Hej. Jag dödar mig själv. Mitt huvud är tomt. Min kropp känns rutten. Jag har druckit hårt i 10 år. Är 31.
Sommaren har det hällts i en heldel och senaste veckan nu över en vinare per dag. Jag har ett fungerande liv, ett annorlunda och fritt. Kan kalla mig för äventyrare och extremsportare. Jobbar och är en omtyckt tjej.
Men jag har den här mörka hemligheten som förgör mig. Igår så sa jag till mig själv i dimman, sluta nu! Jag super i min ensamhet, med vänner, vardagar, förmiddagar, nätter. Jag vill sluta nu. Jag vill inte hälla i mig en droppe till! Det kommer funka idag men imorgon så kommer handen gå till glaset. Det har gått så långt att jag avskyr min person! Allt annat är bra och jag har kommit långt på ett sett med min personliga utveckling. Men det här, jag går i allvarliga tankar att bara hänga mig raktuppochner i en snara om jag inte klarar av det här den här gången. Det gör så jävla ont, det gör att jag inte klarar av att älska mig själv. Jag skriker ut att få något att jobba med, alkoholen dövar mig, samtidigt som den väcker mina tankar. Kan jag bli stark och fungerande utan?
All kärlek och respekt
J