Hej! Min sambo och jag har varit ett par i ca 10 år och har ett barn ihop. För snart 7 år sedan hade han sin första "vända" med att dricka för mycket. Han använde även andra preparat och var full och obehaglig flera gånger. Han bestämde sig för att sluta dricka/ta droger och tog själv kontakt med vården och fick hjälp. Det var en jobbig tid och jag känner fortfarande obehag när jag tänker på alkoholen och hur jag letade efter flaskor, men jag bestämde mig för att fortsätta med honom.Tre år senare var det dags igen. Inte lika allvarligt som första gången, men ändå. Han tog även den här gången kontakt med vården själv och blev avgiftad. För några dagar sedan berättade min sambo att han har trillat dit igen och har än en gång tagit kontakt med vården. Jag har inte märkt att han har druckit nåt mer än folköl. Han är himla duktig på att dölja det och jag vägrar leta flaskor/hålla koll på honom så som jag gjorde första gången.
En orsak, enligt honom själv, till att han börjar dricka är att han har en medfödd åkomma som periodvis gör att han har väldigt mycket smärta. Samtidigt förstår han ju själv att han kropp inte kommer klara av att han dricker så mycket alkohol som han gör. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här. Jag förstår ju resonomanget om att det är det enda som hjälper mot smärtan, samtidigt är jag så trött på att allt ska handla om alkohol. Vid båda dessa återfallen har det börjat med lättöl, som sen blivit folköl och som sen blivit renat. Någon som varit med/är med om något liknande? Hur har ni resonerat?