av Lano

Jag har länge oroat mig för mitt drickande. Det som oroar mig är mängden jag kan få i mig. Jag vill ju inte dricka egentligen men gör det ändå. Ska ta ett glas till maten. 2 vinflaskor senare somnar jag. Jag blir glad när jag dricker vin. Jag blir mig själv igen i alla fall först sen blir jag ju såklart berusad och avtrubbad men efter det där första glaset är jag som jag var innan depressionen och utmattning drabbade mig. Det är så skönt just den stunden. Fast sen kan jag inte ge mig och dagen efter är förstörd av ångest och oro. Jag kan inte dricka när jag ska upp och jobba och det är jag glad för. Jag har på sista tiden märkt att jag får minnesluckor. Jag är rädd för vad detta kommer leda till. Jag är rädd för att söka hjälp men vänder mig hit i ett första steg. Min man tycker att jag överdriver och säger att han inte tycker jag är speciellt berusad och det är ju bra. Fast är man inte speciellt berusad efter 2 flaskor vin har man ju byggt upp en väldigt hög tolerans. Jag känner mig fången av alkoholen. Jag dricker inte varje dag men när jag gör det är det så mycket. Senaste veckorna har det sett ut så här söndagkväll 2 flaskor Cava fredagen där på 1 och en halv flaska rosé och 1 flaska rödvin. Och så igår 2 flaskor rödvin. Var börjar jag?

Vinägermamman
tors, 2018-08-02 - 11:23

Hej Lano! Du har redan börjat genom att skriva här. Här finns gott om personer i liknande situationer som stöttar och peppar. Jag är själv ganska ny här och har samma problem som dig, fast jag har druckit dagligen en längre tid. Jag landade till slut i en daglig konsumtion av 1,5-2 flaskor. Kände mig inte berusad, upplevdes inte som berusad, men har på senare tid fått värre symptom på min utmattning med förvärrade koncentrationssvårigheter, ökad oro och trötthet. Dessutom en kraftig viktuppgång. När jag av en slump hittade hit insåg jag att A är stor bidragande faktor till mitt mående och kom till insikten om hur jäkla ohälsosamt A är.

Man är ju så olika så jag tror att var och en behöver fundera på varför man dricker. Det gäller att hitta sina strategier och vad man själv vill uppnå. Eftersom du inte har daglig konsumtion antar jag att du inte lider av abstinens, utan problemet uppkommer med att du inte stannar vid ett eller ett par glas. Precis som du skriver är det aldrig bra att dricka 2 fl vin på en kväll och det är väl den reflektionen du själv gjort. Vad gör att du fortsätter? Går det av bara farten? Eller fortsätter du medvetet?) Jag började för en vecka sedan och bestämde mig för att begränsa mig till 1-2 glas vin per dag och aldrig före 18. Jag vågar inte sluta tvärt, känner att i mitt fall skulle risken att falla tillbaka bli stor. Jag tror att det gäller att försöka ha koll på vad man gör, så att inte autopiloten i en konsumerar all A. Är man medveten om det har man hela tiden ett val, och man kan resonera med sig själv inför sina beslut.

Fortsätt skriv här, dela dina tankar och funderingar. Lycka till!

Femina
tors, 2018-08-02 - 12:02

Jag dricker ca 2 flaskor vin/dag, dagligen, så jag har inget bra råd att ge förutom att inte ta det där första glaset. Att försöka begränsa sig till att bara dricka ett visst antal glas, börja en viss tid på dagen, sluta en viss tid på kvällen....vem har inte försökt det? Det håller en dag eller två. Mitt problem är att jag totalt "glömt bort" mina föresatser efter några glas. Att jag tappar tidsbegreppet och vips är klockan midnatt och jag druckit vin sedan kl 15.30.... Och jag känner aldrig utav den där gränsen, när jag tappar kontrollen över alla goda föresatser. Nu har jag varit nykter två dagar och varit på mitt första AA-möte. Väldigt positiv upplevelse. Testa gärna. Bli inte avskräckt av att du på något sätt ska sluta dricka resten utav livet. Det bestämmer ingen annan än du. Men man möter människor som förstår, känner igen sig och kan ge stöd.

Lano
tors, 2018-08-02 - 12:17

Jag vet inte om jag har abstinens men har jag inte druckit på 3-4 dagar blir jag irriterad och suget kommer. Dagen efter är jag dock aldrig sugen. Det är den sköna känslan av att vara i harmoni som gör att jag fortsätter dricka. Jag började dricka som avslappning när min då varande man omkom i en olycka och jag blev själv med barnen. Men mitt liv är bra nu, omgift, ett bra jobb, det går bra för mina barn. Jag har ett barnbarn som jag älskar att ha hos mig. I höstas blev jag sjuk, viste inte vad det var men blev tröttare och tröttare. Då tog jag till vinet igen för att orka vara social över huvudtaget i efter nyår och sjuka mängder vin i mellandagarna. Ville jag inte finnas mer. Men har man barn måste man finnas! Gick till doktorn och jag har drabbats av utmattningsdepression att jag gått ner mig från början beror troligen på att jag länge gått med hypotyeos (underproduktion av sköldkörtel hormon) jag fick antidepressivatableter och levaxin. Som den alltid högpresterande kvinna jag är. Sjukskrev jag mig inte. Nu är jag bättre och skulle nog vara helt bra om jag kunde låta bliatt dricka. Jag tillåter mig aldrig att vila för allt ska vara så perfekt och bra. Fast träna orkar jag inte längre. Dessutom är jag oftast bakfull de dagar jag är ledig och kan träna. Förut tvingade jag mig att träna i alla fall då svimmade jag och körde omkull på cykeln. Då röntgade de mitt huvud, akut migrän utlöst av ansträngning var det bara men obehagligt. Så nu plågar jag mig inte genom träningen dagen efter. Jag är hård mot mig själv för ingen får drabbas av mitt drickande. Jag gör allt som ska göras ändå och lyckats med det.

Dagarna efter en fylla är jag nervös orolig och drivs av samvetet.