Tänkte jag kunde kasta ihop en liten tråd om mitt eget drickande också. Varit och kladdat i en massa andra trådar så varför inte skapa en egen? Får se om jag får ner det "viktiga" jag tänkte framföra.
Jag är väl i grunden en periodare men har senaste året jobbat rätt mycket med mig själv vad gäller alkoholen. Annars har jag flera års terapi för att få bukt med mig själv i grunden. Åter till alkoholen. Jag har tidigare i mitt liv bara gått all in när det varit fest och har aldrig tänkt så mycket mer över det. Allt eller inget typ. Efter den perioden så blev alkoholen en flyktväg och jag kunde kröka mig iväg en kväll eller som i de värsta fallen mellan tre till fem dagar - och då var det verkligen all in som gällde.
Senaste året har jag också haft några flerdagarsfyllor men då har inte flyktbehovet varit det primära eller att jag egentligen dricker destruktivt som jag tidigare gjort. Det har bara eskalerat efter att jag fått i mig för mycket efter en stressig period eller vad som helst. Våren var dock en tuff tid annars (som jag inte kunde styra över) och det var ut på puben de flesta kvällar. Allt för att stressa ner typ.
Nu i sommar har det varit kontrollerat drickande men två gånger har det slutar med några rejäla fyllor då jag gått loss på starksprit. I efterhand har jag ju analyserat och kommit fram till vad det var som triggade det hela.
En sak vet jag med bestämdhet. Jag ska inte dricka starksprit (åtminstone inte ha det hemma) för jag dricker det som vin eller öl, och sen är det kabooom in i väggen. Men oftast fungerar det bra med vin, cider och öl även om det finns ett visst riskmoment även där.
Jag har dock gett mig fan på att jag ska segra över alkoholen genom att använda det på rätt sätt. Egentligen kanske jag borde hålla upp helt några år men det känns svårt att greppa om. Dock vill jag minimera riskerna med att få flerdagarsfyllor - för det är i dessa "tappa-kontrollen-skede" som det går åt helvete. Det är jag trött på rent ut sagt.
Skillnaden annars mellan mig och många andra upplever jag som att jag har ju inget sug efter alkohol i grunden. Visst kan jag bli sugen på ett glas rött en kväll ibland eller varför inte en kall öl ute i solskenet på en trevlig uteservering. Sen kan det ju bli några öl även efter den första dock. Här måste jag bli bättre på att bedöma min situation. Men många andra kämpar för att inte dricka alls, det har jag aldrig känt som ett problem. Inte druckit nu på typ tio dagar och har väl bara känt att det kunde vara gott med en öl vid ett av dessa tillfällen. Det är detta som gör det lite lurt för mig, men även detta som tror jag kommer kunna styra upp det hela.
Jag har även sprungit ner på AA för att inhämta mer kunskap och information från andra människor, speciellt äldre som krökat en del, för att se om jag kan känna igen mig i något av detta - och sen kunna hitta lösningar på de sakerna för mig själv. Det närmaste hittills är väl just att när man blir helt ensam och känner att nu kan jag dricka på lite utan att det märks eller hur jag ska förklara... just det kommer jag grunna mycket över. Vad är min undermedvetna vilja i en sådan tanke?
I övrigt har jag gått till alkoholterapeuter och ska även träffa en ny snart igen. Tycker det hjälper mig på många plan i förståelse och i att inte tänka om jag ska dricka eller inte på en fest om några veckor. Det beslutet tar jag den dagen. För det blir inte bra om jag ska tänka på alkohol konstans i tre veckor för att komma fram till ett beslut som jag kan ta just den dagen. Det sätter mig ju bara i en risk och jag fokuserar på alkoholen för mycket.
Vet att jag utsätter mig för en risk i att fortsätta dricka men vill inte att alkoholen ska vinna så jag bara har två valmöjligheter heller. Svårt att förklara men några kanske förstår. Jag har ju inte det suget som de flesta snackar om, jag vet ju knappt vad ni menar. Enda gångerna jag har sug är ju just i dessa flerdagarsfyllor när jag känner att jag måste ha mer för att inte må dåligt. Då blir det en besatthet - och det är ju sjukligt rakt av!
Tidigare har jag flera gånger hållit uppe helt allt från tre månader till nio månader (inte längre än så dock) och jag mår oftast som bäst då. Så jag behöver ju inte alkoholen egentligen men vill kunna ta ett glas ibland eller någon öl ifall tillfället passar. Ska det vara så jävla svårt?
Vet åtminstone att jag behöver ha en huvudsysselsättning där alkoholen bara blir en bisak i det hela, då går det aldrig över styr. Alkoholen får inte vara det centrala för då är riskerna för stora för mig att tappa kontrollen. Men spelar jag datorspel, poker eller umgås med någon över intressanta samtal så blir det väldigt lite drickande.
Så jag ser ju det positiva och det negativa och det snurrar mycket i min skalle men jag ska kunna dricka kontrollerat alltid är mitt mål. Så då är frågan hur jag ska uppnå det till 100%, för jag blir fan besviken när jag misslyckas - även om jag vet att jag bara ska upp på hästen igen och sen traska vidare!
Blir aldrig aggressiv eller liknande på fyllan. Lite dryg i min skämtsamma framtoning möjligen samt så stänger jag in mig i min ensamhet när jag krökar på för mycket.
Så, nu har jag skrivit av mig lite. Någon som känner igen sig i stora delar? Eller är jag en av de få som inte har det här suget efter alkohol som alla verkar snacka om? Fritt fram att kommentera ifall någon nu känner för det.