter från en större apotekskedja. Är inte så dyrt, betydligt billigare än alkohol... Jag skriver mera om det i min tråd "Ett ärligt försök!" i #499.

Radar77

Nu ska min fru ta ett glas vin för att slappna av. Tufft, hjärtklappning. Jag kommer inte dricka något men fy för fan vad gott det vore

En fundering i största allmänhet: Du skriver att din fru tar ett glas för att slappna av. Är det vanligt att människor utan A-problem dricker vin en tisdag? Menar inget illa, dömer absolut inte, utan undrar av ren nyfikenhet om det är något naturligt.

Radar77

Bra fråga Vinäger och nej det är väl tveksamt framförallt vad gäller skälet. I hennes fall stannar det dock vid någon lättare form av självmedicinering, hon har en irriterande kontroll över mängden hon dricker vilket givetvis stört mig något grymt....

Ellan

Hej igen,
Bra jobbat av dig är min första tanke. Var stolt över dig själv nu och fortsätt som du gör. Den andra tanken är att jag med förvåning läser att din fru tar ett glas vin. Oavsett om det är vardag eller inte så vore det mer respektfullt av henne att avstå. Jag vet att det inte är enkelt att be våra anhöriga att göra saker för vår skull. Jag kände inte att jag hade rätt att kräva någonting av någon i början av min nykterhet. Egenvärdet var på botten men nu när jag kan se det från ett annat perspektiv så känner jag och tänker jag annorlunda. Vill hon stötta dig i detta så borde det inte finnas något hemma. Förlåt om jag låter hård men det är så jag kände.
Kämpa på och stå upp för dig själv.
Kram
Ellan

Jag håller med Ellan, om man vill sin partners bästa så ställer man upp.
Det gagnar ju hela förhållandet.
Om du känner att det skulle underlätta att hon avstod från att dricka hemma så be henne ödmjukt om detta.

Radar77

Ja ni har rätt och jag vet att hon skulle göra det utan att blinka, så den bollen ligger hos mig. Hon vet dessutom den här gången hur viktigt det är för mig. Sedan kan man tycka att hon borde avstå självmant och visst var det jobbigt igår att känna doften av vin.....

Radar77

Sitter i bilen och lyssnar på em podcast där de pratar om hur nice det är att beställa in en kall öl och en whisky samtidigt på krogen. Jag får fan 160 i puls och en sten på bröstet.... stänger av direkt.....

AL

allt som triggar bör undvikas. Tyvärr glorifieras och normaliseras alkoholen så till den milda grad att man upplever sig onormal då det börjar påverka ens liv negativt. SKAM är känslan hos mej. Men mitt nya motto är; intag av icke-alkohol och icke-söta drycker = FRÄSCH
För jag bryr mej om min kropp. Jag vill leva. Socker och kemikalier dödar.
Visst låter jag präktig ?
Men vissa dagar funkar det mottot i min hjärna.
Ha en bra nykter dag !

JenniferZ

Radar: Jag känner igen mig i detta. För mig är det någon slags självplågeri eller späkning att inte be omgivningen förändra något för min skull. Jag är oklar över varför jag tänker så. Är det för att straffa mig själv ännu mer? Eller för att jag kanske tror att desto större min utmaning är, desto starkare kommer jag bli? Vet faktiskt inte.

Radar77

JenniferZ: jag tror att det ligger mycket i det du säger för min del också. Självplågeriet, att inte ta plats, att inte vara till last ännu mer osv.. eftersom mitt värde är lika med noll i mina ögon är jag redan i skuld till min omgivning och har därför ingen rätt att be om saker.... irrationellt såklart men så är det nog....

Radar77

Funderade på en sak. Alla säger att man bara ska fokusera på idag. Jag försöker och jag tycker att det är en bra tanke. Problemet är ju bara att tanken inte stämmer i mitt huvud. Jag kan aldrig mer dricka, det kommer inte att funka. Jag kan inte dricka lagom det vet jag. Om jag dricker så förlorar jag allt. Jag måste därför avstå idag men även imorrn och alla dagar därefter så enkelt är det. Problemet här är ju bara att det inte är så enkelt eller så är det precis det det är, enkelt att veta vad jag ska göra men en annan sak är att det är JÄVLIGT jobbigt!! Men jag ska aldrig mer dricka, tanken svindlar men tanken på alternativet är så väldigt mycket sämre.....

JenniferZ

Jag känner så dubbelt inför detta. Aldrig mer. Precis som du så kommer jag aldrig att kunna dricka med måtta.
En del av mig går panik inför tanken Aldrig Mer. Men en annan del känner någon slags trygghet i just den tanken.
Jag försöker överlag att inte tänka på just detta alltför mycket, inte alls om det går.
Börjar tankarna komma så försöker jag fokusera på den korta tidsram jag just nu har som mål.
Tänker att 'resten av livet' alltid är ett jobbigt begrepp. När man börjar träna och lovar sig själv 'resten av livet'... När man som jag lever med en sjukdom som jag vet att jag kommer ha 'resten av livet'...När man börjat äta nyttigt och lovar sig själv att fortsätta 'resten av livet'...

Nä, jag ska försöka utesluta det begreppet både ur mitt vokabulär och mitt huvud. Försöka ställa om mina tankar mer till NU.

Radar77

Håller helt med, att lova att hålla en livsstilsförändring är ju svårt nog när en drog inte är involverat. Sedan så kommer ju också tankarna på vad jag aldrig mer kommer att göra, vad jag aldrig mer kommer att uppleva osv. Saker som ju är förknippade med glädje också. Så mycket av de tillfällen då jag varit glad i mitt liv har ju involverat a. Men det är ju just det som är grejen, det är ju så det INTE ska vara. Min hjärna är så inkörd på att glädje bara finns i samband med intag av a. Jag vill slippa de här tankarna vill vara i nuet men det verkar vara helt omöjligt för mig.

Jag har ju också haft en sådan livsstil där allt i stort sett involverat drickande. Vissa vänner dricker jag malt-whisky med vissa fint asdyrt vin. Alla förknippar umgänge med mig med drickande. ( mina föräldrar gav mig sprit i julklapp i år....)

Radar77

Reflekterar över mina beteendemönster en del just nu. Och senast kring hur viktigt det alltid varit för mig med alkohol vid alla sociala tillställningar. Fattar att jag inte är ensam om det i Sverige direkt men för mig har det varit det enda jag haft i huvudet i dagar i förväg. Hur mycket kan jag få dricka, vem köper vad så att det INTE tar slut, vilka kommer dricka och vilka bangar ur, när kan man börja dricka osv.... så jävla trist egentligen.....