av Studenten

Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

pytte_7
sön, 2018-07-08 - 17:43

Grattis studenten!!! Verkligen bra!!!!

Jag har haft / har en skitdag. Har tänk på min kärlek hela dagen och ångesten kommer hela tiden. Har ej hört av honom sedan torsdags kväll och har lyckats låta bli att skicka sms. Hjärtklappning, skakningar, kan ej andas, sticker i armar, händer, ben. Vågen sköljer över mig och rinner inte av, det vill inte avta. Ikväll får det bli två propp + atarax så jag kan få sova iaf.... möjligen kommer jag skicka ett sms till min kärlek när jag lägger mig idag, ett sms vi alltid skickar när vi lägger oss när allt är bra. Jag vet inte ens om han har bestämt sig, är det vi eller inte. Jag vill göra allt för att han ska stanna kvar....

Studenten
sön, 2018-07-08 - 19:20

Tack så mycket för peppen ?
Vad glad jag blev, tack ^^

Känns rikrigt bra faktiskt. Ser fram emot när jag kan börja prata om månader, och år.
Tiden går så långsamt men ändå fort. Idag är det 19 dagar utan någon som helst typ av alkohol i kroppen ?
(Har en app som håller räkningen åt mig)

Liten det låter som ångest. Promenixer är bra skit mot sådant skit. Jag och mina vänner har en överenskommelse att det man vill skriva till sitt ex skickar vi till varandra istället. Då slipper du skicka till honom, samt får ut dig det du vill skicka till någon som förstår. Har hjälpt mig något så förbannat.

Kram?

FinaLisa
sön, 2018-07-08 - 20:19

Snart 3 veckor för dig Studenten??
Du är så grym!
Längtar så efter att komma dit själv!!!

Men den som väntar på något gott får dricka allt utom Alkohol?
(Låter nästan som ett nytt mantra)

Värt att upprepa dock är:
Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Kramar ???

IronWill
mån, 2018-07-09 - 12:56

Vissa kan så klart få till det på tre veckor. Men ”myten” om 21 dagar för en ny vana är baserad på en gammal och ovetenskaplig studie (om amputering). 66 dagar är genomsnittet i en senare och mer vetenskapligt genomförd undersökning. Men vissa hade ända upp till 254 dagar. Så ge inte upp hoppet om det går tungt även efter 3:e veckan. Alla har sina förutsättningar.

Bra kämpat hur som helst!

Studenten
mån, 2018-07-09 - 15:55

Min läkartid i morgon blev inställd, men fick en tid till idag istället. Så nu har jag varit hos läkaren, fått ny medicin och lämnat blodprover.
De säger att jag är deprimerad och har utmattningssymptom. Min sjukskrivning blev förlängd med en till månad.

Någonstans skrämmer det mig. Jag har varit borta sedan april nu.
Dagarna går och jag försöker hitta meningsfullhet med all min tid. Månaden som gått har ju varit tuff pga uppbrottet. Men också att jag inte har något att göra riktigt. Inte fått någon hjälp med samtal, så jag har mest känt mig som en levande paus.

Denna läkaren (en ny) skulle kolla upp samtalsterapi, de har en grupp där. Och det tycker jag verkar intressant. Jag vill ju bygga på min verktygslåda. Jag vill ju jobba snart igen. Nu är jag ju förkyld också så att träna går ju inte. Men kanske kan jag gå ut och promenera i kväll.

Det ska bli intressant att se vad blodproverna säger. Hur illa jag gjort min lever, eller om den mår bra. Det blir oxå intressant att se om resten utav kroppen mår bra.

Kanske borde sätta upp nått typ av månadsmål eller liknande för att skapa mening med tillvaron.
Idag, efter mötet, känner jag mig nedstämd. Lite ledsen. Vet inte riktigt varför. Vill inte må dåligt.

Kanske är mitt normaltillstånd deprimerat konstant? Kan man må bättre än såhär? Det måste man ju kunna. Han ville sätta mig på voxra, men jag har inte adhd. Sen såg jag att det blir som amfetamin i kroppen. Spontant känns det lite risky för mig eftersom jag har en beroendepersonlighet.
Men om det är dopaminet och noradrenalinet i min hjärna som är skevt, kanske det kan hjälpa mig? Ska skriva ber alla frågor jag har kring det läkemedlet innan jag vågar mig på att starta något nytt. Jag vill inte gå på piller. (Undantag sömn, för sömn är kritiskt).

