Vet inte riktigt hur jag ska börja.
Det känns som om A förstört mitt liv.
Allt kulminerade hösten 2015. En resa med jobbet där en kollega "stötte" på mig. Jag har alltid varit lättsmickrad och när en ung söt tjej kom fram blev jag givetvis smickrad. Det hela resulterade i att jag till slut skilde mig för att inleda ett förhållande med kollegan. Det var aldrig någon otrohet inblandad men det gick relativt fort.
Min dåvarande fru har alltid varit orolig för min relation till alkohol men jag viftade bort det. Min pappa och min bror har båda problem med A så jag var sååå insiktsfull och menade på att jag är medveten om problematiken och utanför riskzonen. Nåväl. Tiden gick och jag kunde inte sluta tänka på min exfru. I och med att vi har barn tillsammans hade vi sporadisk kontakt. Hon var såklart förkrossad över skilsmässan, det skulle ju liksom vara vi tills vi blev gamla och grå!
Innerst inne visste jag ganska omgående att jag tagit fel beslut men min förbannade stolthet satte käppar i hjulet. Jag drack en hel del och försökte dölja det så gott det bara gick, gömde flaskor etc. När alkoholen slunkit ner kändes allt lite lättare och jag kunde intala mig själv att jag tagit rätt beslut.
Det tog givetvis slut med kollegan.
Jag och min exfru började så smått umgås igen. Hennes tillit var och är såklart krossad och jag förstår verkligen hur mycket jag sårat henne. Hade jag bara låtit bli att dricka hade jag inte tagit de fullständigt vansinniga beslut jag gjort. Jag skyller inte ifrån mig, besluten har varit mina, det är ingen annan som hällt det i mig. Nu känner jag dock att jag har ingen kontroll. Det första och sista jag tänker på är A. Jag har mer och mer isolerat mig, umgås nästan bara med barnen och exfru. Den senaste tiden har varit så jäkla jobbig. Jag gråter och gråter och kan inte för mitt liv förstå hur jag kunde göra så här mot henne? Mot min fantastiska underbara vackra kvinna? Som jag skulle bli gammal med? Mitt hopp är och har varit att hon i botten någonstans långt inne ska kunna förlåta mig men jag undrar om det går.
Oavsett hur den här historien slutar har jag bestämt mig. Nu får det vara nog. Har läst många inspirerande berättelser här, tack för att ni delar med er.