Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Jag har läst hela din tråd nu på morgonen och känner som de flesta här igen mig i din kamp. Jag är inne nu på dag 5 och min plan är att gå in för Yoga, motion och hälsa, vilket jag kommer att gå ut med till mina vänner. Är det något som du kan använda som argument, att du inte vill förstöra din hälsa och Yogapraktik? Jag vill säga att du är en kämpe och värd all lycka!

Jag är på Dag 2 så vi kan kanske hjälpas åt? Har du något mål med din nykterhet, alltså antal dagar, för evigt eller tar du en dag i taget?

Tänkte faktiskt på det imorse... att jag ska säga till mina vänner att jag inte dricker just nu för att jag mår dåligt av det, har svårt att klara alkohol just nu i kombination med min träning.

Tack för pepp och hoppas du mår bra idag!!

Jag har funderat på mitt mål och sätter det nog till efter nyår. Tänkte först 6 månader men då hamnar jag direkt på julhelg/nyår. Vill ta mig nykter över till 2019. Tar ett nytt beslut efter det, men ändå kommer det att vara en dag i tagen fram tills dess.

Det är nog bra att säga till sina vänner, så de kan stötta. Det gör det också krångligar att "fuska". Jag ska säga till min familj att jag tar timeout en längre peroid, för min hälsa och för att jag inte mår bra av a. Ser det som en allergi. Jag tål det inte längre, utan reagerar på a (min kropp svarar direkt och vill ha mer)

Lyssna på beroendepodden om du vill höra andra berätta om sitt tidigare missbruk. Den och närvaropodden är mina följeslagare när jag är ute och går.

Kram

.

Det blev ingen alkohol så det var väl bra.. Men, det var sååå nära att jag åkte till Systemet och köpte en flaska vin. Jag fick hålla en tröttsam dialog med a-rösten
Jag: "Idag känns allt så jobbigt, skulle verkligen behöva några glas vin för att känna mig bättre"
A: "Klart du ska unna dig några glas vin!! Allt kommer att kännas mycket bättre! Och du har ju inga barn att ta ansvar för:)"
Jag:"Men, jag kommer vara så trött imorgon och jag skulle vilja göra min yoga på morgonen.."
A:"Jaja, trött är du i alla fall- du var ju dödstrött imorse. Du kan ta sovmorgon och köra ett yogapass lite senare. Unna dig lite avkoppling nu!"
Jag: "Nja, nu hade jag ju ändå bestämt mig! Det spelar nog ingen roll vilka argument du kommer med.."
Sen åkte jag och köpte en påse godis. Mådde inte så bra efter det heller, men det var nog bättre än vin.

Idag vann jag, imorgon är en ny dag.

Morgondag, hoppas din dag var bättre!!

Rosa-vina, tack för pepp! Jag ska följa din resa..

Kramar till er alla!

Igår på "Jasminedagen" ? tog jag beslutet att nu får det vara nog!
Orkar inte med velandet längre!
Det får bli antingen eller, dvs helnyktert framöver.
Vill verkligen klara mitt första mål som är tre veckor.
Så nu är jag på dag 1 och hoppas innerligt att både du och jag får en bra fredag ???

Kramar ???

Sommarflickan2018

Visst, godis är kanske inte heller bra men hellre en påse godis då och då än vin.

Hoppas yogan fick dig lite piggare och att du står mot alkoholen även idag. För det är du värd.

Kram

kampen mot a igår. Hoppas huvudvärken gav med sig och att du fick njuta av Yogan.

Tänker också att det är bättre att äta något gott istället för a, tills suget lagt sig. Det sägs att det tar 30 dagar att bryta en vana, så det kanske blir lättare sen? Jag har läst ut en bok sen igår, lite av en flykt kanske men det ger min hjärna vila.

<3

..tack för omtanken. Som det brukar så betyder frånvaro att jag förlorade mot a-rösten igen. Att det ska vara så förbannt svårt??

Men, jag ger inte upp- nu är det en ny dag. Och jag påminner mig om att jag faktiskt förändrat mitt drickande, från att alltid dricka mest och alltid bli berusad till att dricka måttligt (1-3 glas under en kväll) i sociala sammanhang och bara sällan dricka en flaska vin hemma tills jag somnar. Men, jag vill ju inte dricka alls!!! Jag vill vara pigg, närvarande, glad och utan skam.

Sommarflickan- du är en så bra inspiration och ger så mycket här på forumet. Heja dig!!! Rosa-vina, jag får följa dig hack i häl nu när jag tappade några dagar.

Kram till er alla!

