Så trött/ ledsen/ besviken
Har varit inne och läst både ofta och mycket. Gråtit när jag läst era berättelser och samtidigt känt någon sorts av tröst i att jag inte är ensam om detta helvete!

Min man är alkoholist och med handen på hjärtat har han varit det större delen av vårt gemensamma liv. För ca 2 år sedan var han på behandling och jag var så lycklig över vårt nya liv! Äntligen kunde jag börja andas och fungera normalt igen. Sedan dess har det blivit en del återfall och varje gång har jag kastats ner i det svarta hålet där det finns ångest rädsla tårar och sömnlöshet.. När han nyktrar till sker någon slags försoning, jag tar hand om och tycker synd om.. Vrider ut och in på mig själv för att han ska vara nykter. Trots att han aldrig gör det samma för mig trots att han ser min bottenlösa sorg och hör hur jag spyr av ångesten hans sjukdom ger mig. De senaste 2 mån har han druckit från och till i perioder. Jag har varit vaksam på minsta tecken och ofta fått en lögn serverad rakt i ansiktet när jag har frågat om han druckit! Blir så arg på mig själv att jag ens frågar. Jag vet ju redan innan att jag kommer bli serverad en lögn. När det varit uppenbart har det hetat att idag är sista dagen, jag lovar och tummen upp. För att sedan upprepas om och om igen. Letar och hittar tomma flaskor överallt. Han drack igår. En vän till oss kom förbi och jag ville bara dö av skam. Min alkoholist också vilket blev en bra ursäkt att dricka idag också. Han kom hem tidigare från jobb och jag var på väg till affären. Han har mage att be mig köpa 6 starköl han behöver trappa ner! Jo den har jag också hört X antal ggr. Jag köper ingen öl varpå han själv kör och handlar 6 öl. Efter en öl är fanskapet redigt full. Såklart har han druckit mer innan han vågade sig in. Detta trots att jag sagt att jag kommer flytta om ingen förändring sker. Jag orkar inte bli bortvald och komma i andra hand mer. Jag klarar inte av fler svikna löfte! Han lovade ( också för 100 gången) att nu var det nog och han skulle ta itu med sina problem och ta antabus igen. Nu sover han ruset av sig o i kylen väntar hans andra öl. Vilket gör att antabus inte är aktuellt imorgon heller.. Hur gör man? Hur och var hittar man styrkan att bryta sig fri och inse att man aldrig hade chansen att vinna över alkoholen?? Hur hittar man tillbaka till ett liv utan ångest, skam och skuld? Jag litar inte ett dugg på honom och är rädd att jag aldrig någonsin kommer att göra det igen. Mitt mående går hand i hand med hans och varje gång tilliten och mitt goda mående börjar komma tillbaka så PANG! Det här var inte livet jag drömde om och jag förbannar min egen svaghet. Att jag inte släppt taget tidigare. Var hittar man kraft?

Djävulsdansen

Att se människan bakom missbruket
Min man, min livskamrat som jag älskar trots allt. Att kasta ut eller lämna är inte aktuellt just nu. Egoist ja absolut när det kommer en period av drickande. Då existerar inget annat.. Men min man har fler sidor än så ❤Och det är dessa som gör det svårt att bryta upp och lämna.
MM! Så spännande att höra dina erfarenheter. Jag är medveten om att min man är alkoholist. Innerst inne vet jag och har accepterat det. Men ibland "glömmer" jag och gläds att vi kan leva "normalt" och dela en flaska vin
Det är så svårt när det funkar X antal ggr och jag funderar mycket på vad det är som triggar/ utlöser en period
Jag tror det är lättare både för den beroende och för de anhöriga att verkligen acceptera om det skiter sig varje gång.. Men lösningen är så klart att kapitulera och aldrig dricka. På så sätt riskerar man ju ingen fylleperiod
Du får gärna berätta mer om dina erfarenheter/ din resa ??

Vi är ju ett par stycken härinne som har denna typ av missbruk.
Brukar du läsa våra inlägg på beroendesidan? Jag läser på båda men
brukar lägga fokus på de medlemmar som skriver om periodiskt beroende.

