Ett ärligt försök!

676 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Manda
Fortsätt var optimist, Vinäger!

Och döm inte dej själv för något. Du har gått igenom mycket, förstår jag. Det är kanske inte så konstigt att du vacklar just nu. Skönt att läsa att din man fick positiva besked. Men det tar kanske tid att ”smälta allt” som ni gått igenom.
Bra råd från Tofslan, i föregående kommentar. Det ska jag också ta till mej. Nu kämpar vi vidare 👍
Kram 💚

Jasmine
Hur mår du idag?

Det går dåligt även för mig, men vi får kämpa vidare. Läste just ett inlägg från Lim som beskrev så bra varför man inte ska dricka alls. Jag har inte druckit mycket på sistone, alltså inte blivit direkt berusad, men det tar ändå så mycket energi och tankekraft. Som Lim skrev, varje glas blir en transportsträcka till nästa.

Kram Vinäger- idag är vi nyktra;)

Vinäger
XXX

XXX

Vaniljsmak
Du duger precis som du är!

Det gör du verkligen!

Att falla, famla eller inte gå den raka smala vägen är en del av livet. Vi väljer inte alltid rätt. Ibland låter vi det hända, ibland gör vi medvetna dåliga val. Det är sådana vi är, för vi är inte perfekta men VI DUGER PRECIS SOM VI ÄR och vi är värda att älskas.

Att vara (obotlig) optimist betyder inte att man inte har dåliga dagar, mörka känslor. Dessa är också en del av dig. Själv försökte jag trycka undan alla sådana känslor väldigt länge och har nu insett att det inte är värt det i längden. Nu låter jag dem komma, jag låter dem skölja över mig när det behövs. Sedan är jag klar med det, sedan går det över. Det tar så mycket mindre energi än att försöka kväva den del av mig själv.

Vinäger
Jasmine!

En av mina trogna vapendragare. ♡

Det går sådär, om jag ska vara ärlig, och det ska jag förstås. Fattar inte varför det ska vara så svårt, eller egentligen vet jag ju varför... Är nog mest besviken för att det var så enkelt i början, piece of cake, liksom.

Dricker mig berusad, men inte så att någon annan märker. Att vara specialist på detta är knappast något att ta upp i sitt CV. Inget att vara stolt över. Usch! I går kväll blev det en liter vin mellan halv åtta och halv elva (fritt fram p g a fotboll). Fy fabian för alkohol. Åh, vad jag saknar och längtar efter mitt nyktra liv, min naturligt vita vardag.

Hoppas att det ordnar sig för dig. Vi fortsätter att kämpa. ♡ Kram till dig och alla andra som behöver en

Jasmine
Tack Vinäger..

... för din omtanke! Förstår vad du menar med att man inte fattar varför det ska vara så svårt. Och jag tänker att om jag bara hade en vettig relation så skulle allt vara enklare. Men, det har ju du och många andra här och det verkar inte göra saken lättare så allt är väl bara bortförklaringar. Oavsett livssituation verkar det vara otroligt svårt att stå emot A-rösten, det är en kamp för oss alla. En kamp jag tycker vi satsar på att vinna idag i alla fall;)

Kram till dig!!!

Vinäger
Vaniljsmak!

Tack för dina fina ord. ♡

Jag är verkligen specialist på att skriva osynkade inlägg (de som följt mig länge vet att det är så... 😁). Uppdaterar ofta samtidigt som någon annan.

Är också innerst inne glad över att jag tillåter mig att känna alla känslor, samtidigt som jag är ledsen över att de finns.

Är så glad för din skull, alla dina senare inlägg skänker hopp och glädje. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan mina förmedlar positiva känslor igen.

Vinäger
Jasmine igen!

Ännu en uppdatering samtidigt som någon annan. Är i och för sig tacksam, då det tyder på aktivitet i tråden.

Förstår dina tankar kring en relation. För mig som seriöst har världens (!) bästa äktenskap sedan ca trettio år, blir tankarna tvärtom. Hur kan jag, som har det så bra, välja att dricka alkohol? Dessutom på de mest förnedrande sätt: slattar ur flaskor, klunkar ur vintetror (ja, de är ju lättast att vika ihop och få ner i en sopkorg någonstans).

