Hej alla!

Nu är jag tillbaks igen. Har insett att jag tvärtemot vad jag trodde inte klarar detta själv. Känner mig som världens sämsta människa....

Men har kontaktat min vårdcentral förra veckan och påbörjar min samtalsterapi och medicinering imorgon. Jag är så otroligt motiverad att förändra mig nu.

Radar77

Snart två veckor som nykter. Det känns riktigt bra på ett sätt samtidigt som all tid jag lagt på att reflektera över det som varit delar mig, å ena sidan är jag så glad och stolt över vad jag nu gör för mig själv och mina nära och kära men samtidigt föraktar jag mig själv och allt jag gjort och all tid jag spillt..... jag vet att det är bäst att blicka framåt men detta är första gången på 20 år som jag faktiskt stannar upp och tänkt efter ordentligt...... läskigt men sannolikt nödvändigt.....

Elise64

Det är många tankar som far omkring nu! Vi är här för att förändra, lära oss av våra misstag, men bi måste också förlåta oss själva.. och ge beröm för att vi nu vågar se och vilja förändra. Bra kämpat dessa veckor, jag hejar på dig?‍♀️

Radar77

Vill bara dela några tankar med er. Nu har jag varit utan a i över två veckor. Suget finns där ibland mer ibland mindre men alltid där. Motivationen att avstå är dock helt enorm, jag är förvånad själv över det faktum att även om suget river i mig så känner jag mig stark. Insikten är dock tydlig, jag ska inte försöka dricka ”lagom” ”måttfullt” eller så utan jag ska inte dricka alkohol, inte idag, inte imorgon. Jag äter nu olika mediciner som stöd och det är säkert bra men avgörande och den stora skillnaden den här gången är att jag inte förhandlar med mig själv. Jag HATAR tanken på att aldrig mer kunna ta en öl, en maltwhisky eller ett glas amarone men vad jag tycker spelar ingen roll för det går inte. Det är samma sak som en nötallergiker som inser att denne aldrig mer kan njuta av en macka med jordnötssmör, trist som fan men fullkomligt meningslöst att göra motstånd. Jag har kapitulerat inför faktumet att jag druckit klart. Jobbar nu med att lyfta blicken och gå vidare med den insikten i bagaget, svårt just nu dock..... ha en fin dag allihopa!

Tanten75

i det du skriver väldigt mycket.

Har kommit upp i drygt 6v nu och kroppen mår förträffligt! Tankar och känslor om det ”tidigare livet” kämpar jag med dock, men har lärt mig att slå av emellanåt... jag behöver göra det, blir för mycket negativt annars helt enkelt.

Kommer heller inte helt överens med att inte längre kunna ta det där glaset, men det finns inget mellanting för mig, jag ska inte ha något! Punkt!

Faktiskt har det blivit lättare och lättare för varje dag/vecka, och det är jag glad för.
Ju längre jag håller mig undan a, desto bättre går det att vara utan a.

Håll hårt i motivationen, kämpa på, det blir lättare vartefter tiden går!

Liten stor

Känner igen mig i allt du skriver. Låter som du fått den riktiga insikten och styrkan nu. Heja dig!

Radar77

Vaknar utvilad. Skönt. Grill och vänner igår. Drack alkoholfri öl, ingen frågade varför men jag antar att de flesta förstår varför. Antingen sa ingen något för att det är lite känsligt pga min historik eller så bryr sig faktiskt ingen i vad jag dricker eller inte dricker, tanken känns orimlig. Jag bryr mig ju så otroligt mycket i vem som dricker vad, hur mycket och när.... hur som helst så var det fruktansvärt att vara nykter första timmen när det var lite stelt innan alla började slappna av och dricka men på slutet av kvällen var det fantastiskt att inte ha druckit! Jag är stolt över mig själv! Ha en fin dag i solen allihopa och njut av livet!

Radar77

Funderar på varför jag tidigare på allvar trott att det kommer funka att dricka lagom.. hur många med problem med a lyckas dra ner, dricka lagom och sluta ha problem med a? Säkert några men det kan inte vara vanligt. Jag tror verkligen på att försök att dricka ”lagom” bara sker tills man hittat sin botten och accepterar faktum och ger upp alkoholen. Och jag önskar att jag när jag så gärna ville dricka lagom kunnat förstå att det inte finns för sådana som mig. Jag läser så mycket på forumet nu och ser många som kämpar med att knäcka koden till lagomdrickandet och jag önskar dem verkligen lycka till samtidigt som jag tror att det i de flesta fallen är fel val. Men alla måste göra sina egna val.. önskar bara att jag kunde bespara dem allt lidande som det innebär att hitta sin botten...

