Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

Hej Studenten!
Du är stort välkommen tillbaka! Starkt av dig att våga se på problemet och att gå på ditt första (2a) AA möte i morgon. Du får gärna berätta här hur du upplevde att det var.

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vaniljsmak

Jag tror din tidigare tråd var den första jag läste när jag väl hittat hit och den hjälpte mig väldigt mycket.

Hur är det med dig nu för tiden?

Tack Carina, det kommer jag göra.

Vaniljsmak! Kul att se dig :)
Tack för komplimangen, för det äe det ändå.

Det är väl inte sådär jättebra med mig. Det har faktiskt varit väldigt tufft det senaste året. Gått igenom en skilsmässa. Flyttat. Blivit gravid av misstag. Gjort abort. Blev våldtagen. Blev kär i en ny, men vi gjorde slut igårkväll.
Gick in i väggen pga stress. Är sjukskriven sedan april.
Jag drack väldigt mycket under hösten och vintern. Dragit ner på det sedan april, men inser att fan jag har inte kontroll Fasten jag tror jag har det.

Jag blir inte bra med alkohol. Jag tappar livslusten. Blir destruktiv. Skadar mig själv, och andra.

Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu. Vägrar fylla 30 och fortsätta göra samma misstag som jag gjort i 10 år. Jag ser mig själv nu. Jag ser mitt beteende och vilka konsekvenser jag utsätter mig själv för.

Tips för hur man klarar ett brustet hjärta tas emot tacksamt, för idag är jag en liten ledsen ångestboll.

Kram

"En liten ledsen ångestboll"

Jösses, den beskrivningen gick rakt in i hjärtat på mig?
Vilka brutala jobbiga upplevelser du haft!
Jag har inte läst din tidigare historia här på forumet för jag är ny för i år.

Men brustna hjärtan brukar lagas med tiden även om ärren finns kvar.
Smärtsam process men går inte att komma runt.

Första steget till läkning är att inte dricka utan hitta alternativa vägar.
Du behöver mycket stöd och hjälp och en del får du ju här.

Sänder en stor och varm Bamsekram till dig.???

Vaniljsmak

Jag måste fråga om du har hjälp utifrån? Det känns som att allt det där är mer än en människa ska behöva bära ensam kära du.

”Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu.” Vet du att precis så känner jag med! Tyvärr insåg jag sist jag hade min nyktra period att alkoholen inte var roten till allt ont i mitt liv, men de gjorde då rakt av ingenting bättre, inte i längden! Vissa problem finns kvar, även i nyktert tillstånd. Sådant får jag jobba på och det är faktiskt lättare att göra det utan alkoholdimman.

Tack finalisa för de fina orden, de värmer idag.

Vaniljsmak, jag fick hjälp av akutavdelningen för våldtagna i början. Sen slussades jag ut till öppenvården. Där har jag fått en sjukskrivning på en månad nu, men ingen direkt hjälp. Det är långa väntetider. Jag fick några sömntabletter (eftersom jag inte kan sova). Men de börjar ta slut nu. Försöker förnya receptet men fattar inte riktigt hur jag ska göra.
Jag vill ha samtalshjälp, så jag väntar. Annars klarar jag mig med hjälp av vänner och egna verktyg med mindfullness och acceptans.
Ja och han som gjorde slut igårkväll. Han har varit det största stödet. Fan också.

Varför ska saker vara så jävla jobbiga för?
Alkoholen känns idagsläget inte som det största problemet. Jag vet att det kommer bli tufft senare, jag är inte dum.
Jag grät lite för min exman i morse och ältade att jag inte orkar må såhär och att saker aldrig ändrar sig (vi har en jätte fin relation fortfarande, tacka gudarna) men då sa han till mig att "du har många kriser, men denna gången är det första gången som du tar bort alkoholen i kris utan att tveka. Du ändras. Var stolt"

Jag bestämde mig egentligen redan igårkväll. Har en vän till mig som är nykter alkoholist sedan 25år, så jag ringde honom och berättade.. Han sa att det var på tiden. Det är han och jag som ska på möte i morgon. Jag skäms inte, jag tänker ta all hjälp jag kan få.
Pratat med nära och kära att nu slutar jag. Bett dem att inte bjuda mig vid tillfälle. Sagt att jag har problem.

