Hej

Jag hittade precis hit och tror att detta kan vara ett forum för mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu men ville på något sätt säga hej och att jag kommer börja läsa/skriva i forumet. Jag har precis förlorat mitt livs kärlek pga mitt drickande. Jag har svikit honom för många gånger och han orkar inte mer nu. Jag förstår honom. Mitt problem är att jag dricker för mycket när jag dricker, jag kan inte sluta. Jag kan inte ta bara ett glas vin. Då blir det många glas några dagar i rad. Just nu mår jag skit, verkligen riktigt jävla skitdåligt. Ångesten är enorm och hjärtat är trasigt. Tror att det är därför jag hittade hit.

med det problemet. Jag kan själv bara ta en öl om det är den sista i universum. Tråkigt att du förlorat kärleken på grund av detta. Jag är väl inne på sista chansen för egen del gissar jag. Kärleken tid att komma över men ångesten (som är alkoholkopplad) släpper till stor del om du kan hålla dig nykter. Jag tror att du måste vilja sluta för egen del och med egen motivation men kanske att det medför att ni kan diskutera förhållandet igen? Försök att acceptera och känna smärtan i stället för att döva den kortsiktigt med vin. Det kommer antagligen göra dig mer ledsen och förtvivlad på längre sikt. Men vi är och stöttar så skriv ut eländet.

Hej liten!
Välkommen hit. Vi har liknande historier. Du får gärna läsa i min tråd om du vill, kanske kan du hitta stöttning där.

I övrigt så är det bra att ta kontakt med en VC eller beroendecentrum eller AA så blir det lättare för dig själv om du verkligen vill sluta.
Annars funkar det väldigt bra att skriva här massa oxå. Ingen dömmer dig.

Välkommen hit! ?

pytte_7

nykter och har varit det i några dagar. Ångesten är ofantlig pga skuldkänslor och längtan efter mitt livs kärlek och såklart är den alkoholkopplad. Jag bara måste hålla mig nykter nu, för mig själv i första hand och för de i min närhet i andra hand. Jag har varit inne på AA hemsida och ska försöka ta modet till mig att gå dit nästa vecka, eller kanske imorgon. Det känns så jävla läskigt bara!!! Att vara helt ensam och gå in dit.... bor i en något mindre stad också... inte jätteliten men....

har fått antidepressiva utskrivna för att få bukt med ångesten men det tar ju en tid innan de börjar märkas av, blir ju ofta sämre innan det blir bättre och det gör ju inte saken bättre. Kärleken har tidigare skrivit ut atarax men de hjälper ju inte det minsta (han är läkare) men tar dem ändå just nu. Just nu känns allt verkligen bara skit och som en stor mörk avgrund. Tack IronWill och studenten. Detta får nog bli mitt nya stamställe.

Välkommen, här finns mycket igenkänning, oavsett dryckesmönster. Lider med dig vad gäller kärleken, men tänker - utan att vara ett dugg insatt - precis som IronWill skriver, att ni kanske kan omvärdera förhållandet om du verkligen visar att du vill leva ett nyktert liv. Fortsätt skriva, jag läser gärna mera. ♡

pytte_7

visa att jag vill leva ett nyktert liv nu men saken är den att han lämnade mig redan i november förra året pga detta men sedan hittade vi tillbaka till varandra i januari. Sedan har det varit upp och ned och för en vecka sedan fick han nog. Han är själv upp och ned i huvudet med olika hjärnspöken. Jag vill bara skrika rakt ut!!!! Helvetes jävla skit!!!!! Jag behöver honom som stöttning, jag behöver hans kärlek. Uttrycket "älska mig som mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest stämmer verkligen".

Det kan hjälpa.
Förstår (kan minnas hur det känns) att det är tufft att bli av med sin stora kärlek. Men du skriver inte mycket om hur du hanterar det i övrigt? Dricker du? Eller har du bättre strategier som att prata med vänner eller har du någon hobby som kan hjälp dig att koppla bort en stund.

pytte_7

Tack IronWill! Just nu dricker jag inte även om tankarna finns där. Det hända för en vecka sedan så det är ganska nytt. Jag håller det för mig själv... jag är så sjukt dålig på att dela med mig / prata med de som finns nära mig. Jag vill framstå som typ perfekt.... det är en fasad.

Livet suger!!!!!

... verkar det suga just nu. Men häng i, det kommer att bli bättre. Det är skönt att prata så försök prata med någon pålitlig vän.

pytte_7

Kärleken hörde av sig nu, fick ett sms: "vi behöver prata med varandra". Den är ju inte kul alltså. Direkt när jag såg att jag hade ett sms från honom fick jag en ilning i hela kroppen, ännu mer hjärtklappning och skakade så jag knappt kunde hålla telefonen och ångest våg utom denna värld. Nu kommer han säkert göra helt slut, jag vet ärligt talat inte om jag klarar av det just nu.

Ser ovan att du testat atarax, så då kan du bortse från just den delen av mitt svar i min tråd.
Tråkigt om det är avsikten med hans sms men det måste ju inte vara så. Inte lätt för dig med depression, kärleksproblem och alkoholen. Men det kommer oavsett att bli bättre med depressionen och kärleken (samma eller ny) även om det är svårt att tro just nu. Så fortsätt kämpa mot drickandet eftersom det inte kommer hjälpa alls. Jag har varit djuuupt nere och känt att döden vore välkommen, men det blir alltid bättre. Och jag märker faktiskt av mer mental styrka nu när jag inte druckit på två månader om det håller i sig tänkte jag försöka sluta med min medicin till hösten (peppar peppar). Hoppas det går vägen med samtalet om er relation.

pytte_7

så mycket Ironwill, dina ord hjälper mig. Jag orkar inte skriva så mycket just nu men jag uppskattar det du skrivit.

pytte_7

Hur länge kan ångest sitta i?? Känns som om jag i 15 dagar konstant gått med ångest. Tryck över bröstet, svettningar, ilningar, isande känslovåg som sköljer över en, hjärtklappning, stickningar i armar m.m. Kommer jag känna såhär för alltid numera??? Mycket beror på saknaden av min kärlek och ovissheten, att ej få vara hans... så är det. Jag vill vara hans.

Juli18

Hej Liten_7.
Jag har varit nykter i 30 år utan återfall. Då jag drack var min ångest vidrig, hemsk.
Slutade dricka då jag var 25 år.
Hade då druckit för mkt i 6 år.
Min kropp höll på att lägga av.

Jag blev inlagd för avgiftning. Fick dilerium och kramper. Hemskt.
Efter en vecka ville läkaren skicka hem mig.
Min sambo, numera make krävde en remiss till ett hem/ beroende boende.
Jag hade tur. Kom till EWA kliniken, Magnus Huss.
Väl där var ångesten hemsk, jag trodde att mitt liv var över. Leva utan alkohol?!
2 månader senare blev jag utskriven. Hade då haft korta permissioner.
Började arbeta dagen efter att jag kom hem, träna, äta rätt. Min man var mitt stöd liksom min familj.
Min ångest försvann redan då jag var på Ewa. Något sug har jag aldrig upplevt under dessa 30 nyktra år.

Nu har jag utmattning syndrom pga. Arbete o lite sömn.
Ångesten är tillbaka med besked.
Men det är absolut inte samma ångest som då jag drack.

Du klarar det här.
Sök all hjälp. En dag i taget.
Vill bara inge hopp.
Det går att bli helnykter och leva ett underbart liv.
Med full kontroll över dina tankar och känslor.
Alkohol kan som bekant simma så ångesten dämpas inte.
Kram

pytte_7

Tack för dina ord! Jag har även börjat äta antidepp och det brukar ju bli värre innan det blir bättre... jag försöker ta dag för dag, ibland får det bli timme för timme..

pytte_7

Har en tuff dag idag. Saknar min kärlek så jag går sönder, tankarna bara maler i huvudet. Runt, runt, runt. Hur kan man älska en person så mycket så att man blir helt förstörd när denne försvinner..? Han är mitt livs kärlek, ingen tvekan. Jag är hans men jag har drivit bort honom. Jag har sådan fruktansvärd ångest och sorg i mig just nu. Han har sagt att vi ska prata men när undrar jag... detta är olidligt, idag är nästintill ohanterbar.

Ska ta med mig sonen ned i hamnen och köpa glass snart iaf.