Hej!
Ny på forumet, har läst runt en del och känner att det är dags att skriva själv för att reda ut förvirringen i mitt huvud.

Jag har nu dejtat en man i ett år, jag är frånskild sedan några år tillbaka och har delad vårdnad om en 10-årig dotter. Det har verkligen känts oerhört bra att träffa den här nye mannen och jag trodde verkligen att det skulle vara vi. Redan från start har jag reagerat på att han alltid verkar ha ett glas vin eller en öl nära till hands men trodde att det berodde på att han var nyskild och behövde varva ner. Vi har knappt träffats någon gång utan att det varit alkohol inblandad och jag har sällskapsdruckit varje gång. Resultatet är att jag mått skit rent ut sagt, gått upp sju kilo på ett år och mått psykiskt dåligt. Trots det har jag haft en liten inre röst som sagt "men kom igen nu, var inte en så jävla tråkig moralkärring!"

För några veckor sedan hittade vi en gemensam lägenhet och jag såg fram emot flytten. Jag ställde mannen mot väggen och frågade hur det skulle bli för min dotter om vi flyttade ihop, skulle hon uppleva honom dricka vardag som helgdag. Han blev provocerad och ville inte riktigt diskutera frågan. Det hela ställdes på sin spets och jag backade ur allt i panik. Vi har nu tagit en paus för att fundera på varsitt håll. Jag känner mig väldigt osäker på allt, jag är ju inte så naiv att jag tror att jag kan "rädda" honom eller att han kommer att förändra sitt beteende bara för att jag ber honom.

Jag är uppvuxen i ett helnyktert hem. Mina föräldrar hade åsikten att om man drack ett glas vin så kunde man trilla dit med en gång och bli alkoholist. Jag själv dricker väldigt måttligt i vanliga fall, vissa månader blir det inget alls, ibland tar jag 1-2 glas vin till maten. Om jag skulle bestämma mig för att aldrig dricka mer under min livstid skulle jag inte se det som en större förlust. Alkoholen ger mig inget mer än ökad vikt och humörsvängningar. Mannen jag dejtar kan dricka 1 liter 3,5:or på en kort stund och skämtsamt kalla det sitt mellanmål. Han öppnar gärna en flaska vin till om vi gjort slut på en och tar ett par glas efter jobbet i princip var eller varannan dag. Han blir aldrig redlöst berusad men han har en bakgrund där det har festats rejält då han var yngre. Han bodde ett tag i ett kollektiv men var tvungen att flytta därifrån för att han var på väg att festa ihjäl sig. Jag känner mig väldigt obekväm med att det ska vara fullständigt självklart att det ska drickas alkohol även om det inte spårar ur till en redlös fylla. Jag känner mig åsidosatt och frågar mig ibland om han bara vill umgås med mig för att kunna få dricka?

Jag hör ju själv hur det låter när jag skriver, vi har så oerhört olika syn på hur mycket alkohol som är ok så det går inte att kombinera. Frågan är om jag ska ge upp en oerhört fin relation (som den i grunden trots allt är, det är alkoholen som sabbar allt) och gå vidare på egen hand, eller stötta honom? Kan jag ens det? Eller är det faktumet att jag lämnar honom en spark i ändan så att han söker hjälp? Förstår att det bara blir spekulationer men kan någon med erfarenhet hjälpa mig att reda ut lite?

måste ju personen i fråga själv vilja förändra! Annars är det inte ”att vilja stötta någon” utan mer ”att vilja förändra någon”! Han blev provocerad och ville inte diskutera det hela när du ställde honom mot väggen! Ta det på största allvar! Då vill han inte förändra! Låt det vara hans val och hans förlust! Tycker du gjorde rätt som tänkte på ditt barn och backade ur gemensamt boende! Du gjorde ett aktivt val och satte gränser runt dig själv och ditt barn! Jättebra och klokt agerande! Mitt ex är alkoholist på lite samma sätt som din man! Han tog varje tillfälle i akt att dricka! Fredagsmys gick inte att ha utan alkohol! Kände precis som du att man blev som en ”ursäkt” för att han skulle kunna dricka! Han kunde glömma handla mjölk och bröd men ALDRIG att han glömde gå till Systembolaget! Kanske kan du fortsätta vara särbo och se om han tar tag i sitt drickande! Se det som ”det här är vad jag får, är det vad jag vill ha?” Tänk inte ”så här är det nu men när han har slutat dricka blir bättre”! För det kanske aldrig händer!

