Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Ja vinäger, det kommer du absolut vara! Det är jag övertygad om.

Jag drack halva afria ölen igår. Hällde ut resten för jag hade också köpt Pepsi och det är ju så gott med iskall Pepsi till maten.

När jag vaknade imorse tittade jag på min tavla (som representerar min nykterhet och mina goda val). Att jag lät mig själv vilja ha en öl igår var bra för då vaknade jag extra tacksam över att att jag bara drack en halv alkoholfri öl och ingenting med a i. Då kunde jag känna avsaknaden av bakfylla igen. Och hur härligt det är. Det var nog det jag behövde. Påminnas om vad skönt jag har det. När man inte varit bakis på 16 månader glömmer man ju bort lite hur det kändes.

Tänker tillbaka på när jag brukade kräkas med flit på kvällen om jag råkat dricka för mycket. Skräckslagen för att ha förstört morgondagen redan kvällen innan. Minns hur jag städat huset med darriga ben dagen efter. Haft ångest och räknat timmarna tills jag kunde antas känna mig frisk igen.

Jag läste att forskning kommit fram till att de som inte dricker alls har mer sjukfrånvaro än de som dricker ("måttligt"). Tänkte på att jag kan nog ha räknats som en måttlighetsdrickare även under mina dryckesperioder eftersom att jag sällan drack så mycket eftersom mitt drickande gick i skov. Jag utvecklade aldrig en stark tolerans eftersom jag alltid hade ett par månader nykter mellan varje "skov". Och när jag drack hade jag faktiskt full närvaro på mitt jobb. Även om jag var sjuk gick jag dit. För jag kände mg ovärdig vila. Behöver bevisa att jag kan ändå. Men nu när jag är nykter helt och hållet har jag varit hemma mer från jobbet eftersom att jag tycker att jag är värd att tas om hand. Jag behöver inte plåga mig själv som nåt slags straff eller bevis för andra att jag duger.

Dessutom vabbar jag lättare nu med. Är barnen trötta och ledsna kan jag stanna hemma med dem utan att de har feber eller så.

Och så behöver jag inga pengar till alkohol eller "mutpresenter" till mina barn så jag har lättare att förlora pengar på att vara hemma.

Så ja, för mig stämmer det nog. Jag är borta mer från jobbet när jag är nykter. Men det är på ett bra sätt tycker jag. Och i längden kommer det generera mer närvaro istället för att jag kraschar om några år.

Kram till er alla och trevlig helg!

Lim

Ikväll har vi varit på fest. Barnen var med så vid 22 åkte vi hemåt. Det var en nykter fest. Ett par stycken kanske drack men då gjorde de det isåfall väldigt diskret.

Det knasiga är att jag har en slags ångest nu? Som om jag betett mig fel på festen. Herregud vilken tur att jag inte drack dessutom. Då hade jag väl vridit mig i ångestplågor nu ?? Det var mycket folk där och jag kände bara fyra personer. Hade detta varit när jag drack hade jag nog tagit nåt glas hemma innan för att lätta på nervositeten. Och det hade bara gjort allt värre i slutändan.

Känner mig lite stolt över att jag klivit ur min bekvämlighetszon idag och gjorde det nykter. Nåt som jag nog inte hade klarat för 1,5 år sedan.

Med det sagt så tycker jag inte man ska kräva av sig att göra saker man är obekväm med bara "för att". Men ibland är det bra.

Det blev en rolig kväll för både mig och barnen och det känns bra. Min ångest har nog med min egen starka självmedvetenhet att göra. Det kanske är den jag tillfälligt har botat med alkohol förut? Men som såklart bara förvärrade känslan sedan i efterhand.

Nåväl. Nu är det dags att krypa ner i sängen. Tror jag ska beställa hem ett paket valerina. När jag har sån här mild ångest en längre period brukar det gå ut över min sömn och valerina brukar faktiskt stabilisera detta rätt bra för mig. Helt säker på att det inte är placebo för det har funkat många gånger för mig att ta det.