Jag startade för ett tag sedan en tråd om periodiskt beroende där några
av oss som har denna typen av sjukdom har skrivit om våra upplevelser
och tankar kring detta. Det finns många olika vinklar på problemet där.

Även hur andra upplevt att leva med en människa som har periodiskt beroende.
Har du sett den?
Jag tror att om man har kunskap och förstår vad som händer är det lättare att
vet hur man ska agera.

Återkom gärna - jag vet också att du kan ställa frågor till alla av oss.
Ingen tar illa upp. Vi är här för att hjälpa varandra och stötta oavsett
problematik.

Så nej - vi är inte egoister. Men missbruket är en mani som tar grepp om hjärnan.

Djävulsdansen

Tack för svar!
Jag läser ofta inlägg på beroendesidorna. För att skaffa kunskap och förståelse.
Tråden du nämner kan jag tyvärr inte hitta.. Vad heter den? Skulle gärna läsa lite mer om periodiskt beroende ??

https://alkoholhjalpen.se/node/46427

Om du läser inläggen så ser du att vi alla har ett liknande sjukdomsförlopp. Även ett inlägg där en person beskriver sin pappa i sin ungdom. Om de dåliga perioderna. Vi är inte så många härinne och vi har svårt att förstå vardagsmissbruket likaväl som de har svårt att förstå oss som dricker under vansinne. Vi har samma sjukdom.

Det absolut viktigaste för oss att förstå att vi är alkoholister, den svåraste sorten att få att tillfriskna.
Men det går. Vi är fler härinne som har lyckats. Jag precis som din man var helt nykter under 2012-14 för att
sedan ta 2 öl. Sen var det kört. Likt din man så drog det igång igen med förstärkt kraft. Kraftigare intag, till tätare perioder.

Nu går jag mot 2 år igen. Men med en annan insikt. Jag är alkoholist. 2 öl kommer aldrig att fungera.
Det är där du/ni, du och din man måste börja.

Som Dipsomanier, vansinnighetsdrickare, periodare - är det noll alkohol som gäller.
Skriv och fråga så mycket du vill. Gärna i periodartråden.

Kram i natten så hörs vi vidare.

MM

som är så beskrivande.
Märta Tikkanen - ur Århundradets kärlekssaga.

"Du arbetar metodiskt
och har jobben klara
för två veckor framåt
och ordnar bara oviktiga träffar
som du aldrig tänkt gå till
Du lägger lugnt upp ett förråd
av allt du kan tänkas behöva
för att ett varv ska förflyta
angenämt
och efter noter

Du skaffar konjak
en bättre sort för början
och sen en sämre, billigare,
starköl, en järnranson
och så mellanöl från snabbköpet
och slutligen ber du mej
förnya ditt recept
på hemineurin och sömntabletter

Sen finner du dig plötsligt
med ett glas i handen
och förbluffade ord i din mun
över din ämnesomsättning
som kräver att du börjar dricka
såhär en vanlig vardagsförmiddag
helt utan varning

Du som är en sån bohem
och omöjligt kan komma ihåg
ett telefonnummer
försummar aldrig en detalj
när du förbereder
dina oväntade
perioder"

Jadå det finns hopp. Vi är fler med periodiskt missbruk som klarar oss bra men våra hjärnor är lömska.
Förstår absolut att det är svårt att förstå vårat beteende, vi förstår det knappt själva. Man kan sitta efter en period som ett frågetecken. Vad hände? Jag har vid tillfällen fått i mig så mkt alkohol att hela perioden har suddats ut. Inte koll på hur många dagar jag har druckit och bara ett svagt minne om vart jag har fått tag på sprit.

Jag har läst din tråd. När jag kom till den delen när du beskriver situationen med husbilen nere i Europa - det du beskriver är så typiskt vårat beteende. Där kan jag förstå att din man är väldigt långt kommen i sin sjukdom. För ingen frisk människa, fri från alkoholism, skulle bete sig så eller ens tänka tanken.