KL

Det är en väldans skillnad på att stötta någon som vill förändra sitt beteende, och att vilja förändra någon som inte insett att drickandet är ett problem. Jag känner ju att detta drar väldigt mycket energi ur mig, plötsligt är det JAG som läser böcker på semestern om missbruk, plötsligt är det JAG som sitter och fyller i tabeller för hans räkning för att se om han är i ett missbruk, plötsligt är det JAG som planerar hur vi skulle kunna fira en semester ihop utan alkohol. Helt snurrigt! Lägger ner detta nu, satsar min tid och energi på mig själv och min dotter istället. Finns ingen kärlek som är värd att gå runt och ha ont i magen för! Visar han tecken på att vilja förändra sitt drickande så kan jag tänka mig att vara särbos men annars får detta kvitta. För mig är det fullständigt ointressant att umgås med någon som måste pysa upp en öl (fan vad jag hatar det ljudet! Trodde inte man kunde bli så sur över ett ljud!) i tid och otid.

Tack, Nordäng67, för ditt svar! Jag måste se verkligheten som den är och inte som jag skulle vilja att den var.

KL

Idag tog jag snacket och tja, det gick väl som förväntat. Mannen ifråga ser inga som helst problem med att han dricker som han gör. Hans definition av en alkoholist är någon som ligger på en parkbänk och där är han ju inte. Jag gjorde det klart för honom att jag inte kan fortsätta träffa honom om han ska dricka som han gör och hans respons var att jag borde äta antidepressiva för det är ju helt klart min barndom som gör att jag mår dåligt, inte att han dricker. Särboskapet flög med andra ord ut genom rutan... Känner mig på ett sätt fullständigt fri och lugn men samtidigt börjar ju tankarna mala. Är det mig det är fel på? Ska jag käka antidepressiva kanske? Överdriver jag, är det hos mig felet ligger? Har känt mig som Dr Jekyll och Mr Hyde det här året, har aldrig varit med om en sådan känslomässig berg-och dalbana! Samtidigt inser jag att mycket av min ilska har berott på att jag försökt fejka att allt varit bra. "Klart att man ska dricka vin på en tisdag, slappna nu av lite, man lever bara en gång, var nu inte så präktig, carpe f***ing diem, vad spelar det för roll att jag håller på att somna på jobbet, klart jag ska ha ett glas till, oj är klockan redan 23?!" osv, osv har jag försökt intala mig. Nej, det här var sista gången jag försökte bruka våld på mig själv, aldrig mer låter jag rädslan för att vara ensam göra så att jag lever ett låtsas-liv. Jag tackar Gud att vi aldrig hann flytta ihop och jag kommer aldrig mer låta en "kärlek" få mig att glömma vem jag är och vad jag står för. Tack igen, Nordäng 67! Utan ditt svar hade jag kanske fortsatt leva i tron att jag skulle kunna "omvända" en karl som inte vill bli omvänd.

Inser när jag skriver detta att han verkligen VILL att det är mig det är "fel" på för då behöver han ju inte ta tag i sitt drickande. Lättare att skylla på ett "hysteriskt fruntimmer"...

.. av dig, imponerad. Läser här ibland trots att det är jag som har problem med alkohol. En hel del av de som har problem med alkohol och blir konfronterade är experter på att få omgivningen att tvivla på sig själv. Manipulerande, lögner och förträngning är en del av sjukdomen/beroendet.

Du valde livet och friheten, något som du och din dotter kommer att tacka dig för många gånger.

att verkligen göra ett val och hålla på din gräns runt dig och din dotter! Känner igen mig något oerhört i det du skriver om ert första år tillsammans! Jag drogs också med i ”mysgrejen” med sena vinkvällar i början! Helt slut blev man och avvek från vad man själv tycker är normalt och sunt! Blandade tyvärr ihop känslomässig berg- och dalbana med passion! Rusta dig för eventuell verbal övertalningskampanj! Precis som du drog jag i handbromsen efter ett år! Tyvärr litade jag inte på mitt eget omdöme och magkänsla utan fortsatte ytterligare ett år! Allt blev bara värre och mer destruktivt! Stå på dig nu även om han försöker manipulera och skuldbelägga dig! Som sagt väldigt starkt av dig! Kram

KL

... för era fina ord! Jag känner mig allt annat än stark just nu, bara ledsen, förvirrad och arg. Så j-la lömsk den här drogen är, så lätt det är att bli medberoende! Och så mycket skam man känner! Det är ju helt bisarrt, JAG känner skam för att min partner (eller ja, f.d. partner) dricker?! Hur skruvat är inte det?! Så mycket tid som gått åt att försöka kämpa emot magkänslan, att bortförklara, att känna sig som en moralkärring, att blunda och försöka intala sig att allt är normalt. "Oj, har du druckit så mycket så att du kräkts framför dina barn?! Jaha, du drack vinet för fort på tom mage, jamen då så! Då var det ju ok! Vem är jag att döma, alla har vi väl gjort fel och misstag!" Ja jösses, vad säger man.

