av rabbitgirl

Idag har det gott ett halvt år sedan jag slutade dricka.
Helt och hålet från dag till dag, utan någon konkret anledning.
Under sista 5-10 åren försökte jag minska på mitt drickande, hade kortare vita perioder, kämpade med vinet och ångesten.
Det krävdes så lång tid innan jag kunde konstatera att jag inte vill dricka alls, för att det drar för mycket energi.
Och nu står jag här efter ett halvt år och känner mig glad och stark, med massa andra problem, men inte alkohol.
Jag vet att jag fixar allt som jag vill, för att jag klarade av att sluta dricka och tänker inte att börja igen.
För mig fungerade det inte att tänka "jag avstår en månad, jag minskar, jag kan alltid dricka ett glas".
För mig fungerade det att tänka " jag vill aldrig mer dricka alkohol."
Jag hoppas att alla här på forum hittar sin väg att hantera alkoholen.
Kram!

rabbitgirl
tis, 2018-05-01 - 14:37

att någon drar nytta av mina inlägg :) tack för uppskattning, det värmer och motiverar :)
Jag har konstaterat att många här på forum undviker "farliga" situationer som fest, träff med vänner osv. Det är tryggare att sitta hemma, man undviker frestelsen. Och det är nog helt rätt. I början. För att festen frestar, vännerna kanske ringer och hemma ... känns det så tråkigt och man deppar för att man ser alkoholismen som ett hinder.
Jag har ganska snabbt kommit på (när jag slutade dricka) att jag måste identifiera mina triggers. En del var faktiskt självklara, min hjärna går igång när jag ser en vinflaska, ett vinglas, när jag känner doften av vin, när det är fredag och lördag, när det är fest, när jag är ute och ska äta. En del var mindre självkära. När jag ska träffa en viss person. När jag ska flyga. När jag ska läsa en bok. Osv.
Jag har i börjat eliminerat alla triggers och det lämnade ett stort svart hål i min tillvaro, och stora svarta hål har tendens att dra in materia, even levande materia som jag är. Så med ett ord var det trist för mig och även himla tråkigt för min familj.
Jag höll på att svälta dem. En av mina triggers var "att laga mat". Jag drack alltid ett glas vin till matlagningen. Vid sidan av det officiella glaset tömde jag en flaska i smög. Så, jag slutade att laga mat. Det var inget populärt beslut. Hade dåligt samvete. (även trots det att jag var ganska bestämt just då att fokusera på mitt eget bästa, för att om jag inte tar hand om mig själv, kan jag inte ge något till någon, så jag tänkte lite: jag, jag, jag!) Jag behövde faktiskt äta någonting också. Även om det inte var lika ofta och lika mycket som tonåringen hemma. Jag bestämde mig att exponera mig för denna trigger och kom på en smart knep.
När jag lagade maten som min mamma gjorde när jag var barn, var suget mycket mindre. Jag ändrade helt menyn hemma. Jag fick faktiskt lite kick av de maträtterna, en mysig känsla av att vara hemma. Mamma trodde först att jag var galen när jag ringde varannan dag och frågade om recept, men sen började hon bara blomma av uppskattning. Familjen var uthungrad, så de åt vad som helst och hur mycket som helst. Idag är denna triggers borta. Totalt.
Jag vill egentligen säga att triggers kommer inte att magiskt förintas efter det att man slutar dricka.
Man måste arbeta med dem. Först identifiera, sedan ta små steg för att lura vårt beroende centrum, skaffa andra referenser. Helst i en trygg situation, men någon som kan stötta och stå vid sidan måste man exponera sig för dem. Det tar himla mycket energi.
Jag tror att många av oss gör det omedvetet, känner att man inte kan låsa in sig inomhus och bryta kontakter med alla vänner. Jag tycker att ju mer medvetet man gör det, desto bättre effekt. Annars är risken stor att man tar ett återfall och det är kanske min strategi som har så länge räddad mig från återfall?
Det är svårt att bara gå på fest och återuppleva exakt samma situation som när man drack. Då känner man bara att det blir tråkigt, man själv är inte social, suget är stark och det är bara en trist kamp. Nästa dag är man nöjd med sig själv, men för mig räckte det inte. Jag var tvungen att hitta andra kickar på festen. Jag gick bara till fester som kunde ge mig något mer.
Man kan dansa vild, om det hjälper. Man kan ragga en snygging och få honom att berätta komplimanger. Man kan prata med någon som har samma intressen. Man kan se sjukt snyggt ut och få massa komplimanger, bli allmänt beundrad. Man kan träffa någon mycket spännande person, typ en känd författare och njuta av det att denna person vill konversera med mig. Man kan träffa någon som har samma passion. Eller bara hjälpa en främling som behöver hjälp.
Det ger mig kickar. Det är mina antitriggers.
Alla har sina egna antitriggers. Det är bara att leta, känna efter och sånt.

rabbitgirl
lör, 2018-05-19 - 17:53

Jag vet, jag vet, jag är lite så här, älskar utmaningar :)
Och det gjorde jag idag, jag gick in på systemet för att jag ska ha två fester nästa vecka, med folk som gillar vin.
Jag köpte en kartong och jag vet att jag inte kommer att dricka en enda glas.
Det mest underbara var att jag inte kände suget, varken på systemet eller när jag kom hem med vinkartongen.
Det är så himla befriande, det betyder att mitt belöningssystem har slutat reagera på bilder som vinflaska eller vinkartong, synapserna som ansvarade för de reaktionerna håller på att försvinna och jag är mer och mer oberoende av vin!
Känns så himla bra, att vara mig själv igen. Aldrig mer alkohol.
Jag älskar friheten.