Inser att jag fyller nån slags tomhet med extrembeteende. Jag sitter här idag med skulder och krediter upp över öronen för att jag inte kunnat låta bli att handla. "Bara en grej till så är jag hel och komplett och kan börja mitt liv". När det inte längre gick att shoppa för att krediterna tog slut försökte jag fylla tomheten med alkohol. Idag orkar jag inte konfrontera det jobbiga. Jag känner mig helt slut. Kan knappt andas när jag tänker på hur mycket skit som finns runt omkring mig. Och alkoholen hjälper mig att glömma och jag känner mig stark igen. Just då. Morgonen efter har jag stark ångest som gör att jag inte kan kliva ur sängen. Allt känns ännu värre. Ändå sitter jag där med vinglaset i handen igen på kvällen. Och allting börjar om igen. Jag kan inte, vill inte ha det såhär.