Min sambo har problem. Borde förstått detta innan men har varit oerhört naiv och som jag nu förstått medberoende länge. Vi har levt som sambos i snart sju år och för åtta månader sedan föddes våran son. Det var först under graviditeten jag förstod vidden av hans alkoholism. Jag började se att han gömmer undan en stor mängd alkohol och dricker vansinniga mängder/vecka. Vi pratar 2-3 boxar vin i veckan och jag hittar ofta spritflaskor hemma. Jag vågar inte lämna våran son ensam med sin pappa då han alltid somnar ifrån när han är full, och jag lever det klassiska livet där jag hellre gömmer mig hemma än att umgås med andra familjer och bekanta. Det som gör att jag känner mig så låst är för att min man vägrar erkänna sitt problem. Han ljuger nåt så in i! ”Nä jag är inte full” ”jag drack inte igår” osv. Det är total förnekelse och jag klarar inte av detta en sekund till. Men hur lämnar man någon med en bebis på armen? Hur betalar man hyra? Hur ”delar” man ansvaret för en så liten individ? Hur förhindrar jag min son att sova hos sin far? Alla dessa känslor och tankar for runt inom mig. Hur ska jag klara detta? Och hur i helvete kan man bli så blind för sina egna handlingar? Jag är så arg och besviken!