Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Ler

Lim .. Måste bara säga .. att vad många som har glädje av din tråd o dina tankar ❤️
Vi har gett oss ut på en resa , en riktigt svår o tuff resa .. en resa från a .. ju längre bort vi kommer ju starkare blir vi .. Såklart att det märks .. Att vakna pigg o fräsch .. inget att dölja .. ingen skam och lik i garderoben .. Såklart inger det självförtroende ? Så sträck på dig Lim .. Du är Stark , Trygg & Nykter ❤️

Du är en så otroligt fin människa. Man kan känna ditt lugna och ödmjuka, mogna sätt genom dina inlägg.
Klok och eftertänksam.
Jag får alltid en varm känsla när jag läser det du skriver.

Tack

Lim

Honungsblomman , miss lyckad, AlkoDHyperD, MondayMorning, Jasmine, Ler och Knaskatten, tack!! Jag blev helt förvånad över så många fina kommentarer ❤❤❤. Ibland tänker jag att jag mest tjatar om samma sak hela tiden och att jag "borde" vänja mig av att skriva här. Liksom gå vidare. Men jag vill ju skriva och bearbeta. Allt är inte direkt alkoholrelaterat men egentligen är det alltid det indirekt när man har ett beroende bakom sig. För allt jag gör nu, nykter, blir ju som det blir tack vare och på grund av att jag inte dricker. Allt hade ju varit annorlunda i mitt liv om jag drack. Nästan så att jag kan påstå att jag inte hade haft samma liv ens.

Mina barn har ju vuxit de här 1,5 åren också. Ganska mycket hinner ju hända i barns utveckling. De är mer medvetna, mer funderande och mer intresserade över omgivningens beteenden. De oroar sig mer över yttre saker... kan fundera på brottslingar och de sista månaderna har de för första gången nånsin börjat använda ord som öl och fullgubbar. När det dök upp var det i samband med något en kompis till dem berättade om nån full på stan. Det kändes så otroligt skönt för mig att jag inte dricker. Jag menar, hade jag varit berusad nu då och då så hade de ju fattat att det var pga öl. Vad pinsamt. Vad hemskt. Det är som guds försyn att jag hann ordna upp mitt drickande innan mina barns omvärldsuppfattning blev såhär stark.

Nu dricker ju fortfarande min man men tack och lov är det oftast ute och i alla år har barnen varit vana vid att det är jag och de som gör mest saker ihop osv. Jag tror att om jag fortsatt dricka som förut hade det varit värre för dem som det ser ut just nu. Det är ju alltid jag som vaknar med dem på morgnarna och sånt. Hade jag varit bakis hade det varit värre för dem än att min man är det. Menar inte att det är okej att han är bakis eller att barnen inte påverkas av det. Men hade jag varit det nu så hade det verkligen försämrat barnens liv på riktigt.

När jag resonerar så är det lite lättare att stå ut med att min man dricker. Jag försöker liksom tänka att han inte betyder nåt egentligen. Jag vet att det inte är sant... men jag måste tänka så. Det är också det kanske som gör det så lätt för mig att vara nykter trots att han dricker. Jag frestas ALDRIG att dricka med honom. Tvärtom. Och det är ju pga min inställning till alkohol i allmänhet men också hans drickande. Ibland tror jag att jag nästan har det lättare att inte vilja dricka just pga att han dricker. Jag inser ännu mer då hur viktigt det är att jag är en frisk och pigg förälder.

Alltså nu är det ju så att han arbetar och förstås är nykter ofta. Han drack inte igår men jag gissar redan nu att han kommer att göra det ikväll. Men då tänker jag redan nu på morgondagen. Han kommer att må illa men inte jag. Han kommer att stinka och kasta bort en dag. Hans ögon kommer att vara rödsprängda. Inte mina.

Igår hände en sak som fick mig att tänka på HALT som alla skriver om. Jag hade en lång dag på jobbet och hade arbetat klart första intensiva veckan efter semestern. Handlade med barnen efter hämtning. Kom hem strax innan 18. Helt slut på alla sätt och väldigt hungrig. Då tänkte jag "om nån höll fram en öl nu skulle jag kunna svepa den bara för energin". Alltså jag SKULLE inte göra det om det hände men jag förstod grejen. Rent fysiskt skulle min kropp vilja det för ENERGINS skull. Inte för berusning. Så om man är beroende och har slut på energi så är det inte konstigt om man faller. För då drar ju både suget och hungern och kraftlösheten i en.