Han super sig redlös trots att han vet att han ska köra - trots att han vet att förstör din planerade semester.
Dricker och lägger sig och sover. Super ännu mer.

Om du tänker i den här banan: En frisk människa skulle aldrig göra så.
Din man vet vad han ställer till med och vilka konsekvenser det kan komma att få.
Ändå tar manin över, som inte går att stoppa, och han dricker.
Han väljer att dricka fast han vet att du blir sårad.
Trots att han har ansvaret att köra bilen.
Han ska dessutom köra bilen med en passagerare,
som han älskar över allt på jorden och aldrig någonsin vill såra.
(du beskriver din kärlek till din man så jag utgår ifrån att han har samma kärlek till dig)
Då har du ett mått på vart han befinner sig i förloppet.
Hur otroligt stark den drivkraften är.

Många skriver "det enda dom älskar är flaskan".

Fel. Vi hatar den. Många av oss har ett extremt utvecklat hat till det som förstör oss
och våra relationer, trots att vi hatar så kan vi inte låta bli.
Känslan är rent hat men man vet inte hur man ska ta sig ur.

Djävulsdansen

Tack!! Nu har jag läst tråden du länkade till.. Känner igen det ni beskriver och ert sätt att resonera.. Just det att det är svårt att se sig själv som A när man är nykter långa perioder utan sug efter alkohol..
Och att man i de nyktra perioderna inte har problem så vad finns att bota..
Och manin kring alkohol. Likt en narkoman som skulle kunna gå över lik.
Samtidigt finner jag tröst och får bekräftelse på att min man faktiskt är sjuk. Att det inte handlar om avsaknad av kärlek och omtanke.. Han är helt enkelt alkoholist. Och när han är nykter är han ju "frisk" och allt rullar på
Jag hoppas min man skaffar samma kloka strategier som många av er gjort. Att han inte ger efter, ger upp
Kämpa på! Jag beundrar dig och din kämparglöd⭐️⭐️⭐️
Kram

Nej det är inte brist på kärlek till dig. Det här problemet ligger inte hos dig. Ta bort skulden helt från dig själv.
Det är heller inget fel på din man. Det är alkoholen det är fel på. Din man är inte egotrippad. Alkoholen gör honom egocentrerad när han är en dålig period. Han vet. Han känner en enorm skuld och skam för sitt beteende. Han vill inte såra dig. Kunde han så skulle han förmodligen dra iväg i sin ensamhet. Slippa känna ansvar och få dricka ifred. Så fungerar de flesta av oss.

Vet de periodarna som t.o.m tar in på hotell i sina dåliga perioder. Drar ner gardinen och tar sitt race ensam. Vi vill helst dricka utan sällskap. Då ingen ser oss. Med tanke på hur mycket vi dricker så är vi inte ute efter gott sällskap. När perioden är över så ställer vi oss upp, tilltufsade men kan fortsätta som om inget har hänt.

Det är väldigt svårt att förstå.

Mitt råd är att du söker vidare på periodiskt beroende, läs och lär. Allt du kommer över
och observera om du ser tecken. En del planerar in i detalj sitt nästa fylleslag, (min mani
kan komma som en blixt) Det vanliga är nog att personen har en hemlig plan iaf när det är långt gånget.

Likt Märta.T's text om när maken Henry är på väg i en period.

Ha en fin natt

MM

Anxiete

Så skönt att läsa dina inlägg MM, det innebär för mej att jag inte är” dum i huvet” som stannar, än så länge vill säga....
Här är lugnt nu Softjessi, tack för att du frågar?, vi gjorde en deal maken och jag. Jag skulle vara hans ”fotboja” i tre veckor ( hana förslag) Antagligen skrämde tanken honom såpass att han rätade upp sej ?? Så för tillfället är han ute på jobb varje dag vilket innebär att han inte dricker.
Jag funderade lite på skoj om det är så att min man är periodare, fast omvänd , han tar ett par nyktra veckor och sedan dricker han i ett halvår igen .... Nä skämt åsido.... Det MM skriver kan jag känna igen även hos min man. Hur ångesten äter upp honom för att han dricker och ändå går det inte att låta bli, det är grymt.
Hoppas ni har det bra just nu , kram ?

