Tack till alla modiga som delar med sig av sina "vardagliga" problem kring A. Problem som de flesta av oss brottas med.
Jag har ramlat in på denna sida flera gånger men blev först idag medlem. Och vill börja med en positiv klang! Jag är så glad att det är fler än jag som kämpar på i vardagen.. med precis tillräcklig insikt om att man bör sluta / trappa ner och ändå är det något som lurar i bakhuvudet.
Jag blev berusad första gången för snart fyra år sedan och sedan dess är jag fast. Jag kan inte erinra mig en enda vecka då jag har varit nykter. Jag kommer från en familj med beroendeproblematik och därför höll jag mig borta i så många år... Men jag inser att jag inte kan vara en måttlighetsdrickare, utan jag måste sluta helt. Trots att A endast varit en del av mitt liv så kort tid så ser en framtid utan A väldigt mörk ut. Jag förstår att det låter löjligt men vad sjutton skulle man göra utan det?
Allt härstammar från en underliggande ångest som efter en klunk (eller flaska) försvinner.. Jag verkar vara den mest sociala person som du har träffat och alla vill ha mig som bästa kompis (positiv, stöttande och redig). Men inom mig är något trasigt och jag kan tyvärr inte tillgodose andras behov. På ett sätt trivdes jag bättre som den märkliga introverten, utan större krav från omvärlden.
Ingen i min känner till mitt problem och jag vill försöka hitta tillbaka till den person jag var innan.. Inte världens mest intressanta, men med en integritet som jag kunde vara stolt över.
Idag är första gången under dessa fyra år som jag inte går till kontoret. Ist har jag just avslutat en flaska Sangria och påbörjat flaska nr 2. Försöker göra det mesta av min ensamma tid, för snart kommer man och barn hem och tankarna kan inte längre springa fria. Man är fångad i sin egen vardag.