Kram och tack snälla, snälla ni för att ni tagit er tid att läsa det jag skrivit, och dessutom svarat! Det har varit så oerhört värdefullt att ha er därute, att få bekräftelse på att jag tänker rätt! Till Morgondag, jag hoppas att det går bra för dig! Jag tycker det är helt fantastiskt med detta forum där man kan få läsa berättelser från "båda sidor" och försöka förstå hur andra har det. Varje dag är en kamp både för den som dricker och den som är medberoende, det står helt klart. Jag undrar hur mycket mer skada som alkoholen ska tillåtas göra?! Läste att en miljon (en miljon!) svenskar dricker så att de ligger i riskzonen, det är ju helt sanslöst! Men det finns ju knappast någon politiker som skulle våga göra något, det vore ju rena kamikaze-projektet. Vi "behöver" ju vår kära nubbe till sillen, proseccon med tjejgänget, biben på semestern, ölen till fotbollen osv osv. Förrädiskt är vad det är!

Till sist vill jag bara ge ett boktips som öppnat mina ögon fullständigt, Allen Carrs "Äntligen full kontroll - lär dig behärska ditt alkoholintag". Den vände verkligen upp och ner på allt jag tänkt om alkohol. Vi är alla flugan som kan fastna i den köttätande växten...

KL

... som slagit mig är att ju mer man försöker intellektualisera alkoholens fördelar desto mer löjeväckande blir det ju. Som att ju dyrare vinflaska desto mindre farligt skulle det vara att dricka?! Jag tror ärligt talat att din lever skiter fullständigt i om giftet du bälgar i dig har vuxit på en södersluttning i Frankrike eller inte! Eller alla dessa löjliga vinprovningstermer med smak av läder, gammal garderob eller mossa från granskog. Tillåt mig spy! Självklart fick jag en vinprovning i julklapp... satt där och var förbannad, skyllde på pms... men nu inser jag att jag inte orkade spela teater där jag satt och kryssade i om vinet hade en "fyllig kropp" eller inte! Tyckte seriöst att alla viner luktade som min f.d. partners lägenhet... Är så arg att jag kokar! Har plockat ihop alla grejer som han lämnat efter sig i min lägenhet, nu ska det rensas! Äntligen lite energi!

KL

Den kommentaren gjorde min dag! :) Du får låna hur mycket energi du vill av mig, jag har i överflöd just nu! Jag spelar Gloria Gaynors "I will survive" allt jag kan plus E-Type! Exet stod inte ut med E-Type, det var inte fiiiint nog så nu spelar jag "This is the way" på högsta volym. Kanske inte den bästa musiken som finns men tycker att texten passar in rätt bra nu.

This, this is the way
This is the way I want to live
I'm going through changes
This is the way I want to live

From this day on no one´s going tell you
What I should do and what I should not
That ain't the way, the way that it shall be
Fight it all the way
So let them vultures prey on each other
Don't let them spoil it you've come this far
Coming out like a force of nature
This is the shape of things to come

So if you're feeling sort of down and out
Don't loose yor faith, wipe away the doubt
You must take a stand that's what it is about
If nothing else works just shout
You're no Baloney Homo Sapien
You're the original king of the hill again
Coming out like a force of nature
This is the shape of things to come

nothing

för migsjälv! Vilken energi!
Du gjorde helt rätt val och du förtjänar verkligen inte denna cirkus och att känna dig som freaket i freakshowen med funderingar hit och dit!
Jag hade nog tackat för mig för fyra år sedan om hag inte hade varit så förbannat trasig och haft en sån skev normaliserad uppväxt..
Men det är aldrig försent att ändra sin framtid!
Tack för den påminnelsen!

KL

...helt fantastiskt om mina inlägg kunde få fler att resa på sig och gå ur destruktiva förhållanden, då hade ju hela den här alkoholdränkta soppan i alla fall lett till något positivt!

