Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Finaste Vin-äger !

Vinäger är en försvenskning av franskans ’vin aigre’ som betyder surt vin. Vin är surt men jag vet att det kan kännas gott, speciellt när man är lessen eller har ångest eller kanske bägge delar. Men i längden blir det surt efter. Du vet allt det där. Ta det i din takt; dock hoppas jag att du kan få stöd antingen medicinskt, professionellt psykiatriskt eller bägge delar.

Du var en av de första som kommenterade i min tråd efter FinaLisa och jag upplevde en sån lättnad över att få bli välkomnad hit. Jag har lärt mej så mycket av dej.

Sköt om dej nu, så hörs vi snart.

Styrkekramar ?

är ett steg mot tillfrisknande.
Jag har läst hela din tråd och vill ge dig "hatten av" för din kamp. Jag har fått hjälp av beroendemottagningen som medberoende och som beroende. De enskilda och gruppsamtalen har varit väldigt värdefulla för mig. Jag har även Naltrexon att ta till som stöd för min nykterhet. Tyvärr har jag valt bort tabletterna och återfallit i drickande i perioder när livet varit för smärtsamt/stressigt. Inte så stora mängder a men för mycket för mig. Jag funderar nu på att söka upp AA och samlar mod för att våga. Det är jätteläskigt men så är det väl för alla som går dit första ggn? Skammens och hemlighetens sjukdom är svår för oss kvinnor (och män), men är det inte dags för oss att sluta skämmas? Jag är på dag 10 (denna gång) och önskar starkt att leva utan a.

Stryrkekram till dig!

Oj, blir tårögd och tjock i halsen av att läsa era kommentarer. Omtänksamma, välmenande och inte minst en del tankeväckande. Känner ibland att jag inte är värd respons, då jag inbillar mig att jag inte försöker tillräckligt (fast det ska gudarna - och ni - veta att jag gör, trots att det kan se ut på olika sätt).

Som de senaste tio dagarna, till exempel. Har haft semester och varit på den årliga rundan till alla vänner och släktingar. Lunch här och middag där. Kände redan innan vi gav oss av att det inte skulle hålla. Alla dricker vad jag upplever måttligt och jag är tacksam för åtminstone det. Inga fylleslag på långt när. Jag har druckit precis som de andra den här semestern. Hur det kunde funka? Jo, bara för att jag vet att det blir några öl till kvällen behöver jag inget under dagen. Längtar inte ens. Hållbart i längden? Nej, självklart inte! Så dum är jag inte att jag inte fattar det.

Min verklighetsfrånvända strategi under resan är nu dock ett minne blott. Hemma igen och helnykter. Under omställningen går min hjärna på högvarv och klurar på fortsättningen. Är egentligen lite av en allt-eller-inget-person. Tror att jag tjänar på att göra som flera andra här: Gå All in! Ändra om mitt leverne på flera sätt. Har vid flera tillfällen i livet gjort sådana resor med bra resultat.

Är mycket fåfäng och trivs inte alls med den A-övervikt jag skaffat mig. Har också ett wineface jag tycker blir alltmer utpräglat. Konditionen är inte på topp (dagens understatement). Så nu tar jag tag i mycket på en gång. Kanske någon här fullt förståeligt skakar på huvudet och suckar lite medlidsamt: "Ska hon börja om nu igen..." Inte elakt, förstås, men erfarenhetsmässigt logiskt...

Men jag måste prova i en annan ände. MÅSTE! Jag vill vill vill så förtvivlat gärna lyckas. Tänker på ADHD:s ord om motivation och det är säkert så, men hoppas på att den starka motivation jag nu känner räcker för att hinna göra mig stabil i mitt vita liv. Att den ger mig tillräckligt många dagar för att jag naturligt ska klara av eventuella sug. Naivt kanske, men j-vligt hoppfullt.

Detta inkluderar även en hel massa strategier. Har bokat in mig på olika träningar flera dagar i veckan. Lagt om kosten. Ändrat mina arbetstider, är sällan ensam hemma de första veckorna. Som sagt, strategier is da shit!

Min man har gladeligen hoppat på tåget, så som vanligt har jag fullt stöd även där. Han har alltså inga egna A-problem, men hänger på hälsostilen.

Som sagt, tycker att jag, tvärtemot vad jag brukar, låter lite naiv. Men det är nu eller aldrig känns det som. Går det inte vägen den här gången är jag tvungen att söka hjälp (som flera av er också föreslår och som säkert inte alls är läskigt och som jag beundrar alla andra som gjort och som nog är det bästa och som...).

