Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Det kostade massor för oss tidigare när vi handlade..Vi åkte oftast till närliggande städer för att byta systembolag. Och ungarna fick förstås både godsaker och annat för mitt dåliga samvete. Var i en närliggande stad igår. Tänkte på när vi var på husbilssemester och åkte och handlade på det bolaget.Känslan när man låtsades vara ”vanlig konsument” Tittade lite på utbudet, och handlade för stora summor. Sen känslan av skam och skuld när jag gick ut från bolaget, för att vi spenderade så mycket pengar på alkohol..Så jäkla skönt att slippa dom känslorna..Nu har ungarna en nykter mamma utan dåligt samvete..

Ja, det är nog många kronor som.supits bort genom åren. Bra att du belönar dig med något som påminner dig om ditt nya nyktra liv. ♡ Kram

Lim

Ja visst har det spenderats pengar. Onödiga summor och med ångest som resultat.

Idag har vi varit på roligheter (en ledig skön underbar måndag fick vi). När vi var tillbaka i stan satte vi oss på ett café i skuggan och fikade innan vi begav oss hem.

Vi tog en sväng förbi en mataffär för att köpa frukost till imorgon. Den ligger bredvid ett systembolag. Jag gick ju sällan till systemet för jag köpte ju folköl på vanliga mataffärer oftast. Men jag känner ändå en stolthet och lättnad av att slippa dividera med mig själv om att "passa på" att köpa nåt där när jag för ovanlighetens skull är nära.

Jag sneglade in genom glasrutorna och där inne gick folk runt och tittade i hyllorna. En måndag i maj. Hur mycket kommer de dricka denna sommar tro? Tjusiga damer och herrar bland andra.

Så skönt att slippa svänga in och göra dem sällskap bland de alkoholfyllda äckliga gångarna. Fy fan vilken vidrig affär det där är. Som ett inferno av gift.

Det är underbart (!!!!!) att slippa känslan av att gå in där och skamfyllt köpa nåt.

Länge leve det vita livet!

Känner 2 kvinnor som jobbar på bolaget.Det måste ju finnas massor av personer personalen ser har problem..Undrar hur det känns att sälja till dom. Kanske man blir extra ilsken när exet fortfarande super och våra barn mår dåligt av det..Kram fina lim..Så skönt att ha ledigt när solen skiner..

Lim

Jaa de borde ju se mycket. Men å andra sidan sitter de där och säljer... Jag undrar om man kan det ett långt yrkesliv om man ens anar vad alkohol gör med människor och familjer. Alltså om man har den insikten överhuvudtaget... kan man ens arbeta på en sådan absurd plats?

Jag känner också en som arbetar på systemet. Har aldrig hört honom prata om kunder alls... det kanske hör till deras policy att inte göra det. Och det är i så fall bra tycker jag. Men jag vet inte om det är därför han inte pratar eller om det är för att han inte tänker på människorna bakom inköpen.

Vill inte förolämpa nån som kanske har anhöriga eller dylikt som arbetar där. Men för mig är det ett obegripligt ställe att jobba på. Så himla sjukt ställe. Så har jag alltid känt. Att det är ett sjukt ställe. Jag har aldrig nånsin känt mig bekväm där. Inte ens långt innan mitt eget missbruk började. Har alltid känt att det stället är fel. Nu menar jag inte att systembolaget som idé är fel. Jag är glad att det inte finns starkare än folköl på mataffären. Jag menar bara att alkohol som den enda varan i en butik känns fel och sjuk.

Som sagt, menar inte och vill inte förolämpa nån.

Jag är åter igen vaken mitt i natten pga stress över mitt jobb. Känns inte så trevligt att vara klarvaken när klockan snart är två på natten. Jag vågar inte ens ställa klockan för då kommer jag se hur få timmar jag har på mig att få lite sömn. Usch... 3 h blir det ungefär om jag somnar nu. Den vetenskapen gör att jag absolut inte kommer kunna sova.