Jag var ju enbart trött och hungrig och helt utan sug. Så jag skulle aldrig ta en öl. Men jag fattar grejen verkligen.

Nu ska jag ta en påtår kaffe.

Heja alla därute ❤❤ Kramar till er!!

Tycker att du känns så otroligt övertygad och stabil i din nykterhet. Vilken tur för dina barn att de har dig, och att du tog tag i ditt drickande. ❤️

Lim

Tack Knaskatten ❤ jag känner mig både övertygad och stabil i min nykterhet.

Jag städade min tvättstuga för ett tag sedan. När jag fortfarande drack så gömde jag burkar lite här och var. En kväll hade jag druckit folköl. Inte så många. Men jag kunde för allt i världen inte minnas sedan vart jag gömt burkarna. Undrade länge. I mer än 1,5 år. Visste ju att jag inte kastat dem. Men när jag städade hittade jag dem. Två stycken i en plastpåse. Kändes väldigt overkligt att det var jag som gömt dem. Tänk vad man kan förändra sig.

Många kramar! ❤

Lim

Det finns små detaljer som ensamma kanske inte verkar så viktiga. Men när flera små saker samlas blir det ändå en stor skillnad.

Ett exempel. Jag har två barn. Jag har varje vinter köpt små ledlampor som man kan fästa på jackan, väskan etc. Innan mitt vita liv så köpte jag många sådana. De försvann. Jag lät barnen leka med dem. De satt aldrig där de skulle och jag hade inte sån full närvaro mentalt att jag såg till att de satt kvar på jackan. Eller att de ens blev fästa på jackan som det var tänkt. De hamnade lika gärna i barnens leksakslådor.

När jag slutade dricka köpte vi nya såna där lampor. De satt på rätt plats hela återstoden av vintern för jag såg till det. Nu har jag köpt lampor igen och satt fast dem där de ska vara. Och jag kommer inte låta barnen ta loss dem och lägga dem nånstans. För jag orkar säga att de ska sitta på väskan.

Såna små detaljer finns det miljoner av som sammantaget gjorde livet som aktiv drickare så himla värdelöst.

Nu har jag koll på såna här saker utan att det är svårt. Det är snarare såna här saker som har hjälpt mig att stärka mitt självförtroende. Små små saker för nån annan men inte för mig.

Ler

Ja Lim .. små , små detaljer som gör skillnad .. Härligt att ha koll ? I mitt förra liv så letade jag ständigt efter saker .. nycklar , mobil , laddare .. gömda vinflaskor .. Nu har jag också koll ? Ingen vindimma utan nykter o närvaro .. Stor Kram .. Och en riktigt trevlig onsdag kväll till dig ?

Winna

ett sånt himla bra exempel på en sån där stor liten vinst med att lägga ner A som man kanske inte tänker på i första hand. Blir så glad, och lite rörd, när jag läser ditt inlägg. Och precis som du skriver: "Såna små detaljer finns det miljoner av som sammantaget gjorde livet som aktiv drickare så himla värdelöst." Precis så.

Lim

God kväll allihop.

Ja ellerhur Ler och Winna... De små detaljerna gör mycket. Det är när jag kommer på små exempel mitt i vardagen som jag förstår hur grundligt ett alkoholmissbruk påverkar oss. Och hur det inte är självklart först att det är alkoholen som förstör. Det är ibland så subtila saker.

Oj vad det är svårt att vara positiv nu för mig. Jag har varit på så dåligt humör halva dagen idag. Varit lättretlig. Känns som att jag äter hela tiden. Jag är vresig mot mina barn. Jag tror det är pms. Okontollerbart känns det nu. Jag tänker ena sekunden "nu ska jag vara snäll och andas och sluta gnälla" och nästa sekund står jag där och gnäller ändå. Min hals kliar också så jag är nog snart sjuk.

Jag tål att vara på dåligt humör ibland men jag tål inte när jag blir otrevlig mot mina barn. Det är inte okej. Men det är som att det är nån annan i mig som beter sig illa. Usch. Och mina barn försöker muntra upp mig... stackarna. Men jag försöker förklara varför jag varit lättretlig. Iof har de mest varit ute och lekt så det var inte lång stund de behövde stå ut med mig. Hoppas jag är trevligare imorgon!!! Jag tror jag ska läsa på om strategier för sånt här. Det värsta som finns är att vara barn till någon som är irriterad. Det minns jag från när jag var barn själv. Så det ska mina barn slippa!

