Hej alla fina! Har startat en ny tråd då jag känner för att vända blad. Nått konstigt har hänt...
Idag är mitt 9 dygn HELT utan någon form av alkohol på...... håll i er nu..... 18 år...
jag har absolut inte varit full varje dag i 18 år :) ej heller varit storkonsument varje dag.. ej heller druckit varje dag absolut inte...
men det har aldrig gått 9 dygn i sträck då jag inte tagit nått glas vin, en öl, en AW .. osv osv..
För 9 dygn sen hände det något som man kanske kan kalla för botten.. eller uppvaknande... vill inte sätta etiketter men OJ va jag skämdes och mådde dåligt efteråt...
Men istället för att döva med alkohol.. så stängde jag in mig hemma i 7 dygn... grät, åt massor med mat, drack saft, kollade serier till ände, kramade min man, pratade, grät igen, städade, sov 10 timmar per natt.... och tog mig igenom den enorma ångest som händelsen skapade.... jag bad om förlåtelse till de jag sårat och stod upp för mitt misstag.
jag ska inte säga att det varit lätt... men jag har inte haft några abstinensbesvär konstigt nog.. förrutom att jag stundtals har sagt till mig själv... Åh nu skulle det vara gott med ett glas vin... eller när ångesten kramat mig.. så har jag längtat lite efter att döva det.. men jag har inte gjort det.. har tryckt in en chipsbit i munnen och druckit saft istället vid varje tillfälle.
JAG HAR INTE DÖVAT ÅNGESTEN MED ALKOHOL!!!!!!! kan inte fatta det.. Förstår inte själv hur jag klarat detta.. känner mig upprymd men försiktig.
Jag kommer inte sätta någon etikett på mina alkoholvanor. Det är fel väg för mig. Jag vet varför jag ibland dricker för mycket.. och jag tror jag vet hur jag ska ändra på det.. jag har gått till kärnan i allt och insett vad jag behöver göra nu framåt för att bryta min ovana.
Jag säger inte heller att jag aldrig mer kommer njuta av ett glas rött... men A ska inte längre få ta den plats den gjort innan...
Jag tar en dag i sänder...
Firade med att springa 7 km imorse.. känner mig klar i huvudet och lite rädd... och lite stolt.. massa känslor..
Hösten innebär många utmaningar för mig... mycket som måste lösas och saker som jag måste ta tag i.. som legat på is för att jag tyckt synd om mig själv och dövat ångest med vin istället för att resa mig upp och ta tag i skiten.
Jag är redo! NU ska livet förändras. Till det bättre. Jag är beredd på eventuella bakslag.. men jag kommer kämpa!!
För er som tvivlar på att det går.... jag LOVAR.. det GÅR! Jag vet! Och känslan som infinner sig när man inser att man klarat att hålla upp längre än vanligt...
Är OSLAGBAR!
Kram på er! Hoppas jag kan inspirera någon men min nyfunna kraft. OM nån vill ventillera så varmt välkommen. Kram på er!