Mitt arbete ter sig också lite sjukt nu inser jag. När det gör att jag ligger vaken såhär.

Men imorgon kommer en ny natt och då kommer jag nog sova bättre. Det får vara trösten.

Godnatt allihopa och god morgon ?

Känner människor som arbetar där och gjort under många år. Åtminstone två av dem har egna erfarenheter av vad A kan ställa till med. Tänker att de ser det som att kunna hjälpa med några ord då och då. Och alternativet att alkohol säljs i livsmedelsaffärer, då är detta för dem bättre. Dessutom, hur många arbeten innehåller inte misär och tveksamma beslut, speciellt inom psykiatrin och socialförvaltningen, framför allt då det är barn inblandade? Men förstår tankegångarna, det är knappast ett drömjobb för mig heller.

Ha en bra dag!

Lim

Ja vinäger, så är det förstås. Många jobb innehåller mycket av det du beskriver.

Jag tror jag liksom fantiserade ihop hur det skulle vara för mig att jobba där. Men jag har ju också massor av hat mot alkohol så det är ju kanske inte så konstigt att jag ogillar systemet ? Jag skulle må rätt dåligt av att jobba i en affär som säljer hockeyutrustning också ?

Men ja... hela grejen med att alkohol är en laglig drog är för mig helt obegripligt numera.

Läste en artikel om Gudrun Schyman och en kommande dokumentär om henne (tror jag det var). Rubriken var något liknande "hela vårt samhälle är alkoholiserat" och hon pratade om alkoholnormen vi har. Just alkoholnormen har jag skrivit mkt om i mina inlägg förut. För den påverkade mig enormt förut, även under mina långa nyktra perioder. Och kanske även nu... Jag tyckte det var rätt klockrent att beskriva hela vårt samhälle som alkoholiserat. Det ÄR ju så. Och jag vet inte men jag känner att systembolaget och klirret från en systemetpåse symboliserar hela den samhällsalkoholiseringen. Jag har aldrig sparat påsar därifrån och typ haft min matlåda i en sån. Jag har alltid kastat dem. Alltid. De synliggör nåt så sorgligt med vårt samhälle.

De flesta är så oskyldiga i den här röran. Man föds ju in i det nästan. Och det är ju det som är problemet. Hade inte alkoholnormen varit så oerhört stark hade jag aldrig druckit. Jag drack inte förrän sista året i gymnasiet och jag gjorde det ENBART för att passa in. Det gick knappt annars. Men jag undvek alkohol så länge jag kunde. Önskar jag hade haft starka nyktra förebilder runt mig men det hade jag inte. Jag tror snarare de runt mig drog en lättnadens suck när jag äntligen blev "normal" och började dricka.

Jag ska i alla fall alltid vara den nyktra starka förebilden för mina barn. De ska alltid kunna känna att det är normalt att inte dricka.

Ha en skön kväll och god natt allihop ❤

Lim

God kväll där ute.

Jag är nyss hemkommen från en lång dag i en nöjespark. Det var en konsert i slutet (kanske nån härifrån var där, vem vet). Det var så fint att vara där bland merparten nyktra människor.

Men på tåget hem och på väg till tåget såg jag en del berusade personer. Det var märkligt att se deras ögon. Fy vad läskigt det ser ut. Och jag kunde föreställa mig hur det kändes att vara dem. Därinne i den berusade hjärnan. Kanske försökte några bete sig nyktert. Några andra var högljudda och skräniga.

Jag älskar nyktra människor! Det är så skönt att se deras ögon och se att de inte liknar zombies i blicken.

Jag hoppas alla föräldrar där var nyktra eller åtminstone nöjde sig med en enda alkoholhaltig dryck. Det var mkt folk att tappa bort barn bland.