Godnatt allihopa ??

AlkoDHyperD

Och kommer på att det är svårt, för det handlar om känslan jag får när jag läser. Värme och glädje (som tacksamhet) tror jag är bäst beskrivning. Självinsikt.
Det du skrev om att en av alkoholens tidigare funktioner kan ha varit att döva självmedvetenheten låter rimligt. Självmedvetenhet som i att se sig själv och döma. Bedöma sig. Alkoholen suddar ut självdömandet men också förmågan att se.
Självinsikt är att se sig själv utan att döma.
Det känns bra att läsa dina beskrivningar om dig. Läser du dem själv ibland? Visst är det lätt att känna respekt för och tycka om personen bakom texten❤️

Lim

Men å tack snälla AlkoDHyperD, vilket fint och värmande inlägg ❤ tack. O ja alkoholen suddar ju verkligen ut förmågan att se.

Min konstiga ångest efter festen försvann dagen efter. Hade jag druckit så hade den nog fortfarande varit kvar tror jag. Men den var ju omotiverad så den försvann. Hade jag druckit innan så hade jag nog tänkt tillbaka på det och fått starkare ångest än den jag hade i lördags.

Jag längtar till semestern nu. Det känns iof lite bra att ha sen semester för då har jag den ju kvar innan hösten kommer. Jag har lite svårt att förstå att det är sommar nu!

Maj var så himla fin med varmare väder än utlandet och det har gjort mycket för humöret! Och tänk att man kan leva i sån värme och sol utan att vilja dricka! Det hade jag inte trott var möjligt förr.

Nu ska jag ta ett bad och titta på hundar i telefonen. Min tanke är att vi ska ha hund om ett eller två år beroende på hur nästa sommar ser ut med semestrar och så. Det känns ganska mysigt att ha den tanken med sig.

Ha en underbar kväll kära ni!

Kramar!

Två ord som hänger ihop..Vad bra lim att Valerina hjälper dig..Ladda ordentligt med solenergi i sommar eftersom du mår bra av det..Jag tycker du har utvecklats mycket med att förstå dig själv..Varm sommarkram till fina dig..?

Lim

Hejsan

Tack för den varma sommarkramen miss lyckad ❤ och detsamma till dig. Hur går båtjobbet?? Ja jag tycker nog att jag hela tiden förstår mig själv bättre och bättre. Perioder då jag tänker mkt och utvecklas är jobbiga men efteråt känns allt ännu bättre och mer stabilt. Som utvecklingsfaser hos bebisar och små barn nästan tycker jag att jag genomgår. Det har mkt med nykterheten att göra eftersom man genomgår och genomlever alla dessa faser på ett helt annat sätt än när man dövar sig.

Sedan händer ju saker i livet som gör att man funderar mkt ändå oavsett drickande eller inte förstås. Men jag känner på nåt vis att jag växer upp. Jag känner mig mer vuxen än förr samtidigt som jag kan känna mig som 14 år ofta.

Om jag föreställer mig att jag drack nu samtidigt som jag skriver så blir jag helt chockad över idén att göra det och samtidigt orka livet? Hur i allsindar gör man det?

Nu hinner jag inte skriva mer fastän massa tankar bubblar upp. Tacksam som alltid över min nykterhet.

Kram!

Lim

God kväll.

Sitter och funderar på varför jag inte kan dricka. Tänker typ "det är väl bara att göra det nångång ibland". Och försöker minnas hur det var när jag drack. Jo. Om jag drack låt säga 3 gånger per månad så var dagarna mellan tillfällena jag drack som en transportsträcka till nästa gång.

När drickandet eskalerade och jag drack kanske 3 gånger per vecka istället så var det samma sak. Drack jag på fredagen kändes det dumt att inte dricka på lördagen. För jag visste att jag skulle vara orolig på lördagen eftersom jag drack på fredagen. Så då drack jag båda dagarna.

