av Syster Tora

Hej!

Jag har ingen egen erfarenhet av alkohol måste jag först förklara, i händelse att min frågeställning verkar dum. Jag har knappt smakat på alkohol, och umgås inte i kretsar där alkohol konsumeras.

För ett tag sedan, fick jag en ny arbetskamrat, som jag ganska snart började trivas mycket bra tillsammans med. Vid flera tillfällen när denne arbetskamrat har kommit till jobbet på morgonen, har man kunnat ana en alkoholdoft från personen. Som jag tror, i alla fall - det kanske kan vara något annat som luktar....? Inget har dock märkts på arbetsprestationen. Personen verkar ha ganska dålig balans, går lite stelbent, men visar inga direkta tecken på att vara berusad, utan är alltid glad, trevlig och skärpt.

Vid några tillfällen har vi talats vid på telefon på fritiden. En gång ringde personen upp mig en lördagmorgon vid niotiden och lät helt annorlunda på rösten - talade släpigt och en aning sluddrande och tycktes inte riktigt hänga med i konversationen som annars. En annan gång, en vardagkväll, var det samma sak. Andra gånger vi har pratat på telefon, har personen låtit helt normal.

Borde jag vara orolig? Är det normalt att dricka alkohol en vanlig vardagkväll och komma till jobbet dagen därpå med skvallrande andedräkt? Hur mycket har man druckit då kvällen innan, liksom...?! Jag uppfattar det som att personen är hemma på kvällarna, går inte på krogen eller så. Först har jag tänkt att, så länge arbetet inte påverkas, är det väl lugnt...personen kör inte heller bil... Jag har alltså aldrig någonsin märkt att personen är berusad på jobbet.

Jag gillar den här personen, och undrar om jag borde agera på något sätt.

Ursula
tors, 2016-06-02 - 07:04

Godmorgon!
Hm... svår situation.
I alla fall är det, rent generellt, INTE normalt att dricka på kvällen och sen komma till jobbet och lukta alkohol dan efter. Vad jag vet kan man ha en fruktig andedräkt om metabolismen i kroppen är fel, om man t ex har brist på glukos inne i cellerna som vid diabetes. Är han diabetiker? Att han går stelt sen..det låter som något neurologiskt, eller...? Alkoholister som går stelt har väl ett mångårigt missbruk i bagaget? Sluddra i telefonen..konstigt. Vid de tillfällena, frågade du hur det var? Hade ni en dialog eller var det bara konstigt? Du förstår säkert att man inte behöver vistas på krogen för att missbruka alkohol, man kan sitta hemma i ensamhet.
Din beskrivning skulle kunna passa in på ett missbruk, i mitt tycke.
Ja, hur ska du göra?
Kolla lite till, kanske. Obehagligt att kolla, sådär, men... Är ni ute och äter ibland? Dricker vin till maten t ex? Tänds en speciell glimt då i hans ögon när vinet kommer in? Dricker han öl i djupa, begärliga klunkar? Har du märkt om han har ett friskt känsloliv med äkta känslor eller känns han 'avtrubbad'? Som sagt, kul att 'spionera'..
Hur ser din egen historia ut? Har du erfarenheter i bagaget från barndomen av att ha anpassat ditt liv till, t ex allvarlig sjukdom i familjen, en dominant förälder, någonting som gjort att du inte fick leva fullt ut som barn utan anpassade dig till omständigheterna? Något som gör att det faller sig naturligt för dig att anpassa dig till ett liv där du fortfarande inte lever fullt ut?
Ja, det är inga lätta frågor du ställer men skulle han visa sig ha ett alkoholmissbruk är mitt råd att genast, genast, bryta. Det är otroligt smärtsamt att leva i ett sådant förhållande. Och man önskar sina medmänniskor ett bättre liv.
/Ursula

aeromagnus
tors, 2016-06-02 - 09:57

Att prata om sådana känsliga saker med en person kräver att man har mod och tillit. Man känner om det är alkohollukt eller annan lukt tror jag. Jag som är fd missbruksperson skulle nog prata med hen om detta. Säga att du känner oro och att du bryr dig. Att du känt alkohollukt och när ni pratats vid så har det sluddrats mm. Inte döma utan bara visa att du bryr dig. Visst vänskapen kan ju riskeras, men då är det ingen genuin vänskap. Men det är svårt detta med alkohol. Steg 2 är kanske att prata med chefen och säga att du är orolig men det beror ju på hu er chef är. Bra chefer tar detta med mod och ger stöd, dåliga chefer ja de är ju okunniga och dömande.

