av DetEnaEllerAndra

Jag VET att jag både dricker för mycket och handhar mina mediciner på fel sätt och vet att jag BORDE göra något åt det men jag är verkligen inte alls beredd på det.
I dagsläget dricker jag alkohol kanske 3-4 gånger per vecka. Minst en flaska vin (eller motsvarande per gång). Jag blir måttligt påverkad av det. Behöver mycket mer för att bli det man i vardagsmun kallas för ”full”.

Jag har även xanor och imovane på recept vilket jag tyvärr mixtrar med och använder ihop med alkohol och inge alls i det syfte som det borde användas.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Eller ens vad jag vill med detta inlägg.
Känner bara att det är ohållbart som det är. Min man börjar märka av det och har redan påpekat det och jag är rädd att mina barn snart märker också.

Har en lång historia av depressions självskadebeteende och psykvård (mer än 10 år).

Tänker mycket på om det kanske bara vore bättre att ge upp, att välja självmord.

IronWill
tors, 2018-06-14 - 21:39

Jag hoppas och tror att du skriver för att du innerst inne vill ha hjälp. Jag tvivlar inte på att du kan hitta en lösning om du är redo. Alkoholen är så pass ond att den lurar en att tro att man inte vill sluta, även om man logiskt sett inser att man behöver sluta.
Det är många här inklusive mig själv som dagligen kämpar emot för att vi vet att det finns ett bättre liv en bit fram. Ibland snubblar man och ligger kvar en stund för att sen ta nya tag. Det går att komma ur.
Jag lider själv av depressioner i perioder men ser ändå ljust på framtiden utan A.

Jag vet hur som helst hur hårt det skulle drabba din familj om du gav upp. Och om du verkligen överväger det, så prata med någon direkt! Du har inget att förlora i det läget.

Tyvärr är jag inte bekant med dina mediciner så jag vet inte hur de spelar in i ekvationen så du kanske skulle behöva hjälp utifrån. Men det är värt att leva! Ge inte upp, och när du är redo kanske du kan prata med din man/sambo så att du inte är så ensam med dina problem? Han vill säkerligen hellre hjälpa dig än förlora dig. Rörande hur mycket du dricker så låter det absolut inte för sent! Välkommen att diskutera med andra i liknande situation här hur mycket du vill, det hjälper.

IW

Carina
fre, 2018-06-15 - 07:23

Välkommen hit DetEnaEllerAndra!

Även om du inte riktigt vet vad du vill med att skriva här så är jag ändå så tacksam att du bestämde dig för att göra det. Här hjälps vi åt och stödjer varandra när det är tungt. Vet inte om du har läst andras inlägg, men om du gör det kommer du märka att det finns många kloka människor i liknande situationer och att många är drabbad av psykisk ohälsa på olika sätt.

Det finns vägar till en ljusare framtid, det lovar jag dig. Jag vet att det kan vara svårt att tänka sig när man känner sig riktigt låg, men jag vet att det finns. Vad bra att din make är uppmärksam och har uttryckt sin oro för ditt mående. Har du möjlighet att prata öppet med honom om ditt mående? Eller med någon annan vän/familjemedlem/terapeut?

Ibland kan det också kännas skönt att prata med någon anonymt, då finns hjälp här:
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Återkom gärna och berätta mera här om din situation! Jag blir nyfiken och skulle gärna vilja veta vilken hjälp du redan fått (och tagit emot) gällande ditt psykiska mående, vad har fungerat bättre och vad har fungerat sämre? Vad är dina erfarenheter så här långt?

Väl mött och jag hoppas att du vill skriva här igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

DetEnaEllerAndra
mån, 2018-06-18 - 21:48

Jag vet, jag vet, jag VET att jag iaf borde prata med min make om min alkoholkonsumtion. Men jag kan inte :( för jag vet att om jag gör det så kommer han se till att ALL alkohol försvinner hemifrån, han kommer säga ifrån sig jobb för att hjälpa mig. Han kommer vara den perfekta mannen/partnern och jag orkar verkligen inte ”ta ansvar” för det samt att jag vill inte att han tar ifrån mig min enda källa för njutning just nu. Jag dricker varje dag. Räknar ut när och hur mycket jag kan dricka för att kunna köra nästa dag. Gömmer flaskor/boxar. Väger/mäter för att inte riskera fyllekörning (skulle ALDRIG göra det). Vi har heller inte råd till detta. Fuck. Känner mig helt rådvill. Vet att alla i min närhet skulle bli helt förstörda om jag tog livet sv mig men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det faktiskt vore att göra dem em tjänst. Det vore liksom att ge dem en chans till ett normalt liv. Ett liv där de inte behöver kompromissa eller rätta sig efter lin ångest och problematik.

IronWill
tis, 2018-06-19 - 22:15

Jag skulle tusen miljoner gånger hellre vilja att min fru berättade för mig att hon hade helt galet svårlösta problem, än att hon tog livet av sig och lämnade mig med barn som undrar var deras älskade mamma är. Du behöver INTE ta ansvar för hur han reagerar och vad han gör, det är helt och hållet hans ansvar, du måste fokusera på dig. Men jag tror samtidigt inte att han har en chans att hjälpa dig att bli bättre om du inte VILL det. Du måste bryta cirkeln. På kort sikt får du njutning av alkoholen, men på det stora hela ger den dig mycket mer ångest och problem.
Det blir lättare med tiden om du kan bryta med A. Och man kan inte tänka klart när man är deprimerad heller, och jag tror inte att du tänker klart när du överväger så drastiska lösningar. Det låter som depression och hopplöshet. Det är inte du, det är din sjukdom, som jag tror att du kan behöva hjälp att besegra. Jag har haft liknande tankar, att jag skulle vilja dö, vara färdig, slippa undan. Men det gör jag inte längre, nu vill jag leva. Depressionen kan komma tillbaka, det får jag leva med, men alkoholen hjälper mig inte ett jävla dugg. Tvärt om, den är depressionens falskaste vän.
Ge inte upp! Du måste bara ta de första stegen själv. Våga ta hjälp för med de tankar du har så har du inget att förlora.