Nu när jag äntligen tar mod till mig att skriva vet jag inte vad jag ska skriva. Det är så mycket känslor, allt från ilska, frustration, sorgsenhet. Helt obeskrivligt. Det började för några år sen när jag hittade ölburkar uppkastade på vinden. Han var borta på kurs och jag ringde och skällde ut honom. När han kom hem var han väldigt förlåtande och det skulle aldrig ända igen. Sen dess har det hänt flera gånger. Jag har konfronterat honom och sagt att vi separerar om han inte slutar men ändå gör jag det inte.
När barnen var mindre så hittade jag på ursäkter när de hittade ölburkar på konstiga ställen men nu är de så stora att de förstår. Fredagkvällar är värst, det börjar med att allt han säger 30 gånger att jag är det bästa som finns i nästa steg blir han syrlig och fäller elaka kommentarer. Efter det går jag och lägger mig.
För någon vecka sen när vi åt middag var han klart påverkad och vi hade inte ens druckit ett glas vin. Jag hittade till slut en flaskan och det visar sig att karln står och halsar ur en flaska whiskey i förrådet. Hur kan man sjunka så lågt?
Periodvis vill jag inte ens bjuda hem vänner på middag för jag vet inte om det fungerar eller om han beter sig illa. På nyårsafton började han med sina elaka kommentarer mot mig och då blev jag så arg att jag var tvungen att gå in i sovrummet en stund för att lugna ner mig.
Vet inte vad jag ska göra? Vid sista diskussionen sa jag att han skulle ta hjälp från någon professionell, men det vill han inte. Han tycker inte själv att det är ett stort problem. Periodvis fungerar det bra och då blir jag så himla glad. Han är världens bästa man. Men lika dålig är han när han dricker. Hur kan han bli så elak och när jag säger till så är det bara mitt fel och jag överreagerar.
Finns det någon som vet hur jag kan göra för i grund och botten vill jag ju ha honom kvar i mitt liv.