Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Sommarflickan2018

Tack fina ni, Nurture, Rosa-vina, Studenten och Vinäger. Om ni bara visste vad era ord värmer mitt hjärta.

Jag kommer inte försvinna, jag kommer fortsätta skriva för jag tror på intet sätt att jag har lyckats. Nä nu när det snart är dags att börja jobb, ge sig ut i den riktiga världen, dagarna med strandbesök försvinner och livet blir mer inrutat och dagarna mörkare, jag tror att det är nästa stora prövning för mig och då gäller det att tänka tillbaka på sommaren, se allt jobb och allt bra jag ha gjort och ha med det i min positiva ryggsäck. Och för varje dag som går fyller jag den med ny information, nya tankar och reflektioner, både härifrån och från mina terapeuter. Det är så härligt att bli intellektuellt utmanad, jag känner att det var riktigt länge sen jag verkligen fick anstränga mig för att tänka, ifrågasätta och fundera över saker och ting. Min hjärna älskar det och då mår jag bra.

Dessutom vill jag inte överge/lämna er, ni har blivit en stor del av mitt liv, här är jag alltid välkommen, här kan jag vara totalt ärlig och här kan jag få utlopp för min vilja att hjälpa och peppa och samtidigt bli omhändertagen tillbaka. Det är en sån ovanlig situation och så värdefull att jag varje dag är tacksam att jag hittade hit.

Idag blir sista stranddagen på några dagar. Jag hämtar mina pälsbollar i morgon och sen ska jag överösa dem med så mycket kärlek at mitt hjärta kommer explodera av glädje. Så idag ska jag och mina nya vänner, de eleganta damerna på stranden, spendera dagen på stranden, låta själen vila en tag till och bara andas in havet, luften och solen.

Idag är det den 41:a dagen. Jag klappar mig själv på ryggen, ger mig själv en kram och tillåter mig själv att vara stolt och att älska mig mig själv för det arbete jag gjort. Känns så himla bra.

Och åter igen, tack av hela mitt hjärta för att ni finns här, stöttar och och skriver så fantastiska inlägg, både till mig och era egna.

Fina ni! ???

... vilket slag, får man fråga ?

Har själv 4 knasbollar hemma med varierande personligheter och de ger mej så mycket glädje ?

Sommarflickan2018

Det blir två kattungar, två bröder som ska förgylla min tillvara hoppas jag. Eller jag vet, för jag älskar katter. Så jag ser så mycket fram mot i morgon. Obegränsad och villkorslös kärlek.

Idag har det dessutom hänt en riktigt konstig sak men jag återkommer ang det, måste ta en dusch typ ASAP:

Sommarflickan2018

Jag erkänner mitt misstaga min svaghet. Men jag blir så förbannad, för hade det inte varit för alla löften och bortförklatringar eller åtrå så hade det här aldrig hän NU trillade jag dit ändå,för jag vet inte ur man umgås onykter och han visste tydligt inte ur man umgicks alls, Värsta scenariot. 41 nyktradagar och homom.

KILLLHELVETE!

Jag brukar inte skriva här men läser en hel del. Kunde inte motstå att kommentera när jag läste det du skrev. Det kunde varit jag som skrivit exakt om din situation. Jag har också en man 60 mil ifrån mig som inte heller är klar med sin skilsmässa. Han lever med henne och barn i perioder, och med mig i andra perioder. Förstår dina jobbiga tankar.
För min del är det svårare att hålla mig nykter när han är där.

Ett litet snedsteg. Det är INGENTING mot det fantastiska faktum att du klarat 41 dagar! Fokusera på det! Förstår din frustration och besvikelse, men det som har hänt, har hänt och det är bara att gå vidare och försöka dra lärdom om vad som hände och varför det hände, fundera på hur du skulle lösa situationen om den uppkom på nytt. Som flera skrivit här inne är det en mängd situationer där många av oss rent rutinmässigt tar till A där vi måste lära om. Det är svårt med alla dessa automatiserade tankar och beslut som man måste lära om och det är väl del av resan.Skickar positiva tankar och kramar till dig!

... och en dag av 42 är 2,4%, dvs du har varit nykter 97,6% av tiden. F-n vad bra gjort!!!! Gör nu inte som jag utan gå tillbaka till ditt underbara nyktra liv och glöm den där dagen. Du är stark, smart, snygg (gissar jag;)) och helt underbar (gissar jag efter att ha läst hur du peppar alla här på forumet)- du fixar det här!!!

Kärlek och många kramar till dig!!!

Du skrev sent inatt och i affekt. Hoppas du fått sova nu och att du vilar idag, vännen.

Du är jätteduktig och klok, fin och varm.

Är detta effekten han har så skickar jag honom en virtuell smocka ?

Tillbaka in nykterheten nu !

Sommarflickan, du som jag och alla andra här vet att det hör till att svaja till ibland.
Ett snedsteg, vad är det i det stora hela?
Nu drar vi upp dig och så borstar du av dig och går vidare.

Du är ju en av de mest insiktsfulla och inspirerande jag läst på forumet och vi behöver varandra.?

Kramar ???

Kära Sommarflicka,

Idag skall du hämta katterna. Snart har du två små gosiga energiknippen att ödsla kärlek på. Två av mina låg i sängen imorse och spann.

Hopp in i duschen, gråt om du kan, och sköt om dej.

Styrkekramar ?

Sommarflickan2018

Ändå hände det. För att jag aldrig har varit nykter i en situation som denna. En oväntat situation jag inte hade kunnat ta med i mina beräkningar även om jag hade velat. Men men, jag lärde mig två saker, det var inte så gott och jag hatar verkligen att vara bakfull.

Så upp på hästen igen, stadigt tag om tyglarna och siktet framåt.

Nu är det jag som styr.

Sötnosen, det är okej. Det är åt helvete, men det definierar inte dig som människa. Fortsätt jobba med dig själv, med din resa. Nu vet du vad som hände denna gång, så kanske du slipper det nästa gång.

Hejar på dig ?
You got this! ?

Knaskatten igen

Har precis läst igenom hela din tråd och blivit blown away av hur stark du är! Att ta tag i eländet på egen hand, se till att få hjälp och vara så fast i övertygelsen - det är superstarkt. Säger som alla andra: upp igen! Se det som en bekräftelse på det du redan vet, att du klarar dig bättre utan alkohol än med.
Jag är också på min dag 1 idag, och det är inte första gången.
Kram!

Försök borsta av dig dammet och håll huvudet högt. Du är ju grym som klarat 41 dagar. Icke desto mindre kan det vara bra att identifiera risksituationer. För mig har HALT-ramsan varit ett viktigt hjälpmedel, som du säkert känner till. Speciellt gäller det för mig att se till att vara utvilad och på eftermiddagarna inte vara hungrig, d v s se till att äta ett mellanmål, så att jag inte halkar in på en pub på väg hem ifrån jobbet där på e.m.

Precis som några varit inne på kan ju vår hjärna också sätta igång tankar. Den är van att tänka gamla tankar. A-rösten är listig och smart. Den som vill förföra och förstöra oss.

Du skriver att du hamnade i en situation som var dig övermäktig igår, det är sånt som händer. Eller förstod du redan innan vartåt det barkade? Tror det är viktigt för oss som är relativt nya med det fräscha och fria livet att vara vaksamma för situationer som kan vara triggande.

Kram min medresenär!

John-Erik

All styrka till dig.
Tråkigt att höra men du är stark och det har du bevisat.
Fortsätt på den inslagna vägen som du föresatt dig.
Det blir bra. Med A blir inget bra.. Men det vet du ju..

Styrkekramar

//John