Självklart är jag glad över att jag har min man, men det gör som sagt mina skuldkänslor större: "Jag borde ju kunna bättre, jag som har så fin stöttning..."

Nä, nu gör vi ett nytt försök! Det viktigaste är ju att aldrig ge upp. En dag är vi där vi vill vara. ♡

AlkoDHyperD
Hur kan man må dåligt fast man har det så bra

Då är det ju inte tillåtet att må som man gör. Otillåtna känslor skapar skam och behov att ta bort både ursprungsskänslan och skammen för att man känner som man gör.
Borde inte må såhär...borde vara tacksam....borde...
Nej, du borde inte någonting när det kommer till känslor, Vinäger!
Att vara optimst i grunden, se sig som sådan, kan faktiskt just i lägen då man inte kan vara optimistisk i sina tankar öka på kraven och minska möjligheten att ge sig själv tröst och omsorg.
Mantran fungerar sällan. Att upprepa positiva fraser skapar förväntan på att de ska fungera. Misslyckandekänslor om de inte fungerar. Ja, vi har ett villkorslöst värde som människor. Även när vi inte kan tro på orden.
Bara se dig. Med värme. Det räcker så❤️

Jasmine
Fint skrivet AlkoDHyperD

Det är nog precis så... vore bättre om man kunde acceptera sina känslor och inte varken fly eller dränka dem i sprit;).

Jasmine
Vinäger

Hur mår du idag? <3

Vinäger
Nya insikter...

I helgen drack jag i smyg fyra liter 14-procentigt vin på två dygn. Inte på grund av sug, utan ett slags tvång. Så mycket har det inte varit sedan vansinneshelgerna för ett par månader sedan. Ännu en gång har mitt dryckesmönster förändrats och jag hinner inte med att fixa några förebyggande strategier. Det handlar inte längre om stå emot ett sug och längtan efter ett par glas vin framåt kvällen, det här är något annat, så obehaglig. Jag är fruktansvärt rädd och förtvivlad och vet knappt ut eller in. Just nu hoppas jag att det är över för den här gången, det känns så. Nu får jag försöka komma på hur jag ska/kan klara mig framöver - igen! Men jag vill ju inte upp!

AlkoDHyperD, tack! Visst är det som du skriver. Jag vill ju vara den starka, den som hjälper andra, presterar på jobbet och naturligtvis måste jag ju vara optimist då. Jag orkar snart inte mer, hjärtklappningen ökar och med den många andra ångesttillstånd. ADHD, nedan skrev du till mig den 30 oktober, några veckor innan jag (då) på allvar tog beslutet att leva ett nyktert liv:

"Är det att din bild utåt, den duktiga flickan, skulle behöva målas om? (Till den mänskliga duktiga flickan, bärandes ett bagage i ensamhet pga fullkomligt mänsklig skam över att avslöjas)
Är det att du tycker dig svika andra, genom att ha dolt detta? (andra delen av meningen inom parentes ovanför)
Är det för att du tycker att du borde klara mer än andra och antingen veta bättre än att dricka för mycket, eller kunna sluta på egen hand och när som helst? (varför skulle din hjärna ha en helt annan struktur än resten av mänskligheten? Och varför har du inte redan löst problemet genom att sluta dricka eller begränsa det om det nu bara handlade om att vara tillräckligt duktig..)
Eller...vänta nu.
Det är ju inte du som valt att få alkoholproblem!!!
Vänd på det. Om någon berättade för dig, skulle du döma och se ner på personen, eller skulle du försöka stötta och tycka det var strongt att tala om det och vilja förändring?
Jag tycker att du ska visa dig så som du är, iallafall för dem du litar på. Vacker, stark, sårbar, i behov av stöd, kompetent 8nom vissa områden och vilse inom andra. Precis som de flesta människor med andra odr ❤️"

Detta gäller fortfarande, måste försöka tillåta mig att få vara svag, inte bara inför min man då jag kryper upp i hans famn och gråter, utan även inför mig själv i vardagen. Måla om min bild av mig själv, förväntningarna.

Jasmine, ännu en gång, tack för att du frågar. Många gånger betyder de korta raderna otroligt mycket.

Tyvärr hinner och orkar jag inte kommentera så mycket hos er andra, men jag försöker läsa. Kul (eller hur man nu väljer att se det) att se Ansa tillbaka igen.