Ska på ett kalas om 2 veckor där exet kommer vara värd mer eller mindre. Trodde inte jag skulle bli inbjuden, men det blev jag. Vettefan hur det kommer gå, bra antagligen. Försöker inte tänka på det. Mycket kan hända inom 2 veckor. Men jag saknar honom idag igen. Kanske för att jag har så mycket fritid nu utan jobb och utan honom. Vi hängde ju konstant förut. Dag som natt.
Behöver skaffa mig fler hobbys.
Men inget känns riktigt roligt eller Lockande, misstänker att det är depressionen som tar över där.

Ääääny hoooow! Långt inlägg. Ber om ursäkt för autocorr.
Behöver försöka få i mig mat och städa här hemma nu.
Ta hand om er ?

Studenten
mån, 2018-07-09 - 18:33

Tänk om det faktiskt är så enkelt.
Tänk om det faktiskt är så att jag har en låg dopamingrej i hjärnan.

Kanske kan det vara därför jag jagat så mycket kickar i mitt liv.

Känner en typ av lugn av den känslan, kanske kan den typen av medicin ge mig en till grundsten till välmående.
Jag tror jag ska ge det en chans.
Har ju en månad på mig att utvärdera medicinen.

Åter igen känns det som att mitt liv tar en riktning åt rätt hålll. Fasten jag är nedstämd idag, så är jag hoppfull.

?

Studenten
tis, 2018-07-10 - 09:34

I natt har jag sovit oroligt, somnade gråtandes. Vaknat till och från med monsterhosta.

Blir en lugn dag tror jag. Eller det borde det. Har inga nämnvärda sug eller tankar på att jag skulle vilka dricka. Så det äe ju skönt.

Nu kaffe
Fridens ?

Vaniljsmak
tis, 2018-07-10 - 13:12

Hinner inte alltid kommentera men lämnar ett litet avtryck här. Tänker på dig. Fortsätt kämpa!

Vinäger
tis, 2018-07-10 - 20:43

Ibland är det inte så dumt att vara sjuk i början av nykterheten. Det brukar ta suget efter A ganska rejält. Lite gratis draghjälp, även om du verkar klara dig rätt bra ändå just nu. Självklart önskar jag inte att du ska vara dålig, ville bara skicka en hälsning. ♡ Kram

Studenten
tis, 2018-07-10 - 21:27

Tack vinäger ^^
Känns lite som att den värsta hostan börjar lägga sig nu också. Kaaaanske kan börja träna om 2-3 dagar. Håller tummarna ?

Idag var ganska seg till eftermiddagen, kände mig nästan bakfull. Groggy i huvudet, varm och trött.
Hade kompisdejt inbokad, så satte på min näst finaste klänning och drog in till stan och träffade min kompis. Käkade svingod sushi och sen promenix i solen och glass ?
Får Verkligen energi av att träffa andra just nu. Hela humöret känns bättre.

Drog i lite slingor i håret på förmiddagen, blev överraskande bra. Alltid lite nervöst detta där med håret tycker jag. Men efter ex antal år så blir det faktiskt nästan alltid bra ?‍♀️ (Inte jibxa nu).

Strax kommer en annan polare över för att se ett avsnitt på serien vi följer. Köpte hem bigarråer och gingerbeer. Blir mys.

Överlag bra dag, Trotts att jag fått brottats mot depressiva tankar under halva dagen. ?

Fridens ?

Studenten
ons, 2018-07-11 - 00:30

Och jag insåg att jag inte saknat honom idag...

Kanske börjar även jag gå vidare.
Jag vet att jag kommer ha glömt honom någon dag. Eller bara minnas små fragment.
Mitt minne funkar så.
Eller har fungerat så så långt jag kan minnas iallafall.
Det är lite tragiskt. Minnet alltså.

