Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Sommarflickan2018

Tack Ellan. Det är verkligen dagens sanning, tiden är min bästa vän. Tack för att du påpekade det.

Ja Netflix har varit en av mina bästa vänner de här dagarna :-D Det ska jag inte sticka under stol med. Men bara sånt som får mig att skratta och må bra. Jag har aldrig tänkt det där med att byta soffhörn men när jag läste ditt inlägg igår så hade jag faktiskt (för första gången) gjort det spontant. Kanske mest för att vi var fyra i soffan och jag inte riktigt känner mig helt hemma/välkommen men ändå. Det var verkligen ett bra tips, det ska jag ta med mig.

Tack för stöd och uppmuntran, det behövs hela tiden och jag är väldigt glad att jag beslutade mig för att gå med i det här forumet. Det är ovärderligt.

Tack Ellan.

Kram

Och hejar på!
Skönt med psykologtiden, hoppas ni matchar ^^

Fan vad gött med dubbla siffror, grattis! Grymt jobbat ??

Sommarflickan2018

Tack Studenten. Jag uppskattar verkligen stödet <3

Nu har dag 11 snart passerat. Så himla skönt :-)

Mötet med kommunens handläggare och alkoholteraput gick väldigt bra igår. Alkoholteraputen träffade jag två ggr förra veckan men det var första gången jag träffade handläggaren. De hade gjort en sammanställning av ASI-intervjun och konstaterat att det jag behöver stöd i är att fortsätta vara nykter samt att samtala med min läkare om vem som tar vilka delar av mitt tillfrisknande. Dvs om det behövs psykologhjälp osv. Jag berättade att jag fått tid hos psykolog, att det är på remiss och att jag samtidigt påbörjat nedtrappning av mina lugnande mediciner. Jag berättade också att jag läst ut boken och att jag inte druckit på tio dagar.

Min alkoholteraput sa att hon såg stor skillnad på mig sen förra veckan, en positiv sådan och de blev lite överraskade att jag fått psykologtid (på det positiva sättet) så de ansåg att de inte behöver samtala med min läkare, om jag själv inte ville ha ett möte. Men jag anser inte heller att det behövs just nu, jag har så många möten inbokade nu att jag känner mig rätt bra omhändertagen resten av månaden. Samtidigt som jag själv behöver göra ett stort jobb, det är inte bara en joyride där andra ska jobba :-)

Så idag påbörjade jag min terapi/mina motivationssamtal hos kommunen/alkoholteraputen och det var intressant. KBT men en uppdaterad sådan med fokus på alkoholproblem och tankar/känslor. Bra att få både KBT och PDT.

Till nästa gång ska jag försöka ta fram ett slutmål. Dvs, vad vi ska jobba mot. Vad/var vill jag vara när vi är klara? Så nu har jag en del att fundera på. Intressant men svårt. Hon sa också att jag ska vara beredd på att min omgivning kanske kommer reagera på hur jag beter mig under resans gång och hur jag kommer ut på andra sidan. Eftersom jag ska fokusera på MIG (vilket jag aldrig gör/gjort) så kan det komma som en överraskning för folk att jag kanske inte är lika medgörlig, kanske inte ställer upp på allt jag gjort innan, kanske inte erbjuder mig att hjälpa andra i den utsträckningen jag har gjort osv. Jaja, det får bli som det blir.

Mötet var positivt och tänkvärt och jag fick mycket positiv affirmation. Som hon sa igår är det stor skillnad på mig denna veckan och förra veckan. Hon tycker att jag gör ett mycket bra jobb, att jag verkar motiverad och jobbar bra vid sidan om hjälpinsatserna. Vilket hon tänker ta fasta på i behandlingen.

Det kanske inte är så många som läser här men jag skriver dagbok lite för mig själv men kanske det motiverar någon i sin kamp. Jag får iaf motivation av att läsa om andra här som ligger några dagar eller veckor före mig såväl som de som varit nyktra längre tid. Dessutom är det skönt att ta in fakta, andras erfarenheter och känslor utan att huvudet, sinnet och kroppen är bedövat av vin.