Nothing, tro mig, jag hade inte heller någon Bullerby-uppväxt. Det var förvisso inga alkoholproblem i min familj men andra saker hände som rubbade min tilltro till andra människor. Har tagit mycket tid och energi att ta sig igenom det, och jag är inte helt klar med min uppväxt än. Ibland tror jag att vi fungerar som varandras katalysatorer till att ta tag i gammal skit. Jag kommer, även om detta nu låter koko, vara väldigt tacksam mot den här mannen för han lärde mig att enough is enough! Tack, men nej tack. Hit men inte längre. Jag tackar nej till destruktiva mönster och handlingar och går stärkt ut på andra sidan. Men fy f vad jobbigt det är! Vem vill inte bli älskad? Vem vill inte känna samhörighet med någon? Det är ju ett grundläggande behov!

Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och mina behov genom att läsa om anknytningsteorin, om att vara introvert och läsa runt på det här forumet. Jag tror definitivt att man kan lära sig om sitt egna liv genom att läsa om andras upplevelser. Jag hoppas som sagt var att min berättelse kan hjälpa någon. Tyvärr krävs det ju att man kan klara sig själv på en lön när man är ensam, något som många kanske inte har ekonomi till. Min uppmaning är därför att hjälpa era barn att börja spara lite pengar i unga år så de har ett "dra åt helvete"-konto så de inte behöver stanna kvar i ett destruktivt förhållande när de är vuxna. Gud vad jag låter snusförnuftig, tror att jag får spela lite E-Type nu! :) Kram på er!

InteMera

Oj vad glad jag blir av denna tråd! Styrka och beslutsamhet i massor här! Passar även min nuvarande sits väldigt bra, har nyss tackat ja till eget boende och ser äntligen ljust på framtiden igen efter många år av ältande och vånda med lämna-lämna inte logik i cirklar.

Tipset om ett ”dra åt helvete” konto kan jag också varmt rekommendera! Jag fick själv just det rådet för ett antal år sen och att jag tog det var hela anledningen till att jag idag kan ordna eget boende och veta att ekonomin klarar sig även om jag blir själv med barnen. Att systematiskt se till att lägga undan en om än så liten slant löpande är oerhört styrkegivande, ett sätt att sakta återta makten om sin framtid. Så medan man ältar beslutet bygger man ändå självkänsla vilket är ohyggligt viktigt för att orka och klara av brytet när den dagen väl är kommen när det inte längre finns något annat val än att lämna.

KL för din tråd !! Underbar beslutsamhet och klarsyn som ger så mycket kraft till andra ! Tipset om "dra åt helvete"-konto tycker jag är kanon och noterar i min lilla hemliga noteringsbok :-)

Gör nu bra saker för din egen skull och vältra dig i välmående och skäms inte för det !!

Kram !!

KL

... som inte tror att du har energin att gå. Tro mig, det krävs mycket mer energi för att stanna kvar. Kan du inte ta dig loss pga ekonomin så räck ut en hand och be om hjälp. Det löser sig på något sätt, när du gör dig fri från den negativa situationen som håller dig tillbaka så kommer det att öppnas nya möjligheter och dörrar som du inte visste fanns.

"Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig nya resultat" - Einstein

Tack för alla goa ord, det är helt fantastiskt att känna att lilla jag kan få någon att göra sitt liv lite bättre!

InteMera, lycka till! Det är helt otroligt skönt att bo själv och forma sin framtid som man vill ha den!
Adde, tack själv! Jag ska må så bra, så bra nu! :)

KL

... vad smickrad jag blev nu, Kärleksguden! :) Ja, jag är ledig nu, MEN jag ska ta en lååååång siesta från allt vad relationer och förhållanden heter! Nu blir det yoga, böcker, promenader och häng med de försummade vännerna i första hand. Plus mycket kvalitetstid med dottern! Men jag önskar dig all lycka till med att hitta någon! Skynda långsamt!

KL

Hittade två texter som tilltalade mig nu när jag sitter här och förbannar den romantiska bilden vi har av alkohol. Det är ju ingen ände på hur många bilder av rosé i solnedgången som folk delar just nu. Ni som läst hela min tråd vet att mitt förhållande brakade när jag insåg att jag höll på att släppa in en riskmissbrukare i mitt och dotterns liv. För mig är mitt barn mitt allt, aldrig att jag skulle utsätta henne för att behöva bo under samma tak som en vuxen som måste dricka vardag som helgdag. Hon kan inte välja, det kan jag. Jag valde även bort för min egen skull, jag vill umgås med någon som verkligen vill möta mig på riktigt, inte med ett filter av alkohol emellan.