Ursula
tors, 2016-06-02 - 10:34

Ja, det är en bra idè aeromagnus föreslår, att ta upp frågan med personen det gäller. Du kan säga precis som du skriver, att du inte alls har några erfarenheter av alkohol, och just därför undrar. Det borde inte såra eller ge upphov till missförstånd.
/Ursula

Syster Tora Två
mån, 2018-08-13 - 18:15

Hej! Jag missade visst att samtycka till nya sekretessregler, så mitt användarnamn "Syster Tora" blev spärrat.

För ett par år sedan sökte jag - och fick! - stöd här på forumet angående en person i min närhet, enligt ovan. Jag närmade mig problemet och fick bekräftat att det fanns en lång historia av alkoholmissbruk. Först föll det sig så att jag blev bekant med en nära släkting till personen. Denna släkting kunde, med stor sorg och uppgivenhet, bekräfta att mina farhågor stämde. Den här fina, roliga och trevliga personen har missbrukat alkohol i uppskattningsvis 30-40 år. Ett par vändor på rehabiliteringshem har det blivit, men nykterheten därefter varade inte särskilt länge, enligt släktingen.

Vi började alltså som jobbarkompisar, men blev efter en tid goda vänner, även privat. Jag har några gånger tagit upp problemet (efter bekräftelsen från släktingen), försökt peka på destruktiva mönster i den här personens liv, som kan ses som direkta konsekvenser av alkoholmissbruket. Kraschade kärleksrelationer, förlorade jobb, sårade barn och barn-barn. För att inte tala om den fysiska hälsan, bland annat med problem med att äta, dålig hygien och så vidare.

Jag tycker om den här personen, det skulle kunna bli en av mina bästa vänner. Ibland känns det som att hen lyssnar och tar in vad jag säger, men jag märker snart att det bara rinner ut i sanden. Under en period, lyckades jag få personen att gå till en beroendemottagning, där personen fick sk "samtalsbehandling". Ärligt talat...vad är det får något? Det verkade som att de bara satt och pratade och hade lite trevligt en timme i veckan...? Vad jag förstod kom man ingen direkt vart med detta, och efter kanske ett par månader, rann även det ut i sanden.

Så kommer vi till min fråga/frågor. Jag får en känsla av att den här personen inte VILL bli nykter. Jag menar, när alkoholen blir viktigare än ens relation till barn och barn-barn - VAD finns det då som kan motivera en till att bli nykter?! När alkoholen är viktigare än jobb och sociala relationer? HUR ska jag motivera personen att TA TAG i problemet? GÅR det ens...?! Ska jag fortsätta vara en vän, och bara "gilla läget, den här personen är alkoholist, sluddrar ibland när vi pratar i telefon och tar inget större ansvar för sin egna ekonomi eller ordning omkring sig"? Eller ska jag bryta kontakten, ge upp? Kan jag göra något konkret?! Kan man tvinga in någon på rehab, och vart vänder man sig i så fall då? Är det ens någon vits med det, när personen själv inte är motiverad, man måste väl vilja själv?

Anthraxia
tis, 2018-08-14 - 08:07

Det verkar ju ändå som att ni kan prata väldigt ärligt. Tipsa personen att läsa på om Sinclair-metoden, tycker jag - då kan de fortsätta dricka, begäret försvinner gradvis.
Det har en 78-85% success-rate, och jag börjar känna mig säker på att min partner kommer tillhöra den skaran, då hans konsumtion och sug minskat anmärkningsvärt sedan Maj (då vi började)

Jag personligen tycker att Sinclair-metoden är väldigt bra, då det inte finns något krav på att sluta dricka, och därmed inget behov av att kämpa med sug och abstinens resten av livet (vilket vore en mardröm tillochmed i mina ögon)

Men förr eller senare måste man kanske ge upp - jag personligen tror att den gränsen går där man själv tar skada, men jag har inte varit kapabel att efterleva det själv.