Hej!
Jag är ny medlem här och har läst flera av era inlägg. Mycket känns igen tyvärr.
Jag har varit gift med min man i 25 år, vi har två vuxna barn.
Jag har alltid vetat om att min man tycker om att dricka på fester och middagar, många gånger tyvärr alltför mycket. Han blir aldrig otrevlig eller våldsam, men tjatig eller så sitter han och somnar. Han har alltid klarat av att sköta sitt jobb och vänner och familj har förstås sett att han ibland dricker för mycket när vi ses men det har inte varit ett problem.
De senaste åren har det dock blivit mer och mer drickande, framförallt på helgerna. Alkoholen har varit och är en social del i vårt liv och jag har varit del i det och tycker själv om att dricka vin, gå på AW osv.
Tyvärr känner jag att jag får passa på honom när vi är bortbjudna och se till att vi åker hem innan det blir pinsamt. Ibland på senare tid drar jag mig för att bjuda hem vänner eftersom jag inte vet om han kommer att gå över gränsen.
Det sorgligaste är att jag vet att mina ungdomar drar sig för att ta hem kompisar och partners eftersom de skäms om pappa sitter och dricker eller pratar osammanhängande.
Alkoholen har mer och mer blivit ett problem och det senaste halvåret har han druckit mer eller mindre dagligen. Inte så att han blir redlös, men somnar framförTVn. Han fixar dock att komma iväg till jobbbet. Humöret har ju inte varit på topp och han blir sur om vi säger att han inte ska ta mer öl. Jag och sonen har mått dåligt i tysthet (dottern har varit ute och rest). Jag och barnen har pratat om problemet emellanåt och de känner att de inte har något intresse av att ha en relation med sin pappa om det fortsätter så här.
Jag har många gånger pratat med min man om att det är ett problem som vi behöver ta tag i. Han har dock inte varit mottaglig för det även om jag tror att han innerst inne inser att han är i riskzonen. Hans pappa är numera nykter alkoholist och jag vet att min man är rädd att hamna i det beroende som hans pappa hade, något han redan gjort, men själv inte inser (tror jag).
Nu har barnen och jag bestämt att vi tillsammans ska sätta oss ned och prata med honom. Berätta att vi älskar honom, och vill hjälpa honom. Han måste förstå att han riskerar att förlora sin relation med barnen (de är på väg att flytta hemifrån båda två, dock inte p g a pappa) och att jag kanske måste lämna honom för att leva mitt liv. Vi hoppas att han väljer att satsa på sin familj och vi ska vara där och stötta. MEN som många av er har skrivit HAN måste vilja förändra sitt beteende.
Äntligen känner jag att jag är redo att ta tag i detta, men jag behöver hjälp utifrån och tänkte prova Alanon.
Kom gärna med era tips och erfarenheter.
Nu får det räcka!