Kram till er alla kämpar

FinaLisa
Ååh Vinäger...

..jag lider med dig.
Fy, vad jobbigt du har det.
Hoppas läget vänder och att du är tillbaka snart.
Du får programmera om hjärnan och göra en omstart..😶
Kramar💖💖💖

Jasmine
Stackars dig...

... du har mitt medlidande.. När jag dricker större mängder i ensamhet (kommer inte upp i de volymer du berättar om, men tillräckligt mycket) är det utan undantag för att fly från någon panik över något som hänt i livet, något som gjort mig riktigt ledsen. Istället för att söka tröst på ett konstruktivt sätt och tillåta mig att vara sårbar så dränker jag allt i vin. Det blir ett tvång och inte alls samma sak som att längta efter ett glas vin till maten.

Jag har tyvärr inte ännu hittat någon perfekt strategi för att undvika panikdrickandet, men jag letar.

Var snäll mot dig själv! Ta hand om dig! Vi finns här för dig! Kram <3

Gamlahäst
Samma här, Vinäger

Hej ,
Har läst din tråd länge men aldrig skrivit här förrän förra veckan .
Känner så igen mig !
Drack oxå en bib på 2 dagar förra veckan . Absolut inte för det var gott , det skulle bara ner ! Höll på i 9 dgr .
Varför ? Vet inte riktigt . Var ensam hemma , ville bara ’försvinna bort’ vara i min bubbla .
Som du skriver , man blir så rädd för sig själv . Att självskadebeteendet är så starkt så den tar över hela livet .
Varför ??
Hoppas verkligen det är över för dig ( o mig) för den här gången .
Du ska veta att få läsa din tråd den här tiden har pushat o hjälpt mig mycket .
Nu kämpar vi på !

Gamlahäst
Hm...

Hej igen ,
Läste min egna tråd o inser att jag skrivit ungefär samma till dig där .....
minnet är ju inte så bra , men hellre en rad för mkt än för lite ... 😉😘

Sisyfos
Rädd

Om det känns bättre så är jag också rädd. Rädd för ett dryckesmönster jag absolut inte känner igen... det ska bara ner. Och det även fast jag vet att det är olämpligt, farligt, risk för upptäckt. Men jag måste fråga... du har två liter vin hemma... varför?
Jag har gjort bort mig den sista tiden och köpt för fler dagar. Det är där jag kan begränsa, vid inköpstillfället. Visst det är trist när det är slut och man vill ha mer, men Gud så skönt det är dagen efter, eftersom man inte klunkade i sig även dag 2:s ranson. Och det är där det är lättare, innan man köpt. Då kan man bestämma sig, för att inte köpa. Har jag handlat så bränner det som eld och jag är totalt fixerad tills det är urdruckett. Så är det nu... så var det inte tidigare. Känner att vi är så lika i vår optimism på nåt sätt. Övertygade om att vi ska greja det här och det kan vi. Det är därför det förändrade dryckesmönstret blir så alarmerande. Jag känner verkligen inte igen det. Förstår det inte. Det är helt galet. Och den enda förklaring som jag har kommit fram till är att jag inte hinner bli nykter. Omdömet är helt satt ur spel. Funderar på hur alkoholen egentligen påverkar och hur länge den har effekt på hjärnan. Res dig upp igen, Vinäger. För mig har stormen blåst över och jag tror nu att jag går emot en längre nykter period. Häng med du också!

Nurture
Sorg

Hej,

Jag är ny här - det här är mitt första inlägg över huvud taget.

Har sträckläst tråden och känner igen mej i aspekter av allas berättelser. Tack för att ni finns !

Vill varmt rekommendera My Skarsgårds helgkurs. Den gav mej verktyg för att iallafall *förstå* den vetenskapliga/medicinska delen av mitt alkoholberoende. Jag dricker fortfarande men nu kommer en 6-månaders period av nödvändig total nykterhet då jag måste få tillbaka mitt förlorade körkort.

Beundrar den fina ton och värme som uppenbarligen finns här och önskar jag hade hittat hit tidigare - lite som på AA-möten. Jag har varit på 2; ett i februari och ett för några veckor sedan.