Jag är helt slut i kropp och knopp. Nu ska jag ta en dusch och sedan krypa ner i sängen bredvid mina barn som fortfarande är vakna. Jag är så glad över att jag kan ge dem en hel lördag såhär ända fram till sena kvällen utan att känna att jag skulle vilja dricka. Jag har aldrig druckit på såna här ställen nånsin och skulle aldrig göra det men däremot skulle jag kunna längta bort från en rolig lång dag såhär... jag skulle nog förut i alla fall haft svårt att vara kvar i 10 timmar som idag. Men jag har inget att stressa hem till. Jo, tvätten kanske. Men den väntar snällt på mig till imorgon ?

Ha en god natt allihop.

Kram!

Lim

Ibland sviktar mitt självförtroende. I mitt föräldraskap bland annat. Fastän jag egentligen vet att jag är en bra förälder.

Tanken slog mig att tänk om jag blir en tråkig förälder för att jag är så ordentlig hela tiden. För att jag inte dricker och släpper loss med andra vuxna. Förut brukade vi dricka vin med grannarna och spela musik osv. Jag saknar det inte eftersom jag inte vill dricka. Men blir det tråkigt för barnen? Alltså ni hör ju hur sjukt jag resonerar. Men det är för att jag är i nåt läge där jag ser ner på mig egen förmåga. Jag anstränger mig så oerhört mkt för att vara en bra mamma och ju mer jag gör desto högre blir mina egna krav på mig själv. Jag stressar upp mig!

Jag vet att jag inbillar mig att barnen skulle ha tråkigare bara för att vi inte festar med grannarna. De skulle förmodligen bara skämmas över mig om det skulle hända nu.

Jag hatar när jag tänker såna här negativa tankar och föreställer mig konstiga saker.

Jag vet att jag är den bästa versionen av mig själv när jag är nykter.

Okej jag festar inte loss speciellt ofta men jag är heller aldrig nånsin tråkig och bakis. Jag är nästan alltid pigg och glad och orkar mycket med mina barn.

Jag måste fokusera på det som är bra.

Jag känner mig ju ofta som ensamstående så jag tror jag känner överdriven press på mig själv. Jag vet ju att om inte jag hittar på saker med barnen så blir det liksom ingenting. Det gör att jag nog gör alldeles för mycket istället. Men samtidigt har jag ett behov av att göra mycket. Så har det blivit i mitt nyktra liv. Jag vill inte bara sitta hemma och glo. Det kunde jag ju vilja göra när jag drack.

Men jag måste nog försöka hitta en balans. Just nu går allt i 180 hela tiden och jag tappar vad som är sant och falskt.

Ibland känns det som att jag försöker bevisa nåt för både mig själv och andra. Visa att jag kan ge allt och göra allt. Men det slutar med att jag känner mig helt tom och värdelös.

Jag måste försöka släppa känslan av att jag ständigt måste sträva efter mer av allt. Jag orkar inte med känslan av att vara materialistisk och vilja ha mer och göra mer. Så var jag aldrig förut. Varför har jag blivit så nu? Jag begriper det inte.

Jag hade inte instagram förr och har aldrig haft Facebook. Men för några år sedan skaffade jag instagram. Jag slapp det under mina graviditeter och första åren av barnens liv. Slapp jämföra mig. Och nu undrar jag om det inte är instagram som bidrar till den här jobbiga pressen. Bara idag har tre stycken visat bild som räknar ner till en utlandsresa, femtioelva personer har visat presenter de fått på morsdag (jag har inte fått nåt, inte ens en kopp kaffe. Och jag bryr mig inte egentligen men alla andra gör ju det så då borde jag det med?)..... sammantaget ser det ut som att alla gör allt samtidigt och har underbara makar och vänner osv. Och jag blir helt tom FASTÄN jag har det så bra. Men tar jag bort mitt konto missar jag ju massor av kontakt med folk. Men jag tror att det är jättedåligt för min inre ro att alls ha med sociala medier att göra....Det passar inte mitt psyke alls. Jag är för ömtålig.

Nåväl. Jag inser ju att jag måste göra nåt. Jag kan inte ha det såhär pga en löjlig fotoapp.