Djävulsdansen

Vet jag precis som du skriver MM att det inte handlar om mig.. Min man är en kärleksfull person som aldrig medvetet skulle göra sin omgivning illa ❤
Men när perioden kommer försvinner min man och kvar finns en berusad, ångestfylld man som inte orkar möta/ bära min besvikelse och mina tårar
Just då existerar bara Alkohol
Och ja! Just då hatar jag honom enormt fast jag vet att det är sjukdomen jag ska rikta min ilska åt... För att i nästa sekund älska och tycka synd om
Efter en period erkänner han att han är A och lovar sig själv och mig att aldrig mer.. Men... Min önskan är att han själv skaffar strategier för att inte trilla dit igen
Men det arbetet kan jag inte göra åt honom. Allt jag kan göra är att på bästa sätt stötta honom i hans nykterhet. Men kanske en dag ??Din tråd och din respons ger mig så mycket svar och hopp då jag inte kunnat känna igen mig i andra trådar. Min man är ju oftare "frisk och nykter " än sjuk och berusad
Jag fortsätter läsa och hoppas det kan läka åtminstone mig själv
Anxiete! Skönt att du har det ok med en nykter man ❤Hoppas det fortsätter så
Kram till er båda

https://alkoholhjalpen.se/node/29637

Här är också en mycket klok man som skriver om sina perioder. Ikaros tråd. Tyvärr har han lämnat forumet, men skulle verkligen behövas här och vi är många som hoppas att han snart är tillbaks. AlkoDHyperD har väldigt kloka inlägg i den tråden om varför. Hon har koll på sånt. Hon har koll på det mesta.

Så läs och läs igen, för ju mer du förstår desto lättare kommer du att förstå hur du ska agera.

Jag är också en extremt kärleksfull och empatisk människa, jag har sårat mina nära. Just av den anledningen så vet jag att det INTE handlar om kärleken till dig. Man får också vara lite försiktig med att tala för mycket om att det är en sjukdom. Till slut tänkte jag att jag var sjuk, och alkoholen var min medicin. Jag tog till det argumentet för att få dricka. Jag är ju sjuk. Det där är en farlig fälla.

Och förstå skillnaden på att acceptera din mans missbruk
och på att du ska behöva acceptera att han dricker.

Det ska du inte acceptera. Om han inte själv kommer till insikt så kommer det till
slut till det hårda. Ett val, en konsekvens. Sluta dricka - eller så lämnar jag dig.
Och mena det. Låt det få en så hård konsekvens att han förstår att det är allvar.

När jag läste om scenariot vid husbilen där du skriver att du funderar på att gå.
Nu var han ju så illa däran att du inte kunde lämna honom då du inte visste om
det vara fara för hans liv. Självklart kan man inte lämna en person som har så
mycket alkohol i sig att hjärtat kan stanna.

Men jag såg konsekvensen; (vi tänker nu att det INTE vara fara för hans liv) konsekvensen att
du drog. Du visade hit men inte längre. Jag tar inte din skit längre. Precis sådant kan
hjälpa oss.

I Camilla Camilla Kuylenstiernas bok "ansvarsfull", hon är alkoholist och kraftigt medberoende. Partytjej, uppväxt på Östermalm, VD för företaget Match. Adlig och fullblodsalkoholist. Läs den om du har tid. Många insikter. Hon är dock inte periodare.

Hon beskriver i boken när en person ertappar henne och hennes missbruk med orden: Camilla, jag ser mer än du tror, jag ser att du behöver hjälp. Hon beskriver också detta steg i sitt tillfrisknande som det mest kärleksfulla momentet.

"Jag älskar dig och jag ser att du behöver hjälp"- att våga säga det, är den mest kärleksfulla handling som finns.

Vi alkoholister går med en tro - att det syns inte, jag smyger och håller det hemligt, därmed ljuger vi för dom vi älskar mest, det leder till ångest. När man får orden av en anhörig: Jag ser. Jag fattar. Jag förstår inte men jag förstår. Du behöver hjälp.
Då är man ganska naken. Blottad och utan skinn. Där öppnas en väg ur. Man kan kapitulera.