Voxra (medicinen) skulle tydligen hjälpa mot minnet. Jag ringde mottagningen idag för att få prata med läkaren, de sa att de skulle återkomma under dagen. Men gjorde inte det. Ska ringa i morgon igen. Har bestämt mig för att ge medicinen en chans.
Det skrämmer mig lite. Jag vet att den första tiden oftast blir sämre. Att suicidala tankar och destruktiva tankar kan intensifieras.
Nu var det 26 dagar sedan jag hade min sista suicidala tanke. Och jag vill vill vill Verkligen inte kämpa mot de jävla demonerna igen. För det är så jävla... jobbigt?

Så medicinen gör mig rädd. För helt ärligt finns det en sida i mig som skrämmer skiten ur mig. Det mörkret önskar jag inte min värsta fiende. Men om medicinen kanske kan vara ett till sätt att möta det destruktiva i mig, så är det värt. Livet måste väl gå ut på mer än att kämpa mot hjärnspöken och inre demoner hela tiden.

Jag har en Hashtag som jag använder på min födelsedag som lyder #stillnotdead.
Tanken är väl att den ska vara lite komisk. Men för mig är det Verkligen ett statement. För saken är ju det, jag lever ännu. So far har jag (och tacka gudarna för ambulanser) spöat skiten ur mörkret fler gånger än vad som borde krävas av en människa.

Jag tror att nykterhet kommer vara den största grundstenen för att jag ska må bra (det har jag nog inte verkligen förstått tidigare) och kanske det i kombination med medicin.
Kanske kan nästa födelsedagstag vara något med att leva livet istället för att "ännu inte vara död".

Vilket som, nu kickar sömntabletterna in. Ska fånga mitt fönster. Kram på er!

?

Sommarflickan2018
ons, 2018-07-11 - 09:21

i det du skriver ang suicidala tankar. Faktum är att jag tänkte mycket på det fram till för bara några veckor sen. dvs när jag fortfarande drack. Men jag har faktiskt inte haft en enda riktigt allvarlig menad suicidal tanke sen jag slutade dricka och jag sammankopplar de två. Utan alkoholen existerar inte viljan att inte vilja leva. Jag kan fortfarande få in en tanke i huvudet när ångesten slår till att jag inte vill leva men den försvinner lika snabbt som den kom, eftersom den inte är sann och har blivit mer ett tankemönster än något jag faktiskt vill.

Jag vet inget om Voxra men det finns ju en uppsjö av antidepressiva mediciner. Kanske finns det någon annan medicin du kan testa som inte är för adhd och som inte harsubstanser som liknar amfetamin?

Ok, nu gick jag in och läste FASS och jag undrar, har du berättat för din läkare om dina alkoholvanor och dina tidigare ätstörningar? För då avråds man från att äta Voxra eller så måste iaf läkaren känna till det. Bra att kolla upp.

Hoppas du fick sova gott i alla fall och att du får en bra dag.

Kram

Studenten
ons, 2018-07-11 - 09:21

I natt har jag hälsat på
Mig själv i 3e person.
Ni vet de där jobbiga situationerna man utsatt sig själv för? Jag vet en tydlig situation. Var ute och dansade, träffade ett sällskap som bjöd på massor av vodka redbull under kvällen/natten. Livet lekte, bra musik tills jag ska gå hem. Då kollapsar jag. Folk blir oroliga, någon ringer efter ambulans. Jag ligger på marken, kämpar i huvudet att vakna till. Vet inte om jag bara är sjukt full eller om jag blivit drogad. Men jag ligger på marken iallafall.
Henne hälsade jag på i drömmen, ställde mig brevid mig själv. Tröstade. Sa att det kommer bli okej. Snart vänder allt. Klappade på huvudet. Berättade att den situationen redan hänt, den hände antagligen av en anledning. Gav ovillkorligkärlek.

Sen fortsatte natten så. Massa situationer som skapat ångest åkte jag och hälsade på. Stod brevid, som en "vuxen" och tröstade. Stod som stöd brevid mig själv.

Hur knäppt är inte det?

Benguela
ons, 2018-07-11 - 10:46

... knäppt alls! Klassisk försoning och självläkning.
Låter som ett fantastiskt fint och uppmuntrande tecken från ditt undermedvetande. Så tröstande. Så hoppfullt!

Studenten
ons, 2018-07-11 - 15:17

Tack för era kommentarer! det gör mig alltid så glad att läsa när ni skrivit ^^

Fick tillbaka mina provresultat idag från blodprovet.
Hade lägsta resultat på P-asat 0,25, P-alat 0,47 och P-gt 0,49.
Resten av testerna såg fin fint ut, förutom salt som var liiiite över normalt.

Detta gör mig jätte glad. Delvis för att jag inte skadat min kropp och inre organ, men även som ett bevis för mig själv att "HA! jag kan".
samt om någon ifrågasätter att jag tjuvdruckit (varför de nu skulle göra det vet jag inte, men om...) så finns det svart på vitt att nej, jag är helt nykter.
Funderar på om jag ska be om ett nytt test om en månad eller två för att se om ja kan få ner värdena till minimal där också. Vi får se ^^

Det gjorde mig iallfalla glad och trygg och lugn.
Mitt inre mår bra. Tack kroppen, du är fantastisk.

Fridens!

IronWill
ons, 2018-07-11 - 17:34

Med depression. Man kan ju undra vad som är hönan och vad som är ägget. Är det alkoholen som gör oss deprimerade eller är det depressionen som får oss att dricka. Kanske de är två kidnappningar av hjärnan som drar tilsammans åt fel håll.

Som jag skrev i en annan tråd så siktar jag på att sluta med medicinen under hösten. Det blev mkt bättre i mitt fall av att inte dricka och träna mer.
Dock menar jag inte alls till att avråda någon att ta det. Det hjälper många, men väldigt svårt att avgöra hur mkt på mig. Men det lär jag märka :)
Det är väl tre anledningar jag har till att sluta:
1.”Grejjen” fungerar sämre.
2. Antidepp kapar toppar åt båda hållen. Även om man blir mindre ledsen så blir man också mindre glad enligt min läkare, dt stabiliserar känslorna. Jag minns inte hur jag var innan för många år sen när jag började.
3. Om jag glömmer någon dag så ”blixtrar” det i hjärnan (känns det som) så det är jobbigt att behöva se till att man alltid har det med.

Men jag kanske får börja till våren igen.

Studenten
tors, 2018-07-12 - 09:59

Ja visst kan det vara hönan ägget? Vem vet.
Jag drack ganska ofta under hösten förra året in till sen höst. Mådde inte jätte bra pga skilsmässan som pågick då. Det blev väl någon typ av coping strategi. Jag bodde inte hemma i vår lägenhet så mycket, utan flöt omkring hos vänner 5-6 nätter av 7, tills jag fick möjligheten att flytta in i denna lägenheten som jag bor i nu.

Där tror jag redan jag var lite deprimerad men kände mig fast i hjulet av jobb, som var väldigt nä jävligt stressigt. Med en chef som inte ville ge rätt resurser. Så jag fortsatte att dricka regelbundet, må bra i stunden och kämpa mig igenom dagarna tills jag kunde komma hem (till någon) igen och kollapsa.

I januari började jag förstå att jag inte kunde dricka så mycket som jag gjort under hösten, så jag drog ner på tillfällena. Mådde fortfarande inte bra. Ledsen tjej var ledsen. Stressad tjej var stressad. Helvete vad stressad jag var. Sen blev jag gravid, abort, mer krav på jobbet, våldtäkt, polisförhör och BAM väggen.

Så jag vet faktiskt inte vad som kom först kriser vs depression eller tvärt om. Det jag vet är att alkoholen hjälpte mig och stjälpte mig mycket under vissa perioder.
I slutet drack jag mer sällan och mindre än vad jag brukade. Men konsekvenserna av mitt drickande gick ändå ut på andra, och mig själv. Samt att det aldrig var tillräckligt. Ett glas är nästan aldrig tillräckligt.

Jag är väldigt skeptisk till mediciner överlag. Har redan gått på ssri i min ungdom. Men aldrig något som påverkar dopaminet/noradrenalin.

Igår grät jag under kvällen igen. Kanske är det ett symptom på depressionen, kanske är min kropp ledsen. Jag saknade honom. Kanske är det ett stadie i att gå vidare. Jag vet inte och det är okej.
Men jag vill ha ett liv där man inte gråter varannan kväll, så nu ska jag ringa till mottagningen igen och försöka få tag på min läkare.

Fridens! ?