Att dricka en gång startar ju nåt som gör att nyktra dagar är oroliga och även dagar man dricker blir oroliga. Alkoholen påverkar ju en hela tiden... förändrar nåt i hjärnan. Det är inte samma sak som att bestämma sig för att dricka läsk två gånger i månaden max eller dricka max ett glas läsk per tillfälle. Det är ju lätt. Eftersom det inte är en drog. Man råkar inte svepa 2-3 liter cola hux flux och känner dagen efter att man skulle vilja ha några liter till fastän man mådde pyton av det dagen innan.

Så. Det är inte värt att dricka någongång ibland bara eftersom det ger en oro även de veckor eller dagar jag är nykter. Mängd spelar ingen roll egentligen. Skulle jag dricka ett glas vin ikväll så skulle det säkert kunna kännas lite skönt och pang! Transportsträckan till nästa glas har börjat. Och det gör hela min tillvaro orolig och nervös.

Kram till er alla och kämpa er igenom eventuella sug!

Du beskrev det så bra! Jag har inte riktigt kunnat konkretisera vad problemet är med att dricka ett glas vin i sociala sammanhang då och då. Men, det är precis som du skriver... det påverkar tankarna hela tiden.. och det tar så mycket energi.

Jag har inte lyckats ta mig till det tillstånd där du befinner dig, men jag hoppas uppnå det en dag. Eller hoppas och hoppas, jag förstår ju att det inte bara "händer", att kampen dit är lång. Tack för ännu ett tänkvärt inlägg!!

Lim

Hej Jasmine och tack för ditt inlägg. Jag tänkte på att det är inte en kamp egentligen för mig och har inte varit det sedan jag slutade denna gång. För jag hade bestämt mig 100 procent att det var nog. Så när jag hade starka sug förut mer de första månaderna så bara red jag ut det. Jag lät inte mig själv tänka att suget skulle ens kunna leda till att dricka. Jag såg på det som en ren omöjlighet och då gjorde suget det jobbigt men jag slapp iallafall plågan av att dividera och planera att dricka. Jag hade "bara" känslan av sug att övervinna.

Förra sommaren hade jag en veckas ganska konstant sug och det var så jobbigt. Men jag visste att jag inte fick dricka för jag hade ju bestämt det. Men jag var orolig att jag skulle känna så för alltid. Men sedan passerade det! Och numera kan jag ha nån form av "sug" i kanske fem minuter men jag bara låter det passera. Det leder ingenstans utan nån minut senare har jag glömt bort känslan och gör nåt annat. Jag tror att för mig är det som att jag har lärt min hjärna att förstå att det där suget inte är en känsla att agera på. Ungefär som när man blir arg och räknar till tio och man hinner förstå känslan och lugna den. Min hjärna är trygg i att slippa dricka.

Sugen jag får nu är egentligen inte heller sug efter alkohol utan snarare minnen från när jag drack nån gång. Kroppen vill inte ha alkohol och jag får inte sug på samma sätt som förut. Jag kan lika gärna ta en kopp kaffe eller en halv alkoholfri öl.

Jasmine, du kan absolut uppnå det tillstånd jag är i nu. Till och med utan att det känns som en kamp. Men det måste gå tid och man måste ge sig den på att rida ut suget. Och ju oftare man klarar det desto lättare blir det.

Massa kramar till er alla och trevlig helg!

Lim

Idag är jag extra tacksam.

Vi har varit på en resa över helgen. Haft det väldigt härligt. På kvällen när vi grillade kände jag att jag saknade att ta ett glas vin efteråt. Barnen lekte och det var sådär mysigt och idylliskt.

Sov dåligt på natten pga mygg och pollen osv. Vaknade ändå pigg! Och sugen på frukost. Hemresan hem gick bra och vi mådde toppen då med. Hade jag mått bra imorse och just nu om jag druckit en flaska vin igår? Inte sån svår fråga att svara på...

