Dag ett. Igen. Har hittills gjort två försök med nedtrappning av det där förbannade kvällsvinet, det går bra några dagar sedan blir det mer igen.
Idag midsommarafton var jag inte bjuden någonstans, ensam hemma hela helgen och skitväder. Okej. Bra dag för att sluta tvärt.
Det sket sig! Hade så jobbigt med ångest och sug så det blev två glas.... men mår nu ganska ok och det blir inget mer idag.
Känns som om nedtrappning är det som funkar bäst för mig, då jag inte klarar att hantera ångesten som kommer när jag slutar tvärt. Så då har jag testat det... nu gäller bara att hålla fast vid nedtrappningen, har det gått bra med bara två glas ikväll borde det gå bra imorgon med. Bestämmer mig för 1,5 glas imorgon. Mål: må så bra som möjligt och göra det så lindrigt som möjligt.. tror ni det kommer att gå?

Mistral

Mycket intressant läsning här på forumet, stort tack till alla som delar med er! ?
Ännu inga svar på mitt inlägg, lite trist men jag använder detta som min dagbok ändå.
Drack ganska mycket i torsdags kväll, sista arbetsdagen innan en veckas semester och ville komma ner i varv snabbt.. ja ni vet.
Har länge funderat på att sluta, inte lyckats, och nu var det alltså dags igen.
Idag är dag två med nedtrappning och det går bra, över förväntan. Mår ganska ok, dock känner jag ett stort sug och en viss rastlöshet. Ångesten var värre igår, drack då två glas vin.
Ikväll blir det antingen inget, eller max 1,5 glas.
Är sjukt trött, legat i sängen och slösurfat och halvsovit i två dagar.. en del av tröttheten vet jag beror på att jag är nära utbrändhet av jobbet. Och vinet, förstås.
Slog mig att jag behöver åka och handla, inga problem för jag är ju nykter men var är det kvällsöppet på midsommardagen tro?
Hoppas ni mår bra och inte är bakis idag?

Själv skulle jag vara nöjd om jag klarar att dricka 1,5 glas vin. Men det funkar inte för mig. Det är allt eller inget...

Men hur ser din plan ut, vill du sluta helt eller vill du minska på intaget?

Som det verkar så är du pressad på jobbet och då är ju det sämsta man kan göra att självmedicinera med alkohol.

Tror du har störst chans att komma vidare om du tar en helvit period på några veckor.
Samt håller till här på forumet och skriver dagbok och läser andras berättelser. Det finns ju hur mycket som helst att lära sig av varandras erfarenheter.
Kramar???

Mistral

Tack för din input!
Förstår det där med allt eller inget, har också känt det ibland. Men har upptäckt att det alltid finns ett stopp, det blir aldrig allt även fast lätt det blir lite för mycket.
Minns när jag slutade röka för måååånga år sedan, det var en nedtrappning som pågick i ca 6 månader. Har inte sett åt en cigg sedan dess.
Har en medfödd benägenhet för ångest som jag känt av vid stresspåslag långt innan jag började dricka, är nog det som spökar?
Tänker att nedtrappning på några dagar är det som funkar bäst för mig, har så svårt att stå ut med ångest och oro när den sätter in. Idag är mycket lindrigare än igår och jag tog nyss ett glas vin. Nu blir det inte mer ikväl. Ska istället gå ut i trädgården, känner mig lugn nu ? kram ?

Hej,

Vad fint att du har hittat hit - välkommen.

Känner igen mej så mycket i det du skriver om stresspåslag och ångest. Det är ett självklart sammanhang mellan ångest och att vilja dricka alkohol. Mäskligt nog kan jag ta mej igenom ångestfyllda situationer väl utan alkohol - det är efteråt som alkoholsuget slår till ..

Kan själv inte trappa ned eller räkna ’vita dagar’ - jag bara ger mej själv ångest då, haussar och stressar mej och om jag sedan dricker innan deadline blir fallet så stort.

En dag i taget ?

Mistral

Tack för dina tankar Nurture,
stress är helt klart den största boven för mig. Är nog ständigt mer eller mindre stressad, jobbar heltid, lever ensam med tonårsbarn och det jag inte tar ansvar för själv blir helt enkelt inte gjort. Barnen hjälper till, är så glad för det, men de behöver alltid instruktioner om vad som ska göras. Jag kopplar aldrig av mentalt, förutom när jag druckit lite vin..
Behöver lära mig att koppla bort allt, snabbt, i nyktert tillstånd! Hur gör man det?? Tips mottages tacksamt!
Slutet på dag 2 nu. Blev inte 1,5 glas men 2. Känner mig nöjd med det, kommer inte att vara bakis imorgon men trött. Kan inte sova, dricker en kopp te och skriver här. Hoppas sömnen kommer snart ?

Hoppas du fått sova i natt.
Ja, att snabbt avleda stress och ångest är något man får träna på.

Mina ventiler är fysiskt träning samt mindfulness. Har också ett kul spel på mobilen som kan skingra mina stresstankar ibland.
Jag är ingen löpare men en Friskis och Svettis människa och måste planera min fysiska träning. (tyvärr så har ju mitt drickande fått mig att träna mindre de senaste åren)

Fördelen med att tycka löpträning är kul är ju att man kan bestämma sitt pass när som.

Mindfulness behöver man ju heller inte planera, det kan räcka att gå undan i 3 minuter.

Så mitt råd till dig är att hitta strategier som du inte prövat förut och se om det kan funka bättre.

Styrkekramar???

Kanske kan du och dina tonåringar tillsammans göra en arbetsordning hemma och fördela ansvaret?

Om du är öppen och berättar att du behöver hjälp med att avlasta stressen inom dig?

Mistral

För tips FinaLisa.
Konstigt nog mår jag oftast bra på dagarna, det är på kvällen oro och ångest smyger sig på och då är det ju så lätt att ta 1-2 glas.. som blir 5-6-7... ? inte bra.
Har tom känt att om jag är borta på något någon kväll, eller tonåringen ska hämtas sent så jag inte kan dricka- då håller jag på att krypa ur skinnet tills jag kommer hem. Helt galet.

Nu har jag klarat mig på två glas två kvällar i rad, någon effekt borde ju den minskade mängden ha så jag känner mindre och mindre oro på kvällarna?

Mindfulness har jag provat men tyckte inte det hade någon effekt. Kanske jag gör fel?
Sov ganska bra inatt iaf?

Önskar er alla en fin och nykter dag! ☀️

Så menar de på att du gett dig själv en belöning när du druckit för att stressa ner. Dvs nu har jag stressat färdigt och då kommer kicken. De menar då att den vanan sitter djupt inne och att man måste hitta något att ersätta den belöningen med. Gärna något hälsosamt som träning eller meditation/mindfullness. Mindfullness måste man ge tid har jag hört, innan det verkligen hjälper. Men jag märker iaf en viss avstressande effekt trots att jag är amatör. Det går inte på en dag inte, men nyckeln är att skapa en vana som ersätter den gamla. Jag har tagit en löprunda på fredagskvällar för en kick. Motigt, men sakta börjar det smyga sig på att det ger mig en ny ”gräns” mellan vardag och helg. Ibland har det blivit något annat mindre bra, men jag vill ha min belöning när veckan är slut och något som tydliggör att nu är arbetsstressen över. Har inte lyckats göra det till en lika stark vana men tid har jag. Förhoppningsvis resten av mitt liv.

Mindfulness är inte så märkvärdigt egentligen. Det handlar om att vara medveten om sin andning och släppa sina tankar.

Man måste träna regelbundet för att komma in i det för tankarna kommer och går hela tiden. Det är det som är grejen, att hela tiden återvända till sin medvetna andning.

Testa 3-5 minuter varje dag och se om du tycker det gör nytta om en vecka eller två.

Kram?

Berra58

Visste inte att det är det som kallas Mindfulness. Det är nämligen så jag gör när jag inte kan sova. Tänker på andningen, föreställer mig att de automatiska tankarna som kommer är moln som passerar, för att hela tiden återvända tanken till andningen. Brukar funka för att somna.

Mistral

Tack för era kommentarer Ironwill, finalisa och Berra58.
Visst är det så att man vill ha en belöning efter stress och arbete. Jag ska verkligen försöka mer med mindfulness och motion.
Läste att det man mest behöver de första dagarna efter minskning/stopp med alkohol är lugn och ro, vila och bra mat.

Tja, vad händer idag då, dag 3? Jo, bilen pajar. Avloppet i köket går också sönder. Frysen pajade förra veckan. Jag som skulle ha lugn och ro hela helgen?!?
!
Behöver hjälp, får inte tag i någon som kan hjälpa mig. Bara till att fixa med en massa igen... stresspåslag, kroppen skriker efter viiiin!!
Suck. Blev 2 glas igen för att bli någotsånär lugn.
Tack och lov blev det inte 5-6-7 iallafall?

Berra58

Försök prioritera. Bil, frys o avlopp är värdsliga bagateller som alla har glömt om några veckor, men om du förfaller i dryckenskap o gör bort dig inför barn o familj kommer det följa dig alla dar.. Häll ut vinet, tänk bort avlopp etc.. Var stolt över dig själv, kämpa. Alla här stöttar ?

Mistral

På alla som skriver att de har hjälp av
sambos, särbos, fruar och män...

Har tack o lov inte gjort bort mig hittills inför någon, alltid lyckats ställa upp och fixa det jag ska. Men det kostar på.

Dag 4 innebar för mig att skjutsa barna hit och dit sammanlagt ca 16 mil. Handla, laga avloppet, tvätta.... fattar inte att jag orkar. Alltid ensam.
Stupade i säng efter 2 glas igår, blev samma idag... höll ut tills allt var klart, sen middag och 2 glas igen. Fan!!

Tack Berra58 för omtanken, det värmer?☀️

Anthraxia

Kan säkert vara bra stöd. Jag är inte en av de riktigt bra; det enda jag gjort är:
1. Köpt l-glutamin och b-komplex han kan ta vid sug.
2. Hittat The Sinclair Method och "tvingat" honom att följa den.
3. Lurpassat, bevakat, försökt distrahera och roa så att han inte ska HINNA dricka.
4. Fullständigt försakat migsjälv, mina intressen, hobbys, och utbildning.
5. Fullständigt tappat bort migsjälv i hans beroende.

Nu har jag dessutom åkt på något som populärt kallas "recovery resentment" som skär sönder mig inombords och vilket innebär att hela vårt förhållande måste byggas upp från grunden igen - och kommer rasa ÄNNU hårdare om han åker på ett återfall.

Jag tror att det är BÄTTRE att göra den resan själv, för sin egen skull, och med sin egen styrka, och hitta en partner EFTER, när man ÄR frisk.

Tror jag. Men jag är ju inte beroende, utan bara partner till någon som är beroende.

Berra58

Jag har ingen fru, sambo, särbo eller annan "stöttande" partner. Har levt ett ganska långt liv, med flera äktenskap i det förgångna. Jag tror så här, det är bara den beroende SJÄLV som med vilja, insikt o motivation som kan "rädda" sig. Terapefter o medicin är viktiga. Det som händer med partnern är att denne kommer fara mycket illa själv. Att vara medberoende måste vara ännu svårare än att vara beroende, eftersom hen inte äger viljan att sluta...

nydag2018

Kan bara utgå från mig själv, men i mitt fall har inte min partner varit till så stor hjälp. Han har velat och försökt men det har bara varit jag som kunnat bestämma över mig själv. Om han säger att jag bör dricka mindre så blir jag bara irriterad och dricker mer istället. Han försöker förstå men har man inte upplevt samma sak själv så är det svårt att sätta sig in i, därför har jag tyckt att stödet här varit bättre och gett mig mera iom förståelsen som finns här.
Även om han betyder världen för mig så struntade jag i om han skulle lämna mig om jag inte slutade dricka, för ingenting utom jag själv kunde få mig att sluta. Nu i efterhand är jag bara glad att han stannat kvar men jag tror som Berra, det måste vara ett rent helvete att vara anhörig och medberoende. Jag hoppas att jag aldrig sätter någon i den situationen igen.

Jag tolkade ditt inlägg som att det var kämpigt med att alltid vara ensam om allt det praktiska?

Det förstår jag mycket väl, självklart blir bördan av allt vardagsbestyr och fix lättare om man är två.

Men när det gäller alkoholdjävulen får man nog ta den fighten själv.

Kramar???

Mistral

Du tolkar helt rätt, det är ensamheten i att alltid göra allting själv utan hjälp, som är värst. Tycker att jag stressar nästan jämt.
Menar inte att jag vill ha stöd av en partner för att sluta dricka, vet att jag måste göra det själv.

Det skulle dock vara så mycket lättare att sluta helt om jag hade tryggheten i att det finns en person till att fixa allt med, att dela upp bördorna och helt enkelt bara finnas för varandra.
Inbillar mig att tryggheten som det ger skulle göra det lättare att avstå alkohol!??
Än så länge har jag lyckats dricka mycket mindre än tidigare, och ser det som ett litet steg i rätt riktning.
Inbillar mig också att en varm kram och någon att bara småprata med skulle göra det såååå mycket lättare att avstå, endorfiner istället för A! ?

Känner också en viss stress över att jag gärna vill hänga här på forumet, läsa, få pepp och ge andra den hjälp jag kan. Men det hinner jag inte riktigt, det tar tid från alla måsten och - ja... får väl försöka hitta en balans. Hittills idag 1 glas vin, som jag nyss hällt upp efter att tonåringarna gett sig iväg till kompisar. Ska kämpa för att det stannar där.

Så skönt att skriva av sig här, man kan utlämna sig helt o hållet och ändå vara anonym??
Tack alla för er respons, jag värdesätter era åsikter! Det ger mig mycket ?

Så bra att du hittar stöd och inspiration här på forumet. Ni är verkligen ett fantastiskt gäng här!

Jag har läst några av dina inlägg och om jag förstår det rätt så är ditt mål att dra ned på drickandet och att du vid några tillfällen skriver på forumet när du druckit. Du är naturligtvis välkommen att fortsatt skriva, samtidigt har vi erfarenhet av att inlägg skrivna under påverkan av alkohol kan stjälpa mer än hjälpa. Berätta gärna hur du tänker kring detta. Vad skulle det innebära för dig att skriva här när du inte är under alkoholens påverkan? Kanske är detta något som övriga användare har erfarenhet av och kan bidra med tankar kring?

Stress är som du är inne på ett verkligt hot mot alla goda intentioner och förändringar. Det är så lätt att när hjärnan upplever stress går den tillbaka till det gamla och inlärda. Vad tror du skulle kunna vara en liten förändring för att minska stressen för dig? Tror att du är något viktigt på spåren där...

Med hopp om en fin och lugn dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet