Inte för att det kanske spelar roll egentligen men efter att bläddrat igenom första inläggen undrar jag lite över könsfördelningen. Ovanligare med killar som vill söka hjälp / få prata om medberoende?

Min historia är i alla fall att jag efter flera år som gift med en fru som dricker för att lugna nerverna vid stress / gömmer vin / dricker upp det som råkar finnas hemma (oavsett smak och sort) utvecklat ett medberoende som jag inte gillar att ha. Jag kollar procent på öl i kylen, letar tomflaskor i glasåtervinningen, luktar efter andedräkt, lyssnar efter konstiga snarkningar, noterar dålig motorik etc. Det sliter på mig att vara sån. Jag blir trött stressad och ledsen av det och gillar inte rollen jag tagit. Har också blivit den som måste fråga hur mycket vi ska dricka på semestrar m.m.. eftersom jag arbetar upp ångest inför längre ledigheter. Jag trivs inte med att vara den men det har vuxit fast i mig.

Fnurr

ändå att folk nuförtiden söker hjälp. Kan tänka mig att det var sämre med det på våra föräldrars tid. Känns som att det finns lite mer och andra resurser nu än förr och kanske mindre skuld och skam i att söka hjälp?

hmmmm

Har en dotter och delad vårdnad där det inträffat en del incidenter på veckans som inte är min (mamamveckan), se mitt första inläg. Soc var tipset jag fick från 1177.