I morgon påbörjar jag dag tolv och min andra nyktra helg i rad. Bra jobbat säger jag till mig själv!

God natt vänner, var ni än är.

Jag tycker det är väldigt inspirerande att läsa dina inlägg.
När får du svar på resterande prover?
Måste kännas så skönt att alla värden var bra!

Sommarflickan2018

Tack Oracle. Skönt att höra :-)

Min läkare ringde faktiskt idag och jag berättade hur jag mådde och vad som hänt sen förra måndagen (känns som en evighet sen). Hen tyckte det var jättebra och ang proverna sa hen bara "ja det syntes på proverna att du druckit mycket alkohol". Jag frågade inte mer om det, det kom inte som en överraskning direkt :-) Jag ska träffa hen 1 augusti igen och då tar vi nya prover. Då får jag nog veta mer specifikt vad det var för prov och vad för nuffror jag hade. Alla andra prover visade sig vara bra.

Ja det är superskönt att de andra värdena är bra, att jag inte har förstört kroppen allt för mycket även om sinnet och själen är skadade. Men de går förhoppningsvis att reparera med avhållsamhet, bra mat, bra omgivning, terapi, terapi, god sömn och på det ett ökat självförtroende och självkänsla.

Idag är det dag tolv och jag ska försöka städa, eller främst tvätta och göra iordning lägenheten. I eftermiddag och kväll är det äntligen fotboll igen, förhoppningsvis kan jag locka hit en kompis som ser den sena matchen med mig.

Men nu är det snart dags för frukost och att ta tag i dagen.

Kram på er alla.

Vad skönt för dig att få positiva besked?
Det underlättar såklart att hålla nykterheten på plats.
Motivationen ökar och man känner sig starkare tänker jag.

Ha en trevlig helg, fast imorgon blir ju en nagelbitarmatch..?⚽

Kramar???

Sommarflickan2018

Min andra nyktra fredag har kommit och gått. Konstigt dock så har just fredagarna varit jobbigast hitintills. Förra fredagen var jag ensam för första gången i min nykterhet och igår var och kände jag mig också ensam. Hade hoppats att min kompis skulle komma hit och hålla mig sällskap men hon kunde inte för hon skulle ha dejt med sin man och packa inför deras semester. Det är väl ok. Fast samtidigt så satt jag och väntade på svar på sms från min man som aldrig kom. Strax innan åtta ringde jag till slut och då visar det sig att han sitter hemma hos min kompis och hennes man. Jaha, så var det med den dejt/packkvällen. Då kände jag mig faktiskt rätt sviken, av både min kompis och min man.

Men jag tog mig genom det, även om det sitter en liten tagg i hjärtat.

Idag är det lördag och Sverige spelar mot England. Min man undrade om vi skulle se matchen ihop så det blir väl så. I morgon har vi varit ihop i x antal år och brukar vanligtvis fira det med presenter, fin middag eller så har vi varit utomlands. Just nu känns det inte som det finns så mycket att fira. Vi är tillsammans men har inget samliv. Han har inte sagt att han älskar mig på många veckor och säger ibland att han vill ha egentid. Samtidigt verkar han bli besviken när jag säger att jag ska hålla mig undan så att han får sin egentid. Jag vet inte hur jag ska agera eller bete mig vilket gör att jag ibland är kylig och ibland varm, helt och hållet beroende på osäkerhet. Det är en oerhört påfrestande situation.

Jag vet att jag har sårat honom i alkoholdimman och jag kan inte göra mer än att be om ursäkt. Och se tiden an. Problemet är att jag blir sårad av honom nu så det blir lite moment 22. Jag har svårt att lita på folk men honom har jag alltid litat på. Fram till nu. Vilket säkert gäller för honom också. Han litar inte på mig, har blivit sårad och är kantstött. Så jag måste bygga upp förtroendet igen. Frågan är bara om jag kommer vara samma person den dagen jag kommer komma ut på andra sidan och om den personen vill vara i det förhållandet. För jag hårdnar lite varje dag, avskärmar mig själv för att inte bli sårad. Vilket inte är bra men en försvarsmekanism jag har. Förhoppningsvis kan jag ändra på det genom terapi men jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte.

