min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Håll ut
Håll kvar
Håll isår

Det ska vara ett håll.. till men just nu minns jag inte. De har hjälp mig i yrket och privat.

Jag bröt med min son när han rakade skallen, skaffade bomberjacka med till hörande kängor på 90-talet. Det var det svåraste jag gjort och så otroligt smärtsamt. Jag kunde inte acceptera att han gick med nynasisterna och skrek slagord. Att han sökte sig till en gemenskap hos dessa andra med hemska värderingar. Han var 16 år och ville ha gemenskapen och antagligen var det spänningen och att de välkomnade honom så varmt (helt j**la sjukt). Det gör ont i hela mig nu när jag tänker på den tiden och jag minns att jag kände en sån skam. Det var så många smärtsamma känslor som rusade runt i mig och sorgen var helt bedövande. Men jag stod fast i mitt beslut och efter 6 månader kom han hem, men kort fint hår, ny jacka och gympadojjor. Vi pratade aldrig om det som varit utan kramade varandra och gick vidare. Vi visste båda var vi hade varandra och det som varit var dåtid och nu var nu.

Din dotter är klok men ung och jag tror att hon dras till (Jag fattar att du inser det) gemenskaper de lockar med. Förhoppningsvis lämnar hon dem när hon inser vad det handlar om, och då behöver hon dig. Våra val blir inte alltid rätt eller jättebra men förhoppningvis ger de en erfarenhet som är bra längre fram i livet.

Så kära MM. Jag önskar dig tro, hopp och kärlek. Håll ut....

Var hos Gyn idag och det är förstadie till cancer.
Lite mer än cellförändring - malignt - jaha.

Hon klippte i min livmoder 10 ggr för att ta ytterligare prover.
Det var inte skönt. Vad jag svor åt henne. Jag fick be om ursäkt
när jag skulle gå. Hon såg chockad ut.

Nykter i snart 2 år. Och då ska man få cancer?
Vad är meningen med det?

Fortsättning följer på det. Kanske tur att jag så avstängd för inte
ens det påverkar mig.

Dottern ingen kontakt ännu.

Sorgens fem faser:

1. Förnekelse
2. Ilska
3. Förhandling
4. Depression
5. Acceptans

Jag är någonstans mellan 4 och 5 där, börjar sakta acceptera det hela.
Acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden...

Och igen.... då sorgens fem faser när man har en dålig livmoder.

1. Förnekelse <---- Där är jag.
2. Ilska
3. Förhandling
4. Depression
5. Acceptans

Dom har blandat ihop mina prover. Har inga som
helst symptom på cancer. Känner mig inte ett dugg cancersjuk.

Och jag vet inte vad jag ska fokusera på.
Livet är inte det bästa just nu.
Vågar inte känna efter för då kanske jag rasar ihop.
Känner mig som en boxningsboll.
En sådan som åker i golvet när man slår på den men reser
sig mekaniskt igen.

Kram

Mulletant, Miss Lyckad, Ler, Vinäger, Jasmine, Lim, Gunda, Rosa-Vina. Tack för så fina supportande inlägg. Läser dom om och om igen.
Ibland är ni så nära att jag kan ta på er. Det är en varm känsla.
Och Lim - jag är otroligt stolt över dig med, då jag vet att du har ditt att kämpa med. Fast på ett annat sätt.

Orkar tyvärr inte vara så peppande just nu men läser och värms av er omtänksamhet.

Japp. Gemenskapen är det som lockar. Det som är varmt och omfamnande. Och det är det säkert. Man är ett team, man hänger med, man blir en i gänget, man blir sedd. Jag fattar.

Och det blir en tvist i mitt huvud att jag älskar mitt barn men jag kan inte acceptera det hon tror på och kommer aldrig att göra.
Ser ingen snabb lösning på det tyvärr.

EN STOR KRAM tillbaks <3 <3 <3
Det blir bra i slutändan. Jag är inte så orolig.
Mest trött på alla nederlag som haglar.