Liten stor

Känner verkligen igen det du skriver. Har klarat mig nykter igenom många fester o middagar nu och det är första timmen man får genomlida sen är det otroligt skönt att vara nykter och man kan ha trevligt ändå (tills folk blir för fulla och börjar upprepa sig, det brukar jag ta som en signal att gå hem).

Radar77

Ja precis så är det. Det är som att jag slappnar av först när övriga fyllnat till. Jag tror att det för min del beror på att jag har så enormt dålig självkänsla att det är först när det är uppenbart att övriga inte granskar och dömer mig som jag kan vara mig själv utan alkohol, fan vad trist egentligen.....

Radar77

Dagens reflektion, jag undrar vad som skulle hända om jag drack nu, vad jag menar är att jag ägnat så extremt mycket tid åt att fundera på alkohol att det känns som att om jag smakade nu så skulle skuldkänslorna bli så stora att jag skulle krascha helt. Det är väl bra antar jag då det är nykterhet jag vill uppnå. Just nu är suget stort och löftet om de positiva effekterna finns i hjärnan men skulden är så mycket större. Detta gör att jag garanterat inte kommer att dricka idag men någonstans vore det bra om skuldkänslan vore lättare att bära....

Menar du skuldkänslor som du skulle få om du drack?
Ja, du får vara vaksam för alkoholdjävulen är listig och smyger sig på.
Du får helt enkelt vara smartare än din egen hjärna. Så bestäm att det är du som bestämmer?☀?

Radar77

Ännu en dag utan a

På väg till jobbet och solen skiner. Underbart! Men...lider av en känsla av att ett återfall lurar bakom hörnet. Har försökt så många gånger förut och aldrig lyckats. A-djävulen på axeln har alltid lyckats och mönstret är detsamma. När jag tror att jag har koll på läget så hamnar jag i en situation där jag inte har garden uppe och så trillar jag dit. Jag är så rädd för det, rädd på ett sätt jag inte upplevt förut. Det beror nog på att insatsen känns större denna gång. Jag har gjort allt rätt den här gången, använt alla verktyg. Fixar jag det inte nu så kommer jag aldrig lyckas... tidigare har jag liksom kunnat trösta mig med att om det krävs så kan jag alltid söka hjälp...... nåja jag får försöka skaka av mig känslan och i vart fall så kommer jag inte att dricka idag!!

Radar77

Peppar peppar men det går bra nu! Har fixat en parmiddag och flera varma kvällar utan a!! Oj vad stolt jag är! Har hittat något som motar suget och det är att springa. Sedan gäller det att kroppen håller, har ju hamnat i den här situationen pga ett gränslöst beteende och det gäller tyvärr träning också... men hur som helst så känns det så otroligt bra nu!! Ha en fortsatt fin dag allihopa!!!!!

Radar77

Tack Lisa!? Tror inte någon sagt det till mig förut. Har känt mig så svag förut.. men ja, jag känner mig så beslutsam.??

Och en sak vill jag skicka med till er som funderar. Campral har för mig varit otroligt effektivt! Jag vet att det inte är det för alla men för min del har det varit enormt bra! Jag kan verkligen rekommendera det.

Ha det fint i solen!

Har själv varit med om det.Märkt att "folk" nästan känt sig obekväma att man inte dricker och nästan pikar att något glas gör väll inte.Även -Det är så tråkigt att dricka själv.Hur självisk kan man vara egentligen.Det är som -" Drick med mig och ha det trevligt, sen kan du återgå och ta hand om ditt problem själv senare.Men jag har Iallafall haft det trevligt"
Och som du skriver om man har en dålig dag och är svag så kanske man ger vika. Att man ska kämpa med sig själv är tillräcklig svårt ibland men sen ska man "behöva försvara sig att man inte vill/kan dricka" till andra! det blir dubbelt jobb.Klart man har ett eget val men de ska ju inte behöva bli värre pga andra..

Men hej dig att du har stått på dig ?

Radar77

Är lite nere idag. Vill inte vara bitter över att jag druckit så många år men varför skulle det ta så många år innan jag fattade? Varför......?