Idag har jag varit alkoholfri 314 dagar.
Snart ett år.
Jag har blivit smalare, trots oförändrad kosthållning.
Jag har inte lidit av abstinens.
Alkoholfri öl funkar fint.

Men nu är det festivaldags.
Och jag längtar så efter kallt vin i solskenet.
Att dansa loss efter en öl.
Jag vill inte bli full.
Jag vill bara njuta.

Undrar om jag klarar det.
Det kan ju bli katastrof.
Eller jättebra.
Festivalen och sen fortsätter jag vara nykter.

Undrar om det går..

Berra58

Blir lite orolig över ditt resonemang. Varför riskera efter 314 dar?
Spela upp filmen för ditt inre, där du mådde skit o hade gjort bort dig...
Hoppas det går forts bra!

... Jag vill ju så gärna prova om det går.
Jag längtar efter avkopplingen 2 glas ger mig.
Jag har inte barnen med mig, de blir inte lidande..
Det känns som ett perfekt tillfälle, en lucka att få andas..

Nu romantiserar du alkoholens verkan.
Den är falsk och skadlig, det vet du innerst inne. Annars hade du inte tvekat.
Njut av festivalen, solen, alkoholfria ölen och tänk bort de två glasen, de är helt meningslösa i sammanhanget.
Kram och styrka till dig ???

Det är bara du som kan göra det valet. Själv valde jag att prova att dricka lite vin efter 9- månader som nykter. Gick fint så jag provade några gånger till. Tog mig 1,5 år att lägga ner alkoholen. Nu har jag snart 1,5 år som nykter. Jag kommer inte att prova igen. Men det gäller mig och mitt val. Var rädd om dig

Huskatten

När jag höll på med mina kortare och längre perioder av alkoholfrihet, så var det just så jag alltid tänkte:Att jag skulle tillåta mig att dricka vid ett enstaka tillfälle. Och det gick väl bra - ett tag. Men, med tid och längd kom jag liksom alltid tillbaka till ett mer regelbundet drickande. Det blev svårt att starta om till nykterheten. Visst hade det varit fantastiskt, och helt ok om jag hade kunnat växla så där mellan långa perioder av sammanhängande nykterhet och så tillåta mig ett enstaka litet oskyldigt måttfullt fylleri. Men det funkade liksom aldrig i praktiken! Och det är ju inte det där enstaka glaset som är problemet! Det är ju att man också vill ha lite mer. Om inte just då, så en annan gång. Och sedan en gång till ... osv. Oavsett hur du väljer så är det klokt att stanna upp och tänka till. Kommer verkligen dessa två sketna glas ge en välbehövlig avkoppling? Från vadå? Frågan ställd i bästa välmening, så ta inte illa upp. /Cecilia

AlkoDHyperD

Och det kommer kanske bli jättebra. Så bra att du längtar efter nästa tillfälle.
Känslominnet är starkt och sitter djupt.
Om du dricker måttligt och allt går bra, ingen bakfylla och ingen katastrof.
Om lugnet du vill ha infinner sig, om du njuter och dansar loss efter ett glas öl...wow, välbefinnande!
Skulle du då välja att avstå ytterligare ett år, eller skulle du väcka en längtan efter att få uppleva känslan igen?

...bra! Eller uselt, beroende på hur en ser det.
Jag festade.
Det var tänkt med cider bara.. den blev det champagne, öl, någon hallongrogg och Jägermeister.
Minnesluckor från Helloween-spelningen.
Men jag är glad!
Jag hade faktiskt roligt.
Jag njöt av kall cider på stranden och att få bli lullig på campingen..
Jag var ute och motionerade varje morgon och mådde inte dåligt en enda stund vilket förvånar mig...
Blev också fascinerad av att min vilopuls gick från 45-50 slag/minut till ca 70. Hjärtat påverkas alltså rejält när jag dricker..
Åkte hem.
Glad och nöjd, ingen ångest alls.
Bara nöjd och tänker att ni håller jag mig ett år till.
Fick ett ryck förra veckan och ville dricka vin med min man. Vi hade en sansad diskussion och vi drack vin.
Så.
Hm.
Bra.
Eller katastrofalt.
Beror på hur en väljer att se på det.

Huskatten

... tänkte jag alltid, när jag höll på och växlade mellan korta och längre perioder av alkohol och nykterhet. Om jag kunde tillåta mig en liten utsvävning över en helg, eller någon vecka sådär. Lite vinflaske-flum, eller en lätt rom-groggsmaraton. Men. Det var alltid svårare att ta det där omtaget, att gå tillbaka till nykterheten. Trots att jag hade tyckt att den nykterheten varit både lättsam och bekväm. Blev liksom alltid en längre period av tillåta sig det vanliga slentriandrickandet än vad jag hade tänkt.

Men inte är det katastrof, att pröva på att dricka efter snart ett år och det blev lite mer än du kanske föreställt dig. Nu vet du hur det känns. Och att det blev ett litet spontant "ryck" efter det. Om den känslan kommer oftare, och blir jobbig att stå emot? Ja, då får du väl göra ett nytt mer rejält omtag.