Jag vet dock att det inte hade varit bättre om jag hade druckit. NU har jag iaf en bra chans att ordna upp mitt eget liv, att börja arbeta igen, känna glädje i jobbet och i vardagen. Jag ser fram mot det.

Och idag hoppas jag att vårt fantastiska VM-lag vinner över England men gör de inte de så har de iaf gjort ett strålande jobb och kämpat fantastiskt bra.

Ha en fin lördag alla fina.

?

Hej sommarflickan,

Jag är med dej i tanken !

Ni vet kanske inte vad ni har att förhålla er till just nu; ingen av er. Förstår din osäkerhet så väl, ömsom kall, ömsom varm och öm. Jag försökte också anpassa mej så i ett tidigare förhållande för jag visste aldrig var jag hade honom emotionellt och det åt upp mej inifrån.

Hoppas att du tar dej igenom dina tankar och har tålamod med dej själv och kanske honom. Var snäll mot dej själv och håll i din nykterhet. Nyckeln finns inom dej.

Jag är också hemma själv. Min partner är på andra sidan Sverige, med sina barn. Skilsmässan är inte klar och han bor ibland under samma tak som sin blivande exfru. Jobbiga tankar.

Så ikväll försöker jag att inte tänka på honom utan går till all vishet på forumet; till allt stöd jag får här.

Styrkekramar,

???

Sommarflickan2018

Tack Nurture. Så skönt att ha forumet och läsa vad alla skriver i sina egna och andras trådar. Förstår att det också är en jobbig situation. Hoppas det ordnar sig till det bästa.

Ja jag håller mig nykter, men ångesten lurar runtomkring. Hatar det.

Idag är det iaf min 14 dag som nykter. Känner inte att jag vill bryta det öht, ångest eller inte. Det kommer verkligen inte hjälpa mig att dricka och jag är inte ett dugg sugen. Inser att om jag ska klara av detta så behöver jag stabilitet och nykterhet. Längtar lite till vardagen tar vid så att jag får lite annat att tänka på. Men det är ett tag tills dess och att vänta på något "bättre" har aldrig gjort mig lycklig, så jag måste lära mig att leva i nuet. Förhoppningsvis är de något jag kan jobba med hos psykologen.

Usch, ihåligt inlägg men jag ville checka in. Läser alla trådar men vet inte alltid vad jag ska skriva. Skönt att det finns så mycket omtänksamma människor här så att det oftast räcker till andra.

Solig fortsatt söndag.

Sommarflickan2018

Så var dag 15 snart "avklarad". Inte för att det är så jobbigt men det är svårare att bedriva tiden. Och just nu har jag lite för mycket fritid för att det ska kännas bra. Skulle egentligen till min alkoholteraput i morgon men hon lämnade återbud då hon är sjuk. Ja det kan ju drabba vem som helst men det är lite jobbigt (med betoning på lite) eftersom jag ser fram mot våra träffar och jag får positiv energi av dessa träffar. Nu blir det inte förrän tidigast nästa vecka eftersom jag kommer vara Out of town några dagar. Dessutom ska jag till psykologen nästa vecka så det blir en intressant och säkert omtumlande vecka det där.

En dag förra veckan satt jag och läste i litteraturtråden i forumet och många rekommenderade Per Holknekts bok "1960-2014" så idag drog jag in till stan och köpte den plus Sanna Brådings bok "För mycket av allt". Jag älskar att läsa och har precis läst ut Sture Bergwalls (Thomas Quick) bok "Bara jag vet vem jag är". En otroligt skakande bok som jag verkligen rekommenderar för den som gillar att läsa. Det är ett enkelt och bra sätt att "fördriva" tiden. Dessutom gör det mig gott att fokusera och håller hjärnan lite alert. Påbörjat Pers bok och so far so good.

