Min man har valt mej framför flaskan. Jag har krävt att vi inte dricker hemma alls 0-tollerans. Men mina två flickor har berättat att han dricker i smyg hemma. Han är alkoholist sedan 2,5 år tillbaka. Han förnekar inget å nu ska vi skilja oss. Känns ändå helt otroligt värdelöst hans val. Det är ändå väldigt jobbigt att vars så stenhård. Nånting jsg inte är egentligen. Men jag står mitt kast. Han får göra som han vill?

Anthraxia

I min mening så; har du ställt ultimatum så har du.

Det du kan göra är möjligen att ta ett lugnt snack med honom. Använd kroppsspråk så att han inte känner sig hotad eller attackerad ("slapp" hållning, armar och ben raka, ansikte nedåtböjt, titta upp på honom - det fungerade för mig)

Och så frågar du honom om det verkligen är det här han vill; om han vill förlora sin familj, eller om han är villig att prova vården först, som ett sista försök.

Det är alltså om du VILL ge det en chans till, utan att (synligen) släppa ditt ultimatum.

Nekar han så...Tja, då är det ju hans val...

Notera; jag vet egentligen ingenting, men jag Tror det är värt ett försök.

Anthraxia

Ptja, då är det ju bara så, tyvärr. På ett sätt har du "tur"; han säger rakt ut att han inte tänker sluta. Då slipper du den ambivalens och det (ofta falska) hopp som många här lever med. Det där som får människor att stanna kvar - att hoppas att "kanske blir det bättre"

Din man har alltså sagt att han tänker inte sluta. Då är det bara att tro på honom.

Jag vet att det känns fördjävligt, men så är det nog :(

Annher01

Ja han har fått lägenhet 450 m från mej på gott å ont. Bra för våran dotter men inte om han tänker dricka mär han har henne vi får se. Men jag kan iaf låsa stänga dörren om vårat hus för det ska jsg ta över.

Annher01

Jag övertar huset å han ska flytta/ vilken situation. Han väljer mej framför flaskan. Undrar ändå lite hur det ska gå. Får jag ro inombords?Ett liv ensam har inte varit ensam sedan 18 års ålder. Nu två äktenskap senare. Kanske blir spännande vem vet? Hade sju barn hemma nu bara två? Vi får se gäller bara våga sitt beslut.

Tösabiten

Jag är lite avundsjuk på dig att du vågar ställa ultimatum och fullfölja det. Jag vågar inte ställa något ännu för just nu kan jag inte fullfölja det. Jag vet att min man skulle välja bort mig framför hans öl, så jag måste vara redo. Jag blir så imponerad av er som fixar detta. En dag ska jag också göra det, när mina pusselbitar i livet passar lite bättre. Sträck på dig och känn dig nöjd med ditt beslut. Många som skriver här säger att det är det bästa beslut de tagit. Du kommer komma till ro när du slipper oroa dig för hur mycket din respektive har druckit. Fortsätt skriva här och få stöd från andra, lycka till!

beslutet men utan tvekan ett av de svåraste också! Så sorgligt att vara tvungen att lämna någon man har massor av bra saker tillsammans med! Overkligt att någon som påstår sig älska en inte kan välja bort flaskan!

Problemet när man dricker är ju bl.a... att man blir personlighetsförändrad; inte omdömesgill - kidnappad hjärna - och det kan sitta i några månader efter att man slutat dricka.

Fru Anhörig

Vad jobbigt att han valde flaskan före familjen, otroligt egoistiskt! Jag har ställt ultimatum till min man om 0-tolerans också. Han har fått tid på sig den här veckan att fatta eget beslut. Om han inte går med på det får han packa väskan och flytta.
Hoppas på det bästa till dig och resten av familjen ❤️

DetGårBättre

Egoistiskt och egoistiskt. Tänk tvärtom istället. Måste man stanna hos någon när kärleken inte finns där? Sen att alkoholen gör att man inte bryr sig om omgivningen först är ju också en fråga. Inte så enkelt som egoism alltid vill jag säga!

Annher01

Han vill gärna säga särbo till andra, så fort han flyttar får vi se om jag håller med är inte så säker på det. Det känns ändå bäst att spela med så länge han bor kvar tror inte han förstår riktigt sitt val. Jag har faktiskt också ett val att leva mitt liv. Inte dansa med i alkoholistens värld. Ingen kärlek i världen får me till det. Då dansar jag hellre ensam....

Annher01

samtidigt har jag ställt mej frågan jag skulle inte skiljt mej bett han flytta om ha har fått cancer eller nåt liknande. Binär ju gifta vi har lovat men samtidigt med alkohol känns det som det inte är damma spelregler på nåt vis? Vad tycker ni?

Huskatten

Långvarigt alkoholbruk, alkoholism, beroende eller vad man vill kalla det förändrar ju vår hela vår personlighet, vårt förstånd, minne och förmåga att tackla tillvaron på ett vuxet sätt. Det blir en deal breaker, ett kontraktsbrott, i förhållandet. Så, nej då tycker jag inte att äktenskapslöftet längre gäller. Och kanske, kanske kommer din man i sin ensamhet framöver att börja tänka över sitt val. Börja tänka på ett annat sätt att leva, utan alkoholen. Kanske. Du har i alla fall rätt till ett alkohol(ist)fritt liv. Säger jag som efter ett långt vuxenliv med självmedicinering och beroende äntligen tagit mig ur missbruket - och i stället gift mig med en alkoholist! Så dumt. Men, det är en annan historia!

Annher01

tack för din åsikt! Tänker ändock att det tog tio år innan jag fattade att han var slkoholist. Nu kan han typ medge att han var det tio år innan mej tom att det inte är mitt fel att han dricker. Då är det ju konstigt val.. som jag då inte förstår alls. Ännu mindre