Jag gömmer mig inte. Jag behöver hjälp. Jag tänker ta hjälp. Det är jag som väljer.

Skönt att du har såpass stöd mitt i kaoset och att du nu bestämt dig!
Jag håller alla mina tummar och sänder styrkekramar i massor till dig????

Det känns konstigt att vakna upp utan honom. Vi pratade lite på text igår, och jag förstår intw hur någon man litat och älskat kan bli så kall. Jag visste ju att han älskade mig. Han älskar mig än, men han orkade inte.
Ham orkade inte bära mig mer.
Någonstans förstår Kag intw riktigt att det är slut, för jag väntar lite på att han ska komma tillbaka.

Jag tror inte han kommer komma tillbaka. Men jag väntar ännu. Det kommer gör ont igen när jag förstår att han är borta på rikrigt.

Egentligen tror jag inte att vår relation kanKe var så bra. Jag kommer inse det I framtiden. Men just nu är jag fortfarande så emotionellt fast med honom.

Jag ångrar lite att jag öppnade mig så för honom. Att jag släppte in honom. För nu hade jag verkligen behövt hans stöd. Jag får hitta stöd i mig själv.

Hej Studenten!

Det susade förbi en snabb tanke när jag läste ditt inlägg. Du skriver att du vill ha samtalsstöd. Det är ju kanon! Men att du behöver vänta i väntekö... En annan variant är att du kanske kan kolla upp genom ditt arbete som brukar ha avtal med företagshälsovård där man kan få samtal eller om du har ett försäkringsbolag, då de kan ordna samtal vid kris. Och utifrån det du varit med om så kan man räkna det till kris (tycker jag i alla fall).

Hoppas du får den hjälp du behöver!

So long!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Carina!
Tack för tipset, jag får kolla upp det alternativet. Känns inte som att jag är i kris, men jag förstår att det är jag. Läkarna säger det iaf, och nu du med.
Kanske blir man hemmablind av sitt egna mående. Jag uppskattar verkligen tipset tho.

Idag var jag på AA Möte. Det var verkligen jätte bra.Gick dit med min kompis och hans förlovade. Kändes skönt att ha två stycken att hålla handen mentalt. Jag kommer fortsätta gå dit, och till andra möten. Det är så självklart nu. Jag tänker inte räkna dagar eller timmar, det är inte slut med alkohol det är start för nykterhet. Jag är klar. Det kom på tal om vita veckor eller vita helger. jag känner för ett vitt liv.
Förra gången var det som att jag förlorat något, jag saknade berusningen ibland. Det misstänker jag att jag kommer göra denna gången också, men jag kommer ta hjälp. Fick numret till en sponsor, och köpte "stora boken". Den ligger på köksbordet nu och väntar på mig. Känns som att inte kommer börja läsa den idag, tror det räcker med intryck för en dag. Men mötet var bra, det gav energi och hopp. Folk som varit nyktra i dagar, månader och år. 25år. Nästan lika gammal som jag. De vet något jag inte vet, men jag kommer lära mig. Klart jag känner en viss typ av ledsamhet över att det är såhär, att jag inte kan vara som många andra. Att jag är sjuk, det suger verkligen. Men jag är hellre sjuk nykter än bara sjuk. Jag är klar med att bli redlös, med att tappa bort mig själv. Trött på spyor och vårdslöst beteende. Jag är trött på att vara rädd.

Hoppas ni har en bra dag idag, och om ni får tillfälle så testa att gå på ett möte.
Det är verkligen inte så läskigt eller farligt som det låter. Och kaffet var gott.
Kram

Är lite arg på honom nu.
Känns som att jag håller på att vakna upp ur en bubbla. Skrivit lite på messenger idag, han försökte trycka på mina knappar.
Jag kände mig mest som "Jaha. Idiot"
Så heter en spellista på Spotify också, för er som går igenom ett heartbreak.