Sant. Man kan falla hårt men det är skit samma så länge man ställer sig upp igen.
Har ju gjort det varje gång jag har gått ur en spritperiod.
Kanske det sitter i ryggen. Ramla (ner i en skitalkoholperiod) Studsa upp (Kliva ur skitalkoholperioden)

Alla dessa dåliga perioder kanske har lärt en att bli hårdnackad.
Man tar skiten - men studsar tillbaks.

Ler

Känner såå för dig .. Har en dotter .. 15 år .. Stark & Nykter .. Med nykterheten kommer styrkan .. Dina ord ? Kramar ❤️

skickar jag till dig idag.. Så tråkigt att höra om förstadium till cancer... men är du verkligen säker på att det är cancer? Eller är det "bara" förstadium? Du behöver såklart inte svara, men jag kan bli så trött på dålig information inom vården som skrämmer, speciellt på gyn. Numera vägrar jag att träffa någon annan läkare på gyn än en speciell som jag har förtroende för.

Varför tog hon förresten ytterligare prover??? De kollar väl under operationen vilka celler de ska ta bort?? Det gjorde de iaf på mig. Nä, fy vad jag tycker synd om dig nu! Hoppas du får tid för op snabbt- det är sååå skönt när det är avklarat.

Massor av kramar❤❤

Supertack för fint stöd men för att förtydliga så har jag inte cancer utan allvarliga cellförändringar.
Och för att leda in detta på rätt spår igen - så är jag fortfarande passiv när det gäller alkoholen.
Trots allt. Det är rent tillfrisknande och det är där min fokus ligger. Att inte trilla dit trots att livet
försöker jävlas med mig. Livet kan rasa ner över mig likt ett tegelhus. Jag SKA ändå stå nykter och
rak. No matter what så ska jag fortsätta vara passiv alkoholist.

Något annat alternativ finns inte. Det är inte heller en kamp, ingen tävling - "hur länge orkar jag stå på plankan?"
Det bara är så.

Kram alla

Ja wow.. Finner inga andra ord när jag läser din tråd. Du måste TAMEJFAN vara den starkaste människan på denna jord. All respekt till dig.
Fy fan va grym du är!

Tack, vet dock inte vart jag får styrkan ifrån. Den bara finns. Idag iaf. Imorgon kan den ju vara borta igen. Som jag skrivit tidigare så tog jag rygg på
(i hemlighet) på Miss Lyckad i Oktober 2016 så jag har väl haft en bra stark förebild att hänga på ;-) Och en massa andra människor med som stöttat, burit och kånkat mig genom dåliga perioder då jag har vart på håret att ta till alkohol. Säger bara att det är tur att denna sommar inte utspelades förra sommaren. Då hade jag brakat igenom totalt.

Anders43. Vet dock att han brukar logga ut och hålla sig borta. Hoppas det inte tokat till sig helt.
Jag har fått för mig att det är svårare att ta sig upp efter ett återfall när man har haft en lång period
av nykterhet. Iaf för oss med periodisk alkoholism. Det blir all in. Jag hoppas iaf att han mår bra.
Och att han har brutit sig ut - ur sin dåliga period. Det gör lite ont i mig, att han tog ett återfall.....

Det finns inga alternativ. Exakt så är resonemanget. Eller, det är ju egentligen inget att diskutera. Det bara är så. Allt blir så mycket enklare när det inte finns något att dividera om. Skriver själv de orden ibland, men behöver få dem förstärkta och befästa av dig och några andra här. Och det får jag. Tack!

Önskar så att du får lite medvind snart, fina MM, det är du så värd nu. ♡

Kramar i massor

Är inloggad så här i gryningen - fast det är mörkt ute ännu - och ’ser’ dina spår här. Blir varm i hjärtat. Och nöjd att du själv skrivit det jag tänkt påminna dig om, att det du har är cellförändringar. Skit samma varifrån du får kraften, bara tacka och ta emot. Kärleken och styrkan som strömmar genom universum är så härlig, en underbar gåva. Igår gick jag i en Pride parad och bara njöt av allt som strömmade omkring i vinden, kärlek, värme, glädje, gemenskap....
Allt det bästa till dej, vi finns och det räcker. Tror att regnbågen passar också dej ❤️??