Nu tar jag ett bad och sedan ska jag laga mat och plocka upp packningen. Hade jag orkat det ens förr i tiden? Ja jag hade ju gjort det men med en plågsam ångest i bröstet. Och imorgon när jag ska jobba alldeles för många timmar hade jag nog inte orkat det.

Det är ju så som man säger att när man dricker så lånar man lycka från morgondagen. Och jag är så glad att jag inte använde upp dagens lycka igår.

Ha en fin söndag därute ❤

Jag blir så inspirerad av dina inlägg, kan riktigt känna hur det skulle vara att slippa gå runt i dimma efter en dag med för mycket alkohol och för lite sömn. Tack också för din beskrivning om hur du bestämde dig och gjorde drickandet till ett omöjligt alternativ. För mig tror jag att det dels gäller att bestämma mig till 100% samt att hitta ett alternativ till alkohol de gånger jag får känslopanik. Helst av allt skulle jag vilja att det fanns någon som bara höll om mig, strök mig över håret och sa att allt ska bli bra. I brist på det får jag leta något annat "botemedel" :).

Kram till dig och hoppas du har haft en fin kväll!!

Lim

God kväll allihop.

Sådär tänkte jag också Jasmine. Dels bestämma mig helt och dels ersätta med nåt. Men ju längre tiden går desto mer insåg jag att jag inte behöver nåt som ersätter. För alkoholen var orsaken till allt ont. Nu om jag får som du beskriver "känslopanik" så får jag det bara och låter det komma. Och det är inget farligt. Känslor hör till människans liv och de ska inte dövas, tror jag. Bearbetas ja. Och man vill såklart må bra så ofta som möjligt. Men att döva blir nog inte bra i längden...

Sedan kan det såklart behövas saker ibland när man mår dåligt, för att bli glad. Men det där akuta som man känner när man är beroende av alkohol.... det försvinner. Det behövs inte samma Quick fix, eller jag upplever i alla fall inte det. När jag drack var det direkt alkoholen som skulle till undsättning även om jag kanske bara känt en negativ känsla i en minut. Snabbt behövde den botas! Det måste vara kul hela tiden, tyckte jag då. Men jag mådde ju mest dåligt.

Alkoholen är en sån läskig fälla som försöker så gott den kan att fånga oss. Och den lyckas ju rätt bra. Men vi kan slippa undan! Vi kan verkligen det!

Haha jag känner mig som en nyfrälst då och då. Som predikar om det nyktra livet. Men det är verkligen en gåva som vi alla kan få, om vi vill ta emot den. Och om vi är villiga att möta vårt inre, på gott och ont.

Kramar till er alla ?⚘

Fortfarande kan jag känna att”fasen vad bra det har gått med allt” ändå har jag haft ett år med mycket jobbiga händelser..Du verkar ha piggnat till ordentligt lim! Ja solen gör susen för humöret på många..Fick ja, på tjänstledighet just idag av den nya chefen! Känns härligt.Börjar i juli på allvar, på båtjobb, sen får vi se hur länge det blir..Förhoppningsvis länge..Nu har det mesta lagt sig till rätta i mitt liv..Tror sommaren blir härlig för oss alla..Kram?

Lim

Grattis till det miss lyckad. Vad skönt! Hoppas du kommer trivas och vilja jobba där länge! Och skönt med omväxling.

Jag har haft en dryg dag på jobbet. Jag var ganska irriterad men det kan man ju inte visa. Så jag höll på att explodera nästan.

Nu sitter jag i kökssoffan och dricker kaffe och njuter av att det är tre lediga dagar framför mig. Det regnar tyvärr, men vad annat väntar man sig innan midsommar? ?

Jag vet inte hur jag tänker riktigt kring firandet imorgon. Om jag ska köpa med mig nåt alkoholfritt eller bara strunta i det. Egentligen är ju drycken inget jätteviktigt. Maten är det ju som är prioritet. Kanske dock alkoholfritt rosévin vore trevligt? Men samtidigt så onödigt ? Jag föredrar ju ändå vatten eller läsk rent smakmässigt. Eller loka med en jordgubbe i. Det får det nog bli.