Haha det blev som en terapisession här i min lilla monolog. Och jag tror jag kom fram till nåt som kan hjälpa mig. Gäller ju bara att bli av med beroendet och bekräftelsebehovet som vuxit fram dessa år med instagram ? kanske svårare än att sluta dricka?? Men snudd på lika viktigt.

Godnatt!

PS. Jag ska inte kolla instagram alls imorgon bestämmer jag nu!

Jadu, dessa grubblerier om att andra har det bättre, är roligare, att deras barn har bättre föräldrar, roligare liv. Säkert finns det någon som har det bättre, men många som har det sämre också. Det jag kan känna med insta och FB är att det finns några av mina "vänner" som hittat sin "grej" i tillvaron och som publicerar bilder från det. Ett intresse, ofta samma typ av bilder. Dem kan jag numera bli riktigt avundsjuk på. Jag tror att de lever i harmoni med sig själva.
Och det är nog det som är viktigast ändå. Barnen mår bra när du mår bra. De kan säkert också ibland bli avundsjuka på andra, men du får se det du gör. En utlandsresa behöver inte bli det roligaste i världen, bara man åker utomlands. Vissa dricker sig igenom det. Hur kul är det? Vissa föräldrar vill bara vila - inte heller så kul. Nej, se på det du gör för dina barn. Du är närvarande, du hittar på saker, du tar dig tid med dem. Det blir lättare när de blir större. Då får du mer tid till dig. Jag känner så väl igen det där grubblandet över om andra har det bättre, roligare etc. Men man får helt enkelt se till vad som är viktigt för en själv. Och stå för det. Hade du velat prioritera utlandsresa så hade du gjort det. Var stolt över dig, Lim!

Kloka ord från Sisofys som vanligt.
Jag kan bara instämma. Det är många som har svårt att hantera sociala medier på ett sunt sätt.
Själv valde jag medvetet bort FB för flera år sedan då jag insåg faran med för stora stresspåslag för egen del.
Instagram öppnade jag först i höstas då jag tyckte jag ville hålla lite mer koll på vad vänner och familjen har för sig.
Lite kul att lägga ut sina egna bilder ibland också.
Men förminska inte dig själv Lim, tro på att du är den fantastiska mamma som du är! ?? kram

AlkoDHyperD

Många använder FB som bekräftelsekälla. Visa upp sig så som man vill uppfattas av andra, som en förstärkning av en identitet man vill ha. Feelgoodinlägg får många ’likes’ = mycket bekräftelse.
Inget av detta är fel i sig. Men visst är det lätt att falla i jämförelsefällan.
Så kan det ju även vara i verkligheten. Hur ens hem ser ut, vad man kör för bil, och som du nämnde, resor mm
Om alla människor bar sina livserfarenheter, dolda svårigheter och lidanden i en plastpåse skulle vi förmodligen inte vilja byta påse med någon.

Lim

Tack Sisyfos, finalisa och AlkoDHyperD för era kloka svar. Jag läste dem långsamt allihop och tog åt mig. Tack.

Jag skrev ett ganska långt inlägg inatt men det försvann när jag skulle posta. Dåligt internet antar jag.

Mådde inte så bra igår. Har för mkt just nu med allt. Orkar inte ens skriva om det igen för jag känner hur stressen ökar när jag tänker på det (det är mest mitt jobb som gör att jag mår dåligt. En enorm arbetsbörda har vi).

I alla fall så har jag mått bra idag igen.

Och som vanligt är jag oerhört tacksam över att jag lever ett helt totalt nyktert liv. I med och motgång.

Ha en fin kväll allihop. Kram till er.

Slutade med FB och instagram för länge sedan. Även vänner som har allvarliga problem i vardagen har en FB fasad av påklistrad lycka. Jag har inte saknat det en sekund. När jag träffar vänner nu för tiden så har vi mycket mer att prata om och jag slipper deras oäkta sida.
Jag försökte hålla det till att bara koppla upp till mina närmsta för att kunna lägga ut mer ärliga inlägg men det gick inte och till slut så sprutade det myskvällar, nya terasser och utlandsresor i mitt flöde och stressen gick upp.
Jag gillar verkligen det här forumet, det är precis som anti-facebook :) Här pratar och visar vi våra verklighet, inte den vi vill att andra ska tro att vi har.

