Hej! som rubriken säger så vet jag inte vad jag ska göra?

vad jag ska göra av ångesten? Var ska jag samla alla klagomål/irritationer på mitt beteende? Stämmer verkligen alla klagomål/irritationer? Vad säger jag för ursäkt på måndag till min nya blåtira eller mitt spruckna ögonbryn? jag menar, man ramlar ju inte i trappor varje dag.
Varför sitter jag här just nu och skriver detta med en vilja att inte sluta dricka? Eller är det bara en jävla rädsla att förlora något som jag kallar socialt liv men som förstör mig.
Ja, listan kan göras lång.
Jag blev medlem idag, vet inte hur den här sidan eller forumet fungerar eller vad man skriver, så är jag helt ute och cyklar så ber jag om ursäkt för det!
Snart får jag fan ett uppslag i Guinnes rekordbok på ursäkter.
Jag är 24 år och har mycket inom mig som måste ut och detta får väl vara en början till något
Jag dricker mycket och det har jag alltid gjort men jag vill lära mig att dricka mindre, eftersom jag inte vill sluta.
Jag trodde att min befordran till en tjänst jag kunnat drömma om skulle rädda mig från att vara onykter, vilket det gjorde. Nykter på alkohol. Till en början. det fungerade inte att dricka när jag skulle börja 07 varje morgon men somnade på mobilen en två timmar innan klockan skulle ringa. Men jag blev inte räddad, det satte in mig i en annan besatthet i en berusning man inte blir bakfull av.
så i veckorna började jag röka till jag somna och på helgerna dricka. Nu är det båda, tillsammans. Beroende eller besatt? vet inte vilket ord jag ska använda.

märker att jag inte kommer någonstans med min text, så jag avslutar här men väljer att posta det ändå. det skadar troligtvis ingen.

Det ända jag vill är att sluta göra misstag och göra dem som betyder mest för mig illa.

DetGårBättre

Jag ville inte heller sluta men när man inser att det inte är värt allt kämpande och kaos så hoppade jag av bara. Jag ville inte längre. Det var nog mer en önskan än vilja att dricka mindre. Det vi vill brukar vi fixa annars vill vi inte.

att jag aldrig kommer att dricka mindre, efter ett oräkneligt antal försök. Det har för mig gått bra en kort period men så kommer den där dagen då jag ”ger mig hän” och då är det kört.
Så nu försöker jag lägga om livet till att ta en dag i taget men att ge mig fan på att ha kul utan och att behandla problemen utan.
Vissa klarar att dra ner och det är möjligt att du kan, men det kräver antagligen livslång vaksamhet precis på samma sätt som att vara utan, men då med svårigheten att fatta beslut om att avsluta drickandet under tiden du är påverkad.
Du ligger bra till för att förändra ditt liv i alla fall när du enbart är 24, så bestäm vad du vill och fortsätt skriv här.