All them faser som man måste gå igenom. ?‍♀️
Natti natti

Mitt i allt kaos, så gör jag tvärt om mot vad jag brukar.
Kom precis in efter en lång promenix med vovven, tajmade uppståndelsen av en midsommarstång. Mycket folk, flera med ölburkar eller annan dryck i sin hand. De sjöng Nationalsången. Jag kände mig lugn, glad kanske? Trygg i mitt val av fortsatt liv. För rent krasst är det faktiskt det jag valt nu, att leva. Skulle egentligen iväg med ett stort kompisgäng ut i en stuga, massa lekar och massa kul inplanerat. Men jag ställde in, vill inte utsätta mig för varken "tjat" till att dricka eller ens vara i närheten av alkohol nu. Jag litar på mig och mitt beslut, men det hade varit direkt dumt för mig. Iom allt som hänt.

Jag funderar mycket på han som gjorde slut med mig för 3 dygn sedan. Vår relation har varit väldig intensiv, passionerad, många bråk, intensiv kärlek. Blivit höjd till himlen och krossad ner i marken flera gånger. Det har hänt att jag frågat "gud" om styrka när det kommer till honom. Sett några bråk som prövningar. Undrat vad meningen med allt varit. Kanske var det detta som var meningen med honom?
Han lämnade mig för min relation med alkohol. Att han inte klarade ett till problem med mig. Inte en till sak att bära. Det öppnade mina ögon. Jag har tänkt att mitt missbruk varit något som bara påverkat mig. Naivt kanske? Förnekelse kanske? Jag har tänkt att jag haft kontroll. Dragit ner på antalet fyllor. Men det räckte inte för honom. Vilket jag inser är bra.

Han kanske kom in i mitt liv för att jag äntligen på riktigt ska förstå att jag har ett problem. Ett riktigt problem som jag inte kan hantera, fasten jag trott att jag kan. Det skapar mening till hela skiten med honom. Kanske kanske kom han in i mitt liv endast för att gå ur det.

Igår fick jag numret till en annan människa på mötet, Jag hörde av mig till hen idag. Tänker att jag gör helt tvärt om nu. Jag behöver hjälp, och AA har uppenbarligen hjälpt många människor. Hen blev glad att jag hörde av mig. Jag ska på ett till möte i morgon. Känns skönt och pissläskigt. Känns som att jag startat en förändringsprocess på riktigt nu.

Ta hand om er!
Glad midsommar :)

Vad bra att du är så beslutsam!
Klokt att boka upp dig med AA imorgon.

Det kan mycket väl vara som du säger om din relation som precis har avslutats.
Han kanske kom som en prövning för att du ska vara stabilare och förberedd när den "rätte" dyker upp.
Så var det faktiskt för mig ...

För många år sedan blev jag tokkär och lyckades skrämma bort denna människa med min passion.
Det tog slut och jag fattade inte hur han kunde säga nej till mig!!??
Jag våndades i månader efter detta, kände mig så värdelös.
Men efter en tid så började jag förstå att bara för jag ansåg att han var rätt för mig så behövde ju inte han tycka likadant. Och gjorde han inte det så var han ju inte den rätte...

Tre år senare dök en ny underbar man upp i min väg och denna gång tog jag det väldigt lugnt.
Vi kom in på rätt spår med en gång och så har det fortsatt. Han har hjälpt mig mycket genom svårigheter jag haft genom livet och som jag tyvärr även försökt döva med alkohol.

Nu vill jag minska mitt intag av alkohol och målet är 21 dagar till en början.
Har hittills bara lyckats med 17 vita dagar i rad.
Idag är jag på dag 2 och kämpar vidare.

Ha en fin midsommar och lycka till???☀?

Ja visst kan det vara så. Vad kul att du träffat någon som du verkligen synkar med ? Sådant är väldigt fint!
Bra jobbat med 17 dagar, fan lägg till två dagar till det blir ju 19, det är verkligen inte fyskam det inte! :D bra jobbat!

Att inte skriva "jag saknar dig" eller "glad midsommar" till honom är svårt. Tror det svåra är att jag inte får uppmärksamheten. Och att jag genuint hoppas att han mår bra. Jag kan inte fråga. Jag får acceptera skiten.

Och så saknar jag sexet. Fan vad bra sex det var. Damn it! ?‍♀️

Känner en sådan lättnad att jag äntligen slipper skiten. Att jag inte kommer behöva jaga A längre.
Det är så skönt att ha kommit till den insikten. Jag slipper det, jag är fan fri.

Och jag är så glad att jag inte har något fysiskt beroende denna gången. Att jag kan gå direkt på hjärnan.

Jag är glad att jag på sätt och vis trappat ner på alkoholen (sen att det funkat mer eller mindre bra med konsekvenserna av det är en annan saga). Att jag äntligen ärligt erkänner för mig själv, jag har ett riskbruksbeteende och det går mer och mindre i perioder.
Jag använder alkohol för att gömma mig, för att fly, för att belöna, för att bli modig, för att minska tristessen, för att slippa ta ansvar över mig själv, för att vissa alkoholhaltiga drycker är goda, för att bli full.

Hur fan kan jag ha förnekat det för mig själv i så många år?
Jag blev medlem här för två år och 5 månader. Där satte jag mitt frö. Men jag har vetat längre. Jag har vetat sedan jag var 16.

Fan tänk om... tänk om all skit i alla dessa år är pga alkoholen. Kan man vara så blind för sig själv? Och vem fan är jag helt nykter? Jag tror jag är en bättre människa. Hur fan kan jag fortfarande ha vänner som älskar mig? Kommer de tycka om mig nu när jag valt nykterheten. När jag ibte kommer dricka öl/vin tillsammans med dem. När jag inte kommer spåra eller kunna tinga dagen efter och halvt i ångest halvt skrattandes prata om natten. Jag är lite rädd för att tappa dem. Jag jommer ju hänga med ut, men dricka alkoholfritt.
Jag var ute för någon vecka sedan och dansade med en vännina helt nykter tills klickan var 5. Hade så jävla roligt! Och jag minns att jag sa till henne att detta var första gången sedan jag gick i högstadiet som jag var ute och dansade nykter.

Gud vad glad jag är att det är annorlunda denna gången.
Jag ska kämpa som om det hängde på mitt liv, eller nej på min exmans liv. För honom älskar jag så innerligt. Någon dag kanske jag kommer älska mig själv också.

Långt inlägg, orkar inte dubbelkolla stavningar. Ber om ursäkt för eventuella autocorr etc.
✌️

Det har gått några timmar till utan att jag tänkt på honom. Känner en frihet i sinnet. Åkt hem till min lägenhet igen efter att ha "kurerat" mig hemma hos exet.
Jag är så glad att jag har honom, Fasten han inte varit hemma så mycket har jag känt mig trygg.
Tänkte gå på ett möte idag, men fegade ur. Vet inte om jag bortförklarade det med att jag behövde städa hemma.
Men jag behövde verkligen städa hemma. När jag lämnade här så gick jag i ångest och gråt. Packade en väska och bara gick.
Nu ska jag slänga hans tandborste. Jag vill inte ha tillbaka honom. Det är slut även för min del.

Lyssnar på peppande låtar och fantiserar om framtiden. Kanske vågar jag mig på att ta ett körkort nu? Har någonstans alltid vetat att jag skulle ha kört rattfull om jag haft kunskapen och bil. Så jag har skitit i att ta det.

Livet va? ?‍♀️

Med exet menar jag exman, inte expojkvän. Kanske borde kalla expojkvän för P.

Fridens liljor!

Sitter och läser "stora boken" från AA. Och jag har så sjuuuuukt svårt för termen "Gud", jag tror inte på Gud.

Kommer jag behöva hjärntvätta mig till en tro för att hålla mig nykter?

Jag ogillar skarpt alla typer av religioner. No Me like, för mig är de uppståndelsen och orsaken till allt ont här i världen. Okej, kanske inte allt, men jävligt mycket.

Fan vad kluven jag är. Visst tror jag att allt händer av en anledning, men en Gud? Nej.

Nu promenix med vovve. Inte en bok man sträckläser, vill landa i varje kapitel. Tänka, filosofera.
Får lite panik över begreppet Gud.

Fridens!