Ingen fotboll idag men jag följer nyheterna noga och intresserar mig för omvärlden och just nu framför allt det thailändska fotbollslaget som fastnat i en grotta. Jag har även lyssnat på Sommar i P1, även om det gör mig lite rastlös att bara lyssna och inte göra något annat under tiden. Men det håller mig lite på jorden och det är skönt att bry sig om andra.

En sak som hänt de senaste dagarna är att jag faktiskt gäspar på kvällarna, av mig själv. Lite tröttare alltså. Vet inte om det beror på att jag försöker aktivera mig lite mer eller att jag behöver anstränga mig socialt och på så sätt blir trött. Dock tar jag fortfarande insomningstabletter för att somna men inatt sov jag faktiskt i ett sträck. Oerhört skönt. I natt blir det nog en tur på spikmattan. Har en redigt stel nacke efter mycket datoriserande och läsande och behöver slappna av i musklerna. Finns inget bättre sätt än att ligga på spikmattan. Somnar alltid.

Igår hände något som fick mig att nästan gripas av panik. Vi var på ett café/musteri i närheten och åt brunch. Efteråt skulle vi handla i affären intill caféet och min man sa att de brukade ha provsmakning av must men de verkade inte ha det idag. Jag var lite tveksam öht till musten och till brunchen tog jag äpplejuice utan kolsyra för jag ville inte att det skulle påminna det minsta om cider eller mousserande. Iaf så hittade min man ett litet glas med provsmakningsmust och sträckte fram det till mig. Jag tänkte inte så mycket på det och tog en mun av drycken. Precis då vänder han på flaskan och jag ser att det står 0,5. Jag har aldrig spottat ut något så snabbt i hela mitt liv tror jag. Det gjorde mig riktigt skakig att jag nästan hade fått i mig lite alkohol när jag absolut inte vill. 0,5 är 0,5 för mycket. Han sa inget då men senare på kvällen sa jag någonting om det och han bad om ursäkt. Han tänkte ju inte heller på det men oavsett så var det en panikartad upplevelse. Visste inte själv att jag skulle reagera så kraftigt. Som tur var svalde jag inte en droppe.

Men nu har jag iaf varit nykter i över två veckor och det känns bra. Böcker, logiska tankar och önskan om ett stabiliserat liv håller mig absolut på banan och jag startar inte dagen med att tänka på alkohol eller "idag ska jag inte dricka". Under dagen kommer tankarna på alkohol dyka upp men inte att jag vill dricka. Mer att jag har druckit och att alkohol är så närvarande i så himla många situationer. Men det känns som om det blir bättre för varje dag som går.

Nu ska jag sluta babbla, ta mig ett bad och fortsätta lyssna på Sommar i P1 med Victoria Silvstedt.

Hoppas ni har en bra måndagskväll.

Jag duckar alla situationer nu där alkohol förekommer. Har trasslat mej in och lovat att hänga med några tjejkompisar på utgång. Jag måste tacka nej. Orkar inte vara i närheten av vindrickande kompisar just nu; är skör och trött.

Tänkte prova en 0% öl (IPA) vid tillfälle. Jag är mest en vindrickare men IPA är gott. Och den är totalt alkoholfri. Jag går inte direkt igång på lättöl men inte heller jag vill ha någon som helst alkohol i mej.

Det har jag inte nu heller.

Försöker äta näringsrikt och promenera på morgnarna. Går upp tidigt tillsammans m dottern som sommarjobbar och pussar henne hej då vid busshållplatsen; går sedan en timme ungefär. Länge sedan jag orkade motionera över huvud taget. Så alltid är det nåt.

Onwards and upwards ?

Det är så skönt när det finns stunder/perioder då tankarna på A helt enkelt inte finns. Att slippa fundera på och dividera om det ska drickas eller inte. För varje nykter dag som läggs till brukar tankarna avklinga alltmer. Att vara lite på sin vakt är dock klokt då suget kan slå till när man minst anar det. Fortsätter att följa din resa. ♡

Sommarflickan2018

för att ni läser och skriver och stöttar. Det gör att det känns så varmt och trevligt att komma in här ???

Nu har dag 16 seglat förbi utan några större problem. Trots att jag inte fick träffa min terapeut idag så har det gått bra. DET känns skönt, att veta att jag klarar mig fastän något oväntat inträffar. Bara att acceptera och invänta nästa tillfälle. Min nykterhet står ju inte och faller med mina samtal med henne även om de ger mig positiv energi.

I morgon kommer jag för första gången att utsätta mig för miljöer där det finns alkohol, eller rättare sagt, miljöer där folk brukar alkohol. Jag kommer dricka Cola och vakna fräsch på torsdag morgon men det ska absolut bli intressant hur alkohjärnan reagerar och beter sig. Men kommande dygn kommer bli jobbiga på andra sätt, de ska spenderas med maken (bestämt sen länge) och eftersom han beter sig mer som en vän än som en make just nu så är det påfrestande att vara i närheten. Jag försöker och försöker men kommer ingen vart så nu har jag lite gett upp det för ett tag. Vilket betyder att jag är lite... hmm... hittar inget bra ord men avståndstagande kanske? Orkar liksom inte försöka och försöka och försöka och bara få smulor tillbaka. Det bidrar liksom inte till mitt mående på något sätt och då är det nästan bättre att låta bli.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Skoskav, för trång klänning och trist musik.

Ska försöka sova nu men ville checka in och skriva så att jag själv har lite koll på vilken dag det är etc (har lite svårt att hålla räkningen vissa dagar, av någon konstig anledning).

God natt & sov gott ni som fortfarande är vakna.

Benguela

Grattis till 16 dagar! Det låter som om du har en plan för det där tillfället då a är inblandat, och en tydlig bild varför du ska vara fri, a-fri.

Nu handlar ju detta forum främst om a, och inte om relationer. Men jag tror att det är rätt att fokusera på en kamp i taget. Tänk du främst på dig själv och viljan att bli fri från a först, och på vilken support/respons mm du får av maken i andra hand. Om det går. Ibland hänger ju de sakerna ihop.

Sommarflickan2018

Jag måste fokusera på en kamp i taget. Dock är mitt alkoholintag så sammankopplat med familjelivet att det ibland är svårt att skilja det ena från det andra. Dock kommer han inte få mig att dricka igen, dvs det spelar ingen roll hur det går, jag kommer inte fixa det bättre onykter. Vilket känns skönt att veta.

Idag går jag in på dag 17 och det känns nästan overkligt. Men sjukt bra. Startar dagen med två!! koppar god caffe latte och forumläsning. Det ger energi och peppar.

Ha en fin onsdag!

Kram

Sommarflickan2018

Ännu en dag att lägga till handlingarna (dag 17 alltså). Det var inga problem att inte dricka trots att vi var på restaurang där alla runt bordet tog en öl (gillar inte öl så på så sätt inga problem, men runtomkring dracks det vin, drinkar, champagne etc), jag tog en cola och vatten. Sen gick vi på konsert och det såldes givetvis både öl och cider. Jag köpte en vatten. Det var många som drack alkohol men jag såg även många som gick omkring med vattenflaskor och det var uppfriskande. Eftersom vi kom tidigt satt vi ner ett tag och fick se ett kompisgäng där en tjej var så full så att hon inte kunde sitta upp ordentligt. Slutade med en praktspya och vi konstaterade att hon nog inte kommer komma ihåg så mycket av konserten...

