Dag ett. Igen. Har hittills gjort två försök med nedtrappning av det där förbannade kvällsvinet, det går bra några dagar sedan blir det mer igen.
Idag midsommarafton var jag inte bjuden någonstans, ensam hemma hela helgen och skitväder. Okej. Bra dag för att sluta tvärt.
Det sket sig! Hade så jobbigt med ångest och sug så det blev två glas.... men mår nu ganska ok och det blir inget mer idag.
Känns som om nedtrappning är det som funkar bäst för mig, då jag inte klarar att hantera ångesten som kommer när jag slutar tvärt. Så då har jag testat det... nu gäller bara att hålla fast vid nedtrappningen, har det gått bra med bara två glas ikväll borde det gå bra imorgon med. Bestämmer mig för 1,5 glas imorgon. Mål: må så bra som möjligt och göra det så lindrigt som möjligt.. tror ni det kommer att gå?

Mistral

Tack Carina för din input?
Vad gäller inlägg skrivna både med och utan A i kroppen så ser jag ingen skillnad egentligen, det är bara så att vissa tillfällen vill jag skriva av mig. De flesta inlägg jag gjort är i helt nyktert tillstånd och de som inte är det, är efter max 2 glas vin. Tycker inte det är någon direkt skillnad, jag ångrar t ex inget jag skrivit och står för det. ?

Vad gäller stress så vet jag att det skulle hjälpa mycket att ha släkt, partner och vänner där alla hjälper varandra vid behov. Bara vetskapen att någon finns ifall det skulle krisa. Tyvärr finns inte det för mig.
Vet faktiskt inget annat som skulle kunna lindra stressen mer än tillfälligt.
Liten ljusglimt idag dock, lyckades få med mig tonåringarna på en utflykt i stadens fina park samt en promenad i skogen. Alla måsten finns kvar men det var skönt en stund.
Skrivit helt nykter nu ?

Mistral

Kan inte sova, låter tankarna komma och gå som de vill. Skönt att skriva av sig.

Tror jag också behöver något jag kan ”brinna för” något som får mig att engagera mig. Hatar verkligen mitt jobb och vantrivs med det.
När barnen var mindre brann jag för dem, att ge dem en meningsfull tillvaro och roliga aktiviteter som jag också njöt av. Drack nästan aldrig då, och vi hade så kul!

Nu när de börjar bli stora och sköter sig själva är mamma inte så viktig längre. Det är såklart bra! Jag uppmuntrar dem till självständighet och att klara sig själva.
De senaste åren har kompisar blivit viktigare, och jag känner en allt större tomhet och ensamhet. Är lätt att döva det med ett glas vin. (Eller 4-5?)

Skulle verkligen behöva något annat att engagera mig i, som också innebär närhet till andra människor. Har sökt mig till olika organisationer det senaste året som tex röda korset och liknande, men inte hittat min grej. Också sökt massor av nya jobb men inget napp.
Nåväl, som sagt skönt att skriva av sig. Ikväll gick jag en liten promenad i lätt, svalt sommarregn och det var så skönt?
Somnar nykter ikväll, också riktigt skönt.

Sköt om er alla fina därute ?

Skönt att du kunde hoppa vinet igår!

Tänkte på det du skrev om stress och press när det gäller vardagslivet.
Du känner dig ensam och har ingen avlastning.
Jag tänker också att du borde skapa nätverk och få nya vänner som också kanske är engagerade i ideella föreningar.
Så småningom kanske du hittar någon/några där man också kan ha praktiskt hjälp av varandra.

Snart är det helg igen så nu får man staga upp sig för att kunna möta alkoholdjävulen ? och säga NEJ!!!

Kramar???

Jag förstår och känner igen din känsla så väl. Man känner sig så vilsen, jag är 50+ och tycker jag blir mer och mer vilsen. Hatar det som händer i min kropp och att jag inte längre kan styra över vikten på samma sätt som tidigare. Barnen behöver en men inte på samma sätt. Mattan rycks under fötterna liksom, man är inte lika viktigt längre.

Om du vill engagera dig i en ideell förening tipsar jag dig att höra av dig till Friskis & Svettis. Där finns så många härligt friska människor som är värdar och inspirerar till ett sunt liv. Man behöver ju inte berätta varför man är där i grunden men man måste ju vara intresserad av träning eller iallafall ha ambitionen att bli.

Det är min spontana tanke... känner ju inte dig och vet inte din ålder men på Friskis är famnarna öppna och det är blandade åldrar, allt från bäbisar som behöver barnpassning till hurtiga seniorer som tränar! Ha en fin dag!