Hej alla! Jag är en 26-årig tjej som tog det grymma beslutet att slänga alkoholen åt helvetet. Sista fyllan jag hade vaknade jag upp i en fyllecell, totalt nedbruten. Nu, efter åtta nyktra månader är jag oerhört stolt över mig. Jag mår fysiskt bättre, MEN.
Jag vet inte vem jag är längre? Jag har alltid varit en person som tagit plats, festat hårdast och längst. Har gått på stan med rak rygg, känt mig vacker, självsäker osvosv. Men nu som nykter känner jag mig bara så otroligt ensam. Jag har inte lust att hitta på saker. Som om jag vore deprimerad fast ändå inte, för jag kan bli glad i perioder. Men som att jag väljer att tycka synd om mig själv och gömmer mig i soffan. Jag har blivit väldigt osäker i sociala sammanhang. Och när jag går förbi krogarna när solen skiner och folk sitter tillsammans runt borden med alkoholen. Då känns det bara som jag inte behövs längre, jag har ingenting att komma med längre. Jag tillhör en annan värld. Vem vill umgås med någon som inte vill ta ett glas vin i solen? Eller som dansar glatt som förr på dansgolven. Finns det någon mer som känner såhär, är det vanligt, kommer det gå över? Försöker alkoholen spela mig ett spratt? Det är som att jag inte försöker hitta nya vänner, för jag tänker att ingen säkert vill umgås med mig ändå. Någon som har tips eller känner igen sig?

Ellan

Hej,
Jag känner igen mig i din beskrivning och har nu varit nykter i lite mer än två år. Är lite äldre än du dock och har familj.
För mig blev lösningen att börja bli vän med mig själv. Lära känna den nyktra tjejen och komma underfund med henne. Jag hade en period där jag kände mig som du beskriver det. Jag var vilsen och visste knappt vem jag var längre. Vad uppskattade jag i livet? Vad gillade jag att göra? Vilken färg på väggarna ville jag ha? Alla frågor blev stora... men sakta kröp den nya tjejen fram. Jag fick ta det lugnt och känna mig för. Göra om och lära om. Nu funderar jag på att skola om mig och byta jobb. För den som sitter framför datorn hela dagarna med siffror högt och lågt är inte den jag är idag. Men det får ta sin tid tänker jag.
Starkt att du håller i nykterheten.❤️ Har du något stöd i detta? Några möten eller samtal som hjälper dig? Själv går jag på AA vilket jag trivs med men har även vänt ut och in på mig själv i terapi. Bitarna faller på plats om vi gör små små saker i taget.
Kram
Ellan

Smae

Åh tack för ditt svar Ellan! En tröst är alltid att man inte är den enda som känner såhär. Jag har inte gått på AA, jag har min pojkvän som stöttar mig endel. Jag läste på om alkohol, böcker, läste mycket på detta forum. Inombords kände jag verkligen att det inte höll längre. Jag växte upp med en pappa som är alkoholist och jag började se spår av mig i honom. Aldrig nöjd, drack i smyg, vardag, helger, drack dagen efter fylla. Så jag gick bara ut offentligt med att jag hade alkoholproblem och nu får det vara bra. Men samtidigt har jag ingen i vardagen som har mina problem, så det är lite jobbigt att inte ha någon att prata med som verkligen förstår. Terapi har jag gått i andra perioder i andra delar av livet av andra anledningar.
Men ja, precis som du säger så behöver jag nog bli vän med mig själv. För just nu är jag mest besviken på mig själv hela tiden och pratar ner mig. Känns som jag gått ner mig och bara känner för att stanna där. Stort tack för ditt stöd och grymt gjort av dig med två år!!❤️

Ellan

Du är långt ifrån ensam att känna som du gör. Skönt att du har en pojkvän som stöttar dig i detta. Det är långt ifrån enkelt men det fantastiska är ju att det faktiskt går att leva nyktert. Jag tänkte tidigt att lika roligt som jag har haft onykter kommer jag inte att ha igen. Det är ju på ett sätt sant då den kicken vi får av kemiska substanser är så extrem. Sedan var det inte så roligt på slutet.., snarare ångestfyllt och nattsvart. Vilket enkelt går att förtränga... Det som är det bästa är dock att det blir roligt på ett nytt sätt. Det känns äkta. Men jag har fått prova mig fram. Långa middagar med mat och dryck inpå småtimmarna som jag tidigare älskat går bort. Jag tycker helt enkelt inte att det är roligt längre. Konserter fungerar fortfarande, det är tom roligare nu. Nu kan jag liksom vara med och diskutera låtlistan etc med de övriga. Prestationsinriktad träning har bytts ut mot yoga och skönlöpning. Du får undersöka och jag gissar att du kommer att upptäcka nya saker och sidor hos dig själv som du kommer att uppskatta.
Ge dig själv lite egenkärlek. Gör sådant du mår bra av. Att du varit nykter i 8 mån är fantastiskt bra gjort och du ska vara stolt. Sedan kan känslan av tomhet komma men det är kanske dags för nästa steg för dig. Finns det något du skulle vilja göra men som tidigare inte varit möjligt? Blir det för tufft så finns det möten att besöka och så forumet såklart.
Fortsätt skriv.
Kram
Ellan❤️

Vad imponerad jag blir av dig!
En sådan självinsikt och mod att ta beslutet att sluta dricka alkohol?
Du är bara 26 år och så klok. Håll fast i din nykterhet och du ska se hur mycket du vinner i längden.
Hitta andra nätverk och intressen som ger dig nya vänner.
Du är värd allt beröm???

Smae

Vad fina ni är som tar er tiden att peppa mig, det gör mig så glad! Det är nog lite det också, det känns som jag tar förgivet att jag inte ska dricka och det ska vara självklart och enkelt. Jag ser liksom inte alltid hur grymt bra arbete jag gjort som
Lagt om mitt liv helt, trots att jag bara är 26. Så när ni skriver så varma ord om hur duktig jag är blir jag verkligen lycklig av att höra? jag måste lära mig peppa mig själv mer, för jag känner att det dalar neråt. Om jag slutar påminna sig själv om att jag faktiskt gör ett himla bra jobb känns det som man glömmer det och alkoholtankarna kommer tillbaka.. kanske helt enkelt behöver nya utmaningar!
Tack till er??

Vapenlös

Jag är i samma ålder som du och hade en liknande upplevelse, plus släktingar med alkoholproblem. Jag slutade dricka för 15 månader sen! Du är grym som vågade göra denna förändring, det är modigt och en stor omställning. Normen är oerhört inbiten i samhället och jag har tex blivit irriterad på bloggar, speciellt nu denna fina vår, som romantiserar alkohol utan dess like. Det tar tid och ställa om och sommaren kan vara extra jobbig!
Tips är att umgås med människor kring andra saker än alkohol. Fundera över vad du tycker är roligt att göra eller om det är något du velat testa, någonstans du velat åka :) Som Ellan sa så blir det som att bygga upp en helt ny identitet.
Jag försöker tänka att folk får umgås med mig för den jag är. Och att det tar tid för folk att lära känna mig och att det får vara så :) Övergången för mig blev nog enklare för att jag umgåtts i kretsar där alkoholen inte varit i centrum utan intressen eller religion, tex. Och det går faktiskt att ta en kaffe eller läsk i solen också! Men kanske hellre välja ett café och inte en uteservering, speciellt den första tiden.
Men pepp till dig! Jag är så stolt över min nykterhet och det ska du vara också!

ACD17

Tog en irish coffee (utan alkohol), på en uteservering när jag var till Sverige och hälsade på för två veckor sen.

Smakade faktiskt bättre och kändes riktigt fräscht efteråt. Är utan tvekan en ren illusion att just alkohol är uppfriskande i solen. Kroppen blir uttorkad och sinnet bränns.

Smae

Wow, grymt jobbat med 15 månader!! Starkt jobbat av dig som också går emot normen. För om det är någon gång jag verkligen känner igen det så är det nu på sommaren. Varenda grej som uppmärksammas på helgerna via nätet är ju glas som glittrar med alkohol i. Men jag försöker till mitt innersta, inte gå på den romantiska biten. Jag ser ändå bara ständigt efter nästa glas under tiden jag dricker ett.
Vad skönt att du har sällskap ändå som du kan hitta på andra saker med! Har du fått nya intressen sedan du slutade dricka?
Jag älskar ju träning så jag ger den ett helt annat engagemang nu när jag är piggare. Har en kompis som jag brukar gå ut och springa med i skogarna utanför staden på kvällarna. Då känner jag mig otroligt levande, en känsla jag inte kände under tiden jag drack alkohol?
Tack för din pepp och all styrka till dig!

KizombaLover

Hej! Vad starkt att du har lyckats ta ett beslut o fullföljt det och kommit så långt! Jag har bestämt mig, hamnade i fyllecell 3 gånger i våras och nu är det nog! Min ensamhet tycker jag känns igen i din beskrivning. Väldigt mycket, fast jag drack. Det som gör mig uppfylld av hopp är att jag har börjat besöka AA möten, fått en sponsor där som verkar helt underbar, kanske blir en ny vän?, och så har jag min terapi ☺️ min plan är att börja med en ny social hobby där folk inte använder alkohol för att ha kul. Nu har jag bara varit nykter i 5 dagar, men är fast besluten, tar antabus, campral och all hjälp jag kan få av min omgivning.

Mvh
Hugo

Gunda

Hoppas din midsommar gick bra och du fann ett firande utan alkohol.
Otroligt bra med 8 månader jag har snart 11. Jag känner igen mig i din berättelse trotts att jag är mycket äldre än dig.
Min räddning var den här sidan och fina människor här.
Sen tog jag tag i det på allvar och tog kontakt med AA där har jag funnit det jag sökte, människor i samma båt med kort eller lång nykterhet. De förstod vad jag pratade om dömde mig inte utan gav stöd.
Där har jag hittat nya vänner som jag kan träffa och ha gemenskap med.
Ensamheten finns i mig trotts det, men det blir mindre och mindre med tiden.
Jag har gjort 12stegen skaffade sponsor och hjälp att gå vidare.
Jag önskar dig all lycka och att du hittar din plattform att stå på. Min plattform blev aa.
Kram