Att gömma flaskor eller burkar, fylla vinflaskoe/spritflaskor med samma skit, för att fortsätta gömma samma innehåll som man sedan dricker "för att det är inte flaskan i skåpet, så det räknas inte".
Att ha gömmor med burkar och flaskor, som man sen strategiskt slänger i kontainrar och annat..

Jag har läst så många trådar om allt detta..
Och har jag tur, så går jag i 1-2veckor utan detta..

Men annars är det min vardag...

Märthan

Varför gömmer du och för vem?

Har själv varit där, på väg ur. För mig gav(ger) det en kick, en känsla av att man lyckas. Helt idiotiskt egentligen.

Sommarflickan2018

Hej TotalKollaps och välkommen hit!

Jag tror inte det är ovanligt att gömma flaskor, burkar, glas etc, allt för att det inte ska märkas (herregud, klart det märks). Sen har vi säkert olika anledning till det. Jag gjorde det för att jag skulle kunna dricka utan att min man la märke till det (ja jag är en idiot). Det var först efter att han påtalat att han inte ville att jag skulle dricka så ofta som jag började gömma glas, flaskor etc. Vilket, när det kom fram givetvis blev en än större skam och skuldsituation. Jag tänkte/tänker ofta att hade han bara låtit mig ta de där 2-3 glasen när jag ville hade jag inte behövt svika honom genom att gömma saker (sa jag att jag var en idiot?).

Hur ser du på ditt drickande? Har du druckit länge, mängt etc?

Att du skriver här är ett första steg och vi är många som lyssnar, stöder och finns för varandra.

Så jag hoppas du vill fortsätta skriva :-)

Flickansom

Men jag var ju full när jag skrev haha ?
Givetvis märktes det.

Gömmer mitt drickande helt för min sambo.. Har gjort detta sen Mars, höll mig nykter i 6månader innan.
Drack ofantligt mycket innan det och trodde aldrig att jag skulle hamna i träsket igen.
Sambon märker oftast inget då man lär sig dölja det. Kan sitta inne i badrummet och ta 1-2 öl mitt på dagen, sen dricka en alkoholfri öl för att "visa vart lukten kommer ifrån".
Men gud vad jag gömmer dessa flaskor och burkar när sambon är hemma.
Bakom krukväxter, vinterkläder, pyssellådor och allt.
Sen slänga det när han inte är hemma.

Jag fattar aldrig varför jag ens ska dricka. Att vara nykter och hålla sig nykter är en av mina favoritkänslor.
Jag vet att jag missbrukar alkoholen, men är inte redo att gräva i om jag är beroende, då jag aldrig har abstinens.
Däremot om jag har en jobbig dag så bråkar jag med hjärnan "Jag är inte ens sugen.. Men ångesten över den där situationen lättar"
50/50.
Ibland dricker jag den förbannade alkoholen och ibland avstår jag.

Inatt, efter en flaska vin ansåg jag att det var en bra idé att väcka sambon och prata med honom om varför han varit så tyst mot mig hela dagen.
Något fick mig att storma ut, och vara elak på mess.. Men minns inte vad.
Jag tror kanske att jag erkände mitt missbruk men vågar inte läsa vad jag skrivit. ?

Märthan

Det är en form av beroende/abstinens enl mig iallafall, varför dölja om det inte finns något att dölja? Beroende eller Missbruk, spela roll faktiskt.

Om nykter är din favoritkänsla, varför avstå den? Rakt på sak... vad är du rädd för allra mest?

Anxiete

(Höll på att bli kalops isf kollaps ?)
Jag är från anhörigsidan och nu skriver jag inte för att vara elak eller på något sätt strö salt i såren men det är ytterst sällan det går att dölja för partnern att man dricker. De flesta tror att det går, så även min man, men vi anhöriga vet så mycket mer än vad vi säger. Varför? Ibland orkar man inte ta konflikten, ibland vill man inte lyssna på lögnerna, ibland vill man inte bli idiotförklarad för att man ” inte litar på” den andre. Det finns inga bra gömställen , allt dyker upp förr eller senare....
Med det sagt så tänker jag att det kanske var bra om du talade klarspråk inatt . Det är väldigt sällan en medberoende tar illa upp för sanningen, det är smygandet som gör ont .
Kram och lycka till! Hoppas jag inte var för ärlig ?

Hej Totalkollaps! Tänker på namnet på din tråd... Att dölja allt man är, det har jag gjort så länge och det tär något enormt. Destruktivt och smärtsamt... När jag slutade att dricka vann jag något jag trodde jag aldrig skulle få, jag fick ett värde och började så smått tycka om mig själv. Det är ovärderligt! Men omöjligt om man dricker fast man inte vill... Tolkar d som om d är d du gör iaf.
Känner också så väl igen ångesten av att inte minnas vad som sagts och gjorts, inte våga läsa sms osv. Jag kände ofta att jag bara ville ut ur mitt eget skinn.
Du skriver att du inte är redo att gräva i om du är beroende, skulle nog säga att suget och de övertalande rösterna är abstinens, den fysiska abstinensen är inte något måste för att ha utvecklat ett beroende enligt mig. Det är snarare när man dricker fast man inte vill... Försök ta tillbaka kontrollen, för din egen skull, innan alkohol är allt du är... Kram o lycka till!??‍♀️

Flickansom

Du har så rätt i det du skriver Amanda..
Jag märkte detta särskilt igår, att jag inte har en "fysisk abstinens" utan en mer mental.
Jag tänkte hela morgonen/förmiddagen "Ska inte dricka!"
Men planerade ändå hur jag smidigast skulle ta mig till bolaget.
Och väl där köpte jag 8 öl, kom hem, väntade tills klockan blev 12 iallafall (för att berättiga det på något sätt).. och drack. -.-
Jag var inte sugen, hade ingen abstinens, utan det var som om hjärnan jävlades med mig.
Det är ändå märkligt..
Har cider, sprit, vin och öl här hemma.. Men det där "tvånget" att gå till bolaget, och sen smyga med det.