Den sista tiden har tanken kommit för mig också: Att skulle inte också jag vilja pröva att dricka ett glas eller två? Men så känner jag bara att det är så skönt att slippa hamna i det där förbaskade velandet fram och tillbaka och förhandlandet och å ena sidan borde jag inte och å andra sidan har jag ju redan bestämt mig och så ska det tjatas i huvudet om mängder och antal och en liten flaska/glas/tetra etc. kan man väl ändå? Det är nog det jag skulle tycka vore svårast om jag var i din sits.

Jag hoppas du hittat en bra balans och är nöjd med det. Med eller utan cider på stranden i fortsättningen. Det är huvudsaken!

Vilket underbart svar!
Totalt utan någon form av dom eller förmaning. Detta var det bästa jag läst! Tack tack tack. Otroligt befriande.
Känner mig lättare. Inte lättad, men lättare.
Märkligt.

Är inte sugen på att dricka vidare. Är så nöjd med var jag är just nu. Att ha fått prova på tar bort en del av de stressande tankarna. Det är inte tabu för mig att dricka. Jag vill bara inte.
Istället för att lämna panik för att aldrig mer dricka kan jag känna mig lugn.
Jag bestämmer.
Och för tillfället har jag kontroll.
Alkohol lockar mig inte just nu.
Vet inte om det för alltid kommer att vara så.
Men just nu. Just precis nu tar det bort väldigt mycket stress för mig att veta att jag väljer att låta bli.
Jag bestämmer.
Japp.

Du har så rätt. Det är du som väljer. Härligt att det gott så bra. Var rädd om dig. Fortsätt att göra bra val

Inser att det var ett risktagande att tillåta mig dricka på festivalen och att dricka vin med min man.
Det väckte verkligen mina gamla sommardrinkminnen till liv och nu tänker jag på alkohol varje dag.
Men jag dricker det inte.
Var i Köpenhamn med en väninna och drack en melonsaft istället för drink.
Sen en kaffe istället för ett glas vin.
Det var JÄTTESVÅRT att låta bli, det är så lätt att tänka "bara ett glas".
Men jag gjorde det inte.
Jag gjorde det inte.

AlkoDHyperD

Och bra att du även beskriver svårigheterna. Uppvaknandet av alkoholtankar är egentligen den största anledningen till att jag väljer bort alla ”dricka vid enstaka tillfällen”. För det brukar gå jättebra. Ett tag. Och för att det ska fortsätta fungera behöver nivån hållas låg och sällan. Det svåra är att det då finns ett alternativ till att vara nykter. Ett val. För egen del är det valet som ställer till det och tar energi. Länge.
Jag lägger ingen värdering alls i ditt val att dricka på festivalen, men känner igen det ökade kämpandet efteråt. Eller hur man nu ska beskriva det.
Du verkar klara det bra.
Kram

Jag tänker att du har exakt koll på hur det är. Samma sak för mig. Det går ju bra ibland. Och sen gör det inte det. Och därför ska jag ju låta bli.
Jag ser intr min festivalvecka som ett misslyckande utan som en nyttig påminnelse till vad som är bra och vad som är dåligt för mig.

En sak som är jätteskön är att jag träffade en dagiskompis förälder häromdagen. Hon var jättebakis och hade "spytt och bajsat ut 2 kg"...
Tänkte att det måste vara hemskt att må så dåligt. I denna värmen.. Och kände mig så himla glad och tacksam att det inte var jag!

Snart ska vi fira bröllopsdag och då är det ett år sedan jag insåg att jag behövde lägga ner alkoholen.
Jag ser fram emot att fira! Och jag ska fira nykter.
Tjohoo

Så här årsdagen passerat och ja, jag firade nykter.
Men dagen före drack jag vin med min man (eftersom bröllopsdagen vår vit) och igår drack jag lite vin med min man (eftersom det fanns vin över).
Fan fan fan.
Blev inte hotfull och har inte mått dåligt (fysikskt) men fan då jag skulle ju inte.

Jaha. Nu då.
Omstart.
Jag mår ju bättre utan. Det är bara en liten jävel inombords som säger att jag kan dricka lite...
Åh fan.
Det kan jag ju inte.
Gör om, gör rätt.
Nu så...

Du har gjort det så bra ändå! Tänk inte att du börjar om utan bara att du har varit på en liten utflykt.. Du var en av mina inspirationskällor när jag kom till forumet. Jag tror på dig!!!

ännu en liten utflykt... seriöst talat vad är det med mig?
måste sluta NU.
Gud så tjatig jag är.
Bläh.

Oj oj… Jag märker i texten att du låter arg och självanklagande på rösten. Det brukar inte leda till något gott. Du har verktygen, du har kunskaperna, du har erfarenheten. Vad behöver du göra nu för att ändra riktning så du får den positiva känslan för dig själv igen? Hur kan du göra det och vad kan vara till hjälp?

Med hopp om en bra dag för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet