Hej, jag har en medelålders kvinna med en son med särskilda behov. Under sju år har jag överkonsumerat vin för att fly känslor, lyfta mig till någon sorts mental frihet och orka/stå ut utan stöd från anhöriga (inklusive pappan) och samhället. Nu fungerar jag inte längre, jag har blivit nedstämd, svajig i humöret och fått fobier med panikkänslor. Jag såg en föreläsning om irreparabla skador på vissa delar av hjärnan och är livrädd att jag inte ska kunna komma tillbaka till samma kognitiva nivå som innan det gick överstyr. Hit orkade jag skriva just nu.