... och dränkt i meningslöshet. Min destruktiva relation tar så mycket energi och jag låter det bara hända. Som med alkoholen. Jag har inte tillräckligt med energi för att kämpa emot utan ger bara efter. Förstår egentligen inte vad som händer och varför jag gör så här mot mig själv. Idag är jag bara ledsen och snart är min semester slut. Den som började så bra med alkoholfri yogaresa och vit solsemester med barnen, den destruktiva relationen på avstånd. Slutet blev bara en enda röra...

Vill så gärna komma över, ge en kram och prata i flera timmar... ♡

Hur ska du kunna vända tankarna nu? Tankarna som kan hjälpa dig med förändringen av annat. Du har din fantastiska start på semestern med dig, den kan ingen ta ifrån dig. Att du dricker mycket mindre är förstås också ett plus.

Du måste uppbåda tillräckligt med energi för att ta dig ut det destruktiva förhållandet. Vad kan du göra rent praktiskt? Vet ju inte hur den yttrar sig, men kan du slå av telefonen, göra dig onåbar inför honom/henne? Eller är det för dig själv du måste sätta upp hinder?

Känner mig själv starkare nu, så fortsätter att följa dig och försöker vara ett stöd och peppa. Berätta gärna mera om varför förhållandet är destruktivt, om du vill alltså. Det är så svårt att råda när man inte vet hur situationen ser ut.

Kramar i massor, Jasmine! ♡

John-Erik

Om man kunde hjälpa dig på något sätt. Kan du kanske bryta dig loss?
Svåra saker detta...

Kram till dig Jasmine

och styrka vill jag ge dig

John

Din fina resa och vita semester m ungarna kan ingen ta ifrån dej. Du jobbar på !

Vi kan bara försöka. Fortsätt försöka ! En dag i taget.

Styrkekramar ??

Svårt att veta om jag dricker för att jag är ledsen eller om jag blir ledsen av att dricka. Tre kvällar i rad har jag somnat av alkohol. Jag börjar vid middagstid med vin till maten och det slutar med att jag somnar vid midnatt. Just där och då känns det bra, men dagen efter? Och resten av dagarna i mitt liv?

Jag kämpar inte bara mot alkoholen utan har även, likt flera andra här, en sorts ätstörning. Det började på högstadiet då jag var lite mullig (inte överviktig, men lite rund). Jag började träna och kaloriberäkna allt jag åt och till slut vägde jag 45 kg (är 1,68 lång) och var VÄLDIGT smal. Sen har det pendlat mellan perioder av att vara väldigt smal och lite rundare. Idag är jag i en smalperiod och jag är livrädd för att gå upp i vikt, den ångesten är nästan lika stor som den alkoholen ger. Min läkare säger att jag är underviktig, men jag trivs med att vara smal... Men, de senaste vekorna har jag frångått mitt normala matschema och gått upp i vikt- jag känner mig såååå tung (även om jag vet att jag inte är tjock).

Ja, sen har jag mitt destruktiva förhållande som pågått i snart tre år... Jag har investerat så mycket i den relationen, med hans barn, släktingar, hans hus, hans vänner medan han knappt vill ha ett "offentligt" förhållande. Han vill ha tillbaka sin kärnfamilj och kan inte acceptera en "bonusfamilj" trots att våra barn kommer väldigt bra överens. Det är svårt att förklara utan att bli för privat, men det äter upp mig inifrån. Som min bästa vän säger: "Den starka kvinna jag en gång kände försvinner med honom" Men, jag kan inte låta bli att hela tiden komma tillbaka- hans makt över mig är lika stor som alkoholen.

Ha en bra dag alla vänner!!! Idag ska jag nöja mig med att överleva så får jag leva någon annan dag.

Tack för omtanken- en kram och prata i timmar är precis vad jag skulle behöva❤️

De människor irl som skulle kunna finnas för det är dock förknippade med alkohol eller mår så dåligt själva att de inte orkar med någon annans problem....

När jag läser din tråd och allt det svåra som du beskriver att du ensam står inför. Din kamp mot a och den relation som bryter ner dig och tar all din energi, så går mina tankar till rehab. Du skulle behöva komma bort och få distans, jobba med dig själv och få alla de verktyg som ett rehabcenter kan erbjuda. Jag vet att det kostar pengar och att det är svårt när man har barn, men är det omöjligt eller en möjlighet?

Kan du ringa till Alkoholhjälpen och rådfråga och få stöd/vägledning? Att be om hjälp är att vara stark och ett steg mot tillfrisknande (du har ju tagit ditt första steg genom att vara här). Det finns hjälp att få....

Tänker på dig och hoppas att du kan komma ur din nedåtgående spriral. Du har dina vita veckor med Yogan och semestern med barnen, de kan ingen ta ifrån dig. Du kan ta dig dit igen. Var inte rädd att söka hjälp!
Kram!