Tror det här var första konserten på många år när jag var helt nykter. Dock brukar jag inte dricka jättemycket innan en konsert, jag vill uppleva konserten (dock brukade det bli rätt mycket dricka efteråt). Men det kändes exakt likadant utan alkohol i kroppen, jag dansade, sjöng med och var glad. Härlig känsla. Dock vaknade jag inte alls som en nyponros i morse :-( Jag har problem med nacke och axlar och fyra timmar i en buss och sen flera timmars konsertittande gjorde att jag hade fruktansvärd huvudvärk och smärtor i nacke, käkar och rygg när vi kom till hotellet. Det är inte första gången så det var bara att försöka leta upp en massör. Så nu ska jag strax dit och sen kommer jag känna mig som en nyponros (förhoppningsvis) och kunna njuta av staden. Vi stannar tills i morgon.

När jag tänker på det så här så är jag så sjukt tacksam att jag valde den här vägen. Oavsett vad det för med sig relationsvis (ja det hade ju definitivt inte blivit bättre om jag fortsatt men då kanske jag hade dränkt mina sorger i alkohol ist) så känner jag mig starkare, klarare och mer tacksam. En iskall Coca-Cola med is är faktiskt bra mycket godare än ett glas vin. Dessutom släcker det törsten. Win-win

Och idag är det dag 18 och jag ska inte dricka idag heller. Jag ska njuta (nåja, det brukar göra ganska ont men en skön smärta) av massagen, av det fina vädret och staden vi besöker. Jag ska dessutom se till att äta något riktigt gott och skämma bort mig själv lite. För det är jag faktiskt värd.

Hoppas ni andra har det bra, jag tänker mycket på forumet och dess invånare, det känns som en andra familj vid det här laget och det är så skönt att kunna skriva av sig men även stötta andra. Tillsammans är vi starka.

Kram på er!

Min första och (nästan) enda konsert jag var på när jag var 14 eller så, blev jag spydd på och tacklad och headbangad av väldigt berusade personer så det verkar ju höra ihop med alkohol. Men du grejjade det! Och 18 dagar, grattis!
Håller med om Cola vs. vin även om jag inte riktigt är där än när det gäller Cola vs. Öl. Det kanske kommer. Men du hörde musiken och kommer i håg konserten och vaknar pigg, förutom nacken då. Men du får be massören att inte visa någon nåd så kanske det släpper. Jag upplever dock också mer nacksmärtor och huvudvärkar efter att jag slutat, och jag tror att viss saknad från alkoholen stör min sömn och gör att jag spänner mig mer. Försöker träna ryggen och nacken mer och öva lite avslappning av dessa innan jag ska sova.
Colaskål på dig!

Sommarflickan2018

Förlåt men nu kom det som jag anat. Maken gjorde "slut". Har gråtit hela dagen och känner mig totalt övergiven och fruktansvärt ensam. För första gången på 18 dagar kände jag idag känslan av att "nej nu skiter jag i detta, varför ska jag inte dricka när ingen ändå bryr sig". Men jag vill inte dricka. Dock vill jag fly så långt det bara går men kan inte. Vet att det kommer vara en riktigt tuff period kommande dagarna, veckorna, månaderna. Ber till den gud jag egentligen inte tror på att ge mig stryka att klara av det.

Tack IronWill. Massören var sådär, körde lite zonterapi men det hjälpte föga, eller, lite bättre är det men inte som när jag går till min vanliga massör. Men jag måste också helt klart börja träna, är så sjukt dålig på det.

Måste sluta nu, skriver i "smyg" eftersom jag inte vill att han ska se.

Kram

Jag tänker på dig, en jobbig tid du ska igenom men du kommer att klara det!

Det går att läsa mellan dina välskrivna rader, du är en stark och klok människa.

Kramar ???

Fy fan! Fyfyfyyyyfan sm18. Tänker på dig. Det kommer göra ont, men du kommer klara det. Det kommer du. För du är stark, det lyser igenom här.
Alkohol kommer göra att allt känns mer ont, så försök Verkligen att skita i det.

Tänker på dig. Lider med dig. det kommer att bli okej snart igen. Fyfan ❤️

Kramar i massor ?