Om du har möjlighet att byta jobb så överväg det. 8 timmar om dagen fram till du fyller minst 65 är väldigt mycket tid att lägga på att vantrivas. Som dessutom spiller över till resterande vaken tid om det är illa. Jag vet att det ofta är lättare sagt än gjort, men det kostar lite energi i jämförelse att se sig om efter nya möjligheter.

John-Erik

Det är inget för oss. Ärlighet är ju en av grundbultarna till ett nyktert liv.
Att skicka skarvade och förskönade bilder lirar dåligt.
När vi skriver här så är det av nytta. En grej kan ju vara att lägga ut
när man mår som sämst. Abstinensfoto...
Avskräckande givetvis och ingen kommer att göra det
trots att det är verkligheten. Inte skicka 20 år gamla foton som de flesta gör.
Själv gör jag lite framsteg och tycker att nykterhet ger mig en ett bättre djup
i ögonen och så märks det på att huden känns mer elastisk och har en bättre lyster.
Men än kan jag inte skicka ut fotot. Märkligt att det tar sån tid ..
Har dock tålamod.. :-)

John

Sannah

Läser ditt senaste inlägg och tänker och känner igen mig så! Jag tänker också på att du lever genom dina barn, inget fel alls i det men kommer du ihåg dig själv? Dina behov. Vi är inte prestationen.
Jag brukar meditera lite för att finna inte ro. Gärna vägledd meditation. Kolla in appen Insight timer.
Du gör detta bra! Du finns för dina barn och det glömmer de aldrig! Fester med grannar och alkohol är en illusion om trevligheter! Men kanske står det för en känsla av gemenskap du saknar?
Fb och insta är trevligt när man själv mår bra...
Kram?

Lim

Ironwill, John och Sannah; tack för era tankar.

Facebook har jag ju inte och har aldrig lockats av det. Men instagram har jag. Känner att jag håller kontakten med fler vänner genom det. Men jag får ju också en del ofrivillig information genom det. Jag vet ju att man sällan visar det dåliga från livet i en sådan kanal. Men det hjälps inte alltid.

Jag känner nog att det jobbiga är ibland att jag är tillfreds med det mesta ända tills jag öppnar instagram. Och det är så himla onödigt. Kanske jag borde avfölja en del. Men grejen är att jag även kan må dåligt av bilder min egna nära familj lägger upp ? Fastän jag verkligen känner till deras liv och hur det går upp och ner osv.

Ja Sannah jag lever verkligen genom mina barn. Det skrämmer mig litegrann. Jag försöker göra saker för mig själv också och lyckas ibland. Men eftersom att min relation ser ut som den gör så kan jag ibland ha svårt att lämna barnen. Ibland funkar det bra men ibland känner jag ett sådant stort ansvar för varje sekund av barnens liv att jag har svårt att släppa kontrollen. Jag känner också att tiden med dem är så värdefull att jag ofta tycker att jag slösar den om jag inte spenderar den med mina barn. De är verkligen mitt allt. Och tiden de är barn är kort!

Gemenskapen har jag fortfarande egentligen med både grannar och vänner. Så alkoholen behövs ju inte. Men förut kunde vi stanna ute på nåns altan i många timmar och vinet gjorde ju att kvällen blev längre och barnen fick vara ute ovanligt länge med sina kompisar. Men! Jag tycker ändå att det sättet att umgås på är rätt så destruktivt. Jag vill inte ha det. Men ibland känner jag mig så korrekt och proper jämfört med folk runt mig. När självförtroendet sviktar tror jag det är nåt negativt men när jag mår bra vet jag ju att jag varken är tråkig eller ointressant när jag är nykter. Tvärtom tycker jag att folk runt omkring mig faktiskt verkar tycka om mig mer nu än förr. Och många säger ofta att jag är rolig till och med. Men när man inte mår på topp så fastnar man i dåliga tankespår.

