Maken har nu på måndag ätit antabus i 8 veckor.
Förra veckan kom frågan kan vi inte ta ett glas vin tillsammans någon gång? Jag blev helt kall inombords. Prat om guldkant mmmm. Det blev diskussion om att alla andra dricker så tröttsamt. Tänk att just då minns han inte varför jag bad honom att flytta o söka hjälp.
Kommer det någon insikt, jag frågorna är många.
Hur gör ni andra för att orka vad säger ni?
Jag går o pratar o vet att jag ska ta ansvar för mig o att det är min make som ansvarar för sitt.
Hoppas att det finns andra som känner igen sig.

många som känner igen oss! I början när jag läste här så tog jag till mig och lärde mig att alkoholisten måste komma till egen insikt och verkligen vilja sluta dricka! Då gav jag upp det där med att FÅ honom att sluta dricka! Sen kom en fas när jag mer hoppades och var kvar och om jag ska va ärlig även försökte manipulera honom att sluta dricka! Kom sedan till vägs ände och insåg att det minst lika mycket handlar om mig, att jag skall få insikt och skaffa mig den rätta viljan att sätta gränser runt mig själv, ta hand om mig själv, inte i första hand ansvara för andra, styra, ställa och kontrollera eller vad man skall kalla det! Andra (ex en alkoholiserad partner) har ett val men det har jag med! Det som är grejen är att man förstår i ord och vetenskap men det stämmer inte alltid överens med ens egna handlingar och beteende! Så var det för mig! Jag var enormt bra på att reagera men urusel på att agera utefter det! Det jobbar jag med nu istället för att försöka få mitt numera ex att sluta dricka!

Evro

Funderar mycket över när ev insikt kan infinna sig.
Känns som den som är alkoholist är egoist. Min man var tidigare innan jag satte ner foten mån om mig att hur jag mådde var viktigt.
Nu handlar allt om honom, var på landet i helgen självklart kom frågan upp igen. Diskussion om att landet inköptes för restaurang o ta ett glas vin. Det har tyvärr inte varit måttligt där genom åren.
Om du är med då fungerar det, eller hur då ska jag ta över ansvaret. Känns som jag är den vuxna o han barnet.
Blir så trött på allt i bland.

Man blir som en barnvakt åt sin egen gubbe! Kan man inte ”passa honom” en helg ballar det ur! ”Är det ok att jag tar en öl?” brukade mitt ex fråga! Definitionen på EN öl var tio och dessutom skulle bergvärmen kollas av (= några klunkar starksprit som gömts i pannrummet)! Att ens komma på tanken att fråga om det är ok att göra något som han VET att man hatar och får lida för! Förstår precis vad du menar och hur du känner!