Kanske ska se till att ta oss ut till skogen imorgon. Då brukar mitt humör alltid bli bra nästan. Men å andra sidan kan det göra mig ledsen att möta hösten..... får då sörjer jag att sommaren är slut. Men naturen är alltid bra.

Jahapp vilken muntergök ?

Men nåt muntert på riktigt är att jag varit nykter i 1 år 6 månader och 21 dagar ? närmare bestämt 567 dagar. Jag laddade ner en app nu för att räkna efter. Minns förr när jag gjorde det och tyckte att tiden gick så långsamt. Minns tydligt hur 90 dagar var mitt första mål. Att jag skulle känna mig nöjd då och fortsätta leva nyktert. Och det har jag hållt.

Nu blev jag på lite bättre humör genast ?

Kram och godnatt!

AlkoDHyperD

Utan var du lägger ansvaret för det. Om du visar att du försöker bete dig respektfullt så gott du kan och berättar att det handlar om dig och inte dem samt ber om ursäkt om du brusar upp utan anledning tar de inte skada. De lär sig att de är viktiga nog att vara delaktiga, få förklaringar och lär sig att människor kan må dåligt av och till.
Du är en fantastisk förälder, Lim!

Lim

Första september 2018.

Idag har jag haft alkoholsug tror jag!! Har inte hänt på mycket mycket länge. Känns jättekonstigt och inte så trevligt.

Jag har haft en väldigt bra dag. Gott humör. Irritationen jag hade igår är helt borta.

Gick till affären. Med många barn. Därinne fick jag som ett ryck och funderade plötsligt på att köpa nåt. Då frågade min son "mår du bra mamma?". Han såg att jag blev konstig för jag stannade och kliade mig i ögonen. Jag sa att det var bra och så släppte jag tanken och köpte ingefära och honung istället så att jag kan göra en riktigt stark ingefärashot för halsondan.

Vi var klara på affären och började promenera hem. Då cyklade två killar förbi oss. Den ena hade hämtmat i en påse och den andra hade en systemetpåse. Båda vände sig om mot mig och log (de kanske trodde alla barn var mina och blev förvånade eller nåt ?). Då kände jag plötsligt att jag så gärna skulle vilja cykla med en kompis och ha vin i en påse. Helt fri.

Men jag vet ju att det inte är sant. Jag avskyr att dricka vin med en kompis för det blir oftast för mycket och jag skämmer ut mig eller så känns det åtminstone så dagen efter.

Nu ska jag göra ingefäradricka.

Planerar mig hjärna att återfall? Jag har inte tänkt såhär konkret på alkohol på otroligt länge.

Känner inte att jag kommer att dricka men närheten till tanken idag skrämmer ändå lite. Eller så är den okej. Jag vet inte. Är min hjärna nyfiken på berusning efter så lång tid helt klar i tankarna?

Nu är jag absolut inte sugen och det visste jag att jag inte skulle vara heller. Så det får väl vara okej att tankarna kom.

Många kramar till er därute!

AlkoDHyperD

Sug har alltid en bakgrund. Var det frihet vinet förknippades med? Ansvarsfrihet?
Förstår ju utifrån dina vardags beskrivningar att du har mycket ansvar och att det iblend kan kännas tungt. Som att vara lite fången i det. Kanske var drt längtan efter att k9mma bort från det en stund som tankarna egentligen bottnade i?
Jag brukar se mina tankar på alkohol som signaler. Ofta handlar det för mig om hög stress eller känslor av ensamhet eller otillräcklighet. Istället för att bli skrämd av tankarna använder jag dem som mina känslors lite trevande sätt att försöka komma till tals.

Lim

Jag somnade med barnen framför tvn. Vaknade till och bar dem till sängen. Lade mig bredvid dem och ligger här nu och lyssnar på deras andetag. Oändligt tacksam för att jag inte varit berusad idag. Tacksam för att jag faktiskt valt en väg i livet där jag har stor chans att aldrig nånsin behöva vara det igen.

Jag läste nånstans "First you take a drink, then the drink takes a drink, then the drink takes you". Det är det man måste komma ihåg.

Att dricka tillför inget förutom problem.

Lim

Jaa AlkoDHyperD... jag tror det var känslan av att vilja släppa allt ansvar. Och slippa väga alla val jag gör så noga som jag alltid gör. Varje beslut jag tar tänker jag alltid över noga. Vilka konsekvenser får de för alla inblandade osv.