Nu ska jag titta på senaste avsnittet av min favoritserie.

Ha en fin kväll alla där ute. Kram!

Ler

Härligt Lim ... med 3 lediga dagar o fira midsommar , såklart a-fritt .. och som du säger drycken är oviktig .. ? följer din resa .. Stor Stor kram till dig .. ❤️

Dansa smågrodorna för mig också..Jag firar midsommar med min systerdotter och våra barn..Hennes föräldrar bor i närheten, men kan inte hålla sig nyktra..Tragiskt men sant..Vi ska ha mysigt ikväll med god mat, film och spel..Jordgubbstårta såklart???Tycker det känns bra att visa ungarna att nyktra vuxna är ett föredöme..Hoppas du får en fin midsommarafton med familjen???

Lim

Stor kram till dig med snälla Ler! Ja visst är drycken oviktig. Egentligen. Fast den verkar så viktig... Hoppas du också haft en fin alkoholfri midsommar! ❤

Miss lyckad, jag håller verkligen med. Det känns helt underbart att visa barnen att det är bra och positivt att inte dricka. Att man är en positiv förebild! ❤ Vad bra att fint att ni firar ihop när andra familjemedlemmar inte kan ha en vit midsommar. Tråkigt och sorgligt när någon väljer alkohol framför familj dock ? Men fint att du finns där då för dem.

Jag har haft en superfin midsommar. Jag lekte med tanken i förmiddags att tänk om jag skulle råka dricka nåt. Alltså lekte med tanken bara eftersom jag visste att de andra skulle dricka vin och så. Kom till min familj med släkt som vi firar med. De drack öl och rosé i solen. Vi satt vid vattnet. Barnen lekte med sina kusiner. Och från det till nu har jag inte funderat på dryckesvalen en enda gång. Jag har druckit läsk, kaffe och te. När de andra tog vin till samtalen på sena kvällen drack jag te och det var helt perfekt.

Dock upptäckte flera av oss att en familjemedlem har ganska stora alkoholproblem. Det har jag förstått egentligen i många år men ikväll var det så tydligt på många sätt. Jag blir ledsen för dennes skull och dennes nära och kära. Och samtidigt så lättad att det inte är jag som har suttit där och hällt i mig.

Är också lättad över att jag inte är direkt anhörig till den här personen. Alltså inte är den som ska åka hem med personen. Den rollen har jag också då och då genom min man. Men ikväll var det inte jag som behövde åka hem med en väldigt berusad person. Och det var en stor lättnad. Och att jag känner så visar ju tydligt hur alkohol påverkar de närmaste, inte bara den som dricker. Jag lider mer med sambon till min släkting, som har tittat på när hen druckit sig full under kvällen och som nu ska spendera natten och dagen med hen. Mer med sambon än min släkting faktiskt. För det är nästan värre att vara anhörig till en alkoholist än att själv vara en. På nåt sätt. Man är maktlös på ett sätt som är svårt att beskriva.

Men med det sagt... är jag oerhört tacksam och lycklig över mitt eget alkoholfria liv!!! Jag lägger mig nu bredvid mina sovande barn HELT ångestfri. Jag mår inte illa. Rummet snurrar inte. Jag känner inte oro över att må illa imorgon när jag vaknar. Det smakar inte illa i munnen. Jag kommer antagligen att sova gott inatt. Imorgonbitti kommer jag att vara ledig och kunna njuta av det hela dagen tillsammans med min familj och släkt. Jag behöver inte ha ont i magen och ha dålig aptit till frukost och lunch. Mina barn sover nära mig utan att få alkoholångor över sig när jag andas. Jag kommer inte vakna runt 3 eller 4 inatt och få panikångest. Jag har inte hjärtklappning. Jag kommer inte vakna torr i munnen och full av självförakt och sorg över att jag dricker.

Imorgon när jag vaknar är det ännu en dag i mitt liv som nykterist och det är fantastiskt.