Angående mina barn så tror jag också att jag måste vara med och skapa deras barndom hela tiden. Jag vill ge dem många fina minnen. Men jag måste nog inse att jag måste låta livet rulla på lite av sig själv också... jag kan inte ständigt producera minnen åt dem. Jag vet inte varifrån jag fått denna halvt om halvt besatthet kring detta? Att fylla deras barndom med miljoner lyckliga och intressanta ögonblick. Är det för att jag är rädd att dö ifrån dem? För att de ska ha goda minnen att plocka av om de mår dåligt i framtiden? Eller så försöker jag bara göra fritiden så fin som möjligt eftersom att skolan är tuff för ett av mina barn.

Nu tror jag inte jag gör fel i hur jag gör direkt men eftersom jag blir stressad ibland så måste jag ändå tolka signalerna och inse att jag måste slappna av!

Men med det sagt så har vi väldigt roligt. Och sedan jag blev nykter har jag massa energi över på nåt sätt. Ja jag är stressad av mitt jobb men det är ändå ett behov jag har... att göra saker när vi är lediga. När man inte dricker är det som att dygnet har 10 timmar extra. På riktigt alltså. Och de timmarna vill jag utnyttja.

Idag mår jag bra!

Kram alla! Och välj det vita livet!

Lim

Hej allesammans.

Jag upptäcker ibland när jag läser nya inlägg på forumet att jag saknar att vara "nynykter" ibland. Alltså nu är jag ju stabilt nykter och det är ju det jag strävade efter i alla år så jag vill såklart inte tillbaka i tiden till då jag fick panik för att jag inte lyckades vara nykter mer än några månader. Men jag kan sakna den där tiden när jag hade nykterheten som ett "mission". Mitt uppdrag. Min hemliga kamp som jag klarade av och kände mig stolt över.

Självklart är det jag lever i nu lättare och tryggare. Men ändå. Kan sakna det lite ändå. Alltså den delen där jag kände mig stark och på rosa moln. Inte stunderna som var tuffa.

Det är väl det som gör att jag fortsätter skriva här trots att jag inte längre kämpar för att vara nykter. Jag gillar ändå känslan av att jag är på ett uppdrag. En speciell resa som inte alla är med om. Det är vi alla på det här forumet egentligen. På ett speciellt uppdrag som är viktigt att klara. År efter år.

En liten tanke bara härifrån min trygga vrå.

Om några dagar har jag varit nykter i 1 år och 4 månader. 16 månader. Det är fint det ❤

Lim

Hej hej i sommarvärmen.

Jag sitter ute i solen men min andra kopp kaffe. I kylen står en alkoholfri öl.

Jag och mina kollegor ska ha en aw snart. Vi planerar ställe men jag vill säga att ett kafé vore perfekt för mig. Men de vill väl ha vin?

Jag saknar inte att dricka vin vid sådana tillfällen. Känns inte som att jag missar nåt alls.

Däremot fick jag en känsla av att sakna att ta en öl för mig själv i lugn och ro. Nej jag vet att jag inte saknar det egentligen, så medveten är jag ju. Men just nu unnar jag mig själv att låtsas att jag vill ha det en stund. Som att låta känslan komma helt en stund och sedan låta det gå över. Jag lägger band på mig hela tiden och har alltid det klara och sunda resonemanget med mig. Men man kan ju få låtsas några minuter att man vill ha en öl fast man egentligen inte vill det. Åh, det låter väl helt dumt.

Känner jag mig själv rätt så står den alkoholfria ölen kvar i kylen imorgon och när jag postat detta inlägg vill jag inte ens låtsas vilja ha en öl längre ?

Ha en fin fredagkväll!

Fina beskrivningar av dig, som vanligt. ♡ Åtminstone jag behöver dessa vardagsskildringar och tankar från er stabilt nyktra. Ni ger hopp!

En dag är jag där, det vet jag.

Kram