Jag är en snart 27 årig tjej.
Jag har egentligen alltid haft problem med alkoholen då jag gillar ruset. Problemet i senare dagar är att jag börjat gilla mer vin och bubbel, aldrig stark sprit. Jag hade många fyllor förr som slutade i kräkningar och däckade. Överallt. Detta gjorde att jag drog ner på alkoholen- under en period.
Så blev jag mamma. Lovade att min dotter ALDRIG skulle få ha det som när jag växte upp (alkoholiserade föräldrar.)
Så spårade det förra helgen, fullständigt.
Jag blev jätte full och kräkte och däckade i duschen så min sambo fick hjälpa mig.
Ångesten som kom över mig fick mig att vakna. Jag är en missbrukare. Jag är en slav under vinet.
Jag har av egen kraft bestämt mig för att inte dricka mer. Inte under helger, inga semestrar- aldrig någonsin igen, vilket fin champagne eller amarone som ställs framför mig kommer jag någonsin att dricka igen.
Det tog många år att inse detta. Men jag är värd bättre, Min familj är värd bättre.
Långt inlägg blev detta. Men min fråga:
Hur möter allmänheten att man inte dricker längre? När blir min stora utmaning? Hur var det för er?
Kram
S