När och om man får det till sig så kan det vara så att missbrukaren backar direkt, erkänner sig slagen och känner en enorm lättnad genom detta. Det kan t.o.m vara så att man kan ha en önskan att någon ska ertappa en. Man får ju inte stopp på det själv fast man har en extrem önskan att få ett slut.

Många bryter ihop och gråter, världen rasar ihop. "min skam är blottad"
Men är världen raserad så finns det också en ny fin naken mark att bygga upp
någonting nytt från början.

Jag vet ju inte hur öppna ni är med varandra eller om din man har tagit
hjälp av någon. Han måste nog förstå att han håller på att supa bort dig.
Det är ju det som händer till slut. Har man gått över gränsen, så finns ingen
återvändo. Belöningssystemet är trasigt. Det kan inte repareras.

Jag ska följa hur det går för dig. Som jag skrev så ligger mitt fokus på periodiskt drickande.
Oavsett om man är medberoende eller i skiten själv. Det är det jag kan känna igen mig i.

Ha en fin kväll trots regn :)

Kram

MM

Jag vill också tillägga att din man inte är något hopplöst fall, Han har insikten. Han fattar och vet själv. Känns inte som det är ett jättekliv för er att hamna rätt. En rejält taskig knuff så är han på rätt väg åt rätt håll.

Djävulsdansen

Har aldrig tänkt på att inte fokusera så mycket på just ordet sjukdom men när jag läser dina ord håller jag med!
Tack ??Ang acceptans.. Jag har accepterat min mans missbruk men jag accepterar inte att han inte tar itu med och försöker bekämpa det.. Men samtidigt tillåter jag det. Tanken på att lämna gör för ont och tycks omöjlig även om jag i hans dryckesperioder tänker att det kanske är den finaste kärleksgåva jag kan ge. Att gå och låta honom ta eget ansvar. Mitt förnuft säger så men mitt hjärta säger stanna. Sista återfallet agerade jag dock lite annorlunda.. De första dagarna lyckades jag ta mig till jobb, hemma försökte jag lägga så lite fokus och energi på honom som jag kunde.. Även om det var svårt! Så svårt!
Tills han en morgon själv insåg att han behövde hjälp. Då fanns jag där och jag hade inte klarat av att agera annorlunda.
Antabus var hans initiativ och jag var ganska tydlig att jag inte ville agera ssk eller övervakare. Ett STORT steg för mig
Tack för boktips! Den ska jag läsa
Min man fick antabus men är annars inte den pratsamma typen..Vi kan prata om det men inte på djupet.. Tror det handlar om skam och skuld. Att vilja glömma
På fyllan kan han bli sentimental och dra upp saker från sin egen uppväxt med en alkoholiserad, idag nykter far. Det bor smärta som borde komma ut i nyktert tillstånd.. Han har tidigare gått till psykolog men osäker vad som ventilerades där. Och när han är nykter mår han ju bra, glömmer att han är sjuk och finner ingen anledning att söka hjälp tyvärr. Men än är inte kampen över hoppas jag
Den där taskiga knuffen du pratar om kanske kommer lägligt snart ☺
Och själv måste jag nog lära mig att bara säga saker jag menar och inte komma m tomma hot. Och lära mig att kampen inte är min! Jag uppskattar att du tar dig tid att svara/ dela med dig.
Jag följer din tråd med stort intresse.
Svårt att identifiera mig med många andra.
Kram ❤

Ja vi fattar ju att vi är alkoholister under en dålig period. Eller precis efter. Detta gör det skört, vi är bara mottagliga för att ta hjälp direkt efter ett en period med drickande. När vi fortfarande är omskakade av perioden.

Sen är ju livet under kontroll igen. Även om vi tar hjälp så är det lätt att vi avbryter behandling när vi har läkt ihop. Man tycker helt enkelt att folk pratar skit. Jag är ju nykter 9 månader på ett år, jag kan inte ha alkoholproblem. Det blir ju svårt också att ta hjälp när man har varit nykter i nån månad, då finns ju inte problemet. Så vad ska man då söka för?