Hur som helst, jag läser en bok som heter "Handbok i att misslyckas med allt" av Stefan Ekberg. Det är en bok om hur man sabbar sitt liv lätt och enkelt. Under kapitlet "Din kropp och själ - det är bara något som katten har släpat in" har han en liten kort text om alkohol där han skriver följande:

"Kröka mer
Det finns ju en laglig drog som är väldigt lättillgänglig - alkohol. Systembolaget hjälper ju också till genom att ha kvällsöppet flera dagar i veckan. Se till att du hanterar ditt alkoholintag ovarsamt och oansvarigt för att få maxeffekt. Bli aspackad regelbundet och njut av de omedelbara effekterna som att kräkas, få minnesförlust, baksmälla och förlora fler och fler hjärnceller. De långsiktiga effekterna är bra de också: leverskador, synproblem och en för tidig död kommer som ett brev på posten. Om du är man, så kan du skaffa ett härligt potensproblem också.
För mycket alkohol kan få fantastiskt dåliga effekter om man ger sig sjutton på att fastna ordentligt.
Man kan förstöra sig själv, sin familj, bli av med jobbet och bli sjuk - allt i samma fantastiska rörelse. Fråga bara de 764 000 svenskar som är beroende av eller missbrukar alkohol - eller varför inte fråga ca 400 000 barn med alkoholiserade föräldrar hur de tycker deras tillvaro ser ut? Det räcker med att du blir lite packad varje fredag och lördag för att dina barn ska bli nervösa för att det snart är helg igen, så kör på. Ge ungarna något att prata med sina terapeuter om i framtiden."
Ibland behöver man en käftsmäll i textform...

Även Johan Cronemans krönika "Problemet med alkohol är att den fungerar så jäkla bra" i DN är läsvärd!
https://www.dn.se/kultur-noje/johan-croneman-problemet-med-alkohol-ar-a…

Och nu... E-Type! ;)

Håller med dig, alkohol precis överallt i detta samhälle numera! Kan inte vara lätt för en alkoholist som vill sluta dricka, fallgropar och lockelser överallt! Har gjort en egen ”aktion” mot alkohol-branschen! Dricker inte alls! Man skänker pengar till Fuck-cancer och annat men finns väl inget typ Fuck-alkohol vad jag vet! Så min variant är att inte gynna branschen med en endaste drucken droppe! Så många människor som alkohol skapar lidande för, hemskt! En kompis till mig har en teori om varför drogen alkohol inte är förbjuden: många maktfulla människor är alkoholister och ”jobbar i egenintresse”! Kan vara sant ? Heja dig, Du verkar urstark! Kram

KL

Har funderat mycket kring det där med alkoholen det senaste (som ni ju märker, haha!) och jag har också undrat varför den är så vanlig och tillåten när det egentligen är ett gift. Och att man dessutom blir sedd som konstig och knepig om man INTE dricker?! Men det verkar ju som att det håller på att vakna en motrörelse, unga väljer tydligen bort alkoholen mer och mer. Även initiativ som "Sober October" sätter ju också fingret på att detta är ett problem. Se tex klippet från nyhetsmorgon:
https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/doktor-mikael-dissar-förklaringen…

Så, varför reagerar jag som jag gör? Är jag en moraltant som inte vill tappa kontrollen? Hatar jag alla som tar sig ett glas vin till maten? Självklart inte, men jag tycker det är dags att vi börjar ifrågasätta vems rättigheter vi ska prata om här. Den vuxnes rätt att fly en vardag som tydligen är så jävla illa att man måste kröka till med jämna mellanrum, eller barnens rätt att få ha trygga vuxna runt sig? Jag tror även att man lurar sig om man tror att det inte märks. Jag kunde se (och känna!) så fort exet druckit en enda öl, det händer något med ögonen.

Jag tror även att det finns en stark industri bakom detta, helt klart. Man skulle nog kunna bli konspirationsteoretiker för mindre.

Urstark, nja... idag har jag mest gått omkring och tyckt synd om mig själv. Saknar ju karlsloken trots allt, det var ju inte bara dåliga dagar. Men jag kan inte offra det jag står för. Vill leva i en sund relation, annars får det vara.
Kram tillbaka!