Jag önskar detta liv även till min släkting. Hoppas hen en dag finner det här livet. Om inte för sin egen skull så hoppas jag hen kan skona sin familj från plågan man genomlider som anhörig.

Godnatt allihopa ❤

Lim

God kväll allihop. En midsommardagskväll.

Jag sov skapligt inatt. Haft en lugn dag och kom hem tidig eftermiddag. Började då må illa (pga mensvärk). Kände mig bakis och blev lite besviken över det. Att jag skulle behöva må illa helt oförtjänt. Men ett bad och lite vila ordnade upp det.

Trots att jag inte befann mig i värsta fylleslaget igår över huvudtaget så känner jag att det ändå påverkar mig negativt att vistas runt alkohol. Inte för att jag blir sugen utan bara ändå. All min kunskap om alkoholberoende... både genom mig själv och andra gör ju att jag hela tiden tänker på det negativa med alkohol när jag är bredvid det. Det är inte helt oladdat att spendera många timmar bredvid andra som dricker (varelse det är måttligt eller ej). Alkohol var ju "min drog"... så det är inte jättekul att vara nära den. Även om det var och är jättelätt att inte dricka för mig. Det triggar ändå deppiga känslor.

Men nu har vi ätit pizza (som jag först inte vågade beställa och få hemkört för jag ville inte verka bakis ?). Knäppt. Men sedan skärpte jag till mig och beställde.

Hoppas ni har en skön kväll och slipper negativa tankar och känslor.

Kramar!

Jag umgås med vänner som dricker måttligt..Väljer aktiviteter där alkohol inte förekommer i hög grad..Jag har bytt ut vänner som drack för mycket, även några som bara tog energi utan att ge något tillbaka..Det är ju lättare att välja umgänge som singel..Kan tänka mig lim att ni har gemensamma vänner..Du är tålig och stark som orkar sitta med fast vissa blir fulla..Ha en härlig kväll?

Lim

Miss lyckad, vi har Faktiskt allt mindre gemensamma vänner. Det var mer förut. Våra intressen har gått isär lite på senare år. Jag umgås faktiskt inte nästan med någon Som dricker utan det blir när det är min egen släkt som jag kommer nära det. Och då och då om min man dricker öl med nån vän här. De vi drack med tillsammans förr har jag sagt till att jag är nykterist nu och mår toppen av det. Jag väljer nog mitt umgänge nästan som om jag vore singel faktiskt. Men min släkt som jag ändå får säga oftast dricker väldigt måttligt är de enda jag sitter med när de dricker. Alla andra, inklusive min man, går jag undan ifrån om de dricker. Men min släkt vill jag ju vara med på högtider etc så då stannar jag kvar trots att det finns alkohol med i bilden. Men det blir ju som sagt inte helt problemfritt för mig eftersom jag tänker så mycket på alkoholens negativa följder när jag är i närheten av den.

Jag är så fruktansvärt lycklig och glad över att jag varit nykter så länge. Skulle vilja skriva ännu mer för jag är inne i en sån period nu igen.... jag vill reflektera och skriva. Men snart är det dags att sova. Men för mitt eget minnes skull; såg åter igen på foton av mig genom åren och jag kan åter igen så tydligt se när jag hade en nykter period eller inte. Det är både uppmuntrande och sorgligt. Sorgligt att jag slösat på mitt liv men glädjande att jag ändå varit nykter ofta också och att jag kan se skillnaden.

Och idag såg jag för första gången några av mina grannar berusade. Det var sent och allas barn var ute. Det var skönt att gå ut och känna att jag kan möta allas blick. Förvånande dock att jag såg att de druckit. Och jag kände hur de försökte hålla ett nyktert sken uppe. Den känslan minns jag. Och jag avskyr berusade ögon. De ser så frånvarande ut. Så inåtvända. Och jag minns hur jobbigt det är att vara berusad och vilja dölja det (det är ju nästan omöjligt egentligen? Jag tycker man ser direkt på folk att nåt är fel liksom).

Godnattkramar ??