min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jag ska på intro nu i slutet av maj..Lite orolig att jag inte ska vara så duktig..Å andra sidan har jag klarat betydligt svårare arbeten..Dom vet ju att jag inte har jobbat inom resturang på många år..Självförtroendet vacklar lite..Men det ger sig nog när jag kommer ombord, hoppas jag..Känns också konstigt, första sommaren på 15 år som singel..(det var så länge sen förra separationen från exet) Har funderat mycket på olika beroenden och medberoenden..Det verkar som många på gym har ät-och träningsberoende..Spel alkohol eller droger verkar också höra ihop..Det är väl tillgängligheten som gör det..Hur många är egentligen fria från beroende?Kram

ligger jag på den finaste platsen. Med mina nära älskade. I solen.Vid ett Slott utanför Stockholm.

Där ligger jag nykter och vaken och väldigt långt borta från nerkissade hissar, spyor och Mr Daniels.
Jag är nykter, jag andas och jag lever.

Jag är tacksam

Amen!

MM

Anders 48

578 dagar! Det är så roligt att läsa. Mr. Daniels gillar ju inte heller den här värmen - han har så lätt för att dunsta då. Och det är ju bra. Jag skriver som du: Jag är nykter, jag andas (och pollennyser lite) och jag lever. More than good enough för mig just nu:-)

Kram på dig i vårvärmen/A

Visst går det, det har med viljan att göra. Har man tillräckligt stark vilja att förändra så går det. Det borde vara omöjligt för mig att hålla mig nykter. Jobbar som bartender och har A runt mig alltjämt. Men det går att spåra om hjärnan. Som en gammal hårddisk som kan rensas och byggas om på nytt. Så kämpa på.

Kram

Tack gode gud så är tilliten återställd hos dottern, den var rejält sargad ett tag. Jag mår bra. Att hon mår bra får jag på köpet.
Vi mår bra.

Kram fina du och lycka till med sjön, helt underbart sommartid att få arbeta på vågorna.

Samma här. Pollenmosig men nykter och vaken. Men du.... Mr Daniels hinner inte dunsta bort när jag är i farten.
Så det får vara. Jag vet hur det blir. En smutt så är jag så fetkörd och jag vill verkligen inte dit igen.
Åt helvetet med fotbojan.

Vi kämpar på mot perioderna.

Kram

MM

Mic99

Senaste veckorna har jag haft ett enormt sug att dricka men lyckats stå emot. Än.. Det som håller mig uppe är att läsa det du och andra kloka människor skriver här. Jag vet ju. Ingenting blir bättre av att dricka. Men när allt känns svårt så funderar hjärnan lik förbannat på snabba lösningar..

Att läsa här blir då lite som att kasta vatten på den eld som är på väg att ta sig. Hoppas vattnet räcker bara. Ledig idag vilket gör allt ännu värre.

Ska ge mig ut och springa en runda nu och hoppas det känns bättre sen-det brukar lindra ett tag-annars får jag komma tillbaka hit och läsa vidare.

Kram Mic

Mic99

Det är märkligt. Igår var det nästan omöjligt att stå emot och idag känns det helt annorlunda. Inte ens ett uns sug nu. Känns så klart kanonbra men samtidigt är det obehagligt att det kan skifta så snabbt fram och tillbaka. Man är liksom aldrig säker och kan koppla av. Hursomhelst. Idag mår jag bra. Får vara glad för det.

Läste din ide med klotterplank och gillade det verkligen. Kan definitivt va bra när man snabbt vill ha respons av någon. Och sen så kanske man låter bli att skriva orelevanta saker i andras trådar. Som jag gör nu.. får be om ursäkt för det. Ska hålla mig till klotterplanket i fortsättningen, men jag ville liksom avsluta det jag började igår så du vet att jag inte ramlade denna gången.

Solen skiner idag med. Otroligt! Nu får vi se till att njuta av den.

Kramar Mic

Att suget försvann.Det kan komma över en, när man minst anar. Vissa jämför det med en våg..Bara ligg still flyt med på vågen, så är det över och allt är bra..Kram

Jag brukar tänka så, och har lärt mig. Det går alltid över. Hur jävligt suget än är så kommer det dra över som moln på himlen.
Har t.o.m satt mig och tittat på molnen, sett dom glida iväg och visualiserat att där dra min lust att dricka bort på ett litet moln.
Hej då puss o kram. Flyg vidare lilla moln..... åt ett annat håll....

Kram

MM

Min värld står still
Allt är fridfullt
Det är tyst på den solvarma gatan

Jag njuter av lugnet
Att få andas in det tysta och trygga
Faller ner
I drömmarna

Här flyger jag på ett lätt vackert moln
Och jag vill
Aldrig någonsin
Återvända

Till det som en gång var

Jag flyger också omkring...
på mina nyköpta sandaler från J-P:s på Götgatan, – dina trakter MM
slängde käft på södervis med killarna i butiken
satte mig sedan på min hoj och trampade hemåt.
Jordnära, men ändå "flygande"!
Nykter, nykter, nykter. Men inte tråkig!

Kanske möttes vi där på Södermalm, utan den vetskapen att ett möte just hade skett.
Magisk tanke. Att kanske någon av oss var den som höll upp dörren där den andre just
klev ut. Man vet aldrig....

Kram

MM

hej MM
Läste Ditt inlägg från den 18:e maj. Vackert och inspirerande!
Tack för att Du finns.
Hälsa dottern.
kram
Ikaros

Tack Ikaros för ditt inlägg som gjorde mig uppmärksam. På J-P:s köper jag mina MBT sandaler och skor :) Det är fint att veta att ni vandrar och svävar omkring där på Söder ? Glad vår? / mt

Kloka och fina Mulletant och Ikaros. Jag lever och mår bra. Jag kommer ta en break härifrån. Jag tror att det ibland är bra att logga ut och på något vis ta lite avstånd från att läsa och skriva om A. Har lite funderingar kring det som skrivs, inte skrivs, hur det skrivs, hur man bör skriva, (kanske ska? - det folk vill höra?). Jag följer inte alltid detta. Det folk vill läsa. Så jag makar lite på mig innan jag skapar världskrig härinne.

Men jag vill inte att ni oroar er om jag inte skriver på ett tag.
Jag klarar min nykterhet. Jag lovar er det. Jag är stabil. Iaf idag.

Jag behöver en liten break men jag vill inte gå utan att säga till er.
Jag vet att ni blir genuint oroliga.

Ni är alltid med mig i mitt hjärta

Kramar

MM