Snälla underbara forumvänner, önska mig ännu en gång ett stort LYCKA TILL, har nog aldrig behövt det mera än nu. Tack ännu en gång för att ni finns. ♡

Kramar från en vilsen och livrädd, men även en envis och mycket (intalar hon sig iaf) hoppfull Vinäger

... vilket underbart inlägg ! envis, hoppfull - och stark ! Du låter stark och glad och allt går ju verkligen åt rätt håll. Känn mitt stöd. Det här fixar du ! Du har hittat den bästa vägen för dej och vi alla på forumen lyser upp din stig liksom vintergatan en klar natt.

Styrkekramar ?

John-Erik

Kommer här... Du har det som krävs Vinäger. Är helt säker. Du skriver ju som om du är i startgroparna och gubben
din är med :-) bara en sån sak. Det kan inte bli bättre förutsättningar. Kör på nu du fixar det..
Vinfacet får du bort på 10-15 dagar. Du har ju långa nyktra perioder att se tillbaka på om jag minns rätt nu..
Visst hade du månader? Tänk på hur du gjorde och tänkte då. Gör likadant nu som då när du lyckades.

Mina varmaste styrkekramar.

Stort lycka till vännen <3.

//John

Sommarflickan2018

Jag satt faktiskt just själv och skakade lite på huvudet eftersom jag är just en sådan person som gärna ändrar ALLT samtidigt och kör på i 150. Men vem är jag att döma? Om du inte testat detta så skadar det ju inte att testa, det kanske funkar jättebra för dig (vilket jag verkligen hoppas och tror på). Jag är en sådan som måste hållas tillbaka något (duktig flicka så det skriker om det) och måste tänka på att inte göra för mycket samtidigt. Vilket är svårt.

Men du har fint stöd av din man, du funderar klokt och du vet att du behöver förändring och tar nu en annan väg än tidigare. Det är starkt, modigt och bra. Och har du erfarenhet av att det har funkat i andra sammanhang så ta med det den erfarenheten in i detta arbetet. Påminn dig om hur du kände, hur du agerade och hur du mådde.

Jag tror på dig!

Hej Vinäger
Du kommer att fixa detta !
Känner så väl igen mig i allt du skriver . Skönt att du klarade dessa dagar med vänner rätt ok , inte ballade ur , det är en seger i sig !
Det är bra att ändra alla vanor samtidigt : alkohol, mat , motion .
Så brukar jag oxå göra . Men tänk på att inte sätta målen för högt , delmål är bäst . Självklart nolltollerans med alkoholen ,
men om du missar någon träning så var inte för hård mot dig själv . Eller stoppar i dig någon god kaka , viktigast är att det bara blir en , inte 10 st .
Kämpa på ! Jag kämpar oxå på här , en dag i taget !
Kram

John-Erik

Hur mår du min vän?
Hoppas att du fixar till det.
Stort pepp och styrka till dig

//John

Åh, jag mår jättebra. ♡ Har haft fullt upp hela helgen med roliga saker. Detta upplägg med all förändring på en gång passar mig perfekt. Här är ett bevis:

I går var jag på fest. Det fanns alkohol tillgängligt under hela dagen, kvällen och natten. Jag behövde inte köra. Jag blev ensam med flaskor flera gånger under dagen. Jag var inte ens sugen!

Seriöst, detta har mig veterligen aldrig inträffat sedan jag fick allvarligare A-problem för några år sedan. Alltså, den automatiskt naturliga inställningen har varit att om det finns A tillgängligt, ja, då jäklar dricker man. Passar på, liksom. Särskilt om man kan få lite extra i smyg.

Men inte i går. Inte i går. Inte.

Som jag skrev senast, det låter kanske naivt, men så länge jag mår bra av hälsogrejen så kör jag. Kan inte säga om det blir sug eller återfall snart, men det får jag ta då i så fall. På min vakt är jag förstås, det måste jag/vi alltid vara, mer eller mindre.

Som en extra bomus ser jag att den svullna magen redan är så gott som borta. Wow, på fem dagar. Tjoho!

Forumvänner, jag har inte mått bättre på flera år. Det tänker jag ta tillvara.

Tack för all pepp, utan er hade jag aldrig kommit så här långt. ♡

Kram

Vad glad jag blir av att höra att du mår bra!!!! Man blir ju alltid orolig när du "försvinner"?

Keep up the good work! Och njut av att du mår bra! Kram

...av min lista jag gjorde första gången den 2 december. En påminnelse om hur hemskt det kan vara:

"Skönt att slippa!

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor."

John-Erik

Den där listan är överlägset bra...
Stämmer nog på många av oss här
Tack för påminnelsen

Ha det bäst

//John

är så bra! Jag läste den faktiskt även på alkoholhjälpens startsida idag!

Fint att du mår bra!! Och idag när jag gjorde min lista på vad jag ska göra tänkte jag på dig och på ditt nya angreppssätt där du liksom gör allt på en gång. Det verkar fungera för dig så nu hoppas jag också på lite flyt.

Många kramar till dig vännen?