Jag trivs egentligen men en stund ville jag nog vara tio år yngre. Ung och "dum".

Men jag vill ju egentligen absolut inte dricka.

Oftast gillar jag att bli äldre och mer erfaren. Trivs med den utvecklingen. Men å andra sidan har jag mycket högre krav på mig själv nu än förr. Alltså med all rätt ska jag vara klokare. Men ibland vill man ju bara vara 18 år med rätt att vara oerfaren ?

Vet inte varför jag inte vill skriva vad jag jobbar som? Som att det skulle röja anonymiteten.. men mitt yrke och mitt privatliv innehåller mkt av samma ingredienser och de gör att jag har ganska höga krav på mig själv som person. Egenskaper jag kräver av mig själv. Moraliska egenskaper. Att vara vänlig, välkomnande och omtänksam. Hela tiden. Och det gillar jag förstås att vara. Men då och då skulle jag vilja bara gå ut och strunta i det. Strunta i den bilden av mig själv.

Nu pladdrar jag mest. Men det hjälper att reda ut tankarna. Så tack AlkoDHyperD för den öppningen.... även om man inte förstår vad jag skriver när det blir såhär kryptiskt så hjälper det mig. ❤

Ler

Lim .. Det är a- djävulen som talar till dig .. att du ska cykla med en kompis med en flaska vin i påsen .. Påminner om att ... Det är Nu som du är Fri ?

Intressant det du nämner om kopplingen ansvar och sug.
För så kan det mycket väl vara för min del också.
Känner igen tyngden av ansvar jag har och dessutom tar på mig för allt och alla.
Det kanske är när tyngden blir för tung som suget sätter in?
Ska verkligen fortsätta begrunda detta?
Förövrigt så är det alltid intressant och lärorikt att läsa dina inlägg.

Kramar
???

Av tankar och känslor händer ingenting.Det är när vi handlar utan att tänka, eller tänker som beroendehjärnan vill, som det blir svajigt..Alkohol finns och kommer alltid att finnas runtomkring oss Precis som andra beroendeframkallande medel och substanser..Det är vårt sätt att förhålla oss till det, som är styrkan eller svagheten. .Jag ser mycket alkohol och en del berusade personer här ombord när jag jobbar på båt..Jag ser mest det tragiska i alkoholen..Alla barn som far illa, och som sedan blir vuxna med det i bagaget. Frihet och alkohol hör inte ihop i längden..Kanske för stunden..Kram

Lim

Hej allihopa ❤

Ja Ler, du har helt rätt. Tack för påminnelsen. Jag var ju väldigt tacksam sedan på kvällen att jag inte hade cyklat iväg men någon och en flaska vin.

Finalisa tack för ditt inlägg. Det finns mycket att fundera på kring sina triggers osv. Och att liksom se dem som just triggers för då är det oftast lättare att förstå och att låta bli att dricka. När man inser att det är nåt som lurar en att vilja dricka.

Miss lyckad. Nej precis. Frihet och alkohol är ju faktiskt varandras motsatser. Alkohol är som handbojor för själen.

Jag är sjuk. All ingefära i världen verkar inte hjälpa men jag fortsätter att hälla i mig.

Förr i tiden kunde en förkylning få mig att dricka. Som om det skulle hjälpa. Mådde alltid sämre av det men jag ursäktade med att en bekant en gång för flera år sedan sa till mig att avslagen öl och salt var bra för förkylning. Alltså på den tiden drack jag typ aldrig och jag avfärdade det där helt och tänkte att det sista man vill ha då är ju nåt så vidrigt. Men de där orden låg latenta kvar i mig och när jag hade fått alkoholproblem så kunde jag tänka på det där och legitimera några öl när jag var sjuk.

Men nu. Alltså fy sjutton vad jobbigt att dricka nu samtidigt som jag nyser och har ont i kroppen.

Jag tror att jag då och då i höst kommer att få sug efter alkohol (ska ej skriva hur för det romantiserar A på ett sätt som det inte förtjänar att romantiseras). Men jag ska kunna säga i februari att jag varit nykter i två hela år. Nån fix idé om höst och rödvin ska inte förstöra den inre harmonin och hälsan jag fått i mitt liv ❤

Ha en fin fredag allesammans och kom ihåg att vi är många på samma resa ❤