Varför dricker jag och varför dricker jag för mkt? Allt startade när jag var 15år och drack mig full på mellanöl. Grymt skön känsla! Efter det har alkoholen följt mig som en röd tråd genom livet. Undrar ofta varför jag inte är död med tanke på allt jag konsumerat genom åren!! Har insett att sluta är uteslutet, det är bara frågan om när nästa återfall kommer. För det kommer som ett brev på posten! Provat allt, psykolog, alkoholdämpande medicin, antabus, AA. Även varit inlagda på Rehab under 4 veckor, med uppföljning under 1 år. Inget har fungerat 100% i mitt fall. Dom sa till mig på AA att man måste kapitulera in för alkoholen. Har ärligt försökt men efter en tid tar suget över och men bryr sig inte under tiden som det finns alkohol. Vill inte ge upp! Har för många omkring mig som bryr sig och vill mitt bästa. Har inte provat hypnos. Kanske det är en väg ut ur helvetet...….

Berra58

Liknande historia..
Senaste återfallet 9 dar sen.
Nu 4 nyktra dar.
Vet inte varför vi är så här, eller hur vi ska "bota" oss? Kanske vi måste sluta skämmas. Vi kämpar ju. Känna oss duktiga när vi är nyktra. Prata av oss.
Ta stöd av andra... Ta en dag itaget. Jag tror att även nykterister har sina skämmiga dar.

Allt gott ?

Dicsson

Att vara alkoholist sägs vara en sjukdom! Tyvärr en sjukdom man själv skapat. Att man skäms över sin sjukdom har du helt rätt i! Problemet är att man innerst inne inte vill släppa alkoholen. Det är det stora problemet!! Att alltid leva med en tickande bomb tar hårt på psyket, men även fysiskt. Önskande att det fanns en väg att lämna allt bakom sig och gå vidare....

som du har det har jag det. Känns hopplöst på något sätt, har pröva allt, inklusive hypnos:-( Varje dag vill jag att ett under ska ske, att jag är så trött på alltihop att jag bara slutar. Det enda jag inte provat är en behandling, men jag vet ju precis vad det handlar om. Min gode vän en nykter alkoholist sedan 31 år, menar att jag har alla verktyg jag behöver. Drick på, säger han, du måste få tillräckliga konsekvenser innan du slutar. Jag känner mig tjock och ful, har dålig kondition men ändå när klockan är 17 så knäpps den första ölen upp och sedan dricks det och smygs i en salig röra under kvällen tills man slocknar. Sedan ångesten på morgonen och ett par timmar i sängen innan jag släpar mig upp till lunch. Att jag nu gått i pension gör det inte lättare att sluta. Vi måste hitta något sätt att komma ut ur det här ekorrhjulet.

Ron32

"Du måste få tillräckliga konsekvenser innan du slutar"..
Jag har aldrig kommit till den punkten, mer än att jag insett vad mitt problem är, att det kostsamt och att jag får lite morgonångest av det ibland. Det jobbiga med att det kretsar dagligen i tankarna. Men jag har aldrig varit hemma från jobbet pga A. Aldrig gjort bort mig eller åsidosatt de jag tycker om. Inte blivit otrevlig eller förstört relationer. Som jag skriver i min egen tråd...jag önskar att det skulle komma en utlösande faktor...det räcker inte med skrämselpropaganda att det kan vara skadligt på sikt, eller att det ger mig några kilo för mycket...när A finns hemma är det här och nu som gäller..

John-Erik

Lite av det du skriver om har alla här inne mer eller mindre.. Själv är jag ju(känns så iaf) hopplöst förlorad nu när jag har kunskap
om detta med A genom att läsa här. Rentav kanske jag är sjukare än vad jag själv medger.
Livet tycks kretsa kring berusning och hur man ska försöka fly. Och det värsta är att ju mer man flyr desto mer vill
man fly igen och igen, istället för att ta tag i bitarna..
Den enda rätta behandlingen är att avstå men hur jävla lätt är det om man tränat med A i 40 år..?
Några direkta problem som uppstår vid nyktra försök är sömnen och rastlösheten.
Här tycker jag kanske att om alkohol finns och folk uppenbarligen blir sjuka av det, så ska det finnas motmedel
ungefär som om man blir biten av en orm. Ett serum...
De som säljer A kan väl lägga på en skatt som finansierar och ger oss serumet..

Några tankar

John