av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

John-Erik
tis, 2018-05-01 - 12:00

Vi har alla varit busiga i helgen. Nya tag nu. I morgon påbörjas en ny period.
Ska inte räkna dagar längre, det får bli internt för att hålla koll.
Summan av lasten A är mindre genom ny strategi. Mitt mål har nåtts.
Det var att dricka mindre, vilket jag gör numera. Längre uppehåll gör
även att 2-3 glas vin känns i kroppen då man inte tål samma mängd.
Nu blev det 5 glas igår. En flaska vin tyvärr...
Men nya tag ....

Ha det gott Vänner och tänk på att de nyktra dagarna som vi har samlat på oss är det ingen som tar ifrån oss

John

rabbitgirl
tis, 2018-05-01 - 12:58

Kroppen säger ifrån och det är inte alls konstigt att kräkas och allt annat efter alkohol.
Så klart kan allergin förvärra reaktionen, men jag kunde lika fint kräkas efter röd vin, vit vin, öl och vodka. Att inte tala om limoncello...
Jag tål inte mjölk, så säger hela min kropp ifrån och jag kan inte dricka det, även kaffe med mjölk gör att jag blir illamående.
Däremot röd vin... Jag kan fortsätta dricka även om jag känner att strax spyr jag. Jag går över gränsen och bryr mig inte. Jag kan även kräkas och fortsätta dricka. Det är skillnaden. Det är belöningssystemet som bestämmer, inte jag.

Mirabelle
tis, 2018-05-01 - 12:28

Det var just så det kändes, som att jag visste att jag skulle börja spy om jag drack det där glaset som blev för mycket. Men jag struntade i det. A-hjärnan ville ha sin kick. Jag är en pytteliten person, så jag tål inte mycket även när jag vanedricker var och varannan kväll. Har aldrig kunnat hälla i mig en flaska utan ödesdigra konsekvenser. Men det vet jag att många av mina vänner (mer bastanta kvinnor) kan dricka utan att det märks nästan. Jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig aldrig aldrig försöka hålla samma takt... Nu efter lång avhållsamhet drack jag nästan en hel flaska vin sammanlagt. Det är ju nästan suicid-varning på det :/ Urbota korkat. Men skönt på något vis att slutligen tappa kontrollen, precis som jag varit rädd för, och inse att så är det. Nu tar vi nya tag allihop!

rabbitgirl
tis, 2018-05-01 - 12:57

Ja, Mirabelle, jag är också väldigt liten :) Definitivt för liten för en flaska vin, ha ha.
Att kräkas var nästan som min strategi när jag drack, för att då viste jag att bakfyllan kunde bli mindre och jag skulle nyktra till snabbare. Om jag inte kräktes, kunde det sluta väldigt dåligt. Bakfyllan nästa dag var hemskt. Jag kunde också bli nästan medvetslös, ramla, slå mig, fattar inte att jag inte har gjort mig riktigt illa någon gång, jag hade nog lit tur. Jag drack en flaska vin när det var varmt någon gång (blandad vit och rött), kräktes på natten och nästa dag var jag helt borta, fick minnesförlust. En vän som jag sov över hos ringde efter ambulansen och det visade sig att jag hade vätske- och elektrolytbrist. Jag har hunnit nyktra till då.
Hur många gånger som helst var chauffören tvungen att stanna på vägen från en fest för att jag skulle kräkas. Hur många gånger som helst försökte jag spy "tyst" på toaletten på en "fin" middag... Kommer ihåg när jag kräktes under en middag hos släktingarna, tyst och diskret på toa, ingen märkte något... men det blev stopp i handfatet (han nog inte till toastolen). Aj då. Det var inte lätt att få den att funka igen ;)
Kroppsstorleken är viktig.
MEN att veta att man kräks om en stund och fortsätta dricka betyder att beroendet säger "here I'm".
Tack för påminnelsen, nu känns det faktiskt ganska bra att inte dricka en dropp ;)

Mirabelle
tis, 2018-05-01 - 15:02

Det var beroendet som gjorde entré och tog över. Inte nog med att jag drack det där glaset jag visste skulle bli för mycket. Jag drack ytterligare ett glas efter det. Jaaaa... vad säger man... ska nåt göras så ska det göras ordentligt :P Fy bubblan! Nu vet jag iaf att det är så här det blir. Jag har ett faktiskt beroende som ligger och lurar och väntar på en spricka i rustningen... Då är det realiteten jag får förhålla mig till hädanefter.

Vinäger
tis, 2018-05-01 - 17:56

?? När man är nykter, är man nykter och då är man det rejält... ??

Lysande stjärna, jo, jag tackar. ? Den här stjärnan jobbat för fullt på att inte slockna just nu.

Nya erfarenheter får vi varje dag och tur är väl det. ♡ Kram

Mirabelle
tis, 2018-05-01 - 19:35

Jag bjussar på kvällens tokroliga hysteri i kaos-familjens rede... Lillskrutten (nåja, 11 år) var så ledsen och grät så det skvalade. En detalj på favorit-leksaken hade gått sönder när hen skulle visa mormor hur den funkar. Mormor lovade i vild panik att hänga på låset på Toys’Rus imorrn bitti och skaffa fram en ny, likadan. ”Men den nya är inte samma, den är inte MIN!!! Jag älskar DEN HÄR och nu är den FÖRSTÖRD! Och den nya kommer vara mycket finare än den jag tycker om!” Skriker lillskrutten, helt utom sig. Supermamma no1 bestämmer sig för att rädda mormor. ”Men du... Du kan fortfarande älska den här, även om den stackaren är litet trasig och operfekt. Kolla på pappa. Han är gammal och sliten och tilltufsad, men jag älskar honom ändå. Fast det finns en massa nyare, finare karlar att välja bland, så är det just honom jag är fäst vid.” Och så hörs en indignerad basstämma från toaletten ”Hörredu! Jag hörde faktiskt det där!” Nåväl, lillskrutten bröt ihop i fnissanfall. Mission accomplished.

Mirabelle
tis, 2018-05-01 - 21:24

Nu har även jag pussat och kramat den numer funktionshindrade leksaken godnatt. Och försäkrat den om att det är helt ok att vara litet handikappad, och att morgondagens operation kommer att gå alldeles lysande. Lillskrutten har efter många långa överväganden bestämt sig för att påbörja sin kirurgiska bana och byta ut trasiga detaljen mot nyförvärvets felfria dito. Tror inte anestesi ingick i proceduren...

Mirabelle
ons, 2018-05-02 - 22:22

Jävla Google. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att googla mina symptom på hälsolägets förfall. Jag har alltid tänkt att det sitter i huvudet. Stress. Inte tänkt alls att det skulle kunna vara något fysiskt fel på mig. Håhåjaja den sinnesfriden botade ju Google effektivt. Jag har jättemånga allvarliga sjukdomar. Matthet, hjärtklappning, yrsel, konstant trötthet, illamående, svindel, feberkänsla, frysande, domningar, värk i muskler leder och hud, restlegs legs (eller hela jävla kroppen more like), nedstämdhet, rastlöshet, oro, sömnsvårigheter, aptitlöshet, feberkänsla... Det är uppenbarligen dödligt alltihop. Jag tröstar mig med att jag har lidit dessa symptom väldigt länge. Så om de berodde på nåt allvarligt hade jag redan varit död.

Amanda igen...
tors, 2018-05-03 - 07:35

Men Mirabelle, stress blir ju fysisk sjukdom tillslut, kortisol osv, det vet du ju? Jag har liknande symptom som du och det är fruktansvärt tröttsamt...fast det blivit ett slags normaltillstånd. Vilket inte är någe vidare. Håll dig borta från Google, ovanpå allt behöver vi inte få veta att vi snart kommer dö...???
Skämtåsido, har du inte pratat med läkare om detta? Jag har telefontid med psykolog 17/5 och har tänkt berätta allt men räknar med att alla fysiska symptom kommer kopplas till stress, det hoppas jag iaf... orkar inte med någon dödlig diagnos just nu?
Kram på dig?

Mirabelle
tors, 2018-05-03 - 07:50

Jag har ju berättat det mesta om de fysiska symptomen för läkaren... och de kopplades mycket riktigt till stress. För mig har det också blivit ett normaltillstånd att må så här, så jag hade svårt att beskriva vad ”må inte bra” bestod av. Nä Amanda, vi ska inte dö. Vi ska lägga den här skiten bakom oss och prova att må prima istället. Snart. Kram

Mirabelle
tors, 2018-05-03 - 17:35

Inte oroa sig i onödan, är mitt nya mantra i livet. Hos läkaren idag sa jag som det är "Jo jag har googlat mina symptom och nu har jag jättemånga allvarliga sjukdomar". Grundligt klämmande, lyssnande och mätande följde. Vad hon letade efter har jag ingen aning om, men allt såg finfint ut. Sen gick jag till labbet och lämnade blod. Säkert kommer svaren tillbaka med OK-stämpel. Och så är den fysiska biten ur världen sen. Planen ikväll är chokladtårta till middag. Och att vara helt spiknykter, vit som en lilja.

Mirabelle
lör, 2018-05-05 - 23:18

Hur A-rösten har mage att hemsöka mig efter totalhaveriet för en dryg vecka sen, det vete gudarna. Men nog fasen har den viskat idag. Så illa är det nog inte. Visst kan du dricka ett glas vin på en solig uteservering. Du måste bara sköta det här med ätandet bättre. Snälla lilla vän, tror du på allvar att du ALDRIG ska dricka vin igen? Helt i onödan avstå från guldkanten i resten av ditt liv??? Blablablabla... Vilken trög jävel! Alkoholfritt är det här oavsett. Nu väntar skönhetssömnen, så jag kan vakna pigg och nyter imorgon, redo för heldags-rep och föreställning på kvällen.

AlkoDHyperD
sön, 2018-05-06 - 09:05

Där har den listige a-jäveln verkligen myntat en lögn som låter sann om den upprepas ofta ; )
Vin bedövar inte bara de obehagliga känslorna (nåväl, inte ens det stämmer, tycker snarare de förstärks iofs) utan slipar även bort guldkanterna, tycker jag. Syna korten (genom att sätta ord på det här) och illusionen spricker.
Kram