Det gäller att ha med sig, även när det gått tid ... att man inte glömmer, att man lär sig att se konsekvenserna (jag fick det via KBT) och det kan vara en brist på att kunna hantera impulser. Vi är ofta on off varianten i fler avseenden är alkohol, jag gör nästan allt med ett visst manisk beteende - eller inte alls. Träning t.ex. Tränar i perioder. Sen lägger jag ner. Måla tavlor. Målar nätterna igenom flera veckor i sträck - till att släppa och det blir tråkigt. Då finns inget intresse i att måla. Hålla bra kost - kör på med all hälsokost som finns, läser artiklar och klipp. För att nästa dag gå över till skräpmat och inte ha en tanke på att äta hälsosamt.

---------------

Jag ska läsa lite till i din tråd, jag fastnade i den delen med husbilen.
Fick lite mani just på det kapitlet ;) ska läsa mer och mer fokuserat.

Djävulsdansen

Rullar på! Mannen tar med hjälp av arbetskamrat sina antabus och det verkar fungera bra. Förra v var kollegan på semester.. Mannen tog hem tabl och tog dom hemma. Han tar ansvar! Eget ansvar! Utan att jag tjatar.. Det ni!
Det känns så skönt att för tillfället kunna släppa all oro och ångest kring alkohol.
Dock är jag trött! Så trött.. Känner mig oengagerad och ofokuserad på jobb. Lättretlig och glömsk. Tror det lätt kan bli så när man väl ges tillfälle att koppla av och hinna känna efter hur man mår
Men det lättar väl snart hoppas jag ??
Ska träffa psykolog nu i oktober för ett bedömningssamtal huruvida jag är i behov av en ny omgång KBT. Jag hoppas! För jag känner att mina redskap kring mitt sätt att agera och reagera behöver friskas upp! Det finns mycket kvar att jobba på. Jag vill så gärna kunna leva mitt eget liv fullt ut och sluta försöka kontrollera sånt jag inte har makt över
Kram i höstrusket till er alla som kämpar❤

Anxiete

Och vad bra att du ser om dej själv! Vi glöms ju bort , det är ju inte vi som är sjuka? Jo, det är vi! Hörde på tv igår , runt varje alkoholist finns det 10 personer som mår dåligt och runt varje person med psykisk ohälsa finns det 10. Snacka om folkhälsoproblem !!!

Djävulsdansen

Vi glöms ofta borta tyvärr så det gäller att försöka ta hand om sig själv på bästa sätt
Galet!

Djävulsdansen

De rullar på.. Framåt, i rätt riktning
Jag gläds/ njuter av min nyktra man
Klumpen av oro är tillfälligt borta..
Jag försöker leva här och nu
Inte oroa mig för framtiden
Det som sker det sker.. Bättre ta itu med det då. Jag går under, går sönder om rädslan för återfall ska vara min följeslagare
Ingen tjänar något på det. Allra minst jag.
Men visst är det svårt, jag måste påminna mig själv. Mannen äter Antabus med stöd/ hjälp av kollega.. Det tror jag iallafall
Jag har lämnat över ansvaret för det där det hör hemma. Hos mannen!
Så skönt att slippa agera ssk/ övervakare.
Påminna, tjata och känna ångest/ ansvar om det glöms
Jag är övertygad om att det kommer fler återfall.. Men det orkar jag inte tänka på nu. Det ger mig bara ångest och sömnlösa nätter. Så många timmar, dagar och år jag har lagt energi på att oroa mig för/ försöka förhindra återfall/ gömma sprit/ tjata/ gråta/ älta.. Till absolut ingen nytta!
Valet att ta till flaskan är bara mannens och det finns INGET jag kan göra för att förhindra det! Det finns mycket kvar för min del att jobba med i mitt medberoende men just nu känner jag mig stark och njuter av det ??
Jag måste det för att överleva ❤
Kram till alla er som kämpar ⭐️