Jag sörjer fortfarande att jag inte kan dricka som jag vill och har ett psykologiskt sug. Men det är nu en fråga om liv eller död för mej. Inte för att jag är fysiskt alkoholskadad, men för att jag insett att mitt psykiska sug har en fysiologisk förklaring och fysiken i hjärnan övervinner hela mej eftersom den bryter ned psyket via alkoholen. Men jag kämpar !

Och ja, ”högpresterande” medelålders kvinna, även jag...

Kramar ! Ni är alla otroliga !

Vaniljsmak
Skickar över styrka

Kramar och värme i massor ❤️

Granit
Vännen..

Vännen..
Det smärtar att läsa om din rädsla över helgen.
Ibland behöver vi ingen djupare anledning för att göra det vi tycker vara en bra idé.
Ibland vill vi bara bli fulla, och ibland står vi emot. Ibland inte.
Döm inte dig själv för hårt bara. Okej?
En stor tisdagskram till dig! ❤️

Jasmine
Hur mår du idag?

❤️

Vinäger
Överväldigad!

Oj, vad mycket fin respons! Tack alla, det värmer verkligen! ♡♡♡

Välkommen hit Nurture, du har hamnat helt rätt. Wow, att du orkade ta dig igenom tråden. Men förstår att du känner all omtanke här. Den är otrolig. Tänker och hoppas på dig lite extra inför din utmaning. Tack för tips också, alltid välkommet. Gamlahäst, om jag inspirerat dig blir jag bara glad, det kan jag höra många gånger. ♡ Även om jag just nu känner mig åt andra hållet vad gäller just inspiration... Sisyfos, vi måste ju trots allt vara optimistiska, vad händer annars? Granit, jag försöker, men är nog lite överanalyserande. Jasmine, FinaLisa och Vaniljsmak, era outtröttliga kommentarer peppar mig alltid. ♡

Mitt yrke innebär alltid tokmycket jobb - och med det ofta stress - just den här perioden och i år är det extra allt... Men jag gillar samtidigt utmaningar, så det är en balansgång. Fördelen med sena kvällar och intensiv planering är att tankarna på A hålls stångna.

Angående att ha A hemma, det funkar inte alls. Då upptar det all min tid, precis som några av er beskriver. Hemmets alkohol är fortfarande inlåst och M har nyckeln, dock tyvärr inte till Systemet... I fredags köpte jag "i förbifarten" två enliterstetror, naturligtvis de starkaste jag kunde hitta. (Undviker starksprit som pesten, då det är mycket svårare att kontrollera.) Drack en under tre timmar på kvällen. Vaknade tidigt och fick för mig att ta lite ur nästa. Fick sedan panik över att det var den sista så tog en cykeltur och köpte två till. För säkerhets skull. Jo, tjena... Under söndagskvällen tog den sista slut. Tack och lov!

Min akuta rädsla är borta. Jag är så nykter det bara går. De fysiska efterföljderna har bleknat. Magen är snällare och hjärtklappningen något mildare. Är också lite mindre dömande mot mig själv. Fortsätter att tänka ut strategier och försöka hinna lokalisera känslan och hinna förebygga den innan jag står på Systemet.

Just nu känns det riktigt bra (herregud vad jag svänger i humör och tankar...)! Men just dessa håller jag gärna i så länge det bara går. Kör en gammal klyscha: Hoppet är det sista som överger en!

Ha det gott! Kram ♡

Jasmine
Fint att du mår bättre..<3

Svängningarna i humör och tankar känner jag igen alltför väl. Men, för egen del har jag bestämt mig för nykterhet en lååång tid. Jag måste stå fast vid det nu. Önskar dig en så lång nykter tid som möjligt. Kram på dig och ha en fin dag!

AlkoDHyperD
All rädsla är samma rädsla i hjärnan

Så också den man har för sig själv. Rädsla är stress, stress skapar sug och stänger av pannlobshjärnan. Impulsen att fly har fritt fram att ta de flyktvägar som finns tillgängliga, de snabba och gamla invanda m a o.
Moment 22.
Rädsla för att dricka triggar mer drickande.
Om man inte stänger den flyktvägen tills behovet att fly minskar.
Och naturligtvis är det oerhört ångestskapande att möta en stängd dörr när man flyr i panik.
Alltså är det just att stänga dörren som får alla larmklockor att ringa.
Vara nykter för alltid? Va!? Låsa och slänga nyckeln till den enda ”räddningen” (det här behöver inte vara en helt medveten tanke)
Jag tror att det är så periodsupandet kan uppstå. En hypotes bland många, något jag bara kom på när jag läste de senaste inläggen här.
Dörren måste vara på glänt, iallafall någonstans längre fram, efter ett tag, när vi varit nyktra en vecka/månad/år...för att det är för ångestskapande annars...överväldigande ångest är svår att våga tillåta...och under tiden byggs rädslan upp, för vi är smärtsamt medvetna om att flyktvägen också är förenad med fara.
Jag är rädd för vad alkohol gör med mig. När jag vet att det finns tillgängligt kan jag känna rädslan. Innan mitt senaste tillfälle då jag drack var jag livrädd hela vägen till systemet. När jag ser en flaska sprit (i sammanhang där det skulle vara möjligt för mig att dricka den) kan jag uppleva något som liknar flashback vid PTSD. Det klingar av när jag tänker att den dörren är stängd. När jag skiljer på rädslan för alkohol och rädslan för mig själv.
Ibland, om jag är i ett sinnestillstånd som tidigare triggat drickande, kan jag känna sorg när jag tänker den tanken, att dörren är stängd. Sorg är bättre än rädsla.
Förstår dig, Vinäger, har varit där du är
Kram

Jasmine
Ja, så känns det..

.. hinner inte skriva mer just nu. Tack ADHD för att du delar kloka tankar, det hjälper!

Emma79
En kram

Till dig. Hoppas att du har det bra!

Emma

Jasmine
Hur var din midsommarhelg?

Och hur mår du nu? Kram till dig.

Nurture
Tänker på dej

Kära Vinäger,

Körsbär på träden. Allt grönt ute. Det vackra, fina. Hoppas du är ok, så bra som det bara kan vara.

Skickar styrkekramar 🌼🍓🍃

Jasmine
Hallå, var är du??

Vi saknar dig här!

Vinäger
Hej igen!

Och som vanligt, tack för all omtanke. ♡

Valde bort forumet under veckan då jag kände att jag inte kunde leva upp till mina förväntningar på mig själv här. Kanske inte i första hand att jag sviker mig själv och andra, men känner mig ändå lite ryggradslös. Varför då?

Har varit hos gamla barndomsvänner i flera dagar. Absolut ingen skulle ha reagerat negarivt om jag berättat om mitt problem eller helt enkelt bara avstått A. Men jag litade inte på mig själv. När jag bestämt mig för helvitt, som är mitt mål, tänker jag på A stor del av tiden. Risken är att om det då, som under veckan som varit, finns alkohol tillgängligt, smygdricker (-super) jag och det blir mycket mer än om jag "tillåter" mig att ta lite. Så pinsamt att riskera att bli kanon om jag sagt att jag inte tar något. Fegt, men så var min känsla.

Berättade för M om hur jag tänkte kring veckan och han sa som vanligt att det är mitt beslut, han stöttar oavsett vad jag väljer. Dock tycker han att när vi nu är hemma så tar vi inget alls. Tack för det!

Hela resonemanget är förstås en dålig strategi i längden. Kanske helt enkelt måste låta bli att åka bort till platser där A finns tillgängligt. Restauranger och pubar är ok för mig, det är när BiB och öppnade spritflaskor står framme som jag har svårt att låta bli. Fram till en OP eller en Whisky och klunka lite när ingen ser.

Ska landa i mig själv nu och fundera ut hur jag ska göra inför nästa gång jag ska i väg. Jag måste bli starkare i mina beslut och våga tro på mig själv.

Har uppdaterat mig i de flesta trådar sedan jag kom hem här nu på morgonen. Tryckt små uppmuntrande hjärtan här och där. Så många kämpar här finns! ♡ Blir så glad över gemenskapen och känner att vi återigen är ett stort och starkt gäng som kan peppa varandra, gamla som nya. Själv blir jag så inspirerad av att höra att så många klarat en av våra största festhelger helt nyktra. Bra jobbat!

Jasmine, Emma, FinaLisa, Nurture, AlkoDHyperD, Vaniljsmak, Gamlahäst, Granit, Sisyfos, Berra58, Ironwill, Mary, Morgondag och alla andra, tack för att ni finns. Vad vore kampen utan era kommentarer och kloka resonemang